En av de viktigaste frågorna man kan ställa till sej själv är: "Vill jag ha "rätt"- eller vill jag vara lycklig?" Många gånger utesluter det ena det andra.

Det kräver ofta oerhörda mängder mental energi att ha rätt och försvara sin position. Behovet av att ha rätt eller att någon annan har fel - får motpartern att bli defensiv och sätter press på en själv att fortsätta att försvara sin position. Ändå ägnar många av oss (jag också) mycket tid och energi åt att försöka visa (eller påpeka) att vi har rätt - och/eller att andra har fel.

Många människor tycks tro, medvetet eller omedvetet, att det är deras uppgift att visa för andra att deras åsikter, påståenden eller synpunkter är inkorrekta och att personerna de rättar uppskattar det eller åtminstone lär sej något. Det är fel!

Tänk efter. Har du någonsin blivit rättad av någon och sagt till honom eller henne: "Tack för att du visade mej att jag hade fel och du har rätt. Nu förstår jag det. Du är fantastisk!"
Eller har någon som du känner någonsin tackat dej (eller hållit med dej) när du har rättat dem eller framhävt dej själv på deras bekostnad? Givetvis inte.

Sanningen är att vi alla avskyr att bli rättade. Vi vill att våra åsikter ska respekteras och förstås av andra. Att bli hörd är något av det som människohjärtat åtrår mest. De som lär sej att lyssna blir älskade och respekterade. De som har för vana att rätta andra sprider ofta förbittring omkring sej och undviks.

Det handlar inte om att det aldrig är lämpligt att ha rätt - ibland måste man eller vill man ha rätt. Kanske har man vissa filosofiska principer som man inte vill rucka på. Om man tex hör en rasistisk kommentar kan det kännas viktigt att säga sin mening. Men för det mesta är det bara egot som sticker upp och förstör ett i övrigt fridfullt möte.

En underbar, innerlig metod att bli mer fridfull och kärleksfull är att träna på att låta andra glädja sej åt att ha rätt - att ge dem den tillfredsställelsen. Sluta att rätta andra.

Det kan vara mycket svårt att bryta den här vanan, men det är värt all möda. När någon säger "Jag tycker det är viktigt att..." behöver du inte falla in och säga "Nej det är viktigare att..." eller någon av de andra hundratals övriga formerna av samtalsredigering.

Låt helt enkelt dennes uppfattning råda. Människorna i din omgivning kommer bli mindre defensiva och mer kärleksfulla. De kommer att sätta sörre värde på dej än du kunde ha drömt om var möjligt, även om de direkt inte vet varför. Du kommer att upptäcka glädjen i att delta i och bevittna andra människors lycka, vilket är en långt större belöning än en strid mellan egon. Du behöver inte offra dina djupaste liggande filosofiska ståndpunkter eller åsikter, men låt från och med idag andra ha "rätt" för det mesta...!

Richard Carlson, Hetsa inte upp dig över småsaker.