Du är så fin och jag tycker om dig. Du är så fin och jag tycker om dig. Du är så fin och jag tycker om dig, hela långa dagen...
Du är så fin och mamma tycker om dig. Du är så fin och mamma tycker om dig. Du är så fin och mamma tycker om dig, hela långa dagen...

Nu är mitt tavelverk äntligen färdigt. Det kan alltid fortsätta byggas på men så här är resultatet så här långt....

Då var åter den underbara härliga vintervärmen tillbaka i huset. Jag och Minou kom hem för en stund sedan.Det kändes ganska kallt i huset så jag tittade till på termometern. 12,4 grader inomhus och -12,4 grader utomhus. Helt jävla underbart. Det är på nedervåningen som det är 12,4 grader där vi har värmeluftpumpen vilket innebär att det är betydligt kallare på övervåningen. Näsan är superkall, jag har tredubbla tröjor och tjocka raggsockor,  sitter nerbäddad i soffan under filt och ändå fryser jag....


Här har värmen ökat lite :)

Yes nu kan Minou ha hårspänne!!!! Men bara just detta för det sitter fast så bra i hennes hår. Tyvärr ramlade det bort och nu kan jag inte hitta det. Men hon hade det iallfall i håret en halv dag:)

Igår åkte jag med ett gäng kompisar till Stockholm och tittade på kampsportgalan Rumble of the King. Det brukar vi göra en gång om året och det är alltid lika roligt. Vi tyckte vi planerade uppresan bra och var ute i god tid. Väglaget var som förväntat helt värdelöst och snökaoset piskade framrutan. Utefter vägen låg långtradere efter långtradare i diketskanten. Bergningsbilarna verkade ha fullt upp. Vi hade faktiskt ganska flyt för det vara aldrig totalstopp i vår körriktning även om farten stundtals påminde om snigelns.

Vi kom fram till Stockholm i skaplig tid medn nästa problem var att hitta till hovet. Alla hade åkt med inställningen att det säkert är någon annan som hittar. Den där någon annan fanns tyvärr inte med i vårt ressällskap. Efter mycket trasslande, felkörningar, vändningar och vägförfrågningar var vi framme vid globen. Då dök problem nummer tre upp. Parkeringsplats! Det var totalt överfullt i vartenda parkeringshus och bilarna stod överallt efter varenda gata. Tillslut hittade vi en lucka efter en gata men där fick man egentligen inte stå. Vi parkerade där endå och hoppades på tur att lapplisorna var trötta den dagen.

Någon sena anlände vi äntligen. Tyvärr var galan i sej en ganska stor besvikelse. Jag saknade de där riktigt jämna krigarmatcherna som går till extra rond. Den absolut bästa prestationen för kvällen stod Frida Wallberg för. Det var den finaste renaste, tightaste boxning av en tjej jag någonsin skådat. Hon gick den första titelmatchen på svensk mark de senaste 40 åren. Hon vann sin match och kan nu stolt ställa in sej i ledet brevid Ingemar Johansson och Armand Kranch.

Sista höjdpunkten på kvällen skulle vara fighten mellan Jörgen Kruth och Bob Sapp. Bob Sapp gjorde en hejdundrande entre. Men matchen var över efter 40 sekunder. Kruth satte ett litet knä i magen på Sapp och han gick ner.Hans coacher kastade in handduken och matchen var över. Galan avslutades med att Bob Sapp totalbuades ut av hela publiken......


Mäktig känsla att biljetterna var utsålda och alla platser nästan fyllda på Hovet...

Här är Minou med köttfärssås runt munnen iförd sin nya mössa. Cool mössa inhandlad på loppis för 10 kr. Den är av brunt skinn och har en liten söt skärm som liknar en liten pilot.

Har precis landat hemma i soffan efter att ha instruerat ett boxpass. Idag körde jag stationsträning. 1,5 minuts långa stationer där ena partern körde först och sen den andra. En station kunde var en slagkombination, nästa en spark station den tredje hopprep, fjärde slag med armhävningar och så vidare i olika konstilationer. Vilket ös det blev i lokalen. Alla verkligen slet för kung och fosterland. När alla verkligen tar i så och ger järnet är det verkligen roligt att vara instruktör. De inspirerar mej till max och fyller mej med energi....Det behövs alltid.

