Döden

Att vara död. Död. Vad är man när man är död? Död helt enkelt. Eller? Jag har svårt att tro det. Jag både vill och inte vill att det ska vara så. När jag själv dör vill jag nog bara vara död. Att var död verkar så enkelt, fridullt och bekymmersfritt. Döden kan ibland kännas som en liten längtan när allt annat är svart. Jag vill inte dö men tänker ofta på döden.

Jag tänker ofta på min mormor. Mormor som är just död. Men när jag tänker på henne så vill jag inte att döden ska innebära just död. Då vill jag att hon fortfarande ska ta del av mitt liv. Jag vill att hon ska veta när jag mår bra eller inte. Jag vill att hon ska kunna se på Minou och ta del av alla hennes framsteg. Jag vill inte att hon ska missa allting som händer i livet.
Jga tror inte heller att hon gör det. Jag tror att hon på något sätt alltid har vetskap om vårt liv här på jorden. Hur kan jag inte förklara. Det kan väll egentligen ingen. Den ständiga frågan utan svar. Men tvingas att ta egna beslut, att ha egan uppfattingar och tankar kring frågan döden vare sig man vill det eller inte.

Snart kommer det komma frågor från Minou om döden. Då måste jag ha svar att komma med. Helst lika svar som hon får av sin pappa. Men vi har inte samma svar. Vi har inte samma tankar kring döden.

Död. Snälla mormor kan du inte sluta var död. Jag behöver dej. Nu....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0