Vi har startat vårt påskpysslande här hemma. Imorse började vi dagen med att måla lite ägg. Shit vad alla högtider blir mycket mer värdefulla och härliga när man har barn.
Önskar att jag var lite er konstnärligt lagd. Men alla kan inte ha alla talanger så vi pysslar hellre än bra....

Som säkert många redan förstått men som jag inte velat eller orkat skriva om till alla, så bor jag inte kvar i huset längre utan flyttade för två veckor sedan till Ringgatan inne i stan. Jag har haft så mycket att göra och det har varit mycket känslomässigt att jag varit tvungen at ligga lågt med det mesta i livet ett tag, blogg och träning fick den mesta stryken.
Men nu är jag lite mer iordning i lägenheten även om det är miljoners mer saker att fixa men dock så redo att både träna och blogga igen.

Tack för allt stöd och support under tiden!

Nu är jag snart tillbaka på bloggen igen. Fortfarande strul med kamera men har lånat mattes nu så jag kan ta fina bilder på mina senaste loppisinköp. Jag är så lycklig över dem...!

På återseende mycket snart...

Det händer en del förändringar i livet just nu. Fullt upp i helgen med göromål så återkommer efter det. Har massa fina nya saker som jag inhandlat på loppis som jag vill visa. Håll till godo!

När man äntligen fått tillbaka lusten till bloggen och har tagit en del nya foton som jag vill lägga upp så krånglar det. Nu har det inte gått att lägga upp bilder på ett par dagar. Jag vet inte om det är min nya dator, bloggsidan elelr någon inställning som jag kommit åt som krånglar...MORR!

Nej jag har inte lagt ner min blogg men jag måste av olika anledningar ha en längre paus. Jag kommer att skriva ett inägg när jag känner för det annars låter jag det vara. Bloggen kommer att återupptas som vanligt i mars igen. Sen har min kamera pajat och jag måste laga den också...

Förlåt! Kram!

Det har varit dåligt med mitt bloggande de senaste två veckorna. Jag upplever det som att jag mer eller mindre bor på jobbet. Tiden där emellan så försöker jag fånga några av solens strålar och njuta av denna underbara sommarvärme. Jag komemr att återuppta bloggandet som vanligt när semstern är slut och livet återgår till det normala igen. Där emellan kommer ett inlägg när jag har lust, ork och tid.
Jag måste även ta tag i mitt fotograferande igen. Tyvärr har inte många kort blivit knäppta denna sommar och det är ytterligare en orsak till mitt minskade bloggande.

För övrigt så ska jag jhop med några andra tjejer ha en loppis i fjugesta på lördag dag. Åter kommer om exakt lokalisation eftersom jag i nuläget glömt gatunamnet.

Jag har haft semster i nästan en vecka och därför har jag även tagit semster från bloggandet. Det behövs ibland för att kunna koppla av fullständigt och inte ha ett endaste måste. Men nu är jag tillbaka igen och nya uppdateringar kommer inom kort...

Har hittat massa röda smultron som jag och Minou glatt tryckte i oss....

Ja om man inte har något bättre för sej en fredagkväll och har lyckats vända på dygnet så kan man ju alltid göra som
 jag, roa sej med att städa ett skitstökigt hus....

Har massor med saker att blogga om men tiden räcker inte till. Så det kommer nog en helt bunt inlägg inom kort. Ikväll kommer kompisar på besök och vi ska grilla så nu måste jag planera för det....

KRAM

För övrigt har jag fått ny inspiration till bloggen igen och det känns roligt...

Tillbaka senare under kvällen. Hysterisk unge sedan två timmar. Själv försöker jag titta på mamma byter bo och höra lite av vad de säger mellan de högljudda skrikattackaerna.

Vad tusan händer i vår stad egentligen? Den ena makabra gärningen efter den andra. Igår kom nyheten att "styckmördaren" hade hängt sej i häktet. Idag knivmördas en 24 årig utbytesstudent av en annan utbytesstudent. I häktet sitter Nicklas Eliasson Sveriges värsta våldtäktsman. I Arboga mördades två hjälplösa barn och deras mor skadades svårt för 3 år sen. För inte länge sedan mördades Fuat Deniz på universitetet.

