Jag har sedan jag var 17 år gammal tränat mycket och intensivt. Då "fann" jag kampsporten. Började med boxning, thaiboxning och kamp jujutsu. I högstadiet hade jag underkänt i idrott men i gymnasiet när jag slutade tredje ring gick jag ut med skolans idrottsstipendium.

Jag hade totalt förändrat mej gällande träning. Jag älskade helt plötsligt allt som hade med träning att göra. I perioder tränade jag extremt mycket. Ett halvår hade jag som mål att träna minst 11 pass i veckan. Det var allt ifrån styrketräning, löppass, kampsport, badminton till mountainbikecykling.

Jag älskar fortfarande träning men har insett att det även finns andra saker att njuta av i livet. Träningen upptar numera inte all min fritid utan jag har tid att träffa kompisar och göra andra saker.

Tyvärr så har träningen även en baksida och det är skadeproblematiken. För mej har det drabbat min rygg, mina ljumskar och mina knän. Just nu är ljumskarna helt förstörda och jag kan knappt anstränga dem alls. Knäna får jag direkt ont i vid minsta upprepande monotoma rörelse. Därför är löpning eller kampsport inte att tänka på.
Jag får hålla till godo med lite friskis och svettis pass.

Men på tisdag har jag en tid inbokad hos en duktig naprapat. Jag hoppas och håller alla mina tummar att han kommer att kunna göra underverk med min sargade, gamla slitna kropp.

GODE GUD GÖR MIN KROPP BRA IGEN!