Det är tyst och alldeles vindstilla. Det enda som hörs är en fågel som kvittrar gällt, långt där borta. Ett plask hörs av flötet som slår mot vattenytan. Ett par gummistövlar som vadar i vattenbrynet. Helt tyst igen. Solen värmer mitt ansikte men det är lite kyligt i luften. Jag sitter på en sten och tittar ut över den svarta tjärnen. Ser om jag kan få syn några ringar på vattnet. Mitt flöte ligger stilla långt där ute. Det är svårt att slita blicken från det och ibland innbillar jag mej att det rör sej.
Het plötsligt är det borta. Jag börjar snabbt veva in linan och gör ett hastigt ryck. Linan är trög att veva och det rycker och slitar i andra änden av spöet.
Lycklig är jag när fisken sprattlar upp på land. Det är den största fisken jag fått upp på egen hand. Tre och ett halvt hekto. Jag är glad.

Jag sitter långa stunder och bara njuter och andas in den friska jämtländska doften i näsan. Jag funderar och tänker att det här är livet. Att sitta här och njuta av stillheten och lyssna till tystheten får mej att må bra. Jag fylls med energi och livsglädje igen. Mina depåer som började bli urladdade är på nytt fyllda igen. Jag längtar redan till nästa sommar när jag kommer komma hit igen. Det har jag redan lovat mej själv. Jag vet det, för jag behöver det här...Tystnadenn stillheten, det riktiga livet.... 

Är som dvärgen trötter. Full rulle i Jämtland idag. Svampplockning och fiske har stått på schemat. Bilder kommer imorgon. Nu är är jag för trött och sitter och svulstar i mej chips med dip. Lantchips med gräslök och färskost och sourcreme och vårlöks dip. Herregud vad gott.

Nu ska snart trötter sova...Brevid min sparkande lilla virvelvind som numera alltid kräver att sova brevid mej i sängen. Måste tillbaka till gamla rutiner när jag kommer hem. Orkar inte ha en klisterlapp på mej dygnet runt även om hon är underbar. Men när det är så mysigt är det så lätt att förstöra goda rutiner och vanor....

KRAM och SPARK

Är det en råtta eller en vovve. Svårt att veta...

Igår cyklade jag och Dang down hill. Det vill säga mountainbike nedför berget. Jag har cyklat mountainbike i skogen hemma i våra egna mountainbike spår men då måste man både cykla uppför och nedför. Här tar man enkelt kabinbanan, sittliften eller bergbanan upp och cyklar sen i ilfart nedför. Herrgud vad roligt det är. Men desto äldre man blir desto mer kommer fegheten. Fast det kanske egentligen är kunskapen om vad som kan hända som har utvecklats. Jag försöker tro det iallafall.
Det är ganska dyrt men jag hade bestämt mej innan resan att jag skulle lägga pengar på det. 795 kr för at hyra cykel och skydd. Sen tillkommer liftkortet på över 200 kr.
Men det är klart värt pengarna. Skulle jag bo här uppe skulle en av de första investeringarna bli en riktig downhill bike.

Tre gånger for jag i marken och jag är grymt tacksam över skalet jag hade på knoppen. Utan den hade jag säkert haft en rejäl hjärnskakning och bula. Jag insåg efter lite cyklande att desto saktare jag cyklade (alltså ju fegare jag var) desto svårare var det och desto sämre gick det. Så mitt råd blir att ha rejält med fart men kom ihåg att då blir vurpan också värre.

Svårighetsgraden på nedfarterna följer samma mönster som backarna vid skidåkning. Grön är enklast sen blå, röd och svårast svart nedfart. Jag är lycklig att jag vågade åka i de röda backarna men hade jag haft ännu en dag på mej hade jag nog vågat mej på en svarting också.

Idag är mina handleder ledbrutna och en rejäl lårkaka på höger låret och träningsvärk i rygg och nacke. Annars fit for fight. Imorgon blir det öringfiske här i vildmarken. Ödebygden. Min telefon fungerar bara nödsamtal så därfär är jag onåbar i några dagar till...

Tjingeling!

Efter vägen efter Åre vid en fors ligger detta urgulliga lilla hus. Känns precis som det är tomten som bor där...

I närheten av Åre ligger Tännforsen belägen. En gång i tiden satt en ensam brunbjörn fast på en klippa mitt i forsen. Hur han tog sej därifrån eller om han dog har jag ingen vetskap om. Området är numera ett naturreservat och väldigt fint och mäktigt att beskåda.


På den stora klippan i mitten av forsen satt björnen fast...

Minou truvs ganska bra där bak i Baby Carriern. Den är superskön att bära i och fast hon väger snart 9 kilo så känns hon inte alls tung att bära på.

Mycket av min släkt på min mammas sida kommer ifrån Åre. Jag har tydliga minnesbilder av när jag bestige Åreskutan som barn. Jag ville inte gå den raka vägen upp med de markerade lederna utan skulle ta mina egna vägar som innnebar lite mer klättring och utmaning. Igår tog vi kabinbanan upp och vandrade endast sista biten. Jag och Minou traskade på i förväg (hade faktiskt ingen lust att hålla mammas snigeltempo). Men jag är oerhört glad att hon kom upp för det var nära att hon gav upp.

