Vad tusan händer i vår stad egentligen? Den ena makabra gärningen efter den andra. Igår kom nyheten att "styckmördaren" hade hängt sej i häktet. Idag knivmördas en 24 årig utbytesstudent av en annan utbytesstudent. I häktet sitter Nicklas Eliasson Sveriges värsta våldtäktsman. I Arboga mördades två hjälplösa barn och deras mor skadades svårt för 3 år sen. För inte länge sedan mördades Fuat Deniz på universitetet.

Hur sannnolikt är det att tre personer kopplade till ett och samma universitet mördas brutalt inom loppet av 4 år? Samt ytterligare en person som nu då tagit sitt liv. Universitetet i Örebro borde nu verkligen ha vanan inne med krishantering.
Vad tusan är det som händer? Jag får kalla kårar i hela kroppen. Borde man ta sitt pick och pack och flytta till norrbotten. Är det en tryggare värld för ens barn att växa upp i?
För här känns ingenting tryggt längre.
Kort efter att nyheten att styckmördaren hängt sej i häktet kommit ut fick jag även reda på att en vän till mej dött. Trolig dödsorsak en överdos eller kvävning av sina egna spyor.

Är det här numera vardagsmat som man bara ska acceptera som en del av sitt liv?
Att utgå ifrån sej själv och föröska tänka på hur långt man själv kunna gå i vredesmod. Jag kommer så långt i mina funderingar att jag kanske skulle kunna mörda en groda. Men inte mycket mer. En människa skulle jag kanske kunna ge en ordentlig käftsmäll, men sen skulle jag inte klara av att göra någon värre skada.

Hur kan så många andra människor inte ha denna spärr inom sej? Jag som tänker att de flesta människor har någon form av självbevarelsedrift och begränsing.

Nej jag vill ha kvar mina vackra tankar om denna underbara stad som jag älskar. Så jag ska försöka tänka lite mer på statsparken med den fina blomsterträdgården, rävgången med den sköna utsikten över hjälmaren, oset med alla vackra fina fåglar, den underbara vägen utefter svartån bort mot hästhagen där jag brukar åka inlines eller gamla Wadköping med de gemytliga små röda stugorna eller varför inte vårt finaste, finaste slott beläget mitt i centrum.


 

Tredje gången på en vecka som jag äter soppa. Jag har fått värsta soppdillet och jag tror bestämt Minou också har fått det. Vi har slukat potatis och löksoppa, svampsoppa och ikväll den bästa som är en tomat och kyckling soppa med äpple. Minou anser att det mesta är soppa och lyser upp som en sol varje gång jag säger att hon ska få soppa. Variationen för henne är stor i allt från matiga soppor till nypon och saftsoppa.


Bild lånad från www.Arla.se

Denna soppa är matig och väldigt god. Jag serverade den med en god smörgås med italiensk salami och en lagrad pepparost. Jag avnjöt, som ofta, måltiden njutandes för mej själv i soffan. Många tycker det är tråkigt att laga god mat till dem själva och anser att det är en anledning att äta skräpmat eller halvfabrikat. Jag älskar att laga mat och har inga problem att laga värsta lyxmiddagen även om jag är enda gästen. Mat är ju  en av de stora njutningarna i livet och att hitta nya spännande recept är en rolig utmaning.
SKÅL!

Ingredienser:

2 kycklingfiléer, ca 250 g
1 äpple
1 gul lök
Arla smör
1 msk curry
1 krm svartpeppar
2 burkar passerade tomater, á 400 g
1 dl vatten
2 ½ dl Kelda matlagningsgrädde
2 grönsaksbuljongtärningar
1 krm socker
½ tsk salt
½ dl hackad persilja

Strimla kycklingen. Kärna ur och strimla äpplet. Skala och hacka löken. Fräs allt i smör och curry i en gryta. Rör i peppar, tomater, vatten, grädde och buljongtärningar. Låt soppan koka några minuter. Smaksätt med socker och salt. Strö över persilja.

