Är lite vatten farligt? Jovisst man blir blöt och det kanske inte är den behagligaste jag vet. Men vad tusan det går att byta kläder och sminket kan man sminka om.
Nu undrar ni säkert vad jag menar. Jo jag tänker på mitt nuvarande kärring beteende. Detta är bara ett av de konkreta bevisen på att jag blivit mer som en kärring.

Exemplet lyder helt enkelt: Min pojkvän skojar med vattenslangen här hemma på gården och jag vill, nej jag vill absolut inte vara delaktig i hans fjantiga lekar. Jag vill inte blöta ner mej. Jag blir lite sur för att jag känner att om han sprutar vatten på mej så kommer jag att bli arg. När jag tänker tillbaka på incidenten så blir jag mest sur och kanske lite arg på mej själv. När man var nykär så vara alla sånna lekar det bästa som fanns. Man lekte och sprallade hit och dit och livet lekte. Nu ska jag inte klanka helt för vi har fortfarande mycket fjant och larveri här hemma. Mer än många andra om jag får gissa. Men ändå så anser jag att det där var en surkärrings beteende, dvs mitt beteende.

Livet blir så mycket roligare och mer avslappnad om man bara fortsätter och leker och tar tillvara på livets goda stunder utan att tänka för mycket. Jag har bestämt mej för att försöka göra det.

Ett nytt exempel på mitt numera mindre tänkande och mindre-hitta-negativa-aspekter på saker är när jag var hos en kompis i helgen. Vi grillade på kvällen och när Matte åkt hem så satt hon, jag och hennes gubbe kvar på altanen och sörplade vin.
De bor vid en sjö och det tar bara nån minut att ta sej ner till bryggan. Hade man varit tonåring så hade det varit självklart att ta sej ett nattdopp där nere.
Men nu är man ju kärring och jag kom på mej med att sitta och tänka att: åhh då blir man ju blöt, kudden kommer bli våt, det är kallt, jag som hatar att frysa, det finns säkert massa läskiga figurer på vägen ner, osv osv.

Men faktiskt så slog jag snabbt bort de tankarna och lade fram mitt nattdopps förslag. Då kontrade min kompis med att agera kärring och verkade först inte alls uppskatta mitt förslag. Men efter en enkel övertalning så tog vi en varsin lykta i handen, tassade barfota genom det fuktiga gräset. Uppspelta och glada kastade vi av oss alla kläder på bryggan, innjöt den nakna frihetskänslan i kroppen, skrek varsitt vårlskrik och dök sedan i det nattsvarta men lite skrämmande vattnet.
Beredd på det värsta hade jag en föreställning om att mötas av ett vatten kallt som en isvak. Men då vattnat strök av kroppen och jag kände värmen och lugnet så förlikades jag igen med min nuvunna fundering om att leva livet som kärring eller ej.

Det doppet symboliserar slutet för mitt korta nyupptäckta kärringbeteende. Tack och adjö.

Jag har börjat finna glädjen i blommor. Fan jag är värsta kärringen. Förr tyckte man att perlargoner var värsta farmors blomman men nu är den plötsligt jättefin. Hur kommer det sig? Har man blivit en alldeles egen tant eller har smaken förvridits så in i norden? Känner mej för övrigt löjligt nöjd över min Clematis som klättrar efter vår husvägg.....

Solen skiner, det är den 14 juni. Det är Speedway. Folk går omkring barbent och i t-shirt. Jag sitter på kullen och spanar ut över speedwaybanan och drar in den karakteristiska metanol doften. Det som skiljer mej något från övrig publik är att jag sitter insnurrad i en filt. Under den har jag min tjockaste vinterjacka. Under den ytterligare en tjock tröja. Trots det fruser jag. Fingrarna är som isglassar och jag ångrar bittert att jag inte tog på mej långkalsonger också....              

