Jag ser fram emot en lugn kväll hemma. Softandes i soffan framför idol. Det är bra att idol finns. Så skönt att slappa till på kvällskvisten. Imorgon blir den en dag med två av mina tejekompisar. På dagen ska jag träffa en tjejkompis och jag ska bli spådd utav henne. Det ser jag mycket fram emot. Spännnande att se vad framtiden kommer visa. Jag tror lite lagom på sånt. Förr tyckte jag allt var buff och båg men sen fick jag en egen upplevlse och nu kan jag inte annat än att tro ellerj ag vet att det finns personer som ser mer än oss andra.

När jag var 21 år jobbade jag som säljare för sminkföretaget Loreal. Jag var i Uppsala och jag och en tjejkompis där gick ut och drack några pilsner på ett litet hak.
Jag behövde gå på toaletten och i kön träffade jag en tjej. Vi hamnade båda samtidigt inne på toaletten. När jag kissade stod hon vid handfatet och sminkade sej. Plötsligt börjar hon berätta saker om mej. Sanna saker. Hon säger att hon har förmågan att se saker bakå toch framåt i tiden. Om hon får ta på mej så blir det enklare för henne.
Hon får hålla i min hand. Som i trans börjar hon rabbla saker ur mitt tidigare liv. Allt är sant, vartenda ord. Hon berättar om mina syskon. Att jag har en syster och ett till syskon som inte är ett biologisk syskon. Vilket stämmer med min fosterbror Mikael. Hon berättar om tidigare relationer, nämner inga namn men beskriver dem utförligt, hur de har påverkat mej och satt sina spår. Hon rabblar många, många fler sanna saker.

Men sen berättar hon en sak till. Hon säger att jag inte kommer få barn ihop med min pojkvän. Jag var i ett annat förhållande då som var seriöst. För mej var det självklart att vi någon gång i framtiden skulle få barn tillsammans. Det var det enda jag kände efter vårt möte som inte stämde.
Nu är jag i framtiden och vet att vi aldrig fick barn tillsammans. Så även den saken hade hon absolut rätt om. Jag vet att hon aldrig överhuvudtaget på något vis skulle kunna fått denna information från något annat håll. Vi var totala främlingar för varandra.

Hon var enäggstvilling och hennes syster kom efter en stund och sa till henne att sluta och suckade över att hon åter igen stod och använde sin förmåga. Tjejen hade tidigare fått relationer att gå kras för att folk verkligen hade velat veta om framtiden och hon hade berättat för dem.

Jag vet nu också att det finns människor som har en förmåga utöver det vanliga. Tyvärr vet jag att de allra flesta bara leverar hokus pokus. Men jag är nyfiken inför morgondagen och tycker att det ska bli en rolig grej.

Jag hoppas jag blir spådd om en lycklig och ljus framtid!

Åhh vad det är skönt att bara vara hemma......

Igår kväll var kvalet under all kritik. Jag är glad att Linda och Chris gick vidare. Någon annan hade jag nte velat se mer utav. Men ikväll är det verkligen andra toner på scen. Kan man rösta vidare alla? Nej men flera. Jag tycker bra om "Carlsson på talet", Mumintrollet, Sascha och Andreas. Men jag tycker att Mumintrollet och Sacha bara måste gå vidare. Vilka coola unga tjejer som är så självsäkra men så unga. Coolt! Mumintrollet (kommer ej ihåg hennes namn) är bara så extremt grymt snygg och häftig. Måtte vi bara få se mer av dem!!!!

Av de två första kvalen är detta min topplista:

Sascha
Emil Carlsson
Mumintrollet
Linda
Alice
Andreas
Chris
Sebastian

Dessa gillar jag inte:
Björn -värdelös sångare och vill bara för mycket.
Madeleine-orkar bara inte med hennes flin och glada lyte hela tiden.
Jonathan-tråkig,grå.
Janine-anonym

Åhh vad tiden går fort. Jag önskar verkligen att dygnet hade fler timmar, veckan fler dagar, året fler månader och livet fler år. Vem har bestämt att allting ska vara just den tiden det är? Att ett dygn har 24 timmar? Att vi har behov av 8 timmars sömn på ett dygn? Att vi ska leva mellan 80 till 100 år? Att vi ska åldras och bli gamla, sjuka och svaga?

Jag vill hinna med mer i mitt liv.