I vissa fall så önskar jag att det fanns straff som gick ut på att tortera en människa. Just nu är jag så illa berörd och tårarna bara rinner nerför kinderna. Jag anser att Christine Schurrer är en av dessa människor som borde få det hårdaste sraffet som kan utdelas. Jag vet inte om jag anser att ett dödsstraff är rättvist eftersom hon då är död och inte kan pinas.
Jag har precis läst i FUP (Förundersökningsprotokollet) från händelsen i Arboga. Det är det hemskaste jag läst i hela mitt liv. Det är så påtagligt och nära eftersom jag själv var involverad som ambulanspersonal. Tidigare har jag inte orkat läsa allt om händelsen.
Jag beundrar Emma starkt som en av de mest fantastiska människor som finns. Själv skulle jag aldrig kunna låta bli att hata. Vilket mod att klara av att inte hata. För just nu är det mest hat jag känner. Men jag är upprörd nu och förhoppningsvis lugnar det sig snart.

GODE GUD LÅT INGA BARN NÅGONSIN LIDA MER...

Vi var sena med årets första grillning. Gillar att chocka grannarna och ställa ut grillen redan  i januari. Men idag var det grillpremiär på björkhultsvägen.

Fortfarande rea på min favoritbutik Kameleontdesign.se
Gillar ni som jag färgstarka kläder i mjukt material. BARNKLÄDER och inte små stela uppsnoffsade vuxenkläder som jag hatar.






Det här är lite av de kläder som jag köpte hem till min lillgris.
Jag handlar i flera olika storlekar så att jag har lite fina kläder när hon är ännu lite större.

Det är inte lätt att vara liten konstaterade en vän till mej. Våra egna kärleks, jobb och ekonomi problem är ingenting jämfört med deras. Vadå små bekymmer när man är liten? (Hennes treåring har allvarliga problem som jag tydligt känner igen här hemma). Tack Eva för att du uppmärksammade dessa livsöden.

Dessa problem här hemma är betydligt större än mina egna:

Det är ett litet litet skräp på äppelbiten som man ska äta.
Byxan hänger ner över foten.
Katten stannar inte när man ska klappa den.
Det är inte tillräckligt många puffar i filmjölken.
Korken till tuschpennan sitter för hårt (Mamma är dock glad åt det).
Ljuset slocknar inte när man försöker blåsa ut det.
Man uppmanas bära vantar när det är minus  - grader ute.
Det är några sekunders paus mellan låtarna på cd skivan.

Inledde morgonen med försovning. Lyckat då jag skulle träffa min bästa vän i stan för en omgång badminton. Men första riktiga sovmorgonen på evigheter. Jag får sluta förlita mej på den lilla levande väckarklockan som denna morgon somnade om i sängen ihop med sin pappa. Själv hade jag halv sex dundrat nerför trappan och kastat mej i soffan och fortsatt sova. Vaknade med ett ryck tjugo i nio. Hur mycket kan man sova i sträck egentligen? Hade myskväll med mannen igår. Men lika rolig som alltid så däckade jag till filmen klockan nio.

Men min kropp är konstant inställd på stress så den mådde troligtvis som vanligt även denna morgon när jag åt frukost på två minuter, packade väskan med en halvtuggad smörgås i truten, sminkade mej med ena handen samtidigt som den andra febrilt borstade tänderna. Runt benet hängde en liten klängapa som skrek mamma med sin gulliga bebisröst och ytterligare några minuter försvann till pussande.

Färden mot staden gick i sin vanliga ordning en bra bit över hastighetsbegränsningen, men om jag inte minns helt fel så är det minimun hastighetsgränsen som står på skyltarna...

