Jag tog häromdagen hand om en patient som hade brutit ena foten. Den pekade 90 grader åt höger. Den var helt av och det var nästan så benpiporna stack ut genom huden. Jag arbetade ihop med en rutinerad och van kollega. Vi smärtlindrade och förberedde med en vaccumkudde som vi skulle stabilisera foten med efter reponeringen. Det sjuka är att patienten inte alls hade nämnvärt ont utan tyckte bara det stack lite i foten ungefär som att den sov.

Min kollega frågade mej om jag ville reponera (dvs dra rätt foten till ett så normalt läge som möjligt) eller om han skulle göra det. Jag tänkte en sekund och sa sedan att jag ville dra rätt foten. Jag har endast reponerat några handleder förut såvisst kändes det lite nervöst.

Så kollegan höll ett stadigt tag om benet och jag drog i foten rakt neråt och sedan i rätt position. Klick sa det och jag både kände och såg hur foten blev rak igen. Åhh vad bra det kändes efteråt att jag hade lyckats bra. Det var verkligen lärorikt att få reponera själv för att få den egna känslan när man drar och får foten till sitt ursprungsläge igen.

Nu blev den dagen fulländad i mitt arbete. För det ger mej verkligen massa när jag får möjlighet att utveckla och öva på mina kunskaper i praktiken.


Härligt!