Man har varit tillsammans flera år. Man känner varandra utan och innan. Det har funnits både uppgångar och nedgångar. Man har bråkat, gråtit, kramats och förlåtits. Trots allt så känner jag en enorm kärlek till min partner. Jag är fortfarande förälskad....jag tycker fortfarande han är det snyggaste på jorden. Även när han är arg och sur kan jag få känslan att jag vill borra in mej i hans stora famn. Lukta på hans andetag och känna hans stora händer runtomkring mej....han får tro vad han vill men jag är den enda som lever i min kropp och känner mina känslor...jag vet att så kär är det för mej. När jag har blivit kär så är jag kär. Men att bli kär har alltid varit svårt för mej. Nu är jag det i honom och i min lilla dotter vad som än händer. Punkt slut!