-Varför är kaniner så många?

-För att de har så roligt.

-Varför har de så roligt?

-För att de är så många.

Jag tycker om att titta på gamla foton från mina resor. Nu har jag precis bläddrat i fotona från min och Mattes senaste resa som gick till Thailand. Där var jag gravid i 3 månaden. Jag längtar ut och resa igen men är lite nervös hur det kommer att bli när vi reser med Minou. Men har hört från andra som rest med barn att det ofta går väldigt bra. Våra planer är att lämna Sverige en vecka för Österike i augusti. Längtar!

Nu känner jag mej som en robot, ett slags maskin som programmeras till att utföra olika uppgifter. Jobba, byta blöja, gå upp 04.18 göra välling, tvätta, laga mat, äta själv, diska, rensa rabatter, klippa gräsmattan, tanka bilen, betala räkningar. Inte vara trött trots endast 4 timmars sömn. Inte vara sur på pojkvän som är bakfull och ledig men kräver att få sova (trots att jag ska jobba ett dygn).

Mina robotarmar utför mekaniskt alla uppgifter. Trots detta slitande ser huset ut som skit. Det är dammtussar i hörnets alla vrår, tvätt täcker badrumsgolvet (badrummet är gigantiskt och då kan ni tänka er hur mycket tvätt som är utspritt där), katterna är hungriga i brist på inhandlad mat, fönstrena går knappt att se ut igenom.

 Önskar en räddande ängel kom från ovan och städade mitt hus och programmerade om mej till ledig. Har iallafall bestämt mej för att när jag blir stor och rik så kommer jag anställa en hushållerska.

Har jag inte världens snyggaste man?

Fick en bild skickat som sms av Matte igår. Som vanligt råkade Minou ut för hans påfund. Han tyckte tydligen hon såg lite dåligt så hon behövde ett par brillor, (men han lyckades inte så bra med storleken till henne)

Ikväll det det piano för min del. Har jobbat idag som vanligt. Sista patienten var riktigt dålig och fick hjärtstopp under transporten in. Det blev lite kritiskt och jag fick börja med hjärtlung räddning. Jag vet inte hur det har gått med honom men förutsättningarna var tyvärr inte de bästa.

Efter en sån händelse måste jag alltid gå igenom förloppet i mitt huvud och rannsaka mej själv vad jag gjorde bra och om något hade kunnat gjorts annorlunda. Det är viktigt att alltid reflektera över situationerna för att sträva efter att bli bättre.

Men det tar lite på krafterna och jag är väldigt trött. Jag har en myskväll med mej själv hemma. Har lagat bakad potatis med skinröra. Matte grejar ute i garaget, målar och snickrar. Att han orkar en fredagkväll är för mej ofattbart.
Själv ligger jag nedbäddad i soffan och jäspar. Imorgon väntar ytterligare ett dygn på jobbet.

Sov gott alla!

Detta går att läsa om man söker på kameran:
Så slimmad och snygg – och fantastiskt enkel att använda. Smäckert, chict yttre som matchas av en stor pekskärm, HD movie-inspelning och avancerade funktioner som Smile Shutter och optisk SteadyShot.



Nu återstår bara att se om det blir fina bilder!

Är du gravid och vill läsa lite litteratur om din graviditet eller kommande förlossning kan jag varmt rekomendera två böcker av Katarina Janouch. Gravid 9 månader av väntan och Föda barn Timmarna du aldrig glömmer.

Jag fick mej många skratt under läsningen. Det var även mysigt att tillsammans med sin partner krypa ner i sängen och läsa lite tillsammans. Dessa böcker känns lite mer avspända, humoristiska och naturliga än många andra som finns tillgängliga.

Exempelvis finns detta stycke att läsa i boken Gravid:

Några råd till den gravida mannen

Kämpa inte emot. Håll med din kvinna om allt och lite till. Jämför henne med andra gravida kvinnor och säg att hon inte alls är lika tjock som de. Att hon är finast, sexigast och bäst. Är hon otrevlig, svara inte tillbaka. Älska henne vad hon än säger, hur orolig hon än är och hur besvärlig hon än kan vara. Du har igen det sedan. För efter förlossningen kommer hon att, för varje dag som går, bli mer och mer lik sitt gamla jag.

