Ett mörker i kylan

När jag först steg innanför dörren så kände jag en viss värme komma emot mej. Kylan ute trýckte på och jag längtade in. Men när ytterkläderna hängde på sina galgar och jag tog ett steg in på golvet kände jag ändå den bitande kylan. Det var kallt. Verkligen kallt.

Jag tassade nerför trappan och kikade på termometern. Den visade alldeles för lite. Vi hade bara 12,2 grader hemma. Snabbt på med ytterkläderna igen. Ut i kylan mot vedbacken, lasta på ved, snabba steg tillbaka. Tre vändor senare satt jag framför kaminen med frusna fingrar och kämpade febrilt för att få till en eld.
Matte kom hem och vi upptäckte att värmeluftpumpen nästan frusit ihop. Han sprang i tre timmar med varmvatten ut och in och försökte tina upp den, tina upp de igenfrusta rören. 

Jag försökte underhålla Minou inomhus och värma vatten på spisen. Poff! strömmen gick och spisen fick fnatt och skrek rätt ut. En halvtimma senare har vi lokaliserat vilken propp som gått sönder. Tur att vi handlade nya idag men det behövdes eftersom proppen gick tre gånger igår kväll.

Nu tror jag att Matte har lyckats få lite ordning på värmeluftpumpen. Brasan brinner förfullt och nu tre och en halv timma senare börjar termometern sakta sakta stiga uppåt. 13,8 grader känns nästan för bra!



Kommentarer
Postat av: Anonym

usch va hemskt att mötas av den kylan!! våran luftvärmepump får man tydligen inte ha på när det är över -15 grader ute, så då blir det elementen som åker på ist =) hoppas allt är bra med dig.. kram Maria

2010-12-16 @ 08:48:54
Postat av: Anonym

Ush! Jag känner igen mej från i Fjugesta! Hemska tanke.Då tyckte vi det var mysigt med lite kyla, snöskottning m.m.Nu är det helt underbart att bo i varm lägenhet, nyskottat, nära stan det känns nästan som att bo på hotell. Allt har sin tid säger vi ofta.

2010-12-16 @ 12:24:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0