På fem timmar hann jag och min dampkompis med:

Mer än 1 timmas badmintonspel.
Bilfärd till staden.
Ett grymt hårt bodyrock pass på NJOY med efterföljande duschning, påklädning och sminkning.
Bilfärd till naturenshus och en okej lunch med en alldeles för salt fisk.
Bilfärd och shopping på Stadium outlet (400 kr fattigare)
Bilfärd och shopping på Lager 157 (ytterligare 400 kr fattigare)
Bilfärd till resecentrum och avdumpning av bästaste Evelina.
(Min man hade avlidit om han hade behövt utstå denna morgon som för mej bara är helt normal)

Sen satt jag och väntade på min lilla familj som inte dök upp vid bestämd mötesplats och inte svarade på mobilen. Jag åkte hem och fann dem sovandes i sängen. Halv fyra på eftermiddagen.

Samma procedur som morgonen tog fart. I med mellanmål i barnet. Byta om till andra mer rejäla kläder. Byta blöja på barnet, klä på barnet. Stressa på mannen. Packa in i bilen. Åka iväg mot hönsgården som var målet och dagens utflykt. Mer än en timma sena anlände vi.

Bilfärd tillbaka till staden. Bli avdumpad av mannen utanför ICA MAxi. In och snabbhandla. Men måste bara stanna coh titta där och där och köpa lite påskfjädrar där och vilket fint bäddsätt de säljer här. Klart vi behöver nya sängkläder (600 kr fattigare).
Försöker behålla varorna kvar i korgen men de åker ur lika snabbt av ett par oerhört klånfingriga händer. Gömma jordgubbarna under alla annan mat för att slippa onödigt tjat och skrik.

Träffar bekanta som man måste ursäkta sej för pch snabbt skynda vidare för att hinna handla färdigt innan barnet har tröttnat fullständigt.
Väljer givetvis fel kassa, ser efter fem minuter att tjejen har en "ny i butik" skylt på sej. Byter kassa. Försöker plocka upp varor på bandet samtidigt som jag krampaktigt försöker få barnet still i kundvagnen och sitta ner så jag slipper onödiga fallskador.

På väg mot bilen måste jag hålla i ett barn som tröttnat på att åka kundvagn, samtidigt som jag fortsätter plocka upp varor från marken som plötsligt fått vingar.

Väl hemma måste jag snabbt värma mat till ett numera utsvultet barn och upptäcker att pastan till mej själv är slut så jag måste koka ny och min mage kurrar och skriker också efter förtäring.

Pust nu är jag mätt, barnet sover och jag ligger totalt död i soffan. Även denna dag....

Tanken var god. Jag ville ha en trevlig familjedag utomhus. Grilla korv i skogen och njuta av våren och varandra. Allt gick skapligt på ditvägen. Matte började dock frysa om händerna då han inte tog med några vantar.

Vi fick faktiskt eld ganska fort men att vänta på glöden verkade ta en evighet. Jag tröttnade och vi gjorde ett tappert försök att grilla korven över den nästan obefintliga glöden. Korvarna blev fisljumna. Minou hoppade i en vattenpöl med sina vanliga skor, blev dyngsur om fötterna och nu var de som isbitar. Hon vägrade dessutom vantar så fingrarna var också stelfrusna. Matte frös och skakade som ett asplöv. Jag försökte hålla det goda humöret uppe. Försökte trösta en ledsen och hungrig dotter som vägrade äta den fisljumna korven.

Själv kastade jag snabbt i mej två fisljumna korvar för att mätta den värsta hungern samtidigt som jag  packade ihop maten, tröstade Minou och försökte hålla Matte vid gott humör.


Glad familj innan helvetet bröt ut...

Fördelar med att vakna av barnskrik strax efter fem på morgonen:

du får njuta av morgonsolens underbara strålar och ljus.
du hinner utnyttja dagen (med sömngrus i ögonen resten av dagen).
du får extra underbar tid ihop med barnet. du får titta på bollibompa.

ja eller så föredrar jag att missa alla dessa saker några timmar till och får njuta av en portion sömn istället.
tråkigt att valmöjligheten inte finns en lördagsmorgon...