Jag älskar att åka på loppmarknader. Runtomkring mina barndomstrakter finns flera små stationära loppisar. Ibland tar jag med någon och åker ett varv. Häromdagen var jag, Minou, mamma och Dang på en loppis. Jag fyndade som bara den. En damcykel, cykelkorg, två vaser, en mjölkkanna, brödkavel, gardinhållare och en barnstol. Allt kostade mej 550kr. Helt otroligt billigt. Damen prutade själv när vi skulle betala. Mamma köpte en vas, en matta och en vattenkanna för 20 kr.


Denna barnstol blir lite nostalgisk för mej. Den ser grymt cool ut och det bästa av allt är att den går att vika ihop så den blir som ett litet bord med stol. Perfekt att sitta och rita eller plocka med saker i för den lilla krabaten.
 


Denna fina mjölkkanna blir fin i sommar att servera saft eller lemonad i.

Hade planerat att äntligen träna ikväll. Det har tyvärr blivit lite mindre träning de senaste tre veckorna då tiden inte räckt till. Varför har dygnet inte fler timmar?
Matte skulle ut och springa sin löprunda innan jag skulle åka till träningen. Jag snabb klippte gräsmattan och när han kom tillbaka åkte jag. Det var bara det att Matte hade tänkt fel med tiden och jag åkte en timma för tidigt. Jag orkade och hade ingen lust att sitta och glo i stan en timma så jag tränade ett medelpass istället. Men det hade lika gärna kunnat kvitta i för jag blir mer svett av att klippa gräset än jag blev på passet.

På vägen hem träffade jag en gamal kompis i affären och blev hembjuden på en spontan grillning. Skönt att kunna tacka ja för en gångs skull. Känns som jag ofta inte kan hänga med på saker lika enkelt nu för tiden. Det blev iallafall korvspett med ungsgrönsaker, tzatsiki och nekatrin och avokadosallad.

I lördags kväll var Matte och jag hemma och gjorde iordning på vår lilla entre/altan. Nya utemöbler har införskaffats. Nu önksar jag bara en ny utegrupp också till uteplatsen. Tyvärr är det en annan del av familjen som inte anser det lika primärt.

Matte hade i uppgift att handla till en grillning på kvällen eftersom jag jobbade. Jag blev glatt överraskad när jag fick reda på att ha köpt två regnbågslaxar. Jag älskar lite lyxigare mat men känner att vi inte har råd med det så ofta.

Vi grillade laxen som var kryddad med vitlök, chili och citronpeppar i folie. Vi grillade även citronmarineraderäkor och halloumiost. (Jag älskar halloumiost och det känns så roligt att tugga den). Till det servarades en avokado och fetaost sallad och en gräddfilssås med vitlök och färsk gräslök.

Jag åker ungefär en gång i veckan hem till lilla sköldpaddsfarmor. Hon brukar bjuda på lunch eller fika med sin goda hembakta kakor. Hon är så förtjust i Minou och jag tycker det är viktigt att Minou får träffa äldre människor från att hon är liten. Jag vill att hon ska lära sej att uppskatta, respektera och behandle dem väl. Jag har alltid haft en tajt relation med min farmor och hon har givit mej massor under min uppväxt. Det var farmor som pysslade, bakade, tog med oss på teater och museer.
Idag är det mej mycket värt.

Farmor har varit barnvakt åt Minou ca tre gånger men högst en timma åt gången. Mer än en timma orkar hon inte för hon är 87 år gammal. Jag märker att hon uppskattar att hon kan vara till hands och hjälpa mej när jag behöver det. Det gör henne glad att få rå om sitt lilla barnbarnsbarn lite själv.

Jag älskar min farmor oerhört mycket och hon är det bästa stödjag kan ha i många situationer. Eftersom delar av min familj bott utomlands i flera år har farmor blivit den som står mej närmast.

Nu är det fyra generationer och jag hoppas farmor kommer leva länge till och ta del av Minous framsteg och uppväxt. Älskar dej FARMOR!

Kom precis hem efter ett par hektiska dagar. Det är orsaken till mitt dåliga bloggande. Imorse skrev jag en tenta. Normalt brukar jag sitta en timma och alltid vara klar innan sluttiden runnit ut. Idag hade vi tre timmar på oss och jag var absolut inte klar när tiden var slut. Jag fick rejäl skrivkramp i hela höger handen ända upp till armbågen. Jag fick ner svar på alla frågor men hann aldrig gå igenom arbetet eller tänka till nämnvärt på frågorna.

