Mina fyra kusiner är pojkar, mina tre "fosterbarn" i min kontaktfamilj är pojkar. Min systers barn är en pojk. När jag blev gravid ville jag så innerligt att det skulle bli en flicka. Jag var trött på att handla pojk leksaker. Jag ansåg att det var lättare att handla presenter till en liten flicka. De tycker om att sitta och pyssla och greja med små pyssliga detaljer. Jag var sugen på att gå i affären och spana in söta klänningar, rosa bodies, hårband och små nätta skor.

Jag kände att jag bara var tvungen att få en dotter. Samtidigt skämdes jag över känslorna eftersom det från omgivningen kan uppfattas stötande. För jag kände att det svaret som man skulle svara på vilken kön man ville ha skulle vara att det inte spelade någon roll, huvudsaken var att barnet var friskt. Men för mej spelade det roll. Därför ville jag under graviditeten ta reda på vilket kön bebisen hade.

Först kände jag hela tiden att det var en liten tjej som låg där inne och sparkade men en vecka innan ultraljudet intalade jag mej att det var en pojke. Kanske för att mentalt förbereda mej på att det faktiskt kunde vara så.
Jag var nervös innan ultraljudet men också mycket förväntansfull. Jag visste att jag skulle bli riktigt besviken om det var en pojke. Fats jag visste också att jag skulle komma att älska min pojke lika mycket också.

Men när jag hörde barnmorskan berätta att vi väntade en liten flicka och att hon klart och tydligt kunde se två små blygläppar blev jag oerhört glad. Ett leende spred sej snabbt över mina läppar. Jag tror att det kändes skönt för Matte också eftersom han visste hur gärna jag ville att det skulle vara en flicka. Även han önskade att det skulle vara en flicka. Men det berättade han inte förren vi hade tagit reda på att det faktiskt var så.
I början frossade jag i rosa kläder men tröttnade ganska snabbt på det och nu är jag ganska trött på allt rosafärgat.

Jag älskar min lilla flicka mest på hela jorden och är fortfarande oerhört tacksam att jag fick en dotter. Jag brukar drömma om framtiden tillsammans med henne och det fyller mej med gläjde att tänka på allt roligt vi förhoppningsvis kommer uppleva ihop.
Sitta på stan och fika och tala om hemliga tjejgrejor, spana på killar, shoppa, sitta uppkrypna tillsammans under en filt i soffan och titta på en äkta tjejfilm med godispåsen i högsta hugg.
Jag längtar tills hon har lite längre hår så jag kan sätta upp det i små söta tofsar på sidorna (men det verkar dröja):)

Men framförallt njuter jag av vereviga sekund tillsammans med henne. Hon är mitt ALLT!