Jag insåg under vandringen hur underbart det är och att jag verkligen, verkligen njuter. Varför gör jag inte sådana saker oftare? Jag bara älskar det. Stillheten, utsikten, luften, atmosfären, känslan, utmaningen, flåset och bediften attt ha tagit sej till toppen. Jag får flashback till sydamerika när jag var där och vandrade och besteg berg och vulkaner. Snart dags för ännu en långresa kanske.

Har ni inte provat att bestiga nått berg så rekomenderar jag det varmt. Åreskutan är en lätt utmaning för nybörjare men ger endå så mycket upplevelse och fantastiska vyer.

Här kommer lite bilder från vandringen. Hoppas ni får lite mersmak...


Underbar natur under vägen

Långt där nere kommer två eftersläntare..

Tillslut så kommer de flesta till toppen...

Minou och jag på toppen

I måndags begav vi oss som sagt till Åre. Här kommer lite bilder från resan upp. Startade klockan 18.00 på kvällen och vi var inte framme förren klockan tre på natten. Minou och jag sov från och till i baksätet. Mamma envisades med att köra hela vägen...

Jag är egentligen ingen väsktjej. Absolut inte. Min favoritväska brukar vanligtvis bestå utav en systempåse. Men jag har börjat skärpa till mej på väskfronten och här är mins senaste inköp. Min lilla rockiga handväska med nitar kommer från Gina Tricot och min större väska som är superpraktisk att få med det mesta man kan behöva en kväll såsom kamera, varm tröja, extra skor, plånbok och smink köpte jag i Tallin på en mysig marknad.

• Öppenhet. Att hon har lätt för att öppna sej och lätt för att prata om både tråkigheter/problem som glädjeämnen och roligheter.
• Intresse. Att vi har något likande intresse/intressen. Träning, sjuksköterskeyrket, familjen, poker, party, mat, resor.
• Enkelhet. Att det är enkelt att umgås. Att allting inte behöver planers in i minsta detalj. Att det inte alltid är problem och krångel när man ska umgås.
• Socialförmåga. Jag uppskattar väldigt att hon gillar att träffa nya människor och gärna hänger med och träffar mina vänner vilket jag gärna gör med hennes vänner.
• Nyfiken. Nyfiken på livet och att göra nya saker. Att hon inte är rädd för nya eller annorlunda aktiviteter.
• Lyssnande förmåga. Att hon orkar med mina upp och ner gånger i livet och tycker om mej ändå.
• Vardagsenkelhet. Att vi bara kan göra enkla vardagliga saker ihop. Plocka svamp, laga mat, glo på film.
• Humor/Ironi. Med min ironiska och lite skadeglada humor så är det guld om hon också är lite småelak och ironisk ibland.
• Trogen. Att jag vet att hon alltid är en nära vän även om vi inte umgås eller hörs varje dag.
• Peppande. Att hon kan lyfta och peppa upp mej om jag behöver det.

Mina tjejkompisar är de bästa jag kan tänka mej och jag är så lycklig över allas deras trogna vänskap. Flera har jag känt sen barnsben och några är nya vänskaper. Åhh jag är så glad över alla dessa fina tjejer som finns i min närhet. TACK!

Lördagen bjöd på mycket trevligheter. Efter avslutat jobb begav jag mej hem till min arbetskollega Camilla. En ny bekantskap. Hon har gått på sommarvick denna sommar på ambulansen. Vi har inte varit i samma arbetsgrupp men lyckats lära känna varandra litegrann ändå.
Det är en tjej som jag klickade med direkt. Vi bubblar och pratar om ditten och datten och samtals ämnena verkar aldrig ta slut.
Vi började kvällen med en varsin Heiniken på hennes balkong. Sen fortsatte vi hem till en av mina pokervänner för ett parti Texas Hold Em. Camilla som aldrig spelat det förut lärde sej snabbt och tyckte det var lika skoj som jag tycker. Härligt med en tjej till som gillar poker och spel. Oftast är jag ensam tjej vid turneringarna och fler tjejer uppskattas mycket av mej.
Kvällen avrundades på krogen Buddy Holly. Där dansades det barfota bugg. Dagen efter upptäcktes att fötterna hade ändrat färg till den svarta kulören. Väl hemma igen var jag inte förren halv fyra på morgonen. dagen efter mådde jag som jag förtjänade...

Jag blev riktigt riktigt rädd förut idag. Minou satt och lekte på golvet och drog ut understa kökslådan där vi förvarar plastpåsar, folie och glapack. Hon satt och lekte med det och jag skurade köket. Heltplötskigt hör jag hur hon harklar och harklar och får svårt att få luft. Jag tar direkt tag i henne och vänder henne upp och ner och dunkar över ryggen. Sen vänder jag och tittar i hennes mun och ser en foliebit ner mot halsen. Jag petar en ett finger och lyckas fiske upp folien. Hon gråter av rädslaoch jag skakar som ett asplöv.
Matte verkade mest bli arg och tog tag i foliepaketet och slängde in det i skafferiet.