När ska man bara var nöjd? Nöjd med tillvaron och livet? Jag är ju egentligen supernöjd. Jag har en underbar pojkvän, världens bästa dotter och ett fint hus. Jag är supernöjd med det. Men sen börjar jag tycka att pojkvännen jobbar för mycket. Jag sitter ensam hemma i huset och saknar honom, saknar närheten till allt i stan, hatar min skadadekropp, känner mej lågt prioriterad. Ja tankarna börjar snurra och får en enorm snöbollseffekt. Men efter nån dag stabiliserar sej tankarna och jag kan tänka klart igen. Då kan jag se allting positivt igen. Vad är det som händer i min hjärna när det blir sådär?  

När jag tänker på det sättet så ser jag inte allting som är bra runt omkring mej. Jag vet att jag då behöver nån som berättar det för mej, det kan låta banalt men så är det faktiskt. Jag vet att det finns fler tjejer som ä rhemma mycket med sina barn och mannen jobbar och sliter. Hur hanterar de/ni det? Jag vet ju att Matte sliter för vår skull med jobbet och för att bygga ut huset. Men när jag känner mej ensam så är det svårt att fokusera på de tankarna. Jag vet också att även jag har tusen om inte miljoner bollar i luften så det är verkligen inte bara Mattes fel att vi ses sällan. Nästan lika mycket mitt fel att vi inte ses. Men vad tusan tiden räcker inte till. Som jag sagt tidigare, dygnet har för få timmar, veckan för få dagar, månaden för få veckor och året för få månader...

Nu tar jag tag i denna dagen. Minou och jag har mumsat pannkakor. Snart bär det iväg till Njoy för ett Yogapass. Känner att jag kan behöva varva ner och lugna ner mej lite idag. Tankarna har snurrat alldeles för mycker i huvudet de senaste dagarna. Det är jobbigt. Fan varför ska man som tjej tänka och fundera så mycket. Perioder går det mycket bra att låta bli att tänka men sen kommer sej tankarna smygandes på igen. Nu ska de trängas bort med ett skönt Yogapass.

Om någon därute är sugen på att prova ett pass med mej på Njoy så är ni mycker välkomna (prova på gtratis). Självklart rekomenderar jag varmast mitt eget boxpass med mycket intensitet men är ni sugna på nått annat så säg till så kanske vi kan gå på det tillsammans istället.

Kram

Stökigt, skrikigt, hungrigt, tråkigt.....

• 1 dl pumpakärnor
• 1 1/2 dl dill, hackad
• 1 dl rapsolja
• 1 dl västerbottensost, riven
• 1/2 dl citronsaft
• 2 vitlöksklyftor
• salt
• malen vitpeppar
• 600 g laxfile eller fyra bitar laxfile

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Mixa alla ingredienser till Västerbottenpeston slätt med mixer eller matberedare med kniv.
3. Skär laxen i fyra bitar och lägg dem på en ugnsplåt klädd med bakplåtspapper.
4. Salta och peppra laxen och grilla i ugnen 12-15 min.
5. Bred ca 2 msk Västerbottenpesto på varje laxbit. Ha gärna inne det några minuter till i ugnen om ni vill så peston blir varm.
Servera gärna med citron, kokt potatis och sallad eller varför inte till färsk pasta med räkor och ruccola.


Jag gjorde den med färsk pasta och räkor till. Samt en god sallad med fetaost och avokado. Först trodde jag det skulle bli lite torrt men det blev det inte utan smakade skitgott!

AMLS (Advanced medical life support) kursens första dag är nu genomförd. Det har varit skitskoj. Teoriföreläsningar blandat med praktiska övningsscenarier har blandats hela dagen. En lång dag som började 8 imorse och slutade nästan klockan 18.

Kursen går ut på att på ett strukturerat och systematiskt arbetssätt identifiera livshotande, potentiellt livshotande eller stabilt tillstånd hos patienten. Genom att arbeta utifrån en systematisk struktur så ska det bli lättare att identifiera den svårt sjuke patienten för att snabbt kunna sätta in adekvata åtgärder.