Nu är det två dagar kvar i skolan sen är äntligen den här terminen slut. Då är det bara ett år kvar på halvfart innan jag är färdig ambulanssjuksköterska!

Tredje gången min bil styrdes mot jobbet denna dag. Började 07.00 imorse. Slutade 15.00. Gick på beredskap. Blev inringd 16.00. Åkte hem efter 2,5 timme. Nattade lilla. Åt en korv. Läste en och en halv artikel. Blev inringd igen. Åkte alldeles för fort till jobbet. Nu sitter jag här och väntar på larm.

Imorgon är det körutbildning med jobbet. Då ska vi bland annat övningsköra med gasmasker på:)

Nu har ett par stenar släppt från min axlar. I torsdags hade jag min delegeringsskrivning på jobbet. Den gick bra, skönt. Sen hade vi katastrofövning medjobbet. Räddningstjänsten, polisen, sjukshuet och ambulansen var involverade.
Innan larmet kom satt vi spända i dagrummet och väntade på att katastrofen skulle dra igång. Gissningarna om scenariet var många. Tillslut ringde sos och meddelade att en man hade tagit ett 40-50 tal personer som gissla i en byggnad.
Polisen övade förhandlingsteknink och insatsstyrkan var på plats. Det började brinna i en byggnad så brandkåren fick rycka in. Vi själva på ambulansen hade fullt upp med att skjutsa patienter till sjukhuset som var rökskadade, brännskadade, hade hoppat ut från fönstret eller blivit knivstuckna.
Hela organistationen på akuten var flyttad och patienter på avdelningar fick omplaceras. Flera avdelningar var involverade och akutpersonalen arbetade febrilt med att ta hand om de skadade och få det organisatoriska att flyta på.
Allt  var väldigt lärorikt och nyttigt men ibland var det svårt att agera när det inte var på riktigt. Jag ska iallafall inte söka jobb som skådesplerska.


Ambulansbesättning lilla Anna och Långa farbrorn




Här räddas det liv

Det är så himla skönt att det har blivit varmare. Det är underbart att bara kunna sitta på gräsmattan och njuta av solen. Blev så glad idag när jag kom hem ifrån jobbet och fick se mina älsklingar sitta och mysa på gräsmattan.

Jämt när jag inte är med min dotter så saknar jag henne. Jag får ofta dåligt samvete över att jag lämnar bort henne även om hon bara är hemma med sin pappa. Men tänker jag rationellt på det hela så vet jag att hon har det bra och att det bara är nyttigt för henne att inte tillbringa all sin tid med mej. Men det är konstigt att man kan sakna en sån liten varelse så fort. Jag tänker och saknar hennes runda kinder, gulliga haka, nakna bebisstjärt, knubbiga lår, ljuvliga doft, fjuniga skalle, hennes fäktande armar, mjuka mun, blåa ögon och till och med hennes tjutande skrik. För hon är faktiskt bedårande söt även när hon skriker för full hals (oftast iallafall).

Innan jag blev mamma hade jag ingen aning om att jag skulle kunna ha dessa känslor för en annan människa. Det är på ett helt anat plan än de känslor jag upplevt tidigare. Ibland jobbigt faktiskt eftersom hon upptar min tanke verksamhet mestadels av dygnet. Men oftast är känslorna helt underbara att ha och att veta att jag och Minou kommer att leva resten av våra liv ihop gör mej saligt lycklig.

För att åstadkomma en förändring krävs en förändring

Jag förstår inte hur alla människor hinner med sina liv. För jag hinner inte med mitt. Jag har alltid tusen, miljoner, biljoner saker att göra som jag alltid får göra sen. Ofta skriver jag listor på allt jag måste göra för att få lite klarhet och struktur i huvudet. Idag hade jag exempelvis fyra saker att göra i stan. Jag hann en som var att besöka vår granne på sjukhuset. Jag hittade inte markiser till altanen, glömde köpa födelsedagspresenter till mina fostersyskon och det sista som var uppskrivet kommer jag inte ens ihåg vad det var.

