Nu har ett par stenar släppt från min axlar. I torsdags hade jag min delegeringsskrivning på jobbet. Den gick bra, skönt. Sen hade vi katastrofövning medjobbet. Räddningstjänsten, polisen, sjukshuet och ambulansen var involverade.
Innan larmet kom satt vi spända i dagrummet och väntade på att katastrofen skulle dra igång. Gissningarna om scenariet var många. Tillslut ringde sos och meddelade att en man hade tagit ett 40-50 tal personer som gissla i en byggnad.
Polisen övade förhandlingsteknink och insatsstyrkan var på plats. Det började brinna i en byggnad så brandkåren fick rycka in. Vi själva på ambulansen hade fullt upp med att skjutsa patienter till sjukhuset som var rökskadade, brännskadade, hade hoppat ut från fönstret eller blivit knivstuckna.
Hela organistationen på akuten var flyttad och patienter på avdelningar fick omplaceras. Flera avdelningar var involverade och akutpersonalen arbetade febrilt med att ta hand om de skadade och få det organisatoriska att flyta på.
Allt  var väldigt lärorikt och nyttigt men ibland var det svårt att agera när det inte var på riktigt. Jag ska iallafall inte söka jobb som skådesplerska.


Ambulansbesättning lilla Anna och Långa farbrorn




Här räddas det liv