Mormor och mamma

Det är underbart att mamma kommit hem till Sverige. Fast hon bor ca 5 mil ifrån mej så är det skönt att bara kunna lyfta luren och ringa när jag vill. Jag tycker det är bra att Minou nu får en relation till sin mormor och "moffa".

Min egen mormor betydde jättemycket för mej under min uppväxt. Hon dog i lungcancer för några år sedan men jag saknar henne grymt mycket. Minou har fått sitt andranamn efter henne, Marian.
Min mormor var väldigt speciell. När mamma och pappa träffades så  var de på en fest tillsammns dit mormor också skulle komma under kvällen. Pappa hade aldrig träffat mormor förut så han visste inte vem det var. Mormor är lite galen och var uppe och dansade på borden och festade som alla andra ungodomar. Min pappa satt och pratade med henne och berättade att han var så nervös för hans svärmor skulle komma under kvällen. Han visste ju inte att det var sin svärmor som han redan hade festat och dansat med hela kvällen. Han trodde inte en svärmor kunde vara som henne. Hon var bara 16 eller 17 år när hon fick min mamma.

Min mormor har aldrig varit något för vett och etikett och ville alltid göra tvärtemot.
En gång när min kusin fyllde år och vi satt och åt tårta och min kusin Markus mamma försökte få Markus att äta ordentligt. Då tyckte mormor att det blev för mycket tjat på att äta ordentligt och uppföra sej så då tog hon en leksaksbil och körde med genom hela tårtan....






Kommentarer
Postat av: Therese Ivarsson

måste bara kommentera här Jenny.. kom in på din blogg för några månader sen och nu följer jag den heeela tiden och tycker att den är helt underbar! Du har en sådan härlig syn på livet.. Man inspereras verkligen av dig... Kramar din barndomsvän Tess =D

2010-05-13 @ 20:29:56
Postat av: miranda

Åhh tack Tess det var väldigt snällt skrivet. Roligt att få veta någon som läser min blogg. Annars vet jag inte alls vilka det är eftersom det är få som skriver det.

Jag har följt dej och dina barn lite på FB. Vilka söta killar du har.

KRAM!

2010-05-13 @ 22:21:52
Postat av: Anette

Jag kommer ihåg när Marian körde med leksaksbilen genom kakan. Du kan tro att jag blev arg på henne då. Jag saknar henne också jätte mycket! Det känns som att sorgen aldrig försvinner. Det är så mycket som jag skulle vilja berätta för henne som saker som Marcus och David har gjort eller sagt.

Kram Nettan

2010-05-16 @ 21:29:15
Postat av: Jonna

Saknar henne massor!!

2010-05-17 @ 12:24:48
Postat av: miranda

Ja det är en sorg i mitt hjärta att Marian aldrig fått träffa Minou och Mio givetvis. Jag skulle så gärna vilja dela alla Minous framsteg med henne.Jag behöver henne ibland att bara få prata med och få höra hennes knasiga svar och ideer på livet. jag önskar hon kunde komma tillbaka!

2010-05-18 @ 10:27:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0