Men detta arbetssätt identifierar även den icka svårt sjuke patienten, men får alltid med alla delar som är väsentliga. Det är roligt men nervöst med patientscenarierna. Jag är alltid så prestationsfokuserad och blir nervös innan övningen sätter igång. När jag väl är inne i det så brukar det gå bättre.

Det går till så att jag får en kort beskrivning av en patient som jag sedan får möta inne i ett rum. Patienten spelas utav en auktör som är en annan kollega till mej. Utifrån mina undersökningar och kliniska bedömning, anamnes och vitalparametrar ska jag sedan skapa en uppfattning om patientens tillstånd och sätta in relavanta årgärder. Exempelvis att ge ett läkemedel, understödja patientens andning eller hänga dropp.

Det kan låta enkelt men det är det verkligen inte. Huvudet snurrar av alla möjliga tänkabara diagnoser och diffrentialdiagnoser. Men genom att arbeta systematiskt så kommer man förhoppningsvis tillslut fram till ett troligt tillstånd (diagnos) som man sedan arbetar efter.

Precis som det fungerar i verkligheten men det är ändå roligt och extremt lärorikt att att få öva på icke riktiga patienter. Där man har möjllighet till diskussion och reflektion av sitt tillvägagångssätt.

Imorgon väntar skriftlig och praktisk eximination.....

Då var årets vinterstövlar inhandlade.
 

Är seg idag och orken att blogga är inte så bra så därför låter jag bli och återkommer imorgon istället. Samlar ny kraft och energi under min skönhetssömn inatt......

KRAM

Min underbara gamla kombo har varit hemma från Oslo över helgen. I lördags sågs vi över en öl och igår blev det Marieberg med shopping. Sen gjorde vi som gamla goda tider. Spelade tv spel och softade i soffan framför en film. Det är inte ofta jag glor på film men igår gjorde jag det och vi såg en ganska dålig film enligt mej, Repomen. Men sällskapet var bättre och det gjorde mej gott att få snacka lite gamla minnen och bara vara mej själv rätt upp och ner.

 

Sen kräktes jag och diareeade hela natten. Minou smittade mej med magskjuka. Men det var en snabb en för jag mår redan mycket bättre....TACK TUR!

Så himla schyssta byxor som jag köpte på Tradera till Minou för väldigt länge sen. Nu har hon växt i dem och det är mina absoluta favoritbyxor på henne just nu...

Var på världens bästa resaturang Indigo och åt med en kompis i lördags. Sen tog vi en öl på en sportbar och snackade lite skit...

I lördags åkte min nya hatt på som jag köpt för 25 kr....


Jag älskar huvudbonader och är riktigt nöjd med mitt senaste hatt köp. Letat länge men alla brukar var så stora eller fö rdyra...Den vara både bra i storlek och i pris...25 riksdaler!

Det strulade med barnvakten i lördags när jag skulle stå på loppisen. Att ställa inte fanns inte i tanken. Så det var bara för Minou att hänga med. Imponerade liten tjej den där Minou. Hon var så duktig. Gnällde ytterst lite, sov en och en halv timma i vagnen brevid mej, sprang inte iväg långt utan höll sej och lekte i närheten, lekte med lite andra barn som dök upp. Det gick kanon så vad var jag nervös för innan? Försäljningen gick också bra. Blev av med en hel del och ökade på slantarna i plånboken. Men kläderna sålde dåligt men de gav jag till en tjej som skulle till Estland. Skönt att slippa släpa hem dem igen.

Minou sitter nöjd med en festis och lockar köpare...

Idag kommer jag stå i Örebro golfhall vid Ica MAxi och sälja på deras loppis. Kom gärna och fynda lite smink eller hårstylingsprodukter till sjukt billiga priser. Jag har med mej lillnorpan så vi fårse hur jag lyckas manövrera dagen.Kan tänka mej att det kommer bli mer eller mindre kaotiskt...........

Ha en underbar dag kram!

Har precis vunnitpulkatävling med mamma. Vinst = Bli dragen i snabbt tempo upp och ner för backarna i Ölmbrotorp.