Igår besökte Matte Minnou och jag nostalgibyn som inte heller ligger långt ifrån där vi bor. Det är en familj som har byggt upp en hel liten by med saker från 50 och 60 talet på deras gård. Så vill man ha lite nostaligikänsla och drömma sej tillbaka till hur en del saker såg ut när man själv var liten så är det värt ett besök. Det finns även ett litet gulligt fik där...

Jag har bott här i denna del av närke i två år. När vi flyttade hit hade vi inte en aning om vad som fanns runtomkring i bygderna. Det första året gjorde jag heller igen större djupdykning i det. Men i år så har jag faktiskt varit mer aktiv och det är förvånansvärt vart mycket mysiga och bra ställen det finns omkring om man bara aktivt utforskar det.
Runt Fjugesta nejderna känner jag till de allra flesta ställen men trots att man är uppväxt där så har man ändå inte besökt alla ställen.

I närheten där vi bor numera så finns det en häftig skog med massor med klipppor, grottor och stenblock. Kanon bra skog för även de minsta att leka och utforska. Vid startplatsen finns det kartor i en brevlåda och sen är det bara att följa de gula prickarna och gå vilken längd på sträcka an så önskar.

Jag Minou mamma och Mio var där i veckan. Vi lyckades trots karta och vägvisningar irra bort oss och fick ta vägen genom den tätaste urskogen tillbaka...





Skärmarboda heter stället om ni skulle vilja åka dit...

Äntligen äntligen sommar.
Sommaren hittills i bilder...


Mysiga Nora. Äta Nora glass, strosa vid vattnet och handla i secondhand butiker...




Barnens ö. Stora Holmen. Det lilla och enkla kan vara så mycket roligare än det stora och spektakulära. Klappa fåren, bli rädd för grisarna, åk lilleputtetåget, ta båten över ån, lek i lekparken eller plaska i barndammen.


Frövi badstrand. Bada fötterna, bygg sandslott, hoppa från bryggan, ät hemamgjorda pannkakkor och plocka stenar.

Minou hade ordnat en mysig mors dag för mej igår. Jag i sällskap med henne fick gå på skattjakt i trädgården. Här och där fanns det röda rosor med fantastikt fina meddelande på. Jag blev extremt rörd av vartenda ord som hon och hennes far knåpat ihop.
Vi lyckades hitta alla rosor och även en cheese crunches påse....
Sen avslutade vi med en fika. Jag lyckades faktiskt laga ihop en riktigt god maräng rabarber paj tillsammans med lillgrisen. Som iochförsej försvårade för mej när hon hällde i vatten i degen eller välte ut en dl socker på golvet..

Morsan har denguefeber. Sjukstugan är här hemma i Ölmbrotorp. Det pyttsas nyponsoppa och springs med vattenglas. Men nu tycker jag sjukdomen borde ge med sej efter fem dagars intensivt plågande med feber, huvudvärk, musk och ledsmärta samt röda utslag över hela kroppen. Denna omgång av sjukdomen är inte jätteallvarlig. Drabbas man ytterligare en gång av denguefeber så är dödligheten hög. Då drabbas man ofta av blödning som i sin tur leder till chock med dödlig utgång. Jag tycker dte är dagas att mamma flyttar hem till Sverige nu. Jag vill ha min mamma kvar och Minou vill ha sin mormor kvar.

En ledig helg (bortsätt från sön kväll). Jag kan knappt minnas när vi hade det tillsamans sist. Trots att Matte var på 40 års fest på fredagen och jag spelade poker på lördagskvällen så hade vi den bästa familjehelgen på väldigt länge. Två hela, långa, varma, soliga dagar tillsammans med familjen. Nästan all tid spenderades hemma, pysslandes i trädgården eller bara slappandes i solen.

Jag tror att vår familj behöver mer bara vara utan krav, inte göra någonting, vara hemma, slappa, umgås tillsammans.

Det ska jag se till att vi får i sommar.