En av mina favortimaträtter jag hade när jag var liten var makaroner med bacon och ost. Fortfarande äter jag det ibland och älskar det. Jag är glad över generna och träningen som gör att jag kan svulla i mej sån mat utan att lägga på mej onödig vikt.
Nu har jag gett min man massage och efteråt frågade lite snällt om han inte kunde laga mat till mej. Helt chockad blev jag när han svarade ja! Så nu sitter jag här i soffan och väntar på mina makaroner med bacon och ost...

En vanlig onsdag för mej och Minou. Jag njuter varje sekund av att umgås med henne. Numera har hon slutat med sina hysteriska anfall och är för det mesta bara go och glad. Det var väll en testa gränser period som hon gick igenom. Men visst provade hon sin mammas tålamod rejält några gånger. Jag antar att det inte var den första testa gränser omgången, men det känns skönt när den är förbi och man inser att det kommer bättre perioder. Det är lätt att kritisera sej själv som mamma och fundera på vad man gör för fel. Men några stora fel tror jag inte jag har gjort. Jag kanske inte är helt konsekvent alla gånger och det är nog inte det bästa.

Idag har vi iallafall en fröjdens dag tillsammans.

Minou vill givetvis inte vara sämre än storebror Knispo

No hands...!


Efter att jag precis har skurat hela köket och köksstolen är det nu dags igen...

Idag struntar jag i att lämna Minou på dagis. Hade planerat för lite skolarbete men som vanligt så tryter pluggtarmen. Istället ska vi träna och åka och shoppa. Låter som en bättre ide för oss. Himlans vad lätt det är att ändra sina planer bara sådär.

Den 23-årige mannen anmäldes försvunnen under natten mot måndagen.
Polisen startade sitt sökande och fann först den dikeskörda bilen.
-Eftersom det fanns uppgifter om att han hade vapen med sig valde vi att gå ut och varna allmänheten, säger Torbjörn Carlson.
Polisen har sökt i stora områden både med hjälp av den lokala och nationella insatsstyrkan.

TT uppger att anhöriga kontaktade polisen sent på natten till måndagen och berättade att 23-åringen var i psykisk obalans och hade uttalat livsleda.

Utklipp ur www.na.se

Vi hade en slitig natt. Jag var ovanligt trött och tog varje tillfälle i akt att sova så fort vi hade minsta paus mellan körningarna. Kvart i tre kröp jag ner under täcket och höll krampaktigt tummarna för att jag nästa gång, när jag skulle slå upp ögonen, så skulle det komma frivilligt och inte pga ett tjutande larm. Men det blev inte riktigt så. Kvart över tre var det dags igen och vi fick åka till Lillkyrka på pass. Orsaken var den som ni kan läsa om i texten över. Vi skulle finnas där i beredskap om mannen skulle skada sej själv eller någon i omgivningen eller någon polis. Tiden tickade på. Jag sov några korta stunder. Det var svårt att få ro i kroppen och hitta en skön ställning i framsätet på ambulansen. När jag väl lyckades somna till vaknade jag av en snarkande kollega eller att benet somnat så hårt att jag övervägde självstympning. Klockan 6 blev vi äntligen avlösta av kollegor och kunde rulla tillbaka till stationen, sängen och den efterlängtade sovjouren. Den varade dock inte jourtiden ut, innan det åter var dags att ge sej ut och göra samhällsnytta.

Därför gör jag så få knop som möjligt denna kväll, till min pojkväns förtet. Sorry...PUSS!

Jag mår kanske som jag förtjänar. Efter en rolig kväll i mina gamla hemtrakter. Jag fick verkligen sovmorgon imorse. Ända till kvart i 9 när min kära pojkvän ringde och undrade om jag fortfarande sov. TACK! Det kan jag berätta att jag gjorde. Sen var jag klarvaken och längtade genast efter min lillgris. Så jag fraktade hem mej till Annica och pappa och hämtade henne.