Men jag har fått en hel del gjort idag iallafall. Slutfört och skickat in vår färdiga forskningsplan, haft en kille här som tittat på vår trasiga entretrapp och varit med honom och tittat på grus till vår uppfart, letat markistyg på stan, färgat håret hos frisören, lunchat med svärmor, köpt blommor till grannen, besökt grannen på sjukhuset, klyvt ved med pappa.

Ja för mej är detta en helt vanlig dag men jag önskar dygnet hade fler timmar.

Imorgon har jag planerat att vara hemma hela dagen (dagtid alltså). Då ska jag laga matlådor till mej själv, så grönsaker, göra storkok barnmat (klippa gräset om tid finnes), plugga på provet inför min läkemedelsdelegering. Sen ska jag skriva provet på jobbet, lämna Minou hos farmor innan jag ska vara på jobbet halv fyra på katastrofövning. Efter katastrof övningen ska jag jobba hela natten och dagen efter.

Hur har ni andra det? Är detta normalt? 

Jag vet inte hur mycket jag har engagerat mej in ved sen vi flyttade till hus. Fick ved om jag sågade upp och fraktade hem den själv av min fosterfamilj. Så det pysslade jag och min snälla pappa med ett antal timmar i höstas. Det blev ett antal lass hem till Ölmbrotorp som skulle lastas ur och staplas upp. Sen fixade jag hit en kille som sågade ner fem stora björkar på vår gård. Det blev inte lite ved av dem.
Vi har kvistat träden och sågar upp mycket av veden men de stora stockarna måsta klyvas.
Jag har lånat en klyv (troligtvis världens minsta) av min rara granne. Den är så liten att vi endast kan klyva de minsta av de största stockarna.
Så det har jag och min fader gjort under eftermiddagen. Minou har roat sej med att sitta på en filt och titta på. Men hon tröttanade ganska fort på det så det blev ett rännande mellan henne, vedstockarna och klyven.




En halvglad liten fröken fräken

Det finns några stockar kvar att klyva + ett antal i skogen

Orkar knappt skriva om kvällens match. Det skulle bli som att strö salt i såret. Jag säger bara suck! Kom tillbaka Iversen och Madsen och ut med Bjarne för bövelen!!!!

Snyggt jobbat Gafurov, du imponerade stort-fortsätt så!

Idag bär det iväg på ett klassiskt Ikea besök tillsammans med min kära vän Anna och hennes nästan nykläckta dotter.
Jag har som vanligt tusen ärenden jag borde uträtta men kommer nog bara genomföra en bråkdel. Hade hoppas hinna hälsa på min gamla granne som ligger inlagd påsjukhuset efter en knäplastik operation. Men det finns en dag imorgon också:)

Fullspäckat schema idag för efter lite shopping blir det styrketräning, sen instruera thaiboxning innan jag drar till sannahed med ambulansen för att bevittna när Indianerna spöar Piraterna. Jag tror på en jämn och mycket spännande match ikväll som Indianerna vinner med liten marginal i de sista finalheaten.

Min absoluta favoritdesigner är Minielsa retrodesign. De syr så himla gulliga klänningar att jag gärna skulle köpa allihopa. Två klänningar har jag köpt hittills. Den lilla röda förklädes-klänningen fick jag hem i veckan och den är bedårande söt på. Bild kommer läggas ut när Minou är på humör för fotografering och kameran fungerar.

Efter att jag fått barn så blev jag ännu mer familjekär. I min egen nya lilla familj såklart. Innan var vi också en liten familj, med Matte, mej och våra två katter. Men efter att Minou kommit så blev familjen nått så mycket mer och speciell. Jag vill göra allt för att hålla ihop familjen. Jag vill att Minou ska växa upp med sin mamma och pappa. Relationer är inte alltid lätta och särskilt inte efter att ett barn har kommit till världen.

Ett par i vår närhet med ett litet barn har precis bestämt sej för att gå isär. Mitt hjärta blöder för det lilla barnet. Självklart kan det många gånger bli bätttre för barnet med skilsmässa om föräldrarna bråkar väldigt mycket. Jag tycker heller inte att man bara ska leva ihop för sitt barns skull men tycker absolut att man ska kämpa betydligt mer innan separationen är ett faktum. Idag verkar det som många bara ger upp i lite motgånger. Förr höll man ihop mer och kanske växte ihop igen eller fann tillbaka till varandra igen efter en motgång.

