För övrigt har jag fått ny inspiration till bloggen igen och det känns roligt...

Jag var på väg att vara lat idag. Försökte nästan hoppa över dagens träningspass men sen kom det dåliga samvetet över mej. Börjar man slarva vilket jag gjorde lite över påsken så är det så himla lätt att fortsätta slarva. Så när Minou nattats så sparkade jag mej själv i röven och körde ett stenhårt bodyrockpass med totalt 400 repetioner i 8 olika övningar. Mina ben och rumpa brände av all mjöksyra men herregud vad skönt det var efteråt. Nu är stjärten stenhård:)
Kan nästan vräka i mej chips och dip med gott samvete...

1:a njutningen: Sitta i min nya bikini i statsparken med sensate upplagan av Amelia vår i knät medan Minou roar sig på lekplatsen bredvid.



2:a njutningen: Sitta i soffan med ett glas mousserade jordgubbsvin i handen medan Matte lagar en troligtvis underbar grillmiddag med hemmagjord potatissallad och grillad lammfile och halloumiost.

Bild lånad från www.alltommat.se 

Grilltips är den underbara hamburgare med favoritosten Västerbottenost.

600 g köttfärs
1 riven gul lök
1 ägg
salt
1 tsk sambal olek
0,5 tsk dijonsenap
västerbottenost skivor
brödskivor eller hamburgebröd
saltgurkor
tomater skivade
rödlök skivade

1) Rör ihop färs, lök, ägg och kryddor, forma till 4 burgare och grilla eller stek.
2) Lägg en ostskiva på varje burgare.
Servera i bröd tillsammans med fläsk, saltgurka, tomat, lök och dijonsenap.
Coleslaw och ugnsrostad potatis är gott till.

Lillgrisen min haa varit sjuk i ett par dagar. Hög feber, snorig och hosta. Faktiskt så har hon under sin långa livslängd endast haft feber en gång tidigare. Lite mysigt var det för man fick all tid i världen att lukta och pussa på henne. Hon ville bara ligga i knät och bli buren överallt. Jag njöt av att få pyssla om henne lite extra och gosa ner mej i soffan framför bollibompa en hel dag. Jag tror hennes pappa njöt lika mycket idag när de fick en heldag hemma tillsammans. 
 

Första gången som påskakärring och årets påsk är förbi. En av de mysigaste högtiderna vi har. Mindre stressig än julen och förväntnigarna är lägre än vid många andra högtider.
Som vanligt så arbetade jag. Men den tiden jag var hemma med familjen var underbar och mysig.

Det här är också kärlek

Detta med sömnen är numera ett minne blott. Vare sig jag är på jobbet eller hemma så får jag inte sova. Minou har kommit in i någon vakna och ha nappen period. 3-4 gånger per natt måste jag kliva upp och stoppa in nappen. Däremellan kan hon vakna ytterligare någon gång och sen har hon till råga på allt fått en irriterande hosta som plågar mig nätterna igenom.

Om jag lägger mej elva så vaknar hon tolv, klockan ett. Matte kommer hem med bussen klockan två. Minou vaknar igen halv fem för att kräva nappen. Halv sex vaknar hon och vill komma till mej och läsa en bok. Emellan alla uppvakningar hinnner jag inte somna om för då hostar antagligen Minou eller jag eller i värsta fall båda. Jag vänder och vrider mej och är tillslut klarvaken.

På jobbet så är jag stressad över vetskapen att jag troligtvis inte får sova så många timmar i sträck vilket medför att jag får svårt att somna och vaknar väldigt lätt. Plötsligt tjuter larmet i sökaren och man ska vara helt vaken och alert på två röda (det är jag inte). Är det en lång resväg och min kollega hittar kan jag sitta och vila ögonen under färden ut. Efter avslutat uppdrag ska man ner i sängen igen, slappna av och sova. Nix jag sover inte. Men precis när ögonlocken är tunga igen kommer ett nytt larm. Och sådär håller det oftast som oftast på. Har man tur får man efter sex på morgonen kanske sova fyra timmar i sträck och det känns ofta underbart.

Så att snart ha en ny liten bebis siom ska matas nätterna igenom känns mindre lockande. Kunde man dock beställa dem med posten coh de var ett halvår gamla skulle jag köpa en direkt....