Ser jag kortsiktigt på saken så vill jag just nu hinna med min familj (jättemycket), hinna jobba och få lite pengar, göra färdigt min praktik, träna och bli starkt, ha mer hemma-bara vara tid (göra fint i huset, sortera coh rensa i skåp, plocka svamp, handla till hemmet, sy, slappa, titta på film, laga mat, göra saft och sylt, springa på loppisar, plantera växter, klippa gräsmattan, läsa en bok), träffa mina vänner i lugn och ro och bara hänga, besöka släkt och bekanta......

Långsiktigt vill jag hinna med att resa mycket mer, göra karriär, ha fler barn.....

Herregud hur ska jag lyckas få in allt detta i mitt liv. Det finns så mycket roliga saker som jag måste avstå, frånstå, undvara, missa, sakna, längta efter.....vara utan!

Och snart är jag gammal sjuk och skröpplig, har all tid i världen. Men då finns det kanske ingen att besöka, inga pengar att resa för, ingen frisk kropp att träna med, inga syn att läsa med, ingen ork till huset, inget jobb att gå till.....Gubben kanske är död och jag är ensam.........

Minous lilla gullgris kusin Mio är alltid noga med säkerheten.

Två loppisar har besökts idag. Jag hade fått tips om en lampa på en loppis av min syster. Jag var där vid öppningsdags idag och höll tummarna att den skulle finnas kvar. Dert gjorde den till min stora lättnad. Jag gjorde mitt livs loppisfynd. Jag frågade försiktigt gubben vad han skulle ha för lampan.
- Ett par hundra iallafalla svarade han.
- 200 då frågade jag.
- Det blir bra svarade han.
Men jag undrar om han egentligen har kunskap om vad lampan är värd. Han nämnde lite att den kanske skulle kunna säljas för 500-600 kronor men jag vet att den lätt går att kränga för 1500-2000 kronor. Det kommer jag dock inte göra utan den ska nu pråtligt pryda mitt hem.
Jag är saligt lycklig!



Sen gjorde jag tre andra små fynd. En urgullig gammal klassisk vintermössa till Minou. En par Slitna barn Converse skor och ett leksakssätt med verktyg. Alla saker kostade 10 kronor st.

Jag älskar LOPPIS!

Haft en rolig dag på amulansen 912. Jag har jobbat med min underbara Heimer. Snart pensionär och ont i hela kroppen. Vårt ständiga "bråk" handlar om ergonomi. Han lyfter som en kratta. Tänker aldrig på lyfttekniker eller våra stackars kroppar. Jag skäller och han skakar av det som en rugganka. Efter lyften klagar han att han har ont både här och där. Han kräver massage av sina ömma axlar och jag tvingas stå där och knåda. Men gubben fattar ändå inte att han måste ändra arbetsteknik vid patientförflyttningarna.

Morr! hur ska man lära gamla hundar att sitta?

Jaha då var det bekräftat av både doktor och naprapat. Jag har en bilateral (dubbelsidig) ljumskinflammation och inflammation i båda knäna, framförallt höger. Känns helt underbart...NOT!

Träningsförbud. Åhh jag som är så sugen på att komma igång efter sommaren. Jag mår dåligt när jag ser min taniga kropp utan tillstymmelse till muskler. En gång i veckan besöker jag naprapaten. 680 kronor fattigare per tillfälle blir jag eller ca 3000 kr i månaden. Jag hoppas, hoppas verkligen att det blir värt det. Han är iallafall grymt bra och jag litar på honom. Men hitills har inte fokus lagts på ljumskarna utan på alla andra spänningar och felställningar i kroppen. Jag har även ett 8 mm förkortat högerben pga fleställning i bäckenet. Det har jag ådragit mej genom kampsportens underbara värld.

Men smygkörde ett 45 min bodypump pass idag med fokus på över kroppen. Så all min träning får väll läggas på överkroppen som inte gör att ljumskarna tar skada.

Annars nån som har tips på alternativa träningsformer där varken ljumskar eller knän involveras?

Nu måste jag ta tag i mitt hår. Det är långt som tusan, flerfärgat och slitet. Har haft i tankarna att ringa frisören i en månads tid men aldrig fått tummen ur röven att göra det. Jag skulle vilja göra en större förändring men det är så svårt när jag vill ha kvar längden på håret.