Om man håller ihop och kämpar eller inte tror jag till dels beror på vilka uppväxt förhållande man själv hade som liten. Kämpade sina egna föräldrar eller är man ärrar utav skilsmässa och uppbrott för ingenting, kanske flera uppbrott under uppväxten?

Min lilla systersons pappa har för en vecka sedan rest tillbaka till sitt hemland Thailand. Hans visum gick ut så han hade inget annat val och kämpar för att snart vara tillbaka i Sverige igen. Men det gör ont i mej att se Mio sakna sin pappa så mycket. Imorse åkte jag hem till dem och Mio sov när jag och Minou kom. Han vaknade utav ljud i köket och det första han tänkte då och sa till sin mamma var, pappa? Han berättade och pekade också var hans pappa brukade sova. Jag hoppas hoppas att han snart är tillbaka hos oss igen...

Minou och min syster med familj

En anledning till mindre inlägg är att vår kamera är trasig. Fotona syns utmärkt i kameran men försvinner när jag sätter i sladden mellan kameran och datorn eller trycker in minneskortet i datorn. I julas så var vi tvungna att återskapa foton som raderats och det är efter det som bilder bara går upp i rök. Ska nog ge mej ut på jakt efter en ny i veckan. Jag är helt ointresserad av teknikprylar så har ingen aning om vad jag borde införskaffa mej för sort. Vet inte heller om jag vill ha en enklare systemkamera eller en liten smidig digitalkamera. Några tips?

I lördags hade vi ännu en pokerturnering. Det var faktiskt så jag och Matte träffade varandra. Vi hade i för sig tränat på samma klubb några år men aldrig pratat med varandra eller ens knappt lagt märke till den andre. Det var nu för tre och ett halvt år sedan. Tiden går fort.

Vi har båda fortsatt att spela poker och det gör vi i en klubb ca en gång i månaden. Jag älskar poker även om jag absolut inte är nått pokerproffs. Jag har totalt gått back men jag spelar för nöjets skull. Sen blir det ett plus om jag vinner några pengar. Vilket jag gjorde i lördags:)

Jag har alltid älskat spel och under min uppväxt spelade jag och min syster ofta spel. Nuförtiden blir det inte lika ofta och det saknar jag.


Här är jag och min guldklimp Mio som är min lilla systerson

Är på jobbet ikväll. Slutar 07.00 imorgon bitti. Matte kommer och lämnar över lillnorpan till mej på stationen. Då åker vi ut till syster och mamma på landet. Ska bli skönt att träffa dem för det var några dagar sen sist. Haft en lagom händelserik dag på jobbet. Men vi har jour inatt så förhoppningsvis får jag träffa John Blund hela natten. Skriver mer imorgon jag är trött nu.

GODNATT!

Sitter på jobbet. För ovanlighetes skull har jag haft en hektisk kväll med flera intressanta körningar. Roligt och lärorikt för min del. Ute på akluten har det varit fullpackat med människor och personalen har haft svårt att hinna med. Extra personal har ringts in. Nu fick jag själv ett litet andrum men vi står på tur att åka på nästa körning så vilan blir nog inte långvarig. Hinner kanske svälja bananen om jag har tur:)

Borde plugga lite inför mitt prov här på jobbet nästa vecka men motivationen är noll. Jag har svårt med koncentrationen på kvällarna. Måste erkänna att jag är grymt nervös för skrivningen. Inte för att jag tror att jag inte klarar den. Utan för att jag har stor press på mej själv att göra bra ifrån mej och inte misslyckas. Det känns mycket viktigare nu än alla tentor i skolan.

Jag jobbar på ambulans 913 vilket innebär att det är vi som har nattskiftet. Vi slutar förhoppningsvis köra kl 05.00 imorgon bitti och kan då kanske få en vila några timmar. Tänkte sätta tandpetare vid ögonlocken om de börjar hänga allför mycket framåt småtimmarna.

Sov gott igelkott!

Tittade på lite gamla bilder och hittade en där jag är ganska ljus i håret. Funderar på att bli lite blondare över sommaren. Vad tycker ni?