Nu drar jag snart mot jobbet och ett dygn på ambulansen. Det blir säkert som vanligt när jag jobbar et dygn helt fullspäckat av körningar. Jag hoppas att folk tar det lite piano så vi slipper sitta och åka på larm orsakade av överförfriskningar hela natten. Det känns lite vemodigt att åka iväg när solen står i zenit och hela familjen är hemma.
KRAM

Glad påsk.
Vi har haft en superskön, lugn dag hemma hela dagen. Matte och Minou fick gå på påskäggsjakt i trädgården. Alla fick ett varsitt ägg inklusive katterna.Minou hade dock lite svårt att avgöra vilket ägg som var hennes och smaskade glatt i sej av katternas godis också...

Alla är vi olika och jag räkar vara född med "damp". Matte och jag satt och snackade härom kvällen och jag försökte se lite på mej själv från ett utifrån perspektiv. Jag har ju verkligen tusen järn i elden men jag bara älskar det. Det är ju jag. Utan alla mina projekt, framtidsplaneringar och drömmar skulle jag gå under. Jag skulle inte vara hel som människa och inte vara lycklig. Rastlösheten skulle omdelbart infinna sej och mitt psyke skulle drabbas av bottenlös deprission.

Att ha ett helt vanligt inrutat svensson liv där man har ett 7-4 jobb. Åker hem efter jobbet, lagar middag, sitter två timmar i soffan och sen går och lägger sej är verligen inte något för mej.
Jag vill ha varje vecka olika fylld av aktiviteter och saker att sysselsätta livet med. Livet är roligt och det är till för att levas. Jag lever det varje dag till max. Nästan allting som jag sysselsätter mej med tycker jag verkligen om.

Jobb, jobb och åter jobb. Med drömyrket som arbetsplats så älskar jag att gå dit varje arbetspass.
Träning. Att träna själv eller instruera ger mej båda delarna fullt med energi och glädje.
Att vara med Minou och familjen och bara sitta och titta när Minou leker eller fyllas av hennes blöta pussar förgyller min vardag.
Att träffa alla vänner eller spela poker eller prova nya saker eller gå en squashkurs eller åka och bade, gå på loppis.....herregud dygnet har för få timmar och veckan för få dagar och livet för få år för att hinna med allting roligt som man kan göra i livet.

Jag har endast två jobb, pluggar 50%, instruktör på ett träningscenter, tränar själv nästan varje dag, har en blogg, bor i hus, är mamma och flickvän, är en kompis till mina vänner, en familjemedlem till släkten och har tusen olika andra saker i luften jämt....Damp eller ej men det är jag....

En underbar dag i vårens tecken. Jag tog med min farmor och Minou ut till Öby kulle för att spana på ormar. Vi såg några fin fina "ormgropar". Vi lyckades även få span på några huggormar. Sen njöts det av en fika bland vitsipporna på Sörön....

För övrigt så inser jag att jag inte kommer kunna leva utan min farmor. Trots sina 88 år är hon min allra bästa vän. Hon finns alltid där för mej både fysiskt och psykiskt. Hon är en underbar gammelfarmor till Minou och hon avgudar precis som jag alla hennes små framsteg. Jag tror att många inte uppskattar sina far och morföräldrar tillräckligt mycket. Jag försöker verkligen göra det och jag verkligen älskar min lilla sköldpadds farmor.

Äntligen vår och Minous vårskor som hon fått hemlevererade från självaste stormakten USA kan användas. Dock är det ganska stränga direktiv när de får användas eller inte....

Ett barn som är i Minous ålder är så extremt lättroat. Allting är nytt och oerhört spännande. Det är roligt att utforska världen ifrån minsta detalj, barr, myror, småsten till större upplevelser, kameler, badhus och traktorer.

Jag och Minou har haft riktiga upplevelse dagar senaste veckan.

Så här kommer lite bra att göra tips med sina småbarn:

Åk till biblioteket. Där finns inte bara böcker i alla oändlighet utan en massa andra saker att utforska och prova. Dockhus, tipspomenad, gunghäst, pussel och mycket mer. Tiden rinner iväg så ha lång tid när ni ska dit och i Örebro stad så finns ett barnvänligt cafe/matställe en våning upp för en schysst lunch.