Senare under dagen sitter jag i vardagsrummet och Matte lagar mat medans Minou leker på golvet nedanför honom. Helt plötsligt börjar hon harkla sej igen och Matte tar snabbt tag i henne och vänder upp och ner. Då ramlar det ut en liten hårtsnodd ur munnen på henne.

Jädrans unge att stoppa allt i munnen. Nu måste jag införskaffa en magillestång som jag får ha i beredskap för att plocka upp föremål ur halsen på henne eftersom det verkar vara ett återkommande problem...Ush jag blev verkligen livrädd x2...

För en månad sen var jag och Minou och träffade mammorna och bebisarna från vår föräldragrupp. Vi brukar ses ca en gång i månaden. Men de senaste gångerna har jag och Minou inte kunnat vart med. Så därför var det extra roligt att få se flera av dem nu. Jag hoppas det är några vänner som Minou kommer ha kvar i framtiden. De är iallfall extremt söta tillsammans.


Två bebisar saknas här. Det finns bara en liten pojke i gruppen så han kommer nog bli väl upp passad så småningom:)

Jag var ute bland svampar och mygg med en kompis idag. En spontanvisit av henne vilket gjorde mej väldigt glad. Vi provade ett nytt ställe i skogen och det visade sej vara rena guldgruvan på svamp. Vi plockade gula kantareller, taggsvampar och till och med trattkatareller eller gul trumpetsvamp. De är i stort sett omöjliga att se skillnad på men de smakar lika gott.

Sen sprang jag på denna svamp som jag inte sett så mycket av tidigare. Hemma tog jag reda på genom bekanta och min svampbok att det är svart trumpetsvamp. Den beskrivs som en eftersökt läckerhet och är en av våra bästa matsvampar. Så imorgon bitti är det gummistövlar på, myggmedels rollning, Minousan nedpackning och sen ut i skogen och för att plocka upp läckerheterna. Bara jag lyckas komma ihåg vart de var...

När min lilla kusin fyllde sjutton år så fick han ett biobesök i present av mej. Igår kom han från Karlskoga till Örebro och mötte upp mej. Först gick vi till Oleareys och åt mat. Konverstionen med en sjuttonåring kan ibland vara lite trög:) Jag ställer frågor och han svarar....

Sen gick vi och så Inceptionpå biografen. Jag visste från början att det ärt en lite komplicerad handling som är viktig att hänga med i från början. Normalt har jag svårt att hänga med i sådanna filmer men igår hade jag gett mej tusan på att jag skulle göra det. Tyvärr hade inte min lill kurre bestämt sej för samma sak. Han förstod typ noll och satt mest pochs smsade med sin tjej. Jag skällde lite på honom emellanåt och försökte förklara lite av handlingen. Han tyckte filmen var jättedålig och jag tyclte den var bra. Visst var det lite svårt att förstå alla detaljer filmen igenom men är man bara koncentrarad så går det ganska bra och ju längre filmen skrider desto mer förstår man. Leonardo Di Caprio är en av mina favoritskådisar och det lyfter filmen mycket. En klart sevärd rulle.

Här är det dött som i döda havet. Inte en enda körning so far. Min kollega som har världens sämsta filmsmak har tryckt två actionrullar med karatenissar. Jag sov under den ena och löste korsord under den andra. Sen har jag suttit bänkad framför speedwayn framför datorn.
Jag var ute i skogen och plockade en liter svamp i morse som jag gjorde mej två underbara kanatrellsmörgåsar av förut.
Jag hoppas på en körning nu innan sovdags det blir lite tidsfördriv. Men sen behöver jag min skönhetssömn under natten. Så Askersundsbor om ni tänker bli sjuka så bli det snart, innan jag somnar för natten. Annars kan jag gärna hämta er imorgon efter frukost:)

SOV GOTT!

Yes yes yes Indianerna vann sin första bortamatch. Nu återstår endast två matcher kvar mot Rospiggarna Hallstavik. Vinner Indianerna dem så finns stor chans till slutspelsplats. Alla förare gjorde vad de skulle och hade ett jämt flyt matchen igenom. Varenda förare i Indianlaget plockade poäng och mest imponerade Magnus Zorro Zetterström som vanligtvis brukar ha både ups and downs under en match. Men ikväll var han jämn i körningen och levererade kanon.
Jag hade himla tur också för vi har inte haft en enda utryckning under kvällen vilket har inneburit att jag i lugn och ro har fått följa Indianernas väg mot vinsten. Men jag är ändå lite ilsk eftersom datorn hakade upp sej precis innan de två sista nomineringsheaten. Kan man ha mer oflyt. Jag hatar datorer!

GRATTIS!