Här är jag och min bästis Evelina!

Alla har vi bra och dåliga sidor. Tillsammans med vissa människor kan ens egenskaper vara positiva medans samma egenskap ihop med andra inte alls passar bra. Ibland kan det vara bra att ransaka sej själv och försöka se på sej själv objektivt. Jag vet med mej att jag ibland kan låta sur, tvär och hård. Ibland är jag det men oftast inte, fast att det kan verka som det. Min mamma har samma problem och man kan lätt missuppfattas. Jag försöker iallafall kontinuerligt att arbeta på mina mindre bra egenskaper och utveckla mina bra och de som jag vill ska lysa igenom.
Några av mina bra egenskaper är att jag oftast har lätta för att prata med alla sorters människor. Jag har lätt för att att till mej kritik och vilja göra förändringar.

Just nu vill jag försöka att ändra en relation till en person i min närhet och få den att bli mycket bättre. Jag älskar denna människa men ofta har vi svårt att uppskatta varandra. Jag ska iallafall försöka göra ett helhjärtat försök. För genom att ändra sej själv kan man ändra på andra.


Här visar iallfall mina katter upp sina bästa sidor...

Det är underbart att mamma kommit hem till Sverige. Fast hon bor ca 5 mil ifrån mej så är det skönt att bara kunna lyfta luren och ringa när jag vill. Jag tycker det är bra att Minou nu får en relation till sin mormor och "moffa".

Min egen mormor betydde jättemycket för mej under min uppväxt. Hon dog i lungcancer för några år sedan men jag saknar henne grymt mycket. Minou har fått sitt andranamn efter henne, Marian.
Min mormor var väldigt speciell. När mamma och pappa träffades så  var de på en fest tillsammns dit mormor också skulle komma under kvällen. Pappa hade aldrig träffat mormor förut så han visste inte vem det var. Mormor är lite galen och var uppe och dansade på borden och festade som alla andra ungodomar. Min pappa satt och pratade med henne och berättade att han var så nervös för hans svärmor skulle komma under kvällen. Han visste ju inte att det var sin svärmor som han redan hade festat och dansat med hela kvällen. Han trodde inte en svärmor kunde vara som henne. Hon var bara 16 eller 17 år när hon fick min mamma.

Min mormor har aldrig varit något för vett och etikett och ville alltid göra tvärtemot.
En gång när min kusin fyllde år och vi satt och åt tårta och min kusin Markus mamma försökte få Markus att äta ordentligt. Då tyckte mormor att det blev för mycket tjat på att äta ordentligt och uppföra sej så då tog hon en leksaksbil och körde med genom hela tårtan....

För ett par dagar sedan hade jag plötsligt som pipplor eller skrovlig hy över båda kinderna och ner på halsen. Inte direkt snyggt. Igår påpekade Matte att jag såg svullen ut i ansiktet och jag tittade direkt efter i spegeln och det stämde. Jag hade fått likadana kinder som en hamster, bulldogg och Minou har. Jag tyckte ändå inte det syndes alltför mycket men jag hade tydligen fel för det var det första min träningspartner påpekade idag när vi sågs. Han kunde tydligen inte heller låta bli att retas utan gjorde hamsterminer lite då och då under hela träninsgpasset. Vet inte vad jag ska sätta för diagnos på mej själv men blir det värre måste jag självklart ringa ambulans.

Idag har Minou varit en gnällig liten tös. Jag har försökt få några saker gjorda här hemma ändå. Det som brukar hjälpa korta stunder är några nya saker att leka med eller ny plats att sitta på. Så idag fick hon sitta i diskhon medan jag lagade lunch. Det blev barbequebiffar med rotgrönsaker i ugn och vitlöks och parmesansås. Till det fick jag en god fetaost sallad. Lyxlunch till mej själv!

Minou och jag har haft det supermysigt i Göteborg i helgen. Bilfärden både dit och hem har gått kanon. Försökte planera in med hennes sovtider för att "trolla bort" en del av bilfärden.


När vi komner i fredags mötte vi upp Evelina och hennes kollogor för after work på Oleareys. Minou vart väldigt populär, särskilt bland personalen.


Mor och dotter!

I lördags strosade vi runt nere i Haga hela dagen. Det finns mängder med små annorlunda butiker där.