Åk och klappa träffa djur på någon bondgård, lantbruksskola, cirkus, granne eller hos någon bekant. Minou och jag hängde utanför en cirkus igår och klappade shetlandsponnys ochs studerade när kamler bajsade.

Bada med barnen. De lär sej att ta sej fram i vatten och övervinna många rädslor. Minou far som en sprattlande fisk och även om hon inte älskar att få huvudet under vatten så blir hon inte panikslagen, rädd eller ledsen.

För övrigt så blir det lite färre inklägg på bloggen när jag har fullt upp på jobbet. Tiden utöver det försöker jag lägga på min dotter....

Jag har kommit in i nån arbetsnarkomani period. Har typ bott på jobbet senaste veckan. Jag har iallafall varit där varje dag. Jag har varit två dagar i kommunen och resterande fem på ambulansen. Två dygn och en dagtur på ambulansen och det var de sjukaste dygnen jag haft där under mina tre år. Vi arbetade konstant från det att jag gick på mitt pass tills jag klev av med undantag för min jourtid då jag snöt några timmars sömn. Så många pass i rad och med den arbetsbelastningen. Jag är helt slut när jag kommer hem. Men när man väl är på arbetet så går någon liten duracellkaninsmotor igång inuti mej och den bara kör och kör tills passet är över.
Även omdet stundtals är jobbigt och man blir trött av att alltid var alert och redo så älskar jag mitt jobb och stormtrivs där tillsammans med alla "gubbar".

Men en sak som jag har svårt att förstå men som är så otroligt vanligt att ni inte tror det är sant är alla dessa människor som låtsas och spelar att de är sjukare än de är. Det har hänt att någon person har kissat på sej med flit för att den låtsades vara medvetslös. Jag har hämtat så många människor som har spelat medvetslösa så det är otroligt. Jag skäms ibland på deras vägnar. Men man måste alltid vara profesionell i situationen men man försöker tala dem tillrätta och oftast så burkar de tillslut svara och vara samarbetsvilliga. Jag har faktiskt ingen lust att bära ner en människa tre trappor för att han eller hon inte på fri vilja vill gå fast att kapaciteten finns där.

Det är oftast inte för ett ganska vant öga nämnvärt svårt att bedömma om en människa är medvetslös på riktigt eller inte. Blinkreflexen är nämligen väldigt svår att viljemäsigt styra. Och ett tips om ni tänker försöka er på att spela medvetslösa är att inte spjärna emot med ögonlocksmuskeln när man försöker att öppna ögat på er....:)

Tittut mormor. Nu räknar jag dagarna tills du kommer hem igen och hälsar på mej. Det är lång tid för en sån här liten människa som mej att behöva vänta i 7månader på världens bästa mormor. Men nu längtar jag och mamma så himla mycket efter dej / Kram Minou

Första fredgasmys kvällen för Minou i soffan framför tv. Vi hade tjejkväll här hemma med tacosgratäng. Det är så himla mysigt och underbart att ha barn och jag skulle aldrig någonsin villa byta bort livet med henne mot något annat. Jag är så lycklig för varje stund tillsammans med Minou. Jag är aldrig ensam och hon är den bästa vännen man kan ha....Jag är spänd på resterande av livet tillsammans!

Nu är jag så loppissugen att det kryper i hela kroppen. Jag riktigt längtar tills alla vårloppisar börjar ploppa upp här och var. Och i sommar ska jag även spendera mycket tid på auktioner och buda hem massa schyssta ny teak möbler.
Möblerna här hemma sjunger verkligen på sista versen efter diverse osnälla behandlingar av såväl barn, man katter och givetvis mej själv.

Jaden är inte så snygg längre vår underbart sköna liggvänliga soffa...Man tackar man tackar söta katter!
Eller så kan ni få se vårt fina köksbord som numera suger åt sej alla det kan i färgväg. Dessa fiona små hjärtan är jag själv orsaken till när jag och Minou firade alla hjärtans dag...

Har tänkt att arbeta lite timmar åt ett bemanningsföretag. Så idag gjorde jag min första dag inom hemsjukvården. Känns som det mest avancerade arbete man kan göra. Nejdå men det är mycket små rutiner, telefonnummer som ska memoreras, nycklar som ska hittas, gåtor som ska lösas, gator som ska besökas.