Sist jag gjorde en förändring klippte jag lugg. Det trivdes jag i men frisyren var svår att ha eftersom jag har värdens envisaste virvel i luggen som aldrig ville ligga åt det hållet jag ville. Så efter ett par månader gav jag upp och började spara ut luggen igen....

Hihi så här såg Matte ut när jag såg honom i entren på gymmet långt innan vi inledde en relation. Då fångade han inte mitt intresse. Men när jag varit singel ett halvår och träffade honom på en pokerturnering väcktes en nyfikenhet. Då hade han kortare frisyr. Det är egentligen en dålig egenskap hos människan att vi är så utseende fixerade. Men jag skulle aldrig kunna bli kär i en man som jag inte tycker ser bra ut (tror jag). Han måste absolut inte vara en Don Juan men ha ett för mej tilltalande utseende. En modellsnygg kille är oftast inget som faller mej i smaken. Jag tycker bäst om killar med en rockigare stil eller rock a billy stil. Jag älskar tatueringar och slitna jeans . Sliskiga stockholms killar attraherar mej inte alls. Jag skulle spy om min kille ville ha på sej en rosa skjorta....
 
 

Och så här såg han ut när jag blev kär:) Enligt mej en enorm förbättring.

Idag har jag svårt att finna inspiration till att göra något överhuvudtaget. Jag hade sett fram emot en helt ledig dag med inga planeringar alls. Men inspirationen är lika med noll. Tur att jag har en lunch inbokad med en vännina. Det får bli dagens stora projekt.

Herregud orkar egentligen inte kommentera valet. Men om nu folk har röstat på SD så betyder det väll någonting och vi lever i ett demokratiskt samhälle. Röstar folk på SD så vill de ju att SD ska ha något att säga till om. Kanske borde vi börja fundera över invandrarpolitiken. Bara för att frågan om invandringen lyfts så behöver det inte betyda att man är emot invandringen. För övrigt vill SD satsa på pensionärerna och det är enligt mej bland det viktigaste att förbättra. Jag lider med många pensionärer som har arbetat hela sitt liv och nu lever på existensminimum....

Jag har inte röstat på SD men låt folk ha åsikter coh rösta på vilket parti de vill.....Så länge inte folk kommer till skada och det blir hets mot folkgrupp....TACK!

Lika som bär. Det är aldrig någon som påpekar likeheten mellan mej och Minou men att hon är lika en annan person får vi höra för jämnan...

Min lilla skitunge hjälper pappa ute på gården. Hennes pappa som har fått dille på att trädgårdsanläggning. Inte för man behöver hörselkåpor då men det var tydligen ganska skoj att ha på dem ändå.

Mot den mörka svampskogen....

Såpanördens paradis. Under sommaren har det varit helt dött på tvsåpa fronten. Nu njuter såpadrottningen i fulla drag. Ensam mamma söker gör mej glad. Jag älskar romatik och titta på det programmet får mej många gånger att le från programmets start till slut. En gammal bekant till mej är med som en av de uppvaktande killarna till mamman Petra vilket gör det lite extra kul att följa. Men min favorit är Rocka Billy mamman Emma.

Är även glad att idol börjat igen. Audition och uttagningen är ofta den roligaste och bästa delen. Jag har mina favoriter som jag håller alla tummarna för att de går vidare. Jay Smith är självklart min absoluta favorit. Vilken jävla röst. Denna heshet är magnifik. Jag har väldigt lätt att bli "kär" i röster och det är jag verkligen i hans.... http://www.tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1767444 

Denna lilla sockersöta pojk (Sebastian Krantz) har också en himla mysig ton
http://www.tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1767213

Ser fram emot denna såpahöst. Måste bara komma ihåg att plugga lite också (ibland)....

Det är lugnt hät på stationen i Nora. Vi har haft ett uppdrag. En gammal dam med näsblödning. Annars har jag passat på att sova (två timmar visst). Jag är en trött gammal morsa. Att stiga upp klockan 6 på morgonen är lite väl tidigt för mej.

På vägen tillbaka till Nora från Örebro åkta jag förbi hemma och hämtade passet för att hinna in fram fem min i åtta för att rösta. Jag hade lite dåligt samvetae att jag inte planerade min tid bättre under dagen innan praktiken så jag han till vallokalen. Men mina kära kollegor var väldigt måna om att mina röst hade betydelse och såg till att jag hann med att delta i vårt demokratiska folkval. Nu följer vi valvaken på TV4. Jag tror att alliansen får sitta kvar vid rodret ytterligare en mandatperiod. Men lite spännande är det ändå eftersom det verkar var ganska jämt skägg.

