En dag kvar. Ibland känner jag mej som det mest förväntasfulla barnet. Jag kan inte rå för att jag tycker det är barnsligt kul med jul. Jovisst jag har många krav och måsten på mej och mycket ska fixas och förberedas.Trots alla måsten så tvingar jag mej att försöka ta det lugnt och inte stressa. Jag försöker njuta av de lugna stunder jag lyckas hitta. Jag struntar tex i att huset inte är pedantiskt städat (vlket jag i normala fall skulle önska när det är jul), jag skjuter upp rullandet av köttbullarna för att jag helt enkelt inte har någon lust och hoppas att lusten och tiden på något mirakulöst sett kommer infinna sej senare under dagen.
Jag håller alla tummar att vi kan fortsätta ha det lugnt och skönt hemma utan ett endaste litet bråk eller tjafs. Ja det är inte alltid det lättaste när det är mycket som snurrar i huvudet och det är miljoner saker att göra. Men peppar peppar ta i trä vi är fortfarande väldigt sams och enade om denna jul.

Julgodiset är fortfarande inte uppätet och jag är mycket förvånad och faktiskt glad över det. När man bor ihop med den största godisråttan på jorden så är det en riktig utmaning att ha kvar en endaste liten chokladbit när väl julaftonen infaller. Paketen är väl inslagna trots att några paket saknades. Eller rättare sagt förpackningen fanns kvar, men innehållet var spårlöst borta. Men jag misstänker starkt att innehållet numera ligger i den stinkande kattlådan efter nån liten lycklig varelse har haft ett rejält kalas.

Tomma julklappar