Det är tyst och alldeles vindstilla. Det enda som hörs är en fågel som kvittrar gällt, långt där borta. Ett plask hörs av flötet som slår mot vattenytan. Ett par gummistövlar som vadar i vattenbrynet. Helt tyst igen. Solen värmer mitt ansikte men det är lite kyligt i luften. Jag sitter på en sten och tittar ut över den svarta tjärnen. Ser om jag kan få syn några ringar på vattnet. Mitt flöte ligger stilla långt där ute. Det är svårt att slita blicken från det och ibland innbillar jag mej att det rör sej.
Het plötsligt är det borta. Jag börjar snabbt veva in linan och gör ett hastigt ryck. Linan är trög att veva och det rycker och slitar i andra änden av spöet.
Lycklig är jag när fisken sprattlar upp på land. Det är den största fisken jag fått upp på egen hand. Tre och ett halvt hekto. Jag är glad.

Jag sitter långa stunder och bara njuter och andas in den friska jämtländska doften i näsan. Jag funderar och tänker att det här är livet. Att sitta här och njuta av stillheten och lyssna till tystheten får mej att må bra. Jag fylls med energi och livsglädje igen. Mina depåer som började bli urladdade är på nytt fyllda igen. Jag längtar redan till nästa sommar när jag kommer komma hit igen. Det har jag redan lovat mej själv. Jag vet det, för jag behöver det här...Tystnadenn stillheten, det riktiga livet....