Nu blev jag lite gladare för jag kom på att jag och Minou byggde en snölykta förut. Sprang ut och tände ett ljus i den nu och då blev mörkret lite ljusare.....

Matte jobbar, jobbar och jobbar. Just nu är det tråkigt att vara själv hemma. Egentligen inte så tråkigt att vara ensam utan mer tråkigt att han inte är här. Fattar ni skillnaden:) Idag är det tråkigt att äta mat ensam, titta på tv ensam, ingen att tala med, sitta i soffan ensam, vara trött ensam....

Ush allt e bara tråk! Hoppas Berg flyttar in kan liva upp lite i detta tråk.........

Måste bara lägga upp bilder på ambulansen som plötsligt en dag stod parkerad i garaget vid akuten. Den var den största ambulansen jag någonsin beskådat. Sjukt stor. Den var så stor så den kunde inte åka ut vanliga vägen för den kom inte under bron mellan två av sjukhusbyggnaderna. Istället fick den snällt backa ut samma väg den kom ifrån...


Jag var bara tvungen att kika in i ambulansen. Först var den låst men jag hängde i dess närhet tills ambulanspersonlaen dök upp och då passade jag på att slinka in för en glutt...

Då var man åter fast i snöets träskmarker igen. Ush jag vill inte hata snön men kan inte låta bli att göra det ändå. Vi bor uppe på ett berg och har liknande sommardäck på bilen. Förutsättningarna för att komma fram till ytterdörren har de senaste timmarna minskat drastiskt. Vi (jag och Minou) åkte till staden imorse och då var väglaget ändå okej. Mer och mer snö ramlade från himlen under dagen och jag började få mina små aningar om vad som skulle kunna ske. Klockan sju efter tandläkarbesök och shopping började färden hemåt. Allt gick bra och vi åkte sakta sakta hemåt genom snöyran. Flera bilar stod efter väggrenarna tomma och övergivna.

Jag höll mina tummar för att resan skulle gå smärtfritt. Vi klarade första backen, första dalen och tog fart upp för sista långa backen, kom runt första kröken, fortsatte uppför backen, svängde runt andra kröken tog med grannens soptunna och stopp...

Jag satt fast, försökte backa, gled närmare grannens tomt, körde fram, bak, gled, snurrade, bak, spann runt, fram, bak....jag gav upp! Jag satt fast!

Matte var inte hemma och jag började planera att bara dumpa bilen där och fly fältet hemåt med matkassar, barn och väskor. Jag kom bara ur bilen förren grannen dök upp och ville hjälpa till. Jag tog alla mina tillbehörigheter och en sovandes tung Minou på armen och pulsade hemåt genom snön. Minou dumpades i sängen och jag begav mej ut igen för att hjälpa grannen hjälpa mej gräva loss bilfan. Loss kom den men inte hem och inte  upp för backen. Nu står den parkerad halvvägs ner i backen på en annan grannes uppfart. Där kan den stå bäst den vill tills nya däck är påsatta. Själv är jag nu in, bort och fastsnöad här på landet. Hör av mej igen framåt vårkanten....

Jag har aldrig någonsin sett mej som kristen. Jag är döpt som bebis och under uppväxten var jag med i kyrkansbarntimmar, kort tid i scouterna och säkert något mer kristet engagemang. I tonåren på högstadiet var jag den som föraktade kristendomen och hade väldigt lite tillövers för religioner överhuvudtaget. Men det hör väll tonåren till. Seanare fick jag flera väldigt nära goda vänner som är kristna. Jag bodde bland annat ihop med två kristna tejejer under en tid i en liten tvåa. Där någonstans började min syn på kristendomen att förändras. Inte så att de försökte påverka mej eller så. Vi talade inte ens särsklit mycket om religion.

Jag är fortfarande inte kristen och kommer så aldrig att förbli men jag är numera mer nyfiken på religionen och gillar att diskutera och lära mej om andras tankesätt och tankevärld. Jag har mer respekt och acceptans för andras människors tro och kan även tycka att det är något fint. Det är fint för det ger dessa människor så mycket i deras liv.

