Jag jobbade ett pass på ambulansen i helgen. Det var superskönt och roligt. Jag har jobbat typ ingenting i januari så jag hade verkligen saknat mitt jobb.
Men det var en riktig rivstart mest pga detta väder som framkallar glashala gator och skridskobana till underlag. Patienttillströmmningen till den ortopediska enheten slog alal rekord. Jag har nästan svårt att förstå att såmånga människor i vår stad kan skada sej så mycket under ett och samma dygn. Ortoped akuten hade över hundra patienter och de flesta av dem hade någon typ av fraktur. Det var allt från armfrakurer, avbrutna revben, gamla med avslaget höftben till fötter som pekade i 90 graders vinkel.

Jag hade min andra fotfraktur som jag reponerade. Denna gång kände jag mej mycket tryggare med tillvägagångssättet och min egen kunskap. Det är fantastiskt att man faktiskt både ser, hör och känner hur benet faller på plats och foten kommer i bra vinkel igen. Men man måste verkligen ta i. Jag tog stöd med min fot mot bårsläden och min kollega höll emot runt patientens knä. Med spjärn mot bårsläden drog jag foten nästan allt vad jag orkade rätt ut, höll kvar en kort stund och sen förde jag tillbaka foten i rätt läge. Klick och sen var foten på plats igen.

Väl inne på akuten gillar jag att följa upp mina patienter och det är alltid mycket lärorikt. Därför tittade jag på röntgen bilderna efteråt för att se vilka ben som var av och hur det såg ut efter min reponering.

Lugn kväll hemma i soffan. Njuter av lugnet!