För övrigt vet jag att det varit lite dåligt med bilder till bloggen och det kommer snarast att förbättras:) KRAM

Att vara död. Död. Vad är man när man är död? Död helt enkelt. Eller? Jag har svårt att tro det. Jag både vill och inte vill att det ska vara så. När jag själv dör vill jag nog bara vara död. Att var död verkar så enkelt, fridullt och bekymmersfritt. Döden kan ibland kännas som en liten längtan när allt annat är svart. Jag vill inte dö men tänker ofta på döden.

Jag tänker ofta på min mormor. Mormor som är just död. Men när jag tänker på henne så vill jag inte att döden ska innebära just död. Då vill jag att hon fortfarande ska ta del av mitt liv. Jag vill att hon ska veta när jag mår bra eller inte. Jag vill att hon ska kunna se på Minou och ta del av alla hennes framsteg. Jag vill inte att hon ska missa allting som händer i livet.
Jga tror inte heller att hon gör det. Jag tror att hon på något sätt alltid har vetskap om vårt liv här på jorden. Hur kan jag inte förklara. Det kan väll egentligen ingen. Den ständiga frågan utan svar. Men tvingas att ta egna beslut, att ha egan uppfattingar och tankar kring frågan döden vare sig man vill det eller inte.

Snart kommer det komma frågor från Minou om döden. Då måste jag ha svar att komma med. Helst lika svar som hon får av sin pappa. Men vi har inte samma svar. Vi har inte samma tankar kring döden.

Död. Snälla mormor kan du inte sluta var död. Jag behöver dej. Nu....

Mitt första pass som box instruktör på Njoy är till ända. Jag och Annica körde ihop. Dagens pass bestod av en del grundtekniker och enklare fysövningar. Allt eftersom terminen fortlöper kommer passet bli lite mer avancerat och nya tekniker byggas på. Jag själv känner mej ur form och måste ta ett stort tag om min egen träning. Har börjat hos en naprapat nu så jag hoppas få lite fason på mina skador så jag snart kan vara ute i spåret igen.
Snart blir det idolkväll. I LIKE!

Sitter här och lyssnar till mitt barns skrik. Vi har varit vakna sen halv sex i morse och då brukar jag försöka få henne till ytterligare en tupplur. Hon är trött men verkar inte riktigt ha förstått det själv. När hon ska sova på kvällerna och Matte lägger henne somnar hon nästan alltid bums.
Men när jag ska söva henne tar det alltid längre tid och mer skrik. Vi har som rutin att hon ska somna själv i sin spjälsäng. Nattning med pjamas, välling, tandborstning och sen sängen.

Oftast sover hon bra hela natten men sen ett par veckor tillbaka har hon vaknat ett antal gånger på antten och gråter. Hon vill komma över till vår säng och skriker envist. Matte vill verkligen att hon ska sova i sin egna säng och därför sliter vi hårt med att inte ta över henne.
Hade jag varit själv hade jag varit för bekväm och direkt flyttat henne till oss.
Men på morgonen brukar jag ta med henne till mej. Ibland somnar hon om och ibland inte, som idag. Men nu har jag svårt att sova fast att jag egentligen borde. Får väll ta och fånga dagen istället...


Minou snusar i sin resesäng

Jag fick ett mobilsamtal av en gammal träninskompis. Egentligen min första instruktör i cardiobox när jag var 17 år gammal. Men sedan blev vi träningkompisar och jag tog över boxen efter henne två år senare. Nu har hon bott i Malmö i sju år och vi har inte haft någon kontakt. Jag blev superglad att höra av henne igen och blev genast nyfiken på vad hon ville mej.

Det visade sej att hon hade flyttat tillbaka till Örebro och börjat som intruktör i bodypump på Njoy. Hon hade även fåå förfrågan om att instruiera i box men känade att det skulle bli för mnycket att klara av på egen hand. Där av kom samtalet till mej.

I måndags smeds det första passet ihop under en choklad på Gröna Grodan. Så alla ni träningssugna, vältränade som soffpotatisar kämpa er iväg till Enjoy imorgon i Örebro och stöd oss under vårt första framträdande som boxinstruktörer. Bra träning får ni på köpet! (Barnpassning finns om det nu skulle vara en undanflykt)

Spark och kick från mej!