Här är vi inne i en inredningsbutik där allting är HJÄRTAN.


Glada bästa vänner



Minou var på jakt efter några presenter till sej själv. I haga hittade hon en elefantfigur som hänger i en fjäder. (hon har nämligen sett en likande på bvc och den gillar hon skarpt).
Sen skulle hon prompt in på Chock. Där införskaffade hon sej denna schysst body och scarf.


Första gången Minou tar spårvagnen. Grodan fick hon av sin "moster" Evelina och den blev genast en storfavorit.


En av de saker jag saknar mest med att Evelina bor i Göteborg är att hon är den bästa träningskompisen man kan tänka sej. (Blir lite avis ibland på att hon är så duktig) Vi hann iallafall med ett träningspass ihop. Vi körde löpintervaller på löpbandet. Vi sprang snabbt i 400 meter. Sen gjorde vi 20 repetioner och en styrkeövning. Tillbaka på löpbandet 400 meter. Styrkeövning 20 repetioner o.s.v. 10 intervaller blev det med avslutande styrkefys på slutet.
Hemma och var barnvakt var polisen Johannes (Evelinas kille). Var kanske första gången han höll i en bebis:)


På lördagkvällen fick jag chansen att gå på GP speedway eftersom Evelina ställde upp och var barnvakt. Jag mötte upp min vän Johan på Ullevi. Fast det stundtals var iskallt så hade vi en grym kväll. Det var väldigt spännande enda in i det sista vilka som skulle gå vidare till semi resp final. Zorre gjorde bravur och lyckades ta sej till semi och det är värt att lägga på minnet. 39 år gammal och har sin bästa säsong någonsin nu.




Tre glada brudar!!!

I torsdags hade jag sett fram emot att arbeta på ambulans 965 som har sin station i Byrsta. Det brukar vara en ambulans med många körningar per pass. Men jag vet inte vad jag för med mej för lugna vibrationer. Vi hade inte en enda körning på hela dagen och det händer väll nästan aldrig. Jo förresten vi fick en körning 20 i fem precis innan vi slutade. Den körningen hade jag inte någon lust att åka på eftersom jag skulle hämta min dotter i Mullhyttan innan jag skulle åka hem. Då hade vi lite tur och personalen som skulle byta av oss kom precis och kunne åka på körningen istället för oss...

Istället roade jag och min kollega oss med att följa med brandkåren när de övade losstagning av person som satt fastklämd i en bil som hade voltat. Jag tycker oftast att det är roligt med övningar och träning av våra arbetsmoment är alltid bra.

På ett plan har jag under de senaste åren blivit betydligt känsligare och det är på det känslomässiga planet. Jag blir mer berörd av konflikter och osämja. På gott och ont eftersom jag anser det vara en bra egenskap att kunna visa känslor men å andra sidan så är det negetivt eftersom jag mår sämre själv.

Under min graviditet eskalerade min känslighet betydligt och har sen dess suttit i. Nu har jag arbetat med det inombords för mej själv att inte ta åt mej av allting och bli ledsen. Det är en konst att lära sej. Jag är en lång bit på väg och saker och ting blir lättare att hantera.

Saker jag har förbättrat:
Jag har valt att "undvika" människor i min närhet som får mej att må dåligt och endast kostar energi.
Jag försöker att undvika att stressa upp mej för småsaker coh se saker i sitt sammanhang istället.
Att inte ta åt mej när andra människor är sura utan försöka inse att det mest är de som mår dåligt istället och själv fortsätta njuta av min vardag.
Att uppskatta de människor som betyder mest för mej som min familj och mina riktiga vänner.

En känlsa är alltid tillfällig och går alltid över. Hur ledsen eller upprörd man än är över en sak så kommer den känslan aldrig att bestå för resten av livet....

Åhh får lite dåligt samvete för mitt dåliga bloggande senaste dagarna. Ska bli lite bättring. Nu stter jag på jobbet i Byrsta. Det är lugnt som vanligt när jag jobbar:)
Försöker att plugga lite vetenskapliga artiklar som vi ska ha till nästa tentamen. För första gången tycker jag det är intressant att läsa vetenskapliga artiklar. Jag är grymt imponerad att lärarinnorna har lyckats hitta så många bra och intressanta. Flera nya fakta har fram kommit om gamla förlegade rutiner. Ska bli intressant att diskutera dem med kollegorna.

