Förra helgen var vi ute på isen. Jag satte på mej hockeyrören, tog med bobben och satte på Minou och hennes kompis därpå. Sen körde jag ben och stjärtträning. Grymt jobbigt att dra de två små liven och fort gick det inte men träningsintensiteten blev klart godkänd. Övrigt sällskap njöt av en långsam gångtakt....något latare!


Bästa kompisen Maja







En kall fikapaus ute på sjön

Jaha ja då funegrade det plötsligt igen då...kanske är förstora bilder som jag försökt lägga upp på ett annat inlägg.

Som ni tidigare hört så har vi varit en del sjuka och Minou lyckades ju få ytterligare en sväng med feber. Jag VABBADE för första gången i mitt liv. Lycklig som tusan eftersom jag var sliten och absolut hade stort behov av en extra vilodag. I februari har jag nsätan jobbat ihjäl mej. Men nu är det en vecka kvar och sen är det dags att dra ner en aning på jobbtempot och njuta lite igen av detta liv.

Men iallfall när Minou och jag fick en mysdag hemma som inhandlade jag ett pysselset med små mjuka bolalr, piprensare ocj skallerögon. Sen pysllades det för glatta livet och små halvdanna djur konstruerades. Minou älskar pyssel och även hennes mor tycker det är skoj trots den gigantiska bristen på konstnärlig talang. När jag blir stor ska jag ha ett stort pysselrum precis som min storebror och hans familj har. Ett rum fullt med färger, papper, tyger, klister, skräp och annat stök. Ett rum som man inte alltid måste städa efter sej och där sakerna bara kan få ligga framme tills nästa gång man är sugen på ett projekt.




Ska föreställa en humla, en papagoja och en anka...

När man äntligen fått tillbaka lusten till bloggen och har tagit en del nya foton som jag vill lägga upp så krånglar det. Nu har det inte gått att lägga upp bilder på ett par dagar. Jag vet inte om det är min nya dator, bloggsidan elelr någon inställning som jag kommit åt som krånglar...MORR!

Nu känner jag att jag sakta men säkert börjar komma tillbaka hit till bloggen igen. Lusten att skriva har långsamt börja spira i mej igen. Men jag kommer fortfarande ta det varsamt eftersom jag har så lätt att sätta press på mej själv med tusen göromål varje dag.

Jag har köpt två nya klänningar till Minou tillverkade av Åsa Persson som har Design lilla tuva. Fantastiskt gulliga klänningar som hon syr upp själv. En klänning kostar endast 160 kr. Billigt med tanke på vad tyger idag kostar och allt arbete bakom tycker jag.

Kika gärna in på hennes hemsida om du är intresserad.
http://www.123minsida.se/designlillatuva/69394039


Med nya röda conversen från självaste amerikatt...


Minou tycker att hon själv ser ut som Upsy Daisy i drömmarnas trädgård...

Bild lånad av Arla.se

Igår på alla hjärtans dag lagade jag och Minou två rätters middag. Till huvudrätt bjöd vi på Cannelloni. Första gången jag lagade det men det var verkligen superenkelt. Jag tog lite tips från befintligt recept men gjorde om det efter egen smak. Så här gjorde jag:

Färska lasangeplattor 6-8 st
Ruccola 50-100 g
1 burk kesella kvarg
1 paket fetaost
Kelda färdig pastasås tomat och creme fraiche
Valnötter
Ev russin
Västerbottenost


Grovhacka ruckolan. Blanda ruccola, hackade valnötter, russin, smulad fetaost och kesella. Klicka ut det på lasangeplattorna som du sen rullar ihop. Lägg dem på en smord form. Häll över pastasåsen coh strö över den rivna västerbottenosten...
Servera med en god avokado och tomatsallad.

