Sov hos en kompis och hennes familj inatt. De bor på två rum och kök just nu under deras husrenovering. Storartat att det klarar av det så bra med två små gullungar. Så igår var vi tre vuxna och tre små blöjbarn där som skulle samsas och fungera ihop. Vi var lite oroliga inför nattningen och att ha tre små barn i samma rum som kanske skulle väcka varandra med skrik.

Men kors i taket alla barnen somnade bums vid nerläggning i sina sängar. Några timmar senare satt vi inne i en diskussion och höjde kanske våra röster lite för mycket (Inget bråk utan bara en livlig diskussion) och barnen vaknade allihopa.

Min lilla tös var helt hysterisk och vi flyttade ut henne till vardagsrummet. Jag försökte verkligen allt för att få henne lugn och tyst igen. Jag läste böcker, sjöng vaggvisor, gick omkring, samtalade, kramades.....Ingenting hjälpte. Hon var hysterisk. Tillslut var hon nog mest arg och bara skrek av ren trots och ilska. Jag försökte ignoerera henne och lät henne bara vara nybytt och torr i sin resesäng. Då skrek hon bajs rätt ut och jag ger mej tusan på att hon bajsade på sej av ren trots.

"Endast" två timmar senare med fyra andra klarvakna människor så somnade hon tillslut av utmattning (Lilla V hade sovit ganska fridfullt trots detta gapskrik i huset, hur han nu kunde det).

Hoppas detta var första och sista gången. Både mina mammaöron och mitt mammahjärta tog mycket stryk av detta....