Blev så lycklig när jag upptäckte att Valsarna-Indianerna skulle sändas på tv idag. Jag jobbar nere på stationen i Askersund och där har vi massa extra kanaler. Blev mindre glad när jag upptäckte att vi inte har Canalplus som är den kanalen som sänder matchen. Men stationen i Byrsta har den kanalen. Varför är jag inte där:(
Men jag gick in på Canalplus hemsida och där kan man köpa matchen för 79 kronor. Det har jag gjort nu och sitter laddad framför datorn. Matchen börjar om en timma.
Jag håller alla tummar jag kan att jag klarar mej utan någon körning. Så snälla alla Askersundsbor med omnejd bli inte sjuka mellan klockan 19.00 och 21.15 ikväll....

Jag blir så trött på eller egentligen ledsen när människor anser sej veta hur jag känner och tycker. Även om jag har förklarat så finns ingen förståelse utan mina tankar och känslor ändras utinfrån vad andra tycker eller tror att jag känner. Förklarar jag så är det ingen som lyssnar eller försöker förstå mej.
Varför kan jag inte bara få ha mina egna tankar, känslor och funderingar precis som de är och upplevs av mej utan att nån ska sätta sin egen förstålese/tolkning på dem....???

Så här blev kvällens slutresultat....!

Jo ekonomisk är jag allt. Faktiskt ibland på gränsen till snål. Snål mot mej själv. Fast egentligen skulle jag vilja kalla mej ekonomisk.
När jag studerade så lärde jag mej att vända på varenda krona. Jag vägrade ta studielån. Istället jobbade jag parallellt med studierna. Visst ibland var det lite jobbigt men det gick faktiskt väldigt bra. Jag är en arbetsmyra som gärna har mycket att göra. Många studenter är lata coh dåliga på att ha hand om pengar. De vill festa och leva livet under sin studietid och det kan jag förstå. Men jag hade mina gamla kompisar sen tidigare och kände att supa och hänga i en studentkorridor inte var något för mej. På något konstigt sett lyckades jag faktiskt till och med spara pengar under de tre åren jag studerade.

Jag har aldrig gillat att ha skulder och att ha hus eller lägenhetsskulder är max vad jag accepterar. Jag älskar att se skulderna på kontot minska. Jag älskar att se sparpengarna på sparkontot öka.

Men jag anser ändå att jag lever ett  bra liv och unnar mej de sakerna som jag vill. I helgen när vi var i Tallin så åt jag och handlade precis vad jag ville utan att tänka på kostnaden.

Men jag lägger ner pengar på det jag verkligen göra och då är jag inte snål alls.
Sist när jag hade sparat ihop en större summa pengar så reste jag jorden runt i 8 månader. Hade ändå lite pengar när jag kom hem. Vi levde bra men inte i lyx. Bodde billigt och åt periodvis billigt och ibland lyxigt. Men la ner pengar på roliga aktiviteter. Vulkanbestigningar, cykelfärder, Galapagosresa, och andra upplevelser som vi ville vara med om.

Dessa saker lägger jag ner pengar på:

Poker
Speedway
Mat
Träning
Resor/upplevelser

Vad jag inte lägger ner mycket pengar på:

Kläder
Smink
Alkohol
Onödiga småutgifter såsom tuggummmin, dricka m.m.

Vad jag gör för att vara ekonomisk:

Jag väljer vilka kläder jag ska handla med omsorg. Antagligen handlar jag lite billigare kläder eller så lägger jag ner en större slant på nått som jag verkligen vill ha. Eller så väntar jag in rea. Men jag går inte ofta på stan vilket inte lockar mej att handla.

Köper alkohol på systembolaget och minimerar drickandet ute på krogen.

Jag har kvar smink sen jag jobbade på Loreal samt "handlar" en gång om året på parfym Pia på deras rea på marknadsafton.

Jobbar mycket vilket gör att jag inte är i behov av kläder på samma sätt och vilket medför att jag har mindre fritid att spendera pengar på.

Jag instruerar vilket innebär att jag har gratis träning på kampsportcentrat. Köper årskort på Friskis och Svettis.

I perioder är jag väldigt duktig med att laga matlådor till jobbet/skolan.

Jag bestämmer en summa innan en exempelvis pokerkväll vad jag max får göra av med.

Varje månad efter att räkningarna är betalda sätter jag direkt över en summa på sparkontot. Den varierar från gång till gång beroende på inkomsten.

Om jag får pengar tillbaka på skatten eller tillbaka från någon som lånat pengar eller nån annan oväntad inkomst så sätts det över på sparkontot istället för att tänka att nu kan jag unna mej en ny väska.

Ser till att vi inte har några onödiga räkningar utan bara det nödvändigaste.

Har inga extralån utöver huslånet.

Har stor kontroll över alla räkningar och hushållsutgifter.

Ikväll ska jag njuta och tillaga mej en rejäl räksmörgås. Matte är i skogen och plockar svamp med en kompis. Minou och jag är nyss hemkomna från Mullhyttan. Vi har varit i Sixtorp på utflykt med Jonna, Mio,Boy och Dang. Där lekte vi med barnen, matade kossorna, åt thaimat och pannkor och spelade kubb (Jag var med i det lyckliga vinnande laget varje gång:) Bra för jag hatar att förlora:)

Sen försöker jag styra upp helgen. Jag har råkat dubbelboka mej. Lovade en kompis att vi skulle med dem på kräftfiske tävling i helgen. Det var evigheter sen vi pratade om det men idag kom påminnelsen.  Jag jobbar fredag till lördag dygn. Så jag försöker fixa och trixa för att få någon annan sjuksköterska att ta några timmar åt mej. Hoppas jag lyckas...