Efter några timmar i vaket tillstånd längtade jag tillbaka till sovstadiet igen och kände hur underbart det är att man fortfarande har en dotter som sover middag. Men om jag trodde jag denna gång skulle få njuta färdigt av sömnen så trodde jag fel. Denna gång var det jobbet som väckte mej och ville att jag skulle komma in och arbeta lite. Och det ville jag ju givetvis.

Något senare dök nästa problem upp. Mamman med koll eller inte hade nämligen inte den blekaste aning om att dagis är stängt imorgon pga studiedag. Panikartat försökte jag desperat få tag på en barnvakt. Hittade ingen och jag fick bege mej till jobbet i ovissheten. Väl där mordhotade jag en kollega och kompis att ställa upp som barnvakt så det löste sej iallfall.

Nu sitter jag här en inbakad calzone senare och jäspar för glatta livet. Då passar det väll utmärkt att jag arbetar på nattbilen detta dygn...

Ikväll blir det att träffa gamla kompisar från det "ökända" Mullhyttan. Rock n Roll fest med livemusik. Minou ska inackorderas hos sin morfar och Annica. Jag älskar att åka ut till mina bästaste vänner och få vara mej själv för en stund. Gamla goda Jenny Lund från landet. Kanske ska börja övertalningsprocessen här hemma för att komma tillbaka till mina gamla trakter igen:) (dock tror jag det är en omöjlighet).

En gång fjugestabo, alltid fjugestabo i hjärtat!

Så här har vi njutit av dagen  och det fina vädret.

Snö picknick...

Byggandet har inletts...

Lite läskig blev han allt...

Stolt snögubbebyggare...

Nu har äntligen Minous klädpaket från Kameleont design anlänt. Beställningen gjordes för en månad sedan och sen kom paketet bort på vägen. Men tillslut fick paketet in rätt färdriktning och lyckads irra sej hem till oss. Jag blev sjukt glad när jag tittade på kläderna. De är så färgglada och fina. Nästan så jag vill lägga in ytterligare en beställning.
Jag hade beställt de flesta kläder i en eller två storlekar större så hon kan tyvärr inte ha så mycket just nu.

Men denna gröna styrsel i st 86 passade ändå skapligt.

 

www.kameleontdesign.se

Sitter här på jobbet. Jag är bara inne och jobbar fem timmar ikväll. Skönt för jag är ganska trött och längtar lite hem till sängen. Så ett litet lagom långt pass passar mej perfekt. Det är lite små körningar men ändå ganksa lugnt. En kvinna med en höft som hoppat ur led, något barn som ramlat ner från en stol och en annan som det redan var för sent att påbörja några åtgärder på, tyvärr.

Jag tycker de körningar där man får arbeta lite exempelvis sätta en nål och ge lite läkemedel är de mest givande för mej som sjuksköterska. Det är alltid roligt att få göra en insats även om det är en enkel sak som att smärtlindra en patient innan förflyttning.

De patienter som har en svår och mycket smärtsam skada kan vi med ett läkemedel söva ner en kort stund och medan de sover så förflyttar vi dem till vår bår. Sen vaknar de upp ofta under transporten in och kommer inte ihåg någonting traumatiskt om förflyttningen. Mycket skönt och bra för patientens välbefinnande. Har man sedan grundat patienten med smärtstillande medel innan förflyttningen så har den ofta god effekt när vi väl kommer fram till sjukhuset. Det är härligt att få försöka göra det så bra och lindrigt som möjligt för den skadade. Ofta är det äldre människor och de blir så tacksamma och det är så mysigt att få ge av sej själv och ge lite extra omvårdnad i för dem en svår situation. KRAM

Betydelsen av vänner är helt avgörande för en människas liv. Hur skulle mitt liv ha sett ut utan min underbara vänner? De som stöttar mej i alla lägen, lyfter upp mej ur de djupaste groparna, säger de välvalda orden i de dystraste stunderna och ger mej de varmaste kramarna när jag som bäst behöver dem. Tack vare dem är jag där jag är idag. Jag är uppe ur svackan och jag har hittat mej själv igen. Den där lilla träningsfreakade dampungenär tillbaka....för att stanna!