Idag har jag flera mycket nära vänner som är kristna och det är jag tacksam för. Jag gillar olika typer av människor men inser att vi ändå trots religonen är väldigt lika. Förr hade jag en annan föreställning om hur kristna skulle vara. Att de var tråkiga och bara brydde sej om gud och gjorde torra tråkiga saker. Idag vet jag att det verkligen inte är så...

Ibland tänker jag på hur jag vill göra med Minou. Hennes pappa är helt emot kristendomen och skulle aldrig vilja påverka eller förespråka att gå på exempelvis kyrkansbanntimman. Vi har inte döpt henne och det var vi helt överens om. Jag tycker att alla människor är fria och ska få välja sådana saker själv. Men kristendomen är ändå vårt lands religion och därför tycker jag att det är viktigt att ha kunskap om den. Jag vet att det inte kommer göra så att hon blir kristen och om hon nu blir det så får hon vara det hur mycket hon vill.

Jag sa något till en kollega för ett tag sedan och han uppfattade det som att jag visste att han var kristen fast jag bara frågat om han var det.
Senare frågade han mej hur jag kunde veta att han var kristen. Jag sa att jag inte visste det men att jag hade mina  aningar om eftersom han har så många barn.
Han sa då att han inte var kristen längre men var uppväxt som kristen och var det i tidig vuxenålder.

En dag hade han liftat och fått skjuts. Killen i bilen frågade om han var kristen och han svarade då att så var fallet.
-Hur kunde du veta det frågade min kollega.
- Jag ser det, du ser kristen ut fick han då till svar.
Från den dagen bestämde han sej för att inte vara kristen längre...

Pust och stön så kom äntligen måndagen och måndagskvällen. Veckan med supermycket praktik och jobb är avklarad. Nu väntar en supermysig vecka för mamma och dotter. Inte mycket står på kalendern mer än ett badbesök i Haga på torsdag. Jag har längtat efter denna lugna vecka. Faktiskt så är det ganska skönt att köra på i ett högt tempo och sen få vila och ha en veckas ledighet.
Träningen har blivit lidande med det ska repareras under kommande dagar.

Nu sover Minou gott i sin säng. Vi har badat tillsammans i stora badkaret och det gör henne trött. Jag njuter av att se henne ligga på sin snuttekudde på golvet med nappen i munnen och gosa när John Blund annalkar besök.
Nu ska jag njuta av lite egen hemma tid. Potatisen kokar på spisen och min egen fångade Öring är i ugnen. Brasan brinner och jag sitter nerborrad i soffan. Tack igen för denna  sköna måndagkväll! (Känner mej nästan lite kristen:)

Anselansen kallade min syster ambulansen när hon var liten och inte kunde tala rent. Nu ska jag göra mej iordning och åka iväg för att dygns jobb på ambulansen. Tråkigt att lämna norpan men roligt att jobba. Det är en underbar känsla eller underbart att inte ha en viss känsla som man normalt brukar ha inför att åka till sitt arbete. Känslan vemod. Det är väldigt sällan jag känner så inför att åka till jobbet. Jag hoppas jag kan fortsätta ha den känslan för mitt jobb, för alltid. Att den känslan sällan infinner sej måste betyda att jag hittat ett yrke som jag trivs med på riktigt och därför kommer jag jobba hårt för att lyckas få ett fast jobb där såsmåningom.

Ha en skön söndag.

Kvällens tvtips blir absolut Vem kan slå Filip och Fredrik på kanal 5. Det går tyvärr samtidigt som Ensam mamma söker på kanal 3. Klockan 20.00. Ena får spelas in eller tittas på i efterhand på någon av play kanalerna.

KRAM

Jag var och handlade blommor häromdagen. Då fick jag syn på denna söta lilla nappask och kunde inte låta bli att köpa den till Minou. Man kan lägga nappar i den och sätta dem i djurens gap på utsidan...

