Det är skönt när barnen har glada och positiva perioder. Oftast är Minou en väldigt lätthanterlig och glad liten tjej. Men rätt som det är så kommer hon in i en arg period och får hysteriska utbrott 15 gånger om dagen. De perioderna varar en till två veckor och sedan är hon som vanligt igen. Nu vet vi om det och hanterar det bra. Jag tar inte åt mej på samma sätt som jag gjorde när hon började med dem. Nu har hon varit glad och sprallig i flera veckor och jag bara längtar hem till henne varje dag. Underbara lilla unge!

Snart är grannens postlåda fylld med vacker vägsten...Varje dag ökar stenantalet däri...

Det är skönt att ha en bästa kompis!

Lillgrisen min haa varit sjuk i ett par dagar. Hög feber, snorig och hosta. Faktiskt så har hon under sin långa livslängd endast haft feber en gång tidigare. Lite mysigt var det för man fick all tid i världen att lukta och pussa på henne. Hon ville bara ligga i knät och bli buren överallt. Jag njöt av att få pyssla om henne lite extra och gosa ner mej i soffan framför bollibompa en hel dag. Jag tror hennes pappa njöt lika mycket idag när de fick en heldag hemma tillsammans. 
 

Ett barn som är i Minous ålder är så extremt lättroat. Allting är nytt och oerhört spännande. Det är roligt att utforska världen ifrån minsta detalj, barr, myror, småsten till större upplevelser, kameler, badhus och traktorer.

Jag och Minou har haft riktiga upplevelse dagar senaste veckan.

Så här kommer lite bra att göra tips med sina småbarn:

Åk till biblioteket. Där finns inte bara böcker i alla oändlighet utan en massa andra saker att utforska och prova. Dockhus, tipspomenad, gunghäst, pussel och mycket mer. Tiden rinner iväg så ha lång tid när ni ska dit och i Örebro stad så finns ett barnvänligt cafe/matställe en våning upp för en schysst lunch.

Åk och klappa träffa djur på någon bondgård, lantbruksskola, cirkus, granne eller hos någon bekant. Minou och jag hängde utanför en cirkus igår och klappade shetlandsponnys ochs studerade när kamler bajsade.

Bada med barnen. De lär sej att ta sej fram i vatten och övervinna många rädslor. Minou far som en sprattlande fisk och även om hon inte älskar att få huvudet under vatten så blir hon inte panikslagen, rädd eller ledsen.

För övrigt så blir det lite färre inklägg på bloggen när jag har fullt upp på jobbet. Tiden utöver det försöker jag lägga på min dotter....

Tittut mormor. Nu räknar jag dagarna tills du kommer hem igen och hälsar på mej. Det är lång tid för en sån här liten människa som mej att behöva vänta i 7månader på världens bästa mormor. Men nu längtar jag och mamma så himla mycket efter dej / Kram Minou

Första fredgasmys kvällen för Minou i soffan framför tv. Vi hade tjejkväll här hemma med tacosgratäng. Det är så himla mysigt och underbart att ha barn och jag skulle aldrig någonsin villa byta bort livet med henne mot något annat. Jag är så lycklig för varje stund tillsammans med Minou. Jag är aldrig ensam och hon är den bästa vännen man kan ha....Jag är spänd på resterande av livet tillsammans!

Nyvaket litet rufstroll

Det är inte lätt att vara liten konstaterade en vän till mej. Våra egna kärleks, jobb och ekonomi problem är ingenting jämfört med deras. Vadå små bekymmer när man är liten? (Hennes treåring har allvarliga problem som jag tydligt känner igen här hemma). Tack Eva för att du uppmärksammade dessa livsöden.

Dessa problem här hemma är betydligt större än mina egna:

Det är ett litet litet skräp på äppelbiten som man ska äta.
Byxan hänger ner över foten.
Katten stannar inte när man ska klappa den.
Det är inte tillräckligt många puffar i filmjölken.
Korken till tuschpennan sitter för hårt (Mamma är dock glad åt det).
Ljuset slocknar inte när man försöker blåsa ut det.
Man uppmanas bära vantar när det är minus  - grader ute.
Det är några sekunders paus mellan låtarna på cd skivan.

En vanlig onsdag för mej och Minou. Jag njuter varje sekund av att umgås med henne. Numera har hon slutat med sina hysteriska anfall och är för det mesta bara go och glad. Det var väll en testa gränser period som hon gick igenom. Men visst provade hon sin mammas tålamod rejält några gånger. Jag antar att det inte var den första testa gränser omgången, men det känns skönt när den är förbi och man inser att det kommer bättre perioder. Det är lätt att kritisera sej själv som mamma och fundera på vad man gör för fel. Men några stora fel tror jag inte jag har gjort. Jag kanske inte är helt konsekvent alla gånger och det är nog inte det bästa.

Idag har vi iallafall en fröjdens dag tillsammans.

Minou vill givetvis inte vara sämre än storebror Knispo

No hands...!


Efter att jag precis har skurat hela köket och köksstolen är det nu dags igen...

Hittade denna gamla bild på lillpluttan när hon hälsade på sin mamma på arbetet. Numera säger hon tut tut när pappa berättar att mamma jobbar.

Jag gav öppna förskolan en chans förra veckan. Vi har aldrig varit där tidigare och jag kände mej lite bortkommen. Men Minou verkade uppskatta lite nya leksaker och det var lite så där lagom små trevligt. Inget jag kommer engagera mej i att åka till varje vecka men kanske någon gång ibland.

Det bäste var sångstunden som både Minou och jag gillade eftersom vi kände igen de flesta sångerna. Vi har ibland gått på babysång men öppna förskolans sångstund var minst like bra om inte bättre pga av enkelheten i sångerna.


Minou med coolaste hockeyfrillan, "buisness in the front and party on the back"

Min lilla gnälliga sjukling här hemma. Snoren rinner och hostandet ekar i hela huset...

Ytterligare en dag har passerat i stimulansens tecken. Denna dag åkte jag och Minou till badhuset i Hallsberg där vi träffade storkusinen och gamla moster. Men humöret på min dotter verkar fortfarande inta vara det bästa. Efter morgonvällingen fick hon det första hysteriska anfallet. Innan frukosten det andra. Vid påklädningen det tredje. När vi skulle åka det fjärde.

Sen var det en lugnt bilfärd nästan hela vägen eftersom hon somnade en stund. Det var lugnt under hela dagen när vi badade och hon "simmade" omkring som en guldfisk i vattnet.

Hon somnade igen på bilresan hem. Hemma på gårdsplanen fällde även jag ner stolen en stund och så sov vi båda i bilen en halvtimma. Sen var det åter dags för ett uppvaknande med hysteriskt anfall. Resterande av eftermiddagen och kvällen berikades vi bara med någar få korta skrikperioder.

Nu är jag grymt trött i både kropp och öron njuter av tv med det avstängda ljudet. Imorgon bär det iväg till Skövde och utbildning i två dagar. PS utbildning (prehospital sjukvårdsledning).