Ett av de bästa loppisfynden denna sommar är Minous nya växasäng. För en summa av 200 kronor så köpte vi den.Då var den träfärgade men Matte sprutmålade den vit i ett nafs. Nu står den placerad i lillgrisens rum och hon sov lika bra i den som hon gjorde i sin spjälsäng. Men nu börjar visst ungen bli stor....Så stor att hon sover i en riktig säng.


På kortsidorna är den en gullig nalle inristad.


Denna coola retro tekanna köpte jag för hela 10 kronor. Det är nästan så man skäms när manska betala.

Vi genomförde vår andra plåtning idag. Fy katten vad komplicerat det är att få till schyssta träningsbilder. Positionen ska sitta perfekt, håret ligga bra, avlappnat ansiktsutryck, avstånd, ljussättning, bakgrund, timing och det typ omöjliga vi ska lyckas bli bra på en och samma bild och få allt övrigt att klaffa SAMTIDIGT.

Roligt hade vi och framförallt när vi skulle titta på resultatet i datorn. Det var länge sedan jag skrattade så mycket...
Detta är mer eller mindre lyckade bilder från vår första plåtning när vi mest testade olika positioner, bakgrunder, avstånd och ljussättningar. Dagens kommer det eventuellt ett smakprov på senare....

Ingen bra mammadag idag. Jag försöker alltid göra varje dag som jag och Minou har tillsammans till en underbar mor och dotter dag. Även om vi bara är hemma så gör vi alltid något mysigt ihop. Vi kan ta en cykeltur till skogen, leka nakna i vattenslangen eller bege oss på småkrypsjakt i trädgården. Och de dagar som vi inte gör något mysigt alls så är det mysigt att bara vara vi.

Men idag blev ingen bra dag. Minou var extremt gnällig och hade ett hysteriskt raseriutbrott i över en halvtimma som var svårt att bryta. Jag var otroligt seg och hade mest lust att bara dega i soffan för mej själv och sträckläsa min tjejiga kärleksroman. Minou ville annat. Minou hade bestämt sej för att denna dag vara Minou tvärtemot.

Nej Minou inte rycka upp blommorna ur blomkrukan. Sekunden senare är en liten barnhand fylld av små lila blomblad och den stackars blomman ser skadeskjuten och sårad ut.

Nej Minou inte äta de röda bären, det är inte hallon, vinbär, körsbär, smultron eller jordgubbar. Mamma får smått panik. Vad är det för bär? Giftiga? Skadliga?

Minou ät upp maten man blir inte mätt genom att bara lukta på den. Inte ha den! Tallriken ligger där på golvet, givetvis uppochner.

Nej inte stoppa pärlorna i munnen. Små snabba barnfötter springer snabbt till gömstället och liten barnmun kniper hårt igen läpparna medan ett större finger frenetiskt försöker få tag på pärlan.

Nej du får inte äta tortillachip, apelsin, russin eller något annat eftersom du inte ätit någon mat. Barnmun knaprar någon minnut senre på ett tortillachips men bara ett, för mamma fick ont i öronen.

Jag piskade mej själv att genomföra enklare städning av badrum och kök samt att tvätta två maskiner illaluktande smutstvätt. Sen längtade jag tills Matte skulle komma hem men han for nästan direkt ut för att arbeta med sitt gäststugeprojekt. Jag hade tänkt att hänga med och hjälpa med det lilla jag kan men tappade plötsligt lusten för det också. Tvingade mej att leka lite med Minou och tyckte synd om henne för hennes ointresserade och tråkiga mamma. Till och med en ett och ett halvtåring borde kunna genomskåda mina dåliga skådespelartalanger.

När jag ska ta tag i projekt så tar det lite tid men nu är snart två av mina målarprojekt färdiga. Ska bara, ska bara måla klossarna gröna på leksakslådan. Men det är roligt när det är klart...

Denna docksäng fick ett rejält färglyft. Innan var den sliten och gul/vit blekt.



Matchande text

Nytt inhandlat från Kameleontdesign.se
Minnet är som hos en guldfisk så är inte helt säker på att detta var beställningen men typ nått liknande iallafall. jag beställde i lite större storlek för att kunna ha till sensommaren eller tidiga hösten. De har just nu rea på massa fina klädesplagg.