Alla vi har mött under denna resa och som vi ofta träffar på annars med tror att Minou är en pojke. Jag antar att hon ser ganska pojkig ut pga av hennes frisyr:) Eller så beror det på att hon ibland klär sej i svarta, gröna, lila eller bruna kläder?
Men håll ut Minou snart kommer ditt hår och du kommer se ut som den lilla flicka du är...

Nyss hemkomna från vår första semester på evigheter, närmare bestämt 1,5 år. En kort semester men det kändes väldigt avslappnande och skönt.
Första gången Minou vistades utanför landets gränser.
Första gången vi reste iväg som en familj.
Första gången sen Minou föddes som Matte och jag verkligen njöt av varandras sällskap och hade det hur bra som helst.
Vi hade två hela kvällar med bara varandras sällskap utan barn. Minou somnade i hyttan vid 7 tiden på kvällen. Vi sprang dit en gång i kvarten till var 20 minut och kontrollerade att hon sov. Men vi kunde ändå gå ut och äta gott, sitta och ta en drink på tu man hand och på lördagen få till en SPA kväll ihop med bubbelpool, ångbastu och massage.

På lördagen strosade vi omkring inne i Tallin som är en stad som överraskade mej. Den är väldigt gemytlig och mysig. Mycket fina hus att titta på och härliga små kullerstensgator att vandra över. Överallt låg det mysiga ute cafeer och restauranger. Lunch åt vi på en afrikansk liten restaurang där vi satt på en takterass.  Maten var kanongod, vilket även Minou tyckte.



Minous nya favoritställe som var omöjligt att slita henne ifrån...
Fast det fanns fler i familjen som tyckte det var minst lika kul som hon tyckte.


Familjemys. Det vaa på tiden att vi äntligen tog oss iväg och gjorde nått tillsammans. Borta från alla måsten, viljor och krav med aktiviteter, städning och jobb.


Coolingen i sin nya gröna tröja, mockasiner och byxor från Lindex. Minou var hur duktig som helst och satt i vagnen hela dagen när vi besökte Tallin. Men det fanns nog mycket att titta på för henne också




Många likande gator och platser fanns det att besöka och strosa omkring på. Egentligen är jag ingen statsmänniska utan brukar föredra att semstera utanför storstäder (Tallin e kanske inte så stor ifs). Men när städerna är så här mysiga och lugna så kan jag verkligen njuta av dem på ett annat sätt.


Marknad. Tyvärr så vvar variationen inte så stor men konkurransen mellan stånden destu större eftersom de alla envisades med att sälja exakt samma prylar. Så gillar man bomullsstickade kläder så åk till Tallin:)



Jeanshundar inne på Jack and Jones. Fick nästan lust att sno med mej en som Minou kunde ha och leka med men avstod pga samvetet. Matte glömde sitt Visa kort i kortautomaten och kom på det tillbaka på båten men innan den lämnat hamnen. Han fick i panik ta en taxi tillbaka till butiken. Vänliga och ärliga som de var så fanns kortet kvar där...Tack tur!

Min goda måltid med tigerräkor. Tigerräkor är nog bland det godaste som finns.


Minou och Matte äter afrikanskt.


Fint hus


Norpan spelar maraccas på vägen hem i bilen...

Jag sprang på Minous farmor på stan häromdagen. Då frågade hon om det var nått som Minou behövde. Jag berättade att jag har varit på jakt efter ett par lära-gåskor som hon även kan leka i och smutsa ner.
Samma dag gick hon på stan med Matte och handlade dessa skor. Perfekta för Minou att stappla omkring i eller ha på sej när hon grejar utomhus.


Redan flitigt använda

Sitter och lirar en gratis turnering på nätet. Startade med nästan 900 spelare och nu är det 17 st kvar. Jag ligger fyra. Men är trött. Tanken var inte att det skulle bli så långvarigt...suck, snark, zzzz

Imorgon bär det iväg på kryssning med familjen. Vi åker till Tallin och kommer hem på söndag. Vi hade planerat att hitta på nått denna helg men inte vad. Igår bestämde vi att vi idag skulle redovisa minst två varsina förlsag på resmål/utflykter för varandra.

Matte: Tallinkryssning, Liseberg, kolmården, Gröna Lund och skansen.
Jag: Hyra stuga vid en sjö (men fanns ingen ledig), Öland med ölands djurpark.

Tillsammans valde vi Tallinkryssningen. Jag hoppas det blir bra. Men egentligen är jag inte värst förtjust i kryssningar men blev ändå lite sugen på det mest för att jag ville åka till Tallin och strosa omkring där. Det var också ganska enkelt att styra upp och krävdes minimala förberedelser. Så imorgon far vi. Katterna ska grannarna mata och släppa in och ut. Och eventuellt så sover mamma med folk här...

