Jag har börjat finna glädjen i blommor. Fan jag är värsta kärringen. Förr tyckte man att perlargoner var värsta farmors blomman men nu är den plötsligt jättefin. Hur kommer det sig? Har man blivit en alldeles egen tant eller har smaken förvridits så in i norden? Känner mej för övrigt löjligt nöjd över min Clematis som klättrar efter vår husvägg.....