Från Njoys hemsida:
Box som träningsform är inspirerad av boxning. Det är en tuff klass där slagtekniker varvas med styrkeövningar och konditionsträning i intervallform. En tuff klass där du tränar allsidigt och enkelt på ett effektivt sätt!

Det tar mycket energi och kraft att gå runt och vara arg och irreterad. Missförstånd, att inte bli förstådd eller att förstå andra tar ytterligare energi och skapar stress. för att må bättre och hantera jobbiga situationer kan vi bli bättre på kommunikation, konflikthantering och problemlösning.

RÅD FÖR ÖKAD FÖRSÅELSE OCH BÄTTTRE KOMMUNIKATION: (Det säger inte att jag är någon expert på detta men jag försöker ibland tänka på delar av dess bitar och borde bli bättre på flera av dem).

Vara ärlig, rak och tydlig i kommunikationen.
Skrik inte.
Tänk att kroppspråket förmedlar vad du tänker och känner.
Kalla inte vraandra massa saker (som man sedan kanske ångrar).
Välj dina ord.
Argumentering vinner ingen på.
Håll dej till fakta. Blanda inte in tidigare konflikter i pågående samtal.
Lyssna aktivt. Låt den andre komma till tals och respektera dennes åsikter.
Utöva ingen pajkastning med anklagelser, påhopp och förnedring.
Ställ gärna frågor om du är osäker på vad den andre menar.
Ta en paus. Gör något annat, hämta energi och ta upp dikussionen igen när ni fått lite distans.
Våga prata om det som är känsligt och svårt.
Ilska löser inga problem, du låser dej bara och får svårt att klara samtal.
Fokusera på lösningar.
Kommunicera mera.
Älta inte. Lös problemet och gå vidare.
Lär av varandras uppfattningar.
Lär av situationen för att minimera eller undvika framtida konflikter.
Sök upp en tredje part om låsningarna blir för svåra.
Ge inte upp!

Minou och jag hade tid över innan BVC idag. Den spenderades på Marieberg köpcentrum. I butiker och på lekplatsen som jag för övrigt tycker är totalt värdelös. Särskilt för små barn. Varför inte ha traditionella leksaker med rutshkana (vet inte hur det stavas:)) och klätterställning. Istället har de en tv, en snurrpinne, en balansställning och någon tvspelsmaskin. Vad ska de små barnen leka med? Så värdelöst att jag blir förbannad.
Men inne på HM hittade vi så mycket fina barnkläder. Kunde kunte motstå att handla dem trots att hon fick en del på sitt födelsedags kalas igår.

Dessa kläder föll ner i kassen...


Två mjuka bodies i naturnära färger, brun och gråvit randig. St 74. Från deras märke Organic Cotton.


En underbar höstig stickad tröja med stora knappar och luva


Tuffa höst kängor med snörning.

Mjuka toffel skor. Med hård sula men mjuka inuti.

Nu när jag är utan mitt lilla barn två dygn i sträck är saknaden enorm. Att man kan sakna en sån liten person så extremt mycket. Jag försöker att inte tänka för mycket på henne för då fylls ögonen med tårar. Jag fick tillfälle att pussa på henne fem minuter tidigare idag och då var det svårt att hålla tillbaka tårarna.
När jag sen tänjker tanken på att jag i framtiden måste lämne henne på dagis får jag nästan panik. Lämna bort mitt barn så många timmar flera gånger i veckan. Inte har jag skaffat ett barn för att jag vill lämna bort henne. Hur klarar mammor och pappor av längtan efter sina barn?

Eller en annan sak som jag ibland funderar på. Hur kan man inte sakna och vilja var med sitt barn så mycket som möjligt. Är det fel på de personerna? Allvarligt, ibland tänker jag att de måste ha en hjärnskada eller nått.
Jag har hört så många historier de senaste veckorna om föräldrar som inte är intresserade av sitt/sina barn. Historier om pappor som inte tycker om att leka med sina barn, som tycker det är jobbigt att gå till lekparken med sin lilla son. Som inte njuter av att se barnet ha roligt och springa omkring.
Själv kan jag sitta i timtal och bara studera min dotter. Jag har svårt att inte pussa och krama på henne exakt hela tiden.