Hur sannnolikt är det att tre personer kopplade till ett och samma universitet mördas brutalt inom loppet av 4 år? Samt ytterligare en person som nu då tagit sitt liv. Universitetet i Örebro borde nu verkligen ha vanan inne med krishantering.
Vad tusan är det som händer? Jag får kalla kårar i hela kroppen. Borde man ta sitt pick och pack och flytta till norrbotten. Är det en tryggare värld för ens barn att växa upp i?
För här känns ingenting tryggt längre.
Kort efter att nyheten att styckmördaren hängt sej i häktet kommit ut fick jag även reda på att en vän till mej dött. Trolig dödsorsak en överdos eller kvävning av sina egna spyor.

Är det här numera vardagsmat som man bara ska acceptera som en del av sitt liv?
Att utgå ifrån sej själv och föröska tänka på hur långt man själv kunna gå i vredesmod. Jag kommer så långt i mina funderingar att jag kanske skulle kunna mörda en groda. Men inte mycket mer. En människa skulle jag kanske kunna ge en ordentlig käftsmäll, men sen skulle jag inte klara av att göra någon värre skada.

Hur kan så många andra människor inte ha denna spärr inom sej? Jag som tänker att de flesta människor har någon form av självbevarelsedrift och begränsing.

Nej jag vill ha kvar mina vackra tankar om denna underbara stad som jag älskar. Så jag ska försöka tänka lite mer på statsparken med den fina blomsterträdgården, rävgången med den sköna utsikten över hjälmaren, oset med alla vackra fina fåglar, den underbara vägen utefter svartån bort mot hästhagen där jag brukar åka inlines eller gamla Wadköping med de gemytliga små röda stugorna eller varför inte vårt finaste, finaste slott beläget mitt i centrum.


 

I vissa fall så önskar jag att det fanns straff som gick ut på att tortera en människa. Just nu är jag så illa berörd och tårarna bara rinner nerför kinderna. Jag anser att Christine Schurrer är en av dessa människor som borde få det hårdaste sraffet som kan utdelas. Jag vet inte om jag anser att ett dödsstraff är rättvist eftersom hon då är död och inte kan pinas.
Jag har precis läst i FUP (Förundersökningsprotokollet) från händelsen i Arboga. Det är det hemskaste jag läst i hela mitt liv. Det är så påtagligt och nära eftersom jag själv var involverad som ambulanspersonal. Tidigare har jag inte orkat läsa allt om händelsen.
Jag beundrar Emma starkt som en av de mest fantastiska människor som finns. Själv skulle jag aldrig kunna låta bli att hata. Vilket mod att klara av att inte hata. För just nu är det mest hat jag känner. Men jag är upprörd nu och förhoppningsvis lugnar det sig snart.

GODE GUD LÅT INGA BARN NÅGONSIN LIDA MER...

Fördelar med att vakna av barnskrik strax efter fem på morgonen:

du får njuta av morgonsolens underbara strålar och ljus.
du hinner utnyttja dagen (med sömngrus i ögonen resten av dagen).
du får extra underbar tid ihop med barnet. du får titta på bollibompa.

ja eller så föredrar jag att missa alla dessa saker några timmar till och får njuta av en portion sömn istället.
tråkigt att valmöjligheten inte finns en lördagsmorgon...

Idag struntar jag i att lämna Minou på dagis. Hade planerat för lite skolarbete men som vanligt så tryter pluggtarmen. Istället ska vi träna och åka och shoppa. Låter som en bättre ide för oss. Himlans vad lätt det är att ändra sina planer bara sådär.

Nu har äntligen Minous klädpaket från Kameleont design anlänt. Beställningen gjordes för en månad sedan och sen kom paketet bort på vägen. Men tillslut fick paketet in rätt färdriktning och lyckads irra sej hem till oss. Jag blev sjukt glad när jag tittade på kläderna. De är så färgglada och fina. Nästan så jag vill lägga in ytterligare en beställning.
Jag hade beställt de flesta kläder i en eller två storlekar större så hon kan tyvärr inte ha så mycket just nu.

Men denna gröna styrsel i st 86 passade ändå skapligt.

 

www.kameleontdesign.se