Äntligen, äntligen, äntligen är det vår. Idag har jag utnyttjat denna vårsol flera gånger. När Minou sov sin middag så satt jag och en kompis i solen och pratade konstant under två timmar.
När klockan var fyra gick jag coh Minou ut igen. Ja det känns helt underbart att gå ut när klockan och fyra och mötas av en varm sol istället för ett bäcksvart mörker.


Skönt att inte hela marken är täckt av snö så man kan leka med naturens utbud.

Minou och grannfarbrorn matade rådjuren med goda morötter


Även en blek och tanig liten sak tvingades upp från djupsömnen och ut i vårvädret

Hittade denna gamla bild på lillpluttan när hon hälsade på sin mamma på arbetet. Numera säger hon tut tut när pappa berättar att mamma jobbar.

PS-utbildningen förra veckan var grymt lärorik. PS = Prehospital sjukvårdsledning. Dvs ett koncept för hur vi ska agera när vi anländer först tillen skadeplats exempelvis trafikolycka.

Vi fick variera att öva på de olika rollerna sjukvårdsledare kontra medicinskt anvarig och vi sattes in i en rad olika scenarier. Där skulle vi strukturera upp arbetet på skadeplatsen och hålla kontakt med alla andra berörda enheter och samordna alla behövliga resurser.

Vi övade även på losstagning ur bil och andra enklare moment som att ta av en person en motorcykelhjälm och samtidigt stabilisera nacke och rygg.

Så här såg lite av vårt arbete ut...

Jag gav öppna förskolan en chans förra veckan. Vi har aldrig varit där tidigare och jag kände mej lite bortkommen. Men Minou verkade uppskatta lite nya leksaker och det var lite så där lagom små trevligt. Inget jag kommer engagera mej i att åka till varje vecka men kanske någon gång ibland.

Det bäste var sångstunden som både Minou och jag gillade eftersom vi kände igen de flesta sångerna. Vi har ibland gått på babysång men öppna förskolans sångstund var minst like bra om inte bättre pga av enkelheten i sångerna.


Minou med coolaste hockeyfrillan, "buisness in the front and party on the back"

Hej.

Nu har jag haft min behövliga vila från bloggandet och är nu tillbaka i normala gemet igen. Samtidigt gör jag en del utseende mässiga förändringar i bloggen. Jag måste fira att jag nu haft den i ett år. Hurra hurra hurra!

Min lilla gnälliga sjukling här hemma. Snoren rinner och hostandet ekar i hela huset...

Jag tar ytterligare en dags pausande i mitt bloggande. Energin är lika med noll. Men försvinn för guds skull inte jag återkommer troligtvis imorgon med nya krafter...

Ytterligare en dag har passerat i stimulansens tecken. Denna dag åkte jag och Minou till badhuset i Hallsberg där vi träffade storkusinen och gamla moster. Men humöret på min dotter verkar fortfarande inta vara det bästa. Efter morgonvällingen fick hon det första hysteriska anfallet. Innan frukosten det andra. Vid påklädningen det tredje. När vi skulle åka det fjärde.

Sen var det en lugnt bilfärd nästan hela vägen eftersom hon somnade en stund. Det var lugnt under hela dagen när vi badade och hon "simmade" omkring som en guldfisk i vattnet.

Hon somnade igen på bilresan hem. Hemma på gårdsplanen fällde även jag ner stolen en stund och så sov vi båda i bilen en halvtimma. Sen var det åter dags för ett uppvaknande med hysteriskt anfall. Resterande av eftermiddagen och kvällen berikades vi bara med någar få korta skrikperioder.