En släkting till mej fick i 20 års åldern en dotter med en tjej. Mamman vill inte veta av flickan Hon har dessutom snart fyra barn till som socialen har varit involverad i gånger flera. Pappan klarar inte av att ta hand om dottern då han inte är kapabel till det av olika anledningar. Istället har den 7 åriga flickan bott hos sin farmor och hennes pojkvän sen hon var 1,5 år. Dessutom har pappan en ny dotter ihop med en annan tjej. Den flickan har han inte heller vårdnaden om.

På jobbet stöter jag också på tragiska barnöden. Många handlar om misär med alkohol och droger. När jag nu sitter och skriver kom jag att tänka på Michel Jacksson och hans låt We are the World. Den är fantastisk fin tycker jag.

There comes a time
When we head a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
And it's time to lend a hand to life
The greatest gift of all

We can't go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of
God's great big family
And the truth, you know love is all we need

We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me

Send them your heart
So they'll know that someone cares
And their lives will be stronger and free
As God has shown us by turning stone to bread
So we all must lend a helping hand

We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me

When you're down and out
There seems no hope at all
But if you just believe
There's no way we can fall
Well, well, well, well, let us realize
That a change will only come
When we stand together as one

We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me

Bild lånad av www.gadgetrepublic.com

Igår blev jag pålurad eller kanske lurad av mej själv att investera i en ny mobiltelefon. Hade bestämt mej att titta i flera butiker men säljaren i första butiken, Elgiganten, var så bra, så ut ur butiken kom jag med en ny mobil. Säljaren deklamerade att den var super enkel i sina funktioner och lätt att lära sej. Dock har jag ännu inte listat ut hur man gör när man svarar när det ringer eller hur man får upp mms bilderna som man fått skickat till sej....

Ibland när jag funderar över vilka kolossala konsekvenser småsaker kan få är jag benägen att tänka att det inte finns några småsaker

Jag är värdelös på at ta hand om mina blommor. Alla lyckas av nån konstig anledning dö i förtid. För det ska väll räcka med att vatnna dem 1 gång i månaden? Detta resulterar i fönster utan blommor, eller fönster med halvdöda blommor, eller fönster med totalt stendöda blommor. Idag tog jag ändå tag i saken och inhandlade nya. Tvingade en tjej i butiken att rekomendera de blommorna som även en treåring skulle klara av. Det är bara att vänta och se hur länge dessa överlever. De kommer att utsättas för extrema påfrestningar med öken, översvämming, solsting och istid....


Överlev nu för guds skull!

Kolla mina tuffa jeans jag fick av mamma och pappa i 1års present.

Tröja JC, Min coola kjol Gina Tricot (tyvärr syns inte detaljerna fram på dem på denna bild men kan lägga ut den i ett annt inlägg), strumbyxor Lindex, nya skorna från Vagabond inköpta på Scorett, halsband Rock by Sweden.



Jag älskar Rock by Swedens alla smycken
 
Så här såg min man ut ikväll i sin nya skjorta från Jack & Jones

Ikväll har min kära mamma och Dang varit hemma hos oss på kvällen så jag och Matte haft möjlighet att gå ut och äta tillsammans. Jag lovade honom när han fylldår att han skulle bli bjuden på den fantastiska restaurangen Indigo.
Jag älskar deras mat. Dert är en liten mysig Tapas restaurang. Vi brukar alltid välja tabla mix vilkety innebär att man får in en hel kompott av blandade tapasrätter. Till det får man en liten förät med bröd och färskost. Till huvudrätten serveras det fyra olika såser och skivade, ungsgrillade poatatisar. Jag brukar alltid lägga till Calamaresringar till tablamixen. Men annars blandas den alltid olika beroende på kockens humör:)

Matte och jag ahde ett mål när vi blev tillsammasn och det var att prova och besöka så många olika restauranger som möjligt i Örebro. Det går sådärmen vi har ändå gått igenom en hel del. Indigo är helt klart min favorit. Törs knappt skriva hur jävla gott det är. Varje tugga helt unik och attt bara sitta och njuta av alla olika smaker är underbart. Indigo ligger på söder på Änggatan. Så har ni inte hittat dit ännu så försök snurra er dit så får ni en supergod matupplevelse...

Igår fyllde Minou 1 år. Då passade hon även på att ta sina första små trevande steg över köksgolvet. Flera gånger tog hon tre fyra steg emot mej. Passande dag att börja gå på!