Åhh är så trött på min karl som ständigt äter upp allt gott i huset. Jag brukar gömma en hel del för att jag överhuvudtaget ska få något till mej själv. Numera när jag/vi handlar så brukar jag köpa en sak till honom och en till mej. Tex ett varsitt glasspaket. Det gjorde vi sist. Vi fick välja en varsin smak. Matte valde lakrits och jag jordgubb. Efter bara någon dag var hans paket slut medans mitt var kvar. Mitt har legat i frusen i några veckor och jag trodde att det så fortfarande gjorde. Idag hade jag en tjejkompis på besök. Vi lagde laxspett med rotgrönsaker i ugn med tzatsiki till. Sen blev vi lite sugna på nått sött eller gott och jag kom då att tänka på mitt glasspaket i frysen. Tror ni det fanns kvar? NIX det kan jag säga att det gjorde det inte....MOOOOORRRRRRR!!!!!!!

VAD GÖRA?

ARG

Åhhh vad Robinsson är roligt. Kanon att de verkligen rör om i grytan i år. Det medför att det är svårare för deltagarna att bilda pakter. Tycker också Paolo passar utmärkt som programledare även om jag egentligen inte gillar honom värst mycket. Torsdagen är numera bäste tv kvällen....Gillart!

Idag var jag på min första praktikdag på narkosen i Lindesberg. Min handledare var nog den bästa man kan tänka sej. Lugn, pedagogisk och trygg i sej själv. Personer som är trygga i sej själv och sitt arbete kan lättare släppa den egna kontrollen och låta andra agera och öva. Jag var med vid fyra sövningar. Alla var olika varandra vilket var väldigt uppskattat av mej.

Första patienten höll jag fria luftvägar med mask under hela operationen. Jag som har små händer och än så länge ingen bra teknik fick det kämpigt. Jag måste hålla masken med båda händerna vilket innebär att jag inte kan vila med någon hand. Men jag bet ihop och häll mina luftvägar och min mask operationen igenom. Imorgon förväntar jag mej grym träningsvärk.

Operation två gjordes i lokalbedövning med lätt sedering vilket innnebar att patienten hade egen fri luftväg.

Operation tre genomfördes och vi hade fria luftvägar med larynxmask. Det var den första larynxmasken jag har satt och det var relativt enkelt. (Det är en "kudde" som träs ner i halsen och håller fria luftvägar). Hoppas på att få träna mera på larynxmask handhavandet.

Sista patienten intuberades och jag fick göra min första intubation. (En tub först ner i luftstrupen) Mycket, mycket roligt och lärorikt. Upptäckte att jag var lite för mjuk och snäll på handen och även här måste man våga ta i lite. Åhh nu är jag så pepp på att intubera mera.

Imorgon väntar en ny dag på anestesin i Lindesberg!

Tack min underbara handledare för ett exemplariskt handledande.



Skitsnygg gröngörling!

När jag kom tillbaka till jobbets fikarum efter att ha varit och köpt en lunchlåda sa min kollega att det låg blommor på bordet till mej.
- Nej inte till mej sa jag.
- Jo det är till dej sa han igen.

Jag gick dit och där låg ett blompaket med mitt namn skrivet på.

-Säkert från din pojkvän sa kollegan.
-Nej han skulle absolut inte göra något sådan svarade jag och tänkte att det troligtvis var från en patient.
Jag öppnade spänt och såg att det var 6 vackra rosor. Vita och röda inuti. Jag som älskar vita blommor!

Det fanns ett kort där med. Vad som stod där vill jag inte berätta men det var iallafall från min pojkvän Matte och jag blev så rörd så tårarna kom fram.



TACK DU E UNDERBAR OCH HAR VERKLIGEN FÖRGYLLT MIN DAG!

För första gången i mitt liv har jag inskaffat en platttång. Mina vänner som kommer långväga besök måste alltid släpa med sig enga platttångar fönar och dylikt. Men nu är det andra bullarhär i Ölmbrotorp. Nu har jag en egen platttång. Inköpt iförrgår på Elgiganten, 333kr för en OBH Nordica. Provade den för första gången imorse. Jag har inte så mycket att jämföra med men visst tycker jag den är bra...


Håret är plattat!

Idag börjar för mej maratonveckan. Tills på måndag kommer jag ha klarat av 90 timmars jobb och praktik. Puh! Det är bara att genomföra. Även om det är mycket tid och timmar som går åt så älskar jag mitt jobb och praktiken på narkosen i Lindesberg ser jag verkligen fram emot. Det kommer vara mycket lärorikt att träna på att hålla fria luftvägar och sätta larynxmask alt intubera.

