Woodpecker

Människor får tycka vad de vill gällande åsikten av saknaden av ett kärt husdjur. Men min lilla underbara pojkkisse dog iallafall förra sommaren och saknaden efter min Woodpecker är enorm. En av anledningarna till att jag ville bo i hus var att våra katter skulle få bo på landet och springa fritt utomhus, utan att vi skulle oroa oss över att de skulle bli överkörda.
Vi bor några hudnra meter ifrån en järnväg men tillräckligt långt för att tanken att katterna skulle gå ända dit var utesluten. Woody lyckades tyvärr med den bedriften av någon märklig anledning och blev överkörd. Min teori äratt han jagade en annan katt och därför sprang så långt hemifrån.

Woody var mitt lilla barn, mitt allt. När han var liten följde han med mej överallt. Han satt innanför jackan varje gång jag cyklade hem till kompisar på kvällarna. Han älskade att sitta som en liten papegoja på min axel.Han sprang lös brevid mej när jag gick runt Ånnaboda sjön. Han sov hos mej under täcket. Men framförallt så var det bara mej som han tyckte om. Jag fick verkligen känna mej älskad!

Här kommer lite bilder på honom så att jag kan en liten mysig minnesstund av honom...




Kommentarer
Postat av: Jonna

Saknar honom oxå, världens finaste Woodys!!

2010-04-25 @ 14:21:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0