Mina sovande rödtottar

Jag åt årets första kantarellsmörgås igår. Men det verkar som jag förätit mej på de små gula svamparna. Jag fick truga i mej en smörgås utav två (hade iförsej inte sköljt kantarellerna så det knastrade skapligt mellan tänderna). Idag cyklade jag och Minou iväg klockan 8 på morgonen och gick en tur i skogen. Vi lyckades skrapa ihop ytterligare en halv liter. Hoppas min kantarellfrossa kommer tillbaka snarast!

Jag har haft ett tungt dygn på jobbet med tragiska öden och svårt sjuka patienter. Är lite urlakad på energi så tar godnatt för i kväll...KRAM

Det är just nu Noradagarna i Nora. Igår var temat loppis och Minou och jag gav oss naturligtvis dit. Gillar man retro så var loppisen ett paradis. Det fanns grymt myckt coola retrogrejer, särskilt husgeråd. Jag gick lös på retrotallrikar och hittade supermånga fina och gjorde några bra fynd på några mer kända tallrikar. Sedaa blev det för min del också två knallgula burkar.
Jag köpte även pioner och andra perenner för över två hundra kronor. Lämnade kvar dem hos försäljaren och glömde naturlitvis att hämta dem innan jag åkte hem. Så det var de hundralapparna till skänkes. Ush och fy för mitt disträa beteende, det är vid sånna här tillfällen jag får lust att gå in och operera in ett extra minna i miin skalle.

Lägger ut lite bilder från helgens mys med min goa arbetskollega och vän camilla.

En klassisk skrinda är aldrig fel

Häng på Lerbäcksmarknaden

Familjen Taikon

Gamla klassiska lady och lufsen måltiden var extremt uppskattad

Är lite vatten farligt? Jovisst man blir blöt och det kanske inte är den behagligaste jag vet. Men vad tusan det går att byta kläder och sminket kan man sminka om.
Nu undrar ni säkert vad jag menar. Jo jag tänker på mitt nuvarande kärring beteende. Detta är bara ett av de konkreta bevisen på att jag blivit mer som en kärring.

Exemplet lyder helt enkelt: Min pojkvän skojar med vattenslangen här hemma på gården och jag vill, nej jag vill absolut inte vara delaktig i hans fjantiga lekar. Jag vill inte blöta ner mej. Jag blir lite sur för att jag känner att om han sprutar vatten på mej så kommer jag att bli arg. När jag tänker tillbaka på incidenten så blir jag mest sur och kanske lite arg på mej själv. När man var nykär så vara alla sånna lekar det bästa som fanns. Man lekte och sprallade hit och dit och livet lekte. Nu ska jag inte klanka helt för vi har fortfarande mycket fjant och larveri här hemma. Mer än många andra om jag får gissa. Men ändå så anser jag att det där var en surkärrings beteende, dvs mitt beteende.

Livet blir så mycket roligare och mer avslappnad om man bara fortsätter och leker och tar tillvara på livets goda stunder utan att tänka för mycket. Jag har bestämt mej för att försöka göra det.

Ett nytt exempel på mitt numera mindre tänkande och mindre-hitta-negativa-aspekter på saker är när jag var hos en kompis i helgen. Vi grillade på kvällen och när Matte åkt hem så satt hon, jag och hennes gubbe kvar på altanen och sörplade vin.
De bor vid en sjö och det tar bara nån minut att ta sej ner till bryggan. Hade man varit tonåring så hade det varit självklart att ta sej ett nattdopp där nere.
Men nu är man ju kärring och jag kom på mej med att sitta och tänka att: åhh då blir man ju blöt, kudden kommer bli våt, det är kallt, jag som hatar att frysa, det finns säkert massa läskiga figurer på vägen ner, osv osv.

