Bondjänta

Kommer man från landet och är uppvuxen med koskitdoften i näsan så är det svårt att slita sej från detta åkdon när tillfälle ges.

En gång när jag var liten och lekte med min bästa kompis Daniel hade vi inget att göra. Vi försökte komma på några lekar och hamnade till slut i kohagen som för tillfället var utan kor. Där upptäckte vi hur roligt det lät och hur mycket det splashade och stänkte när man hoppade i koskiten. Det var extra roligt att försöka hoppa så det stänkte mycket på den andre. Det var nog betydligt mindre roligt för min mamma när vi glada i hågen kom hemfarandes och berättade om vår nya lek helt fyllda med koskit från topp till tå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0