En av de viktigaste frågorna man kan ställa till sej själv är: "Vill jag ha "rätt"- eller vill jag vara lycklig?" Många gånger utesluter det ena det andra.

Det kräver ofta oerhörda mängder mental energi att ha rätt och försvara sin position. Behovet av att ha rätt eller att någon annan har fel - får motpartern att bli defensiv och sätter press på en själv att fortsätta att försvara sin position. Ändå ägnar många av oss (jag också) mycket tid och energi åt att försöka visa (eller påpeka) att vi har rätt - och/eller att andra har fel.

Många människor tycks tro, medvetet eller omedvetet, att det är deras uppgift att visa för andra att deras åsikter, påståenden eller synpunkter är inkorrekta och att personerna de rättar uppskattar det eller åtminstone lär sej något. Det är fel!

Tänk efter. Har du någonsin blivit rättad av någon och sagt till honom eller henne: "Tack för att du visade mej att jag hade fel och du har rätt. Nu förstår jag det. Du är fantastisk!"
Eller har någon som du känner någonsin tackat dej (eller hållit med dej) när du har rättat dem eller framhävt dej själv på deras bekostnad? Givetvis inte.

Sanningen är att vi alla avskyr att bli rättade. Vi vill att våra åsikter ska respekteras och förstås av andra. Att bli hörd är något av det som människohjärtat åtrår mest. De som lär sej att lyssna blir älskade och respekterade. De som har för vana att rätta andra sprider ofta förbittring omkring sej och undviks.

Det handlar inte om att det aldrig är lämpligt att ha rätt - ibland måste man eller vill man ha rätt. Kanske har man vissa filosofiska principer som man inte vill rucka på. Om man tex hör en rasistisk kommentar kan det kännas viktigt att säga sin mening. Men för det mesta är det bara egot som sticker upp och förstör ett i övrigt fridfullt möte.

En underbar, innerlig metod att bli mer fridfull och kärleksfull är att träna på att låta andra glädja sej åt att ha rätt - att ge dem den tillfredsställelsen. Sluta att rätta andra.

Det kan vara mycket svårt att bryta den här vanan, men det är värt all möda. När någon säger "Jag tycker det är viktigt att..." behöver du inte falla in och säga "Nej det är viktigare att..." eller någon av de andra hundratals övriga formerna av samtalsredigering.

Låt helt enkelt dennes uppfattning råda. Människorna i din omgivning kommer bli mindre defensiva och mer kärleksfulla. De kommer att sätta sörre värde på dej än du kunde ha drömt om var möjligt, även om de direkt inte vet varför. Du kommer att upptäcka glädjen i att delta i och bevittna andra människors lycka, vilket är en långt större belöning än en strid mellan egon. Du behöver inte offra dina djupaste liggande filosofiska ståndpunkter eller åsikter, men låt från och med idag andra ha "rätt" för det mesta...!

Richard Carlson, Hetsa inte upp dig över småsaker.

Hade ett hjärtstop i förrgår på jobbet. Vi och en ambulans kom samtidigt till platsen. HLR var redan påbörjad av anhöriga så vi tog direkt över. Orsaken till hjärtstoppet var oklar men det var en gammal person. Vi har lite ny utrustning som vi kan använda. Jag har aldrig använt en intraosseösnål som man borrar in i benmärgen. Jag hade bestämt mej sen tidigare att på mitt nästa hjärtstop skulle jag använda denna nål. Den är smidigare och går snabbare att få på plats en en vanlig PVK om patienten har dålig cirkulation så kärlen är små och obefintliga. Men det är inte samma sak att öva på docka och i verkligheten och nu fick jag ett perfekt tillfälle att göra detta på riktigt. Det gick jättesmidigt och kändes superbra. Nu kommer jag inte vara nervös inför att använda denna igen. Skönt!

Efter hjärtstopet som tyvärr slutade med dödlig utgång åkte jag på ett larm där en liten kille hade brutit underbenet. Han hade halkat på en vår gräsmatta så han låg utomhus. Det regnade så vi fick arbeta blöta vilket ibland kan försvåra arbetet lite. Men den lilla killen var så duktig och artig trots den svåra smärta han genomled. Han var på träningsläger från England så ingen av hans föräldrar var närvarande. Jag är imponerad av honom. Det är så olika hur människor kan hantera smärta. Vissa tycker ett litet litet sår gör superont och sen har jag denna lilla kille som verkligen upplever en fruktansvärt smärta men hanterar det kanonbra ändå. Själv är jag kanska smärtkänslig....Tyvärr!

Min underbara lilla nybadade höna...

