Imorgon är det min sovmorgon. Jag vet att jag givetvis kommer vakna lika tidigt som vanligt. Men imorgon är min sovmorgon och jag tänker njuta av den. Kanske lägga en madrass i badrummet. Bara vara själv, bläddra i en bok och njuta. 

Snälla ta detta tillfälle i akt och njut. Men jag vet att det blir svårt. För en pappa verkar det aldrig vara svårt. Han kan sova oavsett hur mycket barnet skriker, hur hårt jag dunkar med tallrikarna i köket eller hur intensivt och enträget katten krafsar på ytterdörren.

Jag känner att ögonlocken börjar bli tunga. Klockan är lite över elva men jag är fortfarande vaken. Det hör till  ovanligheterna. Men ikväll kan jag vara uppe länge. Imorgon är min sovmorgon....