Sen ska jag även försöka plugga in lite behandlingsriktlinjer. Ska ha ett test på dem i slutet av maj. Det känns som det mesta sitter men man kan alltid plugga lite extra. Måste tvinga nån stackars krake att förhöra mej någon dag.

På lördag är det dags för årets metallsvenska. Jar stolt att presentera min egen pojkvän,
Matt von supermack som en av deltagarna i Örebro united som för övrigt är regerande mästare. Minousan och jag ska självklart sitta bänkade på Behrn arena på lördag och heja på min Matt von supermack.
På kvällen spelar Twisted sister men den konserten kommer jag troligtvis inte gå på eftersom det krockar på GP speedway i Göteborg. Fast den matchen får jag glatt följa från soffan framför tvburken.

Indianerna som har sammauppställning som senast. Jag saknar själv Leon Madsen som jag sett fram emot att få se köra denna säsong.
Jag tror det blir en svår nöt att knäcka för Indianerna ikväll. Men stor fördel av hemma bana. Jag hoppas Bjarne, Zorro, Grzegorz och Piotr kommer att börja leverera efter sin förmåga ikväll.
Jag tippar Piotr och Iversen som bästa poängplockare för Indianerna och Pedersen som vanligt för Lejonen. Tyvärr tror jag på seger för Lejonen ikväll men kommer självklart hålla alla tummar jag kan för indianernas skull.

Jag är mycket laddad inför kvällens första hemmamatch. Nu äntligen drar säsongen igång på allvar!

Kommer man från landet och är uppvuxen med koskitdoften i näsan så är det svårt att slita sej från detta åkdon när tillfälle ges.

En gång när jag var liten och lekte med min bästa kompis Daniel hade vi inget att göra. Vi försökte komma på några lekar och hamnade till slut i kohagen som för tillfället var utan kor. Där upptäckte vi hur roligt det lät och hur mycket det splashade och stänkte när man hoppade i koskiten. Det var extra roligt att försöka hoppa så det stänkte mycket på den andre. Det var nog betydligt mindre roligt för min mamma när vi glada i hågen kom hemfarandes och berättade om vår nya lek helt fyllda med koskit från topp till tå.

Det har varit stora diskussioner om en kvinna som skickade ett brev till socialstyrelsen. Brevet kom från en kvinna som vårdas i respirator sedan många år. Hon vill att den ska stängas av, men att hon ska vara sövd när det sker. Frågan som ställts är om det här allt för mycket liknar aktiv dödshjälp, något som inte är tillåtet i Sverige?

Min "man" kom till mej och sa att nu är det okej med aktiv dödshjälp i Sverige därför att denna kvinna hade fått rätt att stänga av respiratorn.
Men jag sa till honom att det absolut inte är aktiv dödshjälp eftersom vi i Sverige har som patient rätt att avbryta sin behandling när man vill. (Förutsättningen är att han eller hon förstår den information som läkarna ger och konsekvensen av sitt beslut).
Vården är även skyldig att erbjuda en döende patient smärtlindrande och ångestdämpande behandling, enligt Socialstyrelsen.
Ta exempelvis en cancerpatient, de har rätt att välja om de vill ha sin cellgiftbehandling eller ej. I de fallen blir det aldrig diskussioner och patienten skulle aldrig tvingas att genomgå behandlingen mot sin vilja.

Varför ska då denna kvinna tvingas ta emot respiratorbehandling om hon nu inte vill det? Att det ens lyfts upp till diskussion och måste beslutas är för mej en gåta.

Här har Minou på sej min gamla förklädes-klänning från 80-talet. Jag tycker den är urgullig.

Igår kom min kära mor hem ifrån Thailand med sin thailändske man. Vi fick även besök av syster med familj. Här hemma bjöds det på grillat och vitt vin. Även fast jag inte träffat mamma på 7 månader så känns det snabbt som hon aldrig varit borta. Det blir direkt som vanligt och det är väldigt skönt. Imorse fick jag även möjligheten att få sova ut då Matte tog Minou halv sex. Jag tog mitt täcke och kudde och gick ut till mamma och Dang i gäststugan. Vi fick gott plats alla tre i samma säng:)