Att ta hand om patienterna känns som det absolut minsta problemet. Att ge en spruta, genomföra en medicinsk bedömning, spola en kateter, hänga en sondmat, dela en dosett eller lägga om ett diabetessår känns just nu som bagateller.

Men det ska absolut bli trevligt att besöka patinterna i deras hem (gör jag iförsej på ambulansen med) och förhoppningsvis ha lite mer tid för saker runtomkring än bara det mest akuta och primära.

Kram

Nu blir till och med jag svett när jag har tränat ett bodyrock pass. Förut var det svårt för mej att bli svettig när jag tränade. Det sägs ju att man är bra tränad om man svettas mycket under träning. Så nu får jag väll ställa in mej i det ledet jag med. Eftersom jag nu lyckas pressa fram några svettdroppar under passen. Sen om det ligger någon sanning i det eller inte det är jag skeptisk till. Men skönt är det och man känner sej duktig när svetten lackar ur pannan...

Nyvaket litet rufstroll

Man är den man är samtidigt som man formas av omgivningen och andra människor. Jag beundrar människor somvågar vara sej själva och sticka ut från omgivningen.
Jag har kommit på att jag under flera års tid försökt ändra och ändra och ändra på mej själv. Att jag inte kan vara som jag för för då tycker inte andra bra om mej. Självklart är det mycket bra att reflektera över sitt beteende och hur man är och jag tycker det är viktigt att eftersträva att vara en bra människa som kan utvecklas och förändras. Men det ska vara positiva saker för en själv och för andra.

Jag har blivit en mycket bättre människa i många avseenden och jag har förstått mer av vad som är viktigt för mej. Men det har faktiskt gått lite till överdrift. Jag tänker för mycket på det och hämmar min personlighet. I sällskap med vissa personer hämmas jag själv så mycket mer och det tänker jag förska ändra på. Jag är jag och gillar man inte mej så låt bli att umgås med mej då.

Ett exempel är att jag är världens tävlingsmänniska. Jag blir ilsk på mej själv när jag inte preseterar efter min egen kapacitet och jag älskar att få kämpa och pressa mej till det yttersta. Det tar sej i uttryck att jag kan visa min ilska både verbalt och genom hopp och andra små egenheter när jag förlorar.

Under en lång period försökte jag hålla tillbaka bland annat detta med min tävlingsinstinkt. För man ska ju vara så solidarisk och att visa känslor som är lite mer än vad som är "normalt" sticker i andras ögon.

Jag måste dock poängtera att jag inte blir arg på andra utan mest på min egen insats och att jag alltid låter mer ilsk än jag egentligen är för att jag gillar att uttrycka mej. Sen går det över lika fort som det kom. Men jag är oerhört rättvis i alla spel och tävlingar och är stenhård med att regler efterföljs (ja jag vet att alla inte håller med ex min syster, men det var förr när jag var barn som jag gillade att fuska).

Så hädanefter kommer jag fortsätta försöka vara mer mej själv som jag är på riktigt. Jag är trött på att jag ibland försöker vara någon jag inte är och att försöka vara den perfekta människan.

En anledning att jag trivs så bra i Fjugesta i mina gamla hemtrakter är nog för att där känner alla mej som den jag är och jag vet att de tycker om mej för att jag är just jag.

Nu har jag hittat flera undderbara träningsmänniskor som jag känner att jag kan få vara den där riktiga lilla tävlingsidioten för och de vill fortfarande träna ihop med mej. Så varför har jag överhuvudtaget försökt att förändra mej?

Tillbaka senare under kvällen. Hysterisk unge sedan två timmar. Själv försöker jag titta på mamma byter bo och höra lite av vad de säger mellan de högljudda skrikattackaerna.

Är på jobbet i Askersund och vi har det relativt lugnt. Jag valde att vara här nere för att få ha ett lugnt dygn och eventuellt få chansen att göra lite på min D-uppsats. Alla möjligheter i världen finns men än har jag inte skrivit ett enda ord. Är så oinspirerad så det finns inte.
Jag önskar någon vänlig själ ville ta åt sej arbetet med att transkibera mina intervjuer. Men änglar finns väll inte...