Nu äntligen har även jag fått vara med om en riktigt cool och mäktig upplevelse. Jag har alltid hoppats på att jag skulle tycka att det va coolt men om man aldrig upplevt det så har man ju faktiskt ingen aning.

Larmet var pågående förlossning/förlossning redan klar. Endast den sista meningen fastnade i mitt huvud och jag föreställde mej en liten nykläckt bebis. Så var inte fallet. Ingen bebis hade kläckts.

Men under den korta vägen in till sjukhuset så fick jag den underbara förmånen att hjälpa en liten bebis till livet. En mysig stämmning. Bara jag och en födande mamma bak i ambulanshytten och sedan plötsligt även en liten bebis. Resterande av dagen var jag helt euforisk.

Vilken lycka, vilket ögonblick och vilket häftig känsla...



Var tvungen att själv bläddra igenommina förlossningsfoton. Ush klarar inte av att visa de värsta...Men lägger upp någon mindre hemsk...




Efter 40,5 timmar kom med sugklockans hjälp en liten blodig tjej ut...