Jag har sedan jag var 17 år gammal tränat mycket och intensivt. Då "fann" jag kampsporten. Började med boxning, thaiboxning och kamp jujutsu. I högstadiet hade jag underkänt i idrott men i gymnasiet när jag slutade tredje ring gick jag ut med skolans idrottsstipendium.

Jag hade totalt förändrat mej gällande träning. Jag älskade helt plötsligt allt som hade med träning att göra. I perioder tränade jag extremt mycket. Ett halvår hade jag som mål att träna minst 11 pass i veckan. Det var allt ifrån styrketräning, löppass, kampsport, badminton till mountainbikecykling.

Jag älskar fortfarande träning men har insett att det även finns andra saker att njuta av i livet. Träningen upptar numera inte all min fritid utan jag har tid att träffa kompisar och göra andra saker.

Tyvärr så har träningen även en baksida och det är skadeproblematiken. För mej har det drabbat min rygg, mina ljumskar och mina knän. Just nu är ljumskarna helt förstörda och jag kan knappt anstränga dem alls. Knäna får jag direkt ont i vid minsta upprepande monotoma rörelse. Därför är löpning eller kampsport inte att tänka på.
Jag får hålla till godo med lite friskis och svettis pass.

Men på tisdag har jag en tid inbokad hos en duktig naprapat. Jag hoppas och håller alla mina tummar att han kommer att kunna göra underverk med min sargade, gamla slitna kropp.

GODE GUD GÖR MIN KROPP BRA IGEN!

Sitter här på ambulansstationen i Kopparberg. Det är mitt första pass som student här i norra länsdelen. Jag kommer vara här den kommande en och en halv månaden framöver. Växlande kommer vi rotera runt på Lindesbergs, Noras och Kopparbergs stationerna.
Egentligen är det mesta sig likt men utrustning, rutiner och behandlingsriktlinjer skiljer sej faktiskt mer åt än jag hade trott. Jag har tänkt genomföra en bra och dålig lista med de olika stationerna Örebro kontra Lindesberg. Den kommer när jag blivit lite mer hemmastad här och fått prova de olika arbetssätten.

Vi bor i en mysig och stor lägenhet. Jag har inhandlat lite gott att äta och precis spanat in kvällens tvtablå. Det var inte så mycket i min smak men tänkte kolla in programmet Gumball 3000 med Erik & Mackan på Tv 6 klockan 22.00.

KRAM!

På tisdag den 7 september är det 1 år sedan vår lilla flicka kom till världen. Det är ett år sedan jag plågades i nästan två dygn på BB. Jag blev nybliven mamma. Osäker om framtiden och på allt vad som hade med bebisar att göra. Jag hade knappt hållt i en så liten krabat tidigare.

Det skulle ammas. Börsten var som två stora sprängfyllda meloner som läckte som såll. De första veckorna bävade jag varje gång inför ammningen. Bröstvårtorna var två öppna, variga sår. Jag fick stor användning av all andningsteknik jag lärt mej inför förlossningen. Jag flåsade mej igenom ammningen samtidigt som jag klockade den. Jag stod inte ut med längre än ca 12-15 minuters sugande per börstvårta. Att ha kontroll på tiden gjorde att jag kunde stå ut.

Sen skulle man vakna minst var tredje timma natten igenom. Vara vaken en timma för att amma och sedan försöka bli trött igen för att pressen att hinna sova innan nästa ammning var överhängande.

Blöjor byttes i skenet av mobillampan. Bajs, kiss, bröstmjölk, kräk bredde ut sej som olikfärgade fläckar över lakanet.

Samtidigt skulle man vara en glad och nöjd flickvän och allting skulle vara rosaskimrande lyckligt och sött. Familjen skulle stråla av lycka och var mer sammansvetsade än någonsin. Så var det inte, inte i vår familj iallafall.

Jag mådde mycket dåligt efter min dramatiska och utdragna förlossning. Hade tappat bort mej själv under graviditeten när jag inte hade haft möjlighet att träna och jobba som vanligt. Jag var trött, allt var nytt, annorlunda, roligt men ändå skrämmande.
Jag saknade Matte. Kände mej plötsligt som tredje hjulet. Hans fokus hade plötsligt skiftat från att ligga på mej till en annan person.
Hallå här är jag, jag finns också! Jag kände mej ensam. Jag kände mej ledsen och deprimerad. Jag hade fått en förlossningsdepression.

