Jag förstår inte hur alla människor hinner med sina liv. För jag hinner inte med mitt. Jag har alltid tusen, miljoner, biljoner saker att göra som jag alltid får göra sen. Ofta skriver jag listor på allt jag måste göra för att få lite klarhet och struktur i huvudet. Idag hade jag exempelvis fyra saker att göra i stan. Jag hann en som var att besöka vår granne på sjukhuset. Jag hittade inte markiser till altanen, glömde köpa födelsedagspresenter till mina fostersyskon och det sista som var uppskrivet kommer jag inte ens ihåg vad det var.

Men jag har fått en hel del gjort idag iallafall. Slutfört och skickat in vår färdiga forskningsplan, haft en kille här som tittat på vår trasiga entretrapp och varit med honom och tittat på grus till vår uppfart, letat markistyg på stan, färgat håret hos frisören, lunchat med svärmor, köpt blommor till grannen, besökt grannen på sjukhuset, klyvt ved med pappa.

Ja för mej är detta en helt vanlig dag men jag önskar dygnet hade fler timmar.

Imorgon har jag planerat att vara hemma hela dagen (dagtid alltså). Då ska jag laga matlådor till mej själv, så grönsaker, göra storkok barnmat (klippa gräset om tid finnes), plugga på provet inför min läkemedelsdelegering. Sen ska jag skriva provet på jobbet, lämna Minou hos farmor innan jag ska vara på jobbet halv fyra på katastrofövning. Efter katastrof övningen ska jag jobba hela natten och dagen efter.

Hur har ni andra det? Är detta normalt?