Nu är jag grymt trött i både kropp och öron njuter av tv med det avstängda ljudet. Imorgon bär det iväg till Skövde och utbildning i två dagar. PS utbildning (prehospital sjukvårdsledning).

Vilket underbart väder det var idag trots att vintern numera börjar bli smärtsam och uttjatad. Jag planerade att ha en mysig eftermiddag med Minou på lekplatsen i statsparken. Jag hämtade henne hos hennes farfar.

Hon började vrålskrika när jag skulle klä på henne ytterkläderna. Hon vrålskrek när jag satte ner henne i bilbarnstolen så jag fick kämpa in i det sista för att få ner henne i den (hon är stark när hon sätter i sin stålfjäderstyrka). Hon vrålskrek hela bilfärden till statsparken. Hon vrålskrek medan jag plockade ut vagnen. Hon vrålskrek hela vagnfärden till lekplatsen. Hon vrålskrek de första 5 minutrarna i lekparken. Sen satt vi och lugnade ner oss en stund innan vi försiktigt kunde börja leka lite.

Hon njöt en stund när hon fick gunga och sen fick hon plötsligt syn på en man som hade långa mörkbruna dreds långt ner över stjärten, mörkt skägg och svarta glasögon. Plötsligt sträcker hon ut armen och pekar på mannen och säger apa. Apa upprepar hon sedan hela tiden medan jag skrattande för mej själv, snabbt bär iväg henne från hörbart avstånd samtidigt som jag innerligt hoppas att han inte hörde vad hon sa...

Efter en stunds lekande börjar hon vrålskrika igen och skriker hela vagnfärden tillbaka till bilen. Hon vrålskriker medan jag plockar in vagnen i bilen. Hon vrålskriker när jag pressar ner henne i bilbarnstolen och den första biten på väg hem innan hon utmattad somnar och hennes mamma njuter av tystnaden...

Nu börjar jag bli riktigt trött på denna kalla vinter.Det är tråkigt att elda i kaminen varje dag och kånka med veden in från vedbacken. Hoppas detta snart är ett minne blott att vara inkurad i varma filtar.

Minou var ute och njöt av solskenet och vårvärmen igår med sin pappa. Hon blev lite trött på tillbaka resan i pulkan...

Denna helg har som vanligt varit ganska fullspäckad. Jag jobbade som vanligt ett dygn på ambulansen och denna helg var jag stationerad till stationen i Askersund. Det är oftast en mycket lugnare station med färre körningar och det kan vara ett skönt avbrott ibland. Vi had ändå några körningar och de man har tar alltid längre tid eftersom körsträckan in till Örebro är så mycket längre. Varje körning tar mellan 2-3 timmar. Vi hade dock flytet att få sova nattetid när vi hade sovjouren vilket en småbarnsmamma uppskattar stort.
Vi avslutade lördagen med en trafikolycka där två bilar frontalkrockat. En liten hund var involverad som jag också fick undersöka men han verkade ha klarat sej bra utan några skador. I slutändan gick det bra för alla inblandade.

Igår kväll spelade både Matte och jag poker på pokerklubben som vi träffades på när vi blev kära i varandra.Minou njöt hos sin farfar.

OM FOLK OCH FÅGLAR

Du ser en skadad fågel
Du ger den vatten och
mat som fåglar tycker om
Du gör ett bo på fönsterbrädan
där den kan se himlen
Så låter du den vara
Fönstret står på glänt
Så att den kan lämna dig
Det gör den
Utan tack, utan adjö
Du ser den aldrig mer
Men den flyger!

Fortfarande grymt mycket snö hemma på gården. Men förhoppningsvis försvinner den snart. Jag är riktigt trött på vintern som varit den kallaste på hundra år (December månad mätt).