Ush det var hemskt. Jag kunde gråta för allting. Allt kändes stort, mäktigt och ouppnårligt. Var fanns Jenny? Jag saknade mej själv. Mitt starka, glada spralliga jag.

Ett halvår senare efter några samtal hos en underbar kurator bröjade jag hitta tillbaka till mej själv igen. Jag kom igång med träningen. Rutinerna hemma började ta form. Jag kunde sakta men säker börja njuta av delear av livet igen.

Nu ett år efter Minous födelse känner jag mej mycket stark igen. Gråtattackerna är ett minne blott. Nu passar jag på att njuta av livet. För livet är härligt att leva och det försöker jag nu att göra.
Varje dag!



Första badningen. En vecka gammal.

Första barnvagnsfärden.


Tutten som täckte hela ansiktet..


Nybliven stolt pappa

Måste bara dela med mej av den godaste kantarell soppan jag ätit. Jag har lagat den många gånger och åt den första soppskålen för säsongen häromdagen.

1 L kantareller (jag brukar ibland göra på trattkantareller och det är precis lika gott)
1 L vatten
2 dl grädde
2 hönsbuljongtärningar
2 caharlottenlökar (fungerar bra med en halv gul lök också)
1 tsk curry
1 krm cayennepeppar
salt
1 msk smör
1 paket bacon

Ta undan ca 2 dl kantareller. Fräs svampen och den hackade löken i smör i en kastrull. Pudra över curryn. Häll i vatten, cayenne och buljongtärningarna. Låt koka 10 min. Mixa soppan slät. Häll sedan i grädden och låt koka ytterligare 5 min. Smaka av med salt.
Fräs sedan resterande svamp och baconen knapriga var för sig. Ha dem som tillbehör att strö i soppan. Servera med ett gott bröd.

Jag lovar denna soppa är super och lite annorlunda med curry och cayenne. Låter kanske som lite märkliga ingredienser men soppan slår alla rekord.

Om ni lagar den så återkom gärna med ert omdöme.

Smaklig måltid!

Många små barn får sitt eget favorit gosedjur eller snuttefilt. När Minoo var liten försökte jag med diverse snuttetrasor och gosedjur men det v ar inget som hon tog till sej. Hennes kusin har en svart katt som han släpar med överallt. Skulle han tappa bort den så skulle världen gå under. Undrar faktiskt ibland vad som skulle hända om det skedde. Det är det som jag tänker är det "farliga" när barnet endast använderen snuttesak. Men numera har även Minou en snuttegrejsom hon valde själv för flera månader sedan. Hennes kudde. Den är lätt att tvätta och byta ut om vi nån gång skulle tappa bort den. Jag är glad att hon tillslut hittade sin egen snutte för jag tycker det är så gullligt när hon gosar med den och tror att det är en stor trygghet för henne att ha den. Särskilt när vi är borta. Hon har alltid lättare att somna med den i sin famn.

Själv hade jag mina nappar som gose och lukt objekt när jag var liten. Jag hade alltid en napp som jag luktade på och drog under näsan. Jag kan fortfarande minnas den ljuva doften av nappen...Numera är min egen snutte också min kudde som jag gärna släpar med mej överallt. Och innerkudden får absolut inte tvättas för då kan kudden bli knövlig och ändra form och det skulle bli katastrof för mej. Så jag har nog världens äckligaste kudde som endast består av kvalster och dess avföring:) Men jag tycker den luktar gott!

Idag startade skolan igen. Ett år kvar på halvfart och sen är jag ambulanssjuksköterska! Känns underbart och jag längtar till jag är klar. På måndag drar praktiken igång. 6 veckor är jag förpassad till lilla byorten Lindesberg. Men det ska bli roligt och jag tror min handledare är super (Har valt honom själv). Sen blir det en vecka på narkosen och en vecka lite utspritt. Infektion och eventuellt förlossningen. Men jag vet inte om jag orkar med att vara på förlossningen ännu, när min egen fortfarande hägrar tydligt i mitt medvetande.
Imorgon ska jag iallafall öva förlossningsteknik på vårat träningscenter på skolan.

Grattis Indianerna till sista segern i grundomgången. 5:a i tabellen är inte illa. Matchen var tyvärr inte så spännande men det är alltid roligt med vinst. Indianerna leverarade för fjärde matchen i rad men igår var motståndet inte så värst. Nu väntar slutspelet som kommer bli tufft men förhoppningsvis roligt.