StartsidanKristen eller inte
Jag har aldrig någonsin sett mej som kristen. Jag är döpt som bebis och under uppväxten var jag med i kyrkansbarntimmar, kort tid i scouterna och säkert något mer kristet engagemang. I tonåren på högstadiet var jag den som föraktade kristendomen och hade väldigt lite tillövers för religioner överhuvudtaget. Men det hör väll tonåren till. Seanare fick jag flera väldigt nära goda vänner som är kristna. Jag bodde bland annat ihop med två kristna tejejer under en tid i en liten tvåa. Där någonstans började min syn på kristendomen att förändras. Inte så att de försökte påverka mej eller så. Vi talade inte ens särsklit mycket om religion.
Jag är fortfarande inte kristen och kommer så aldrig att förbli men jag är numera mer nyfiken på religionen och gillar att diskutera och lära mej om andras tankesätt och tankevärld. Jag har mer respekt och acceptans för andras människors tro och kan även tycka att det är något fint. Det är fint för det ger dessa människor så mycket i deras liv.
Idag har jag flera mycket nära vänner som är kristna och det är jag tacksam för. Jag gillar olika typer av människor men inser att vi ändå trots religonen är väldigt lika. Förr hade jag en annan föreställning om hur kristna skulle vara. Att de var tråkiga och bara brydde sej om gud och gjorde torra tråkiga saker. Idag vet jag att det verkligen inte är så...
Ibland tänker jag på hur jag vill göra med Minou. Hennes pappa är helt emot kristendomen och skulle aldrig vilja påverka eller förespråka att gå på exempelvis kyrkansbanntimman. Vi har inte döpt henne och det var vi helt överens om. Jag tycker att alla människor är fria och ska få välja sådana saker själv. Men kristendomen är ändå vårt lands religion och därför tycker jag att det är viktigt att ha kunskap om den. Jag vet att det inte kommer göra så att hon blir kristen och om hon nu blir det så får hon vara det hur mycket hon vill.
Jag sa något till en kollega för ett tag sedan och han uppfattade det som att jag visste att han var kristen fast jag bara frågat om han var det.
Senare frågade han mej hur jag kunde veta att han var kristen. Jag sa att jag inte visste det men att jag hade mina aningar om eftersom han har så många barn.
Han sa då att han inte var kristen längre men var uppväxt som kristen och var det i tidig vuxenålder.
En dag hade han liftat och fått skjuts. Killen i bilen frågade om han var kristen och han svarade då att så var fallet.
-Hur kunde du veta det frågade min kollega.
- Jag ser det, du ser kristen ut fick han då till svar.
Från den dagen bestämde han sej för att inte vara kristen längre...
Jag är inte det minsta kristen men har insett under åren att det är faktist kyrkan som ordnar mest fritidsaktiviteter för våra barn.Jag tror nästan alla barn har gått på kyrkans barntimmar,blåvingar el dyl med läger och annat kul som kyrkorna har ordnat. Religion hör ju faktist till allmänbildningen och så länge barn inte prackas på men får information så tror jag det bara är bra.
Idag blir man nog istället utanför om man inte får delta på dessa aktiviteter.Så länge folk inte blir fanatiska i sin religion så tycker jag som du att det är intressant även om jag inte heller någonsin kommer att bli religiös.
Ja som du nog vet är ju vi "kristna". Jag är inte särskilt förtjust i det ordet då det betyder att man går i kyrkan på söndagar och sjunger psalmer. Så jag säger snarare att jag är troende, jag at ror på gud och jesus och är övertygad om att han lever. Att han är mänsklig och inte ngn fånig gud på ett moln. Han är min och vår hjälpare, vår trygghet och faktiskt den som ger oss otroligt mkt stöd i livet. Jag skulle vara fruktansvärt mörkrädd och jag vet attjag bara har MÄNNISKOR att sätta mitt hopp till. Människan är så begränsad men Gud har så mkt mer och därför känner jag mig trygg i honom.
Alla dumma fördomar om kristna är så förnedrande. För det är gammalt skitpåhitt. Du känner ju mig. Jag är som alla andra, full av brister och dumheter. Enda skillnaden, den absolut enda skillnaden är att jag har en gud att gå till, att jag har nåden som räcker. Jag är inte på något vis en bättre människa än ngn annan och KAN inte bli det. Men jag tror att jag kan få evigt liv efter döden och jag väljer att ta emot det som gud vill ge mig som människa... Med risk för att snurra in för mkt och bli dömd så avslutar jag här. =)
Ja du är precis som alla oss andra okristna dödliga varelser Manda. Men jag visste inte det förut. Hur skulle jag kunna veta när jag aldrig haft några nära kristna vänner. Nu vet jag att det inte är någon skillnad alls på oss. Eller jo det är det men det har inte med religionen att göra. Du är lika knäpp, glad, gnällig, underbar, öppen, snygg, tramsig som jag och de allra flesat andra här på planeten. Jag är iallafalal väldigt glad att du är min vän Manda...en av de allra bästa vänner man kan ha!
Ja Ingela det är sant att många barnaktiviteter ordnas av kyrkan. Tack tur att de finns och ordnar dessa aktiviter för våra små. Vad tråkigt det skulle vara utan dem och vad mycket de skulle missa. Nu har jag inte varit särskilt aktiv i varken öppna förskolan eller barnsång men har många vänner som är det. Men jag kommer mer än gärna låta Minou var med i kyrkans aktiviteter såsmåningom.
KRAM!
That's just me, being human=). Ochdet här med att döpa sina barn är också ngt påhitt om att vi "kristna" gör. Vi har absolut inte döpt våra barn och kommer inte att göra. Det är ngt som de ska välja helt själva enligt oss. Vi har enbart haft barnväslignelse för dem och det är enbart att man som familj ber för dem, att de ska få växa upp i livet i trygghet, få utvecklas osv. Och att be för sina barn tror jag bara är gott, så vi ber för dem=).
Jag tror iaf på mer än det vi ser, att det finns en gud somhar skapat oss, att vi inte behöver vara ensamma, att det finns någon som bär oss när det är tungt, någon som ger oss hopp när vi är precis till att ge upp, någon som älskar oss TROTS allt, trots våra fel ochbrister. Och om det finns ngn som gör allt detta, varför ska då inte jag älska MIN medmänniska med sina fel och brister? Vi är alla lika=).
Tack för dina rara ord!
