Min farmor är så snäll mot mej. Hon är fortfarande barnvakt åt Minou korta stunder 1-2 timmar trots sin ålder av 88 år. Jag vet att hon vill det och hon mår bra att vara behövd och kunna hjälpa till. Farmor har alltid varit den somhar bakat och jag känner berättade att jag gärna lär mej flera av henens recept innan det är försent. Så när jag kom och hälsade på sist så hade hon gjort en bok till mej som hon ska fylla med alla sin underbara bakrecept....TACK farmor!

Ta din familj. Gör en spontan resa till Stockholm och njut av skansen och Gröna Lund. Vi åkte vid nio på morgonen och hann gott och väl dit och njuta av båda ställena. Halv åtta på kvällen var vi tillbaka i Örebro. Skönt at komma bort en stund från vardagen. Barnet/barnen får upptäcka och lära sej nya spännande saker. Du och din partner kan njuta av varandras sällskap och ha en romantisk skön dag...

Efter ett halvårs tjatande på en gubbe med en oredig frisyr som stod som en kvast runt huvudet på honom så kom han äntligen iväg och till en frisör för en tillsnyggning.

I fredags fick Gubben min fick en impulsinvit att vi skulle dra till skansen på lördagen. Efter lite tjafs och én nödvändig ombokning av mitt arbetspass så kom vi iallafall iväg. Underbart väder. En relativt glad dotter och mycket roligt att upptäcka så blev dagen väldigt lyckad. Mer bilder kommer snart...

Nu äntligen har även jag fått vara med om en riktigt cool och mäktig upplevelse. Jag har alltid hoppats på att jag skulle tycka att det va coolt men om man aldrig upplevt det så har man ju faktiskt ingen aning.

Larmet var pågående förlossning/förlossning redan klar. Endast den sista meningen fastnade i mitt huvud och jag föreställde mej en liten nykläckt bebis. Så var inte fallet. Ingen bebis hade kläckts.

Men under den korta vägen in till sjukhuset så fick jag den underbara förmånen att hjälpa en liten bebis till livet. En mysig stämmning. Bara jag och en födande mamma bak i ambulanshytten och sedan plötsligt även en liten bebis. Resterande av dagen var jag helt euforisk.

Vilken lycka, vilket ögonblick och vilket häftig känsla...



Var tvungen att själv bläddra igenommina förlossningsfoton. Ush klarar inte av att visa de värsta...Men lägger upp någon mindre hemsk...




Efter 40,5 timmar kom med sugklockans hjälp en liten blodig tjej ut...

2 års kalaset har passerat. Jag får nypa mej i armen för att fatta att min dotter är en realtivt självständig liten varelse med två hästsvansar. När Minou fick frågan på hur många år hon fyllde svarade hon enträget tretton. Men jga är glad att hon bara fyllde två. Men med denna fart så känns det som hon snart är tretton. Innan man fick barn sa alla att man skulle njuta av nuet och ta tillvara på småbarnstiden. Nu är det jag som kommer komma med de predikningarna. Det tragiska är att när ens barn växer så insar man också hur gammal man själv börjar bli. På gott och ont men jag ska inte sticka under stolen med att jag har lite 30 års ångest.


En väldigt glad tvååring


Det är bra med paketöppningsassistans


Chokladcheescake med passionsfrukt


Min hembakade polkagristårta


Style ala thai


Schyssta converse i present

Dockskåp av sina föräldrar


Skinnjacka av hårdrockspappa!

Stora som små drömmar. Jag har alltid drömt mycket. De flesta drömmar ganska banala och hel ouppnåliga. När man var yngre så drömde och fantiserade jag om framtiden. Om hus, barnoch familj. Träffade jag en kille så skapades hela vårt liv tillsammans utstakat framför mej. Även om det kanske inte var en kille jag trodde jags kulle leva livet med. Men det var ändå roligt att drömma oc föreställa sej en framtid med honom. Drömmen blev givetvis inte sann och det var samma fantasi med nästa jag mötte.
Men mest handlade mina drömmar om olika resor till världens alla hörn. De drömmarna var såna som jag faktiskt förverkligade. Inte alla men flera stycken. De drömmarna finns fortfarande kvar och jag älskar att drömma om framtida resemål. Jag har fortfarande en stor dröm kvar som jag fortfarande hoppas på att förverkliga någon gång under mitt liv. Det är drömmen om att åka och arbeta som volontär, med sjukvård i ett fattigt land. Att få hjälpa utsatta och nödställda med förnödenheter och omvårdnad är en stor längtan. Men när några drömmar i livet blir förverkligade. Som drömmen om familj och barn så måsta andra drömmar ställas åt sidan. Kanske inte för evigt men för en längre period.
Får jag en enda liten infallsvinkel eller nått nytt framför mej så skenar mina takar direkt iväg och jag undrar hur det skulle vara att satsa på det där egna företaget, tacka ja till det där jobbet eller åka på den där resan.

Jag älskar även att föreställa mej livet från olika vinlkar och perspektiv. Hur hade mitt liv sett ut om jag hade valt att bosätta mej i Kina, om jag snabbt skaffat fem ungar och odlat all min mat på egen hand, satsade fullhjärtat på min boxningskarriär, blivit en globetrotter som alltid var på resande fot....Det är sånt som jag aldrig får några svar på men som jag fortfarande får ha som drömmar, tankar och funderingar.
Med åren som gått så har drömmarna naturligt förändrats och ibland kan jag komma på att sakna mina gamla drömmar. Jag blir varse om att jag redan har valt en del av mina tonårsdrömmar.

Jag har ibland hört att jag lever i en fantasivärld och drömmer för mycket. Det har inneburit att jag numera håller de flesta av mina drömmar för mej själv. Men drömmara de finns där inom mej och kommer alltid att göra. Utan drömmar så skulle jag dö inombords....

Första gången med vattenfärger.


Tre generationers bakning


Svampsafari och fyra sorters svamp

Nya höstskor. Kavat. Knappt använda. Hittade dem på loppis för ovanlighetes skull, 100 kr.

Livet är här och nu. Tiden går fort. Min lilla tjej är redan två år på onsdag. Jag vill ge henen en härlig barndom. En barndom med mycket lek och kärlek. Jag njuter av varje stund med henne. Att se hennes hängivenhet när hon förtar sej något är stort. Jag kan sitta långa stunder och beundra henne och måste nästan nypa mej i armen för att förstå att just jag har blivit berikad med denna lilla goa varelse. Ibland fudnerar man tillbaka på hur livet var innanhon kom. Allt var så mycket enklare. Tid fanns det alltid gott om. Det fanns inga hinder att träna varje dag.Man hann med både kompisar relationen och familjen. Nu måste man alltid prioritera, väga fördelar mot nackdelar. Sätta en annan människa i främsta rummet. Men för varje dag blir vi mer och emr sammansvetsade. Vi är en enhet, en symbios i själ och hjärta. Jag och min dotter...