Dagen Tvärtemot

Ingen bra mammadag idag. Jag försöker alltid göra varje dag som jag och Minou har tillsammans till en underbar mor och dotter dag. Även om vi bara är hemma så gör vi alltid något mysigt ihop. Vi kan ta en cykeltur till skogen, leka nakna i vattenslangen eller bege oss på småkrypsjakt i trädgården. Och de dagar som vi inte gör något mysigt alls så är det mysigt att bara vara vi.

Men idag blev ingen bra dag. Minou var extremt gnällig och hade ett hysteriskt raseriutbrott i över en halvtimma som var svårt att bryta. Jag var otroligt seg och hade mest lust att bara dega i soffan för mej själv och sträckläsa min tjejiga kärleksroman. Minou ville annat. Minou hade bestämt sej för att denna dag vara Minou tvärtemot.

Nej Minou inte rycka upp blommorna ur blomkrukan. Sekunden senare är en liten barnhand fylld av små lila blomblad och den stackars blomman ser skadeskjuten och sårad ut.

Nej Minou inte äta de röda bären, det är inte hallon, vinbär, körsbär, smultron eller jordgubbar. Mamma får smått panik. Vad är det för bär? Giftiga? Skadliga?

Minou ät upp maten man blir inte mätt genom att bara lukta på den. Inte ha den! Tallriken ligger där på golvet, givetvis uppochner.

Nej inte stoppa pärlorna i munnen. Små snabba barnfötter springer snabbt till gömstället och liten barnmun kniper hårt igen läpparna medan ett större finger frenetiskt försöker få tag på pärlan.

Nej du får inte äta tortillachip, apelsin, russin eller något annat eftersom du inte ätit någon mat. Barnmun knaprar någon minnut senre på ett tortillachips men bara ett, för mamma fick ont i öronen.

Jag piskade mej själv att genomföra enklare städning av badrum och kök samt att tvätta två maskiner illaluktande smutstvätt. Sen längtade jag tills Matte skulle komma hem men han for nästan direkt ut för att arbeta med sitt gäststugeprojekt. Jag hade tänkt att hänga med och hjälpa med det lilla jag kan men tappade plötsligt lusten för det också. Tvingade mej att leka lite med Minou och tyckte synd om henne för hennes ointresserade och tråkiga mamma. Till och med en ett och ett halvtåring borde kunna genomskåda mina dåliga skådespelartalanger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0