Men faktiskt så slog jag snabbt bort de tankarna och lade fram mitt nattdopps förslag. Då kontrade min kompis med att agera kärring och verkade först inte alls uppskatta mitt förslag. Men efter en enkel övertalning så tog vi en varsin lykta i handen, tassade barfota genom det fuktiga gräset. Uppspelta och glada kastade vi av oss alla kläder på bryggan, innjöt den nakna frihetskänslan i kroppen, skrek varsitt vårlskrik och dök sedan i det nattsvarta men lite skrämmande vattnet.
Beredd på det värsta hade jag en föreställning om att mötas av ett vatten kallt som en isvak. Men då vattnat strök av kroppen och jag kände värmen och lugnet så förlikades jag igen med min nuvunna fundering om att leva livet som kärring eller ej.

Det doppet symboliserar slutet för mitt korta nyupptäckta kärringbeteende. Tack och adjö.

När man är liten, ovetande om framtidens annalkande bekymmer ter sig ett barn liv obejktivt sätt ganska lätt och enkelt. Dagens problem kantras mest av att dagiskompisen rycker favoritleksaken ur händerna på en, eller att den där bestämmande morsan absolut vill att man ska bära den instängda, illaluktande regnjackan eller som värst att man absolut måste äta upp maten innan man kan få slicka i sig den där syrliga glasspinnen.

Åren går och liten blir större. Men inte bara barnet blir större, nu är även problemen större. Kajsa är ihop med killen man är kär i och bästa kompisen Renata umgås numera mest med Sofia. Man känner sig ensammast i hela världen. Att ens mamma älskar en över allt annat har man inte en blekaste aning om. Hon är mest pinsam, tjatig och enervrerande. Undra hur det är att kyssa en kille, alltså kyssas på riktigt med tungor och allt?

Några år till förflyter nu är man betydligt äldre men även bekymmren och problemen har fortsatt accelrera i samma takt. Nu när man ska ha allting ordnat för sej. Man ska ha hus, barn och vara gift. Man ska vakna lycklig och åka till sitt jobb där man är fast anställd sedan flera år tillbaka. Pengarna rullar in på kontot varje månad och en gång om året åker den lycklig familjen på solsemester och varje vinter bär det iväg till fjällen. Idyllen, livet, sanningen allt känns som en metafor.

Tillbaka till barndomens navia bubbla. Man ramlade, fick ett skrapsår på ena knät. Grät. Tröstades. Plåster. Detta plåster som man plåstrades om med och allt det onda försvann, VIPS borta!

Nu vill jag plåstra om hela världen. Lika lätt som man själv blev omplåstrad vill jag nu plåstra om kärleken, vännerna, familjen och mej själv.

Jag vill sätta ett plåster på alla jag sårat. Jag vill sätta plåster på tjejen som inte fick vara med och leka i mellanstadiet. Hon som inte var lika häftig som mej och mina häftiga tjejkompisar. Tjejen som hade lite udda kläder och en konstig mamma. Hon får ett plåster av mej.

Jag vill sätta plåster på mina vita underbara katt Sabina. Hon som jag älskade så mycket, som var så liten och skygg men som jag som upptagen och egoistisk tonåring inte hade orka att engagera mej i och skaffa ett hem till när jag själv flyttade till stan. Som istället fick besöka den andra sidan. Jag vill krypa ner i graven efter henne, sätta ett plåster och få henne tillbaka.

Jag vill sätta plåster på de vänner, gamla pojkvänner, skolkamrater, arbetskollegor, familjemedlemmar, okända som kända människor som jag på något sätt genom min existens eller mitt agerande har sårat.

Jag vill sätta ett helt jävla gäng plåster på mej själv, lappa ihop alla trasiga bitar. Assimilera de trasiga bitarna samman till en symbiotisk massa. Sen dra ett stort jädrans plåster runt alltihoppa så att de aldrig glider isär igen. Någonsin.

Det största plåstret vill jag sätta på min pojkvän. Jag vill sätta det på alla små sår, varenda lite blemma eller blånad jag kan hitta. Jag vill plåstra om alla skavanker, orsakade av mej.  Jag vill plåstra om alla skavanker orsakade av andra.
När sedan alla såren är läkta och ärren är blekta vill jag aldrig mer orsaka en endaste skråma till på någon. Någonsin.

Jag har slipat, målat och satt hjul en gammal back. Nu fungerar det utmärkt som Minous leksakslåda....