Min bästa vän Evelina var hemma i helgen (hon bor i Götebrog). Förr umgicks jag väldigt ofta med alla i det gänget. Hennes pojkvän och hans killkompisar med eller utan tjejer. Det har blivit mindre umgänge med dem sen Evelina och Johannes flyttade härifrån men när alla väl ses så är det superskoj. Jag mår så bra av deras sällskap. Naturliga och knäppa hela högen.
Vi var hemma hos ett par som percis köpt hus i Norra bro. Det var tre par och jag med Minou. Matte ville inte med på grillkvällen. Men han gick miste om något alldeles utsökt i matväg. Jag fick en "Solsidan" känsla när Kim stod i sitt nya hus framför sin splitternya grill och grillade det ena efter det andra. Glazerad fläskytterfile, hela tomater på spett, halloumiost, paprika, lök och zuccini, vitlöskmarinerade chapminjoner, färsk sparris i folie, kryddiga korvar och en rotgrönsaksgratäng till det. MUMS!
Sen drack vi vin och öl hela kvällen och satt i soffan och småpratade. Minou hade tyvärr svårt att somna vilket hon har ibland när vi sover borta.
Vi blev iallfall väldigt väl omhändertagna som gäster. Fast att jag inte känner det här paret särskilt bra så erbjöd de oss att komma och sova där när vi vill. De är så gästvänliga och snälla att jag blir rörd...

TACK!

Jag är faktiskt väldigt trött ikväll så väntar med lite uppdatering om gårdagens härliga grillkväll tills imorgon förmiddag. Blir det fint väder imorgon tänkte jag försöka komma iväg till en badplats med lillkråkan.

Sov gott igelkott!

Indianerna vann överlägset över Valsarna. Ren utklassning. Simon Gustavsson körde ifrån sin far och de övriga i vals-laget med för den delen. Nu är det "bara" tre måste matcher kvar att vinna för att nå den där sista slutspelsplatsen. Det vore så grymt kul om Indianerna kunde göra lite bra ifrån sej denna säsong. Än är den inte över. Fyra små grabbar kom till mej och pratade genom staketet.
- Om Simon blir skadad kan du då hälsa honom att han är vår största idol.
Simon klarade sej utan skador men givetvis framförde jag deras hälsning ändå.

Ikväll blir det speedway. Åker som vanligt med ambulansen dit. Indianerna möter Valsarna vilket innebär att Henka Gustavsson från Valsarna får möta sin son Simon Gustavsson Indianerna. Jag hoppas Simon vinner den duellen. Annars är Indianerna piskade att vinna de fyra återstående matcherna för att ha en chans till slutspelsplats. Jag komemr hålla alla tummar jag kan!

HEJA HEJA SOM TUSAN!

Här är jag i just denna stund med min underbara kollega Arne. Vi är numera mycket sammansvettsade. Vare vi vill det eller ej:)

Hejsan.
Jag har haft fullt upp hela helgen så tyvärr har bloggandet blivit lidande. Har inte varit hemma på tre dygn. Jobb - Fjugesta - Jobb. Som vanligt hade jag en kanontrevlig kväll. Inledde kvällen i mina gamla barndomstrakter ÖKNA. Hemma hos min granne Anders Bodare. Vi har varit kompisar sen jag inte ens kunde gå.

Det var superskoj att bara få andas in luften där jag lekte som barn, att få se mitt gamla hus igen med koskitsutsikten som jag hade från mitt barndomsfönster, att få se vår gamla granhäck slingra sej runt vårt hus som numera är rött men som borde vara gult som det var är jag bodde där - Solhem! Jag satt i Anders gamla kök och tjatade med hans föräldrar och vi uppdaterade varandra om händelserna sen förr. Det är härligt att få genomleva gamla minnen igen. Det gjorde mej gott.

Förfesten genomfördes med aukustisk gitarr med underbar sång av den bästa rösten jag någonsin hört live...Jag blev nästan lite kär i tjejen faktikst:)
Sen blev det bugg till Black Jack nere på dansbanan i gropen.

Kvällens skor var ett par korallblå rockiga pumps...


Så här var min utstyrsel för kvällen med ett halvt Rock by Sweden halsband men jag lagade det senare under kvällen eftersom jag hittade andra delen i fodret i min jacka.


Här är jag och min allra äldsta vän Anders Bodare

Nu är det morgon enligt mej. Jag har sovit som en prinsessa helt ostört sen 04.00 imorse. Vi har hållt igång på nattambulansen inatt men ändå lyckats parera körningarna så våra kära kollegor fick sova ostört. Skönt för dem.
Vi hade en riktigt dålig man med rectalblödning (blödning från ändtarmen). Jag har aldrig sett så mycket blod kommit från rectum förut på någon, 4 fulla blöjor fyllda. Stackars man. Han var givetvis påverkad på sina vitala funktioner med ett väldigt lågt blodtryck så det blev ett stort kirurgiskt larm in till akuten. Nu ligger han på IVA (intensivvårdsavdelningen) för fortsatt vård.
Nu har jag några timmar kvar innan jag slutar för detta dygn. Då åker jag till Fjugesta för en trevlig kväll på gropafesten. Black Jack ska spela så det blir säkert en sväng om på dansbanan.

KRAM

Jag vet inte vad som har hänt med mej. När jag var gravid kunde jag skylla mina problem på den stundande graviditeten. Då var ett av mina problem att jag tappade allting. Tallrikar, glas och skålar bara föll ur händerna. Det har blivit bättre nu när jag inte är havande längre.