Det tråkiga är att jag kommer sakna ihäl mej efter lilla tjejen men då är jag istället hemma över en vecka i sträck med henne veckan efter det här. Jag inser också att det kommer bli mindre träning om jag inte kan lyckas trolla fram någon liten träningstimma mellan passen.

Innan jobbet idag väntar två "roliga" ärenden....Besiktning och rehabcenter. Ush båda två ä rlika värdelösa och jag skulle helst slippa dem båda....

Jag sitter här vid datorn och drömmer mej bort i retrodesignens värld. Det finns så otroligt mycket schyssta och coola möbler som jag bara skulle vilja ha. Men allt är för dyrt för min plånbok så jag får istället hoppas att finna liknande produkter på loppsiar istället. Jag tycker faktiskt det ger mej mer att handla dem billigt och få känslan att ha lyckats finna något unikt. Det är även roligt när man finner något som man sedan tar hem och gör om och sätter sin egen touch på.

Jag är så trött på Chubby chic stilen så jag kan spy. Nästan varenda butik har den stilen på sina varor och det är Chubby chic partyn hit och dit och snart har varenda människa hemmet inrett i Chubby chic stil.

Själv gillar jag mycket färg och gamla produkter med en egen stil gärna blandat med lite av det nya och modernare. Jag gillar att blanda lite från olika stilar för att få en cool blandning i hemmet.


Bild lånad från www.lisasretrodesign.com


Bild lånad från www.chapter3.net/movement


Bild lånad från www.retromoderndesign.com/

Jag städar alltid någonting varje dag. Köket, dammsuger, tar tag i tvätten, plockar i vardagsrummet, dammar sovrummet, städar Minous rum, plockar ur bilen osv osv....

Men ändå så känns det som det är konstant stökigt hemma hos mej. Minou river fram saker ur vartenda skåp, jag springer efter och plockar tillbaka. Jag själv sprider lätt kläder omkring mej och är slarvig med att ta reda på tallriken efter kvällsmaten i vardagsrummet. Matte spiller kaffe på golvet utan att torka upp ordenligt eller låter bli att diska ur grytan efter matlagning. Ja vi drar alla vårt strå till stacken och jag klandrar inte nån. Men däremot beundrar jag alla som har så perfekt och fint hemma jämt.
Hur gör dom/ni? Städar jämt? Aldrig lämnar nått framme efter ni använt det?

Jag orkar inte alltid hänga tillbaka ett plagg in i garderoben. Jag orkar inte alltid hänga upp min jacke eftersom alla galger i hallen redan är överfyllda. Jag orkar inte alltid bära tillbaka min tallrik från vardgasrumsbordet till köket när jag somnat i soffan och ska förflytta mej till sängen. Är jag onormal?

Nu låter det som att vi bor i en svinstia och det gör vi verkligen inte men vi har det absolut inte jämt superstädat eller ett hem där inga saker ligger framme.

Sen förstår jag inte vart allt skräp på köksgolvet kommer ifrån, varför alla spindlarna väljer att bo i just vårat hus och bygga spindelnät, hur dammet så snabbt kommer tillbaka efter jag torkat bort det, hur handfatet blir solkigt igen efter bara ett dygn eller hur fläckarna på köksluckorna åter är där igen efter att jag precis tvättat bort dem...

Men en sak vet jag. Att när jag blir stor och rik ska jag skaffa en hushållerska....

Somnade abrupt kvart i nio igår kväll. Orkade inte ens hålla gluggarna uppe tills Ensam mammasöker var slut...Minou som glädjande till sju imorse om man inte räknar med de tre gånger hon vakande under natten. Känns underbart att vara helt utvilad så ska göra av med mycket energi under dagen.

Vi ska åka hem till en kompis och hänga och sen måste jag ta mej an ett träningspass. Har tyvärrslarbat lite med det senaste veckan. FY mej!

Måste göra en stor förbättring denna vecka hur det nu ska gå till då varaneda minut är uppbokad med jobb eller praktik.

Hoppas ni får en skön dag...KRAM