Det var grymt mysigt att komma till dagis idag och hämta Minou. Alla barnen satt vid långbord i solskenet och åt mellanmål. Jag ryste av välbehag i hela kroppen och blev så stolt att min lilla lilla dotter satt där bland de andra kottarna. Hon är så stor och går på dagis nu min lilla tjej. Jag försöker ofta stanna några minuter extra när jag hämtar henne. Jag tycker det är skönt att få en inblick i hennes dagisvardag och få veta vad hon gör på dagarna och få chansen att lära känna hennes kompisar lite mer.

Denna underbara illustrerade boken om Ingrid av bla Katarina Janouch köpte jag på bokrean till Minou. Den är en av favoriterna och skriven på ett väldigt lättförståligt och gulligt sätt. Jag blir glad av att läsa om denna lilla tös och att titta på illustrationerna med många roliga och mysiga detaljer. En bok för de små fylld av kärlek...

Perfekt att läsa för Minou nu när vi har en del toaträning på menyn.Tyvärr står det lite stiltje med resultaten av träningen men den som väntar på nått gott. Denna bokkanske kan hjålpa till. Iallafall så är Max böckerna väldigt bra och pedagogiska små böcker där de får en förståelse för enkla verb och verbala uttryck och inte bara en massa substantiv.

Glada färger och djurkunskaper ger böckerna i denna serie. Finns om kräldjur, dinosaurier, djungeln och bondgården. Jag köpte boken om olika kräldjur och Minou tycker väldigt mycket om den.

Ett stenhårt bodyrockpass genomfördes idag. 5 olika kombinationer skulle utföras 60 gånger vardera. Man mätte sen den totala tiden det tog att genomföra alla 60x5 repetionerna. Mej tog det 37.56 minuter. Kanske inte en rasande snabb tid men jag prioriterade nogrannheten före snabbheten. Efter varje övning kollade jag in en sista gång på Zuzanas genomgång på datorn för att vara riktigt säker på tekniken.
Matte genomförde passet igår och jag tycker verkligen det är superskoj att han på eget bevåg genomför en del bodyrock träning. Men ett litet plus till mej gentemot honom eftersom han gav upp den sista övningen efter 35 repetioner och jag slutförde alla mina 60.

Men jag verkar även föra bodyrock smittan vidare lite ytterligare. Min bästa vän nere i Göteborg står i startgroparna för att ta sej an några pass. Likaså pratade jag med min "moster"och hon var riktigt peppad på bodyrock träningen. Och jag blir överlycklig om jag kan inspirera några andra att annama detta också. Det gör det bara extra kul att fortsätta och kämpa vidare.
Hör gärna av er om det är någon mer som är sugen eller som redan provat. Vorer roligt att veta vad ni tycker...

Svett och slit!

Idag har jag nästan stressat sönder mej. Jag är grymt stressad över min skola. Jag som aldrig brukar vara lat har den senaste tiden verkligen inte haft varken lust eller ork för något skolarbete. Allt hänger nu över mej som ett mörkt läskigt moln. Idag hann verkligheten ikapp mej och jag insåg att jag faktiskt måste rycka upp mej och sätta lte fart. Jag besökte en annan ambulansstation och genomförde intervjuer till min D-uppsats samt lånade hem en katatrsofmedicinbok av en kompis. Så imorgon blir det åka av bland böckernas vita blad och datorns svarta tangenter. Jag ser verkligen fram emot det....

Kursens första squash lektion är avklarad. Men vad har jag lärt mej egentligen? Jo självklart har jag lärt mej nått: Hålla i ett squashracket, slå backhandslag (eller övat att slå backhand slag), dutta med bollen på racket....
Ja det v ar nog allt. Jag kanske låter lite besviken men det är jag egentligen inte utan jag tror faktiskt att kursen kommer ge mej en hel del bra grunder för kommande squash karriär.

Nu ska jag bara ta mej dit och träna lite själv. (Målet är inte så högt satt: Måste bara slå min kurskamrat Sanna och det kan inte bli så svårt:)