Men nu har jag åsamkat mej ett mycket värre problem. Jag slarvar bort mina tillhörigheter. För två veckor sedan var min nyckelknippa spårlöst försvunnen. Jag letade överallt inlusive alla väskkor i hallen.
Det var lite jobbigt och problematiskt med bara en nyckel till huset.
Det var jobbigt på jobbet då mina kollegor fick öppna mitt skåp och även ha mina läkemedel i sitt skåp som förvaring. (Matte hittade tillslut av en slump mina nycklar i en av mina handväskor).

Förra veckan försvann mitt bankkort och mitt leg. Jag var helt bombsäker på att jag hade gått omkring med dem i handen inomhus och förlagt dem någonstans. Jag letade överallt. Men hittade dem inte.
Igår tog jag på mej en inslängd tröja från bilen. I fickan där kände jag att mina kort låg...

Jag har även tappat bort min namnskylt och min windstop jacka på jobbet. Jag får frysa på nätterna och vara namnlös...Dessa är ännu inte återfunna.

Häromdagen tog med Minou och hennes babycarrier sele och begav mej ut i skogen för att jaga kantareller. Precis när vi gått en liten bit började det regna. Jag fick vända tillbaka till start positionen och hämta en tröja och mitt paraply. Minou var trött och somnade på min rygg under min tröja dold från regnet. Jag fick kämpa i blåst och regn med ett paraply som konstant vände sej ut och in. Men sen blev det bättre väder och vi hittade faktiskt lite kantareller. Ca 1 liter blev det men vi var bara ute och letade 1,5 timme. Minou sov på ryggen hela tiden. Dags för ännu en runda snart igen...

Jag älskar mitt jobb men ibland kan det även bli lite långtråkigt. Tro det eller ej. De senaste två dygnen jag har jobbat, har jag och min kollega mest agerat transportörer. Vi har hämtat från vårdcentraler eller äldreboende. Många patienter som inte kan ta sej till sjukhus på annat sätt. Vi har även kört hem patienter från sjukhuset som har kontinuerlig syrgasbehandling och därför måste åka ambulans.
Vi fick dessutom jobba över en timmaidag och jag längtade hem så förskräckligt till min lillafjantlisa där hemma. Men jag hann vara hemma en kvart och hade precis satt mej i badkaret med Minou när larmcentralen ringde och behövde uppbackning på stationen. Det var bara att snabbt kliva upp och bege sej tillbaka till jobbet igen (jag hade beredskap i hemmet).
Precis när vi kom till jobbet fick vi en prio ett körning och kom hem till en svårt sjuk man. Vi misstänkte direkt sepsis (blodförgiftning) och fick jobba på lite. Det är ett mycket allvarligt tillstånd som snabbt kan leda till döden utan antibiotikabehandling och andra åtgärder. Det blev blåljus och larm in till akutmottagningen.
Det känns alltid bra när man kommer in och täcker upp på beredskapen och samtidigt kan göra någon nytta för en människa. Jag hoppas han piggar på sej efter lite antibiotika behandling och kommer på benen igen.

Nu är det snart dags för bingen för det är nog min tur att gå upp med Minou imorgon bitti. Men det gör jag så gärna för jag har saknat henne så mycket idag.

Godnatt kram till er alla!

Det är numera inte ofta jag får ro att läsa en bok. De två senaste har bara blivit halvlästa. Om de inte griper tag i mej direkt har jag svårt att ta mej tid för läsning. Det var enklare förr när jag inte hade barn. All överbliven tid var bara att ge sej hän åt en schysst roman. Jag älskar många olika genrar men har nog läst mest verklighetsbaserade böcker. Ibland brukar jag fokusera på en och samma författare och läsa allt som författaren har skrivit. Torey Hayden och Katarina Janouch är två av dessa.

Nu har jag bestämt mej för att läsa ut en hel bok och har gett mej in i Mötley Crues smutsiga värld. Matte och min syster har båda läst den och ger den bra recentioner. Den är närmare 600 sidor tjock och jag har endast läst 80 så jag anser mej ännu inte berättigad till ett utlåtande om den. Men det kanske komemr så småningom...

Här är lite annan kärlek mellan kusiner men mycket mindre och mer ovetande kusiner...

Jag skickade ett grattis sms till min lilla kusin david som fyllde sjutton år idag. Fick till svar
- Tack gumman! Vill träffa dej någon dag!
Jag svarade - Absolut vill träffa dej också.
Han svarade då:
- Kommer in till dej någon dag! min underbara kusin. Älskar dej Jenny!

Att få ett sånt sms av min lilla gulliga kusin på sjutton år värmde i mitt hjärta så det nästan sprack. Hur många grabbar på sjutton år skriver till sina nära och kära att de älskar dem? Då brukar man ju vara spydig, otrevlig och kaxig mot allt och alla. Tack David du är bäst!

Lag VM i speedway pågår. Tvärr går det sådär för Sverige men jag fortsätter hålla tummarna. Det är inte slut ännu....Spännande!