Det är konstigt hur man mitt i en enorm sorg ändå mår bra. Innerst inne så är jag ett jävla vrak. Trots det så vaknar jag varje dag och är glad. Jag mår bra när jag åker till jobbet, jag är glad när jag kommer hem, jag kan äta, jag njuter av träningen, jag kan somna på kvällen. Jag hoppas hoppas att det fortsätter så genom allt jävla skit. Är det förnekelse? Eller är jag som dem i lyxfällan som bara skjuter problemen på framtiden? Nej nu tänker jag må bra, jag är trött på tårar, magknip och och ständig oro.

Därför har jag bestämt mej för att leva igen!

Lillgrisen som är sjuk på Arlanda...


baywatch brudar på G


Cool coolare coolast


Ja även provdockorna hade rejäla sillisar:)















Stone crab market...Gott som fan med hummer, krabba och färska räkor...


Krokodilen kroko


Parad på disneyland










Avslutar med en bild på finaste tjejen...

Jag är nog bland den friskaste människan jag känner...Min dotter är en annan av dem. Hon har haft feber en eller två gånger i sitt liv. Jag kan räkna fingrarna på en hand de gånger jag varit sjukskrivern i mitt liv.

Men tro på fan att jag tre dagar innan vi skulle åka till Florida fick 39 graders feber. Jag kämpade mej igenom en natts arbete men hade lyckan att arbeta med en förstående kollega så jag slappp vårda några patienter och fick iställer agera som "pling plong taxi" chaufför.

Dagen innan avresa skulle ja ha en uppkörning i min blåljusutbildning för att eventuellt komma ännu ett steg upp i körbehörighetsgraden. Men det var inte att tänka på eftersom jag inte kom ur sängen på morgonen.

Men iväg kom vi och skit mådde jag. Ditresan var hemsk. Minou sov max en halvitmma på 16-18 timmars resa. Jag hostade som en gnu och var allmänt hängig.

Dagen efter ankomsten låg även Minou i feber. Vilken lycka! Sen hade hon feber i flera dagar och åt i stort sett ingenting på 7 dagar utan drack endast mjölk. Disneyland såg hon kisandes från barnvagnen när hon inte skrek åt Musse pigg och stackars Nalle Puh. Ungen hade lätt sålt billigt på en auktion och hennes föräldrar var mer utvilade hemma än efter en veckas semester med henne.

Trots det och att Matte slarvade bort sitt bankkort, överansträngde en fot och knappt kunde gå, vi fick parkeringsböter, körde en hel del fel och Minou och jag var sjuka så hade vi det fantastiskt.

Jag ÄLSKAR USA! underbara människor. Jag fattar inte hur de orkar vara så himla trevliga, gästvänliga, glada och spontana hela tiden. Själv känner jag mej numera som värsta butterkakan. Men vi svenskar är helt klart ett jävligt tråkigt och surt folk...

Det var grymt coolt att bara hänga på beachen och glo på alla unika, annorlunda och egna människor. Där finns verkligen alla slags människor samlade på ett ställe. En sak som var negativt var att det var fruktansvärt dyrt. Att käka en skaplig frukost kostade 300 riksdaler och mer för en vettig måltid om man inte ville dricka vatten och käka pommes frites coh hamburgare varje dag. Vilket det böev en hel del av iallafall. Så numera spyr jag på bara tanken av en fettig burgare. Inga pommes frites eller burgare för min del de närmaste två månaderna.

Även om jag vet att jag inte gått upp i vikt eller att min kropp har förändrats något så är känslan i mej själv inte bra. Ingen träning på tre veckor pga sjukdom och sen bara massa skräpmat....När jag är frisk är det nya träningsfreaks Jenny som kommer tillbaka igen, var så säkra.

Här kommer lite bilder ifrån resan!

Vi börjar med de härliga beachbilderna!!!!

Äntligen Miami, beach, sol och hav...!


Bästaste unge!


Familjen sjukdom


Underbara Miami


Lek och sandslottsbygge


Nu vaknar Minou så jag får fortsätta på detta inlägg med fler bilder imorgon....KRAM så länge!