Först var jag gravid i 9 månader, sen ammade jag i ett halvår. Sen var Minou så liten att det inte var många tillfällen jag kom iväg på "kalas". Så jag kom bort ifrån alkoholdrickandet under en gasnka lång period. Nu är jag i full gång med träning och pririterar det väldigt högt. Att då dricka alkohol en kväll förstör för dagen efter då jag är alldeles för lam och bakis för ett hårt träningspass.
Jag förlorar även värdefull tid med Minou eller för andra aktiviteter genom att istället ligga och ojja mej i sängen. Nämnvärt roligt att vara för full tycker jag inte heller att det är. Jag gjorde mitt försök under gårdagskvällen men om jag analyserar det hela idag så inser jag att jag hade haft precis lika trevligt utan de två sista ölen. Vilket även hade medfört ett piggare tillstånd idag. Däremot uppskattar jag att tillsammans med en tjejkompis sitta och håva i sej en flaska vin och bli halvfulla och skvallra bort natten.
Summa sumarum så är livet så himla mycket roligare än att bara supa bort.
Jag kanske är tråkig...

1:a njutningen: Sitta i min nya bikini i statsparken med sensate upplagan av Amelia vår i knät medan Minou roar sig på lekplatsen bredvid.



2:a njutningen: Sitta i soffan med ett glas mousserade jordgubbsvin i handen medan Matte lagar en troligtvis underbar grillmiddag med hemmagjord potatissallad och grillad lammfile och halloumiost.

Första gången som påskakärring och årets påsk är förbi. En av de mysigaste högtiderna vi har. Mindre stressig än julen och förväntnigarna är lägre än vid många andra högtider.
Som vanligt så arbetade jag. Men den tiden jag var hemma med familjen var underbar och mysig.

Detta med sömnen är numera ett minne blott. Vare sig jag är på jobbet eller hemma så får jag inte sova. Minou har kommit in i någon vakna och ha nappen period. 3-4 gånger per natt måste jag kliva upp och stoppa in nappen. Däremellan kan hon vakna ytterligare någon gång och sen har hon till råga på allt fått en irriterande hosta som plågar mig nätterna igenom.

Om jag lägger mej elva så vaknar hon tolv, klockan ett. Matte kommer hem med bussen klockan två. Minou vaknar igen halv fem för att kräva nappen. Halv sex vaknar hon och vill komma till mej och läsa en bok. Emellan alla uppvakningar hinnner jag inte somna om för då hostar antagligen Minou eller jag eller i värsta fall båda. Jag vänder och vrider mej och är tillslut klarvaken.

På jobbet så är jag stressad över vetskapen att jag troligtvis inte får sova så många timmar i sträck vilket medför att jag får svårt att somna och vaknar väldigt lätt. Plötsligt tjuter larmet i sökaren och man ska vara helt vaken och alert på två röda (det är jag inte). Är det en lång resväg och min kollega hittar kan jag sitta och vila ögonen under färden ut. Efter avslutat uppdrag ska man ner i sängen igen, slappna av och sova. Nix jag sover inte. Men precis när ögonlocken är tunga igen kommer ett nytt larm. Och sådär håller det oftast som oftast på. Har man tur får man efter sex på morgonen kanske sova fyra timmar i sträck och det känns ofta underbart.

Så att snart ha en ny liten bebis siom ska matas nätterna igenom känns mindre lockande. Kunde man dock beställa dem med posten coh de var ett halvår gamla skulle jag köpa en direkt....

Glad påsk.
Vi har haft en superskön, lugn dag hemma hela dagen. Matte och Minou fick gå på påskäggsjakt i trädgården. Alla fick ett varsitt ägg inklusive katterna.Minou hade dock lite svårt att avgöra vilket ägg som var hennes och smaskade glatt i sej av katternas godis också...

Alla är vi olika och jag räkar vara född med "damp". Matte och jag satt och snackade härom kvällen och jag försökte se lite på mej själv från ett utifrån perspektiv. Jag har ju verkligen tusen järn i elden men jag bara älskar det. Det är ju jag. Utan alla mina projekt, framtidsplaneringar och drömmar skulle jag gå under. Jag skulle inte vara hel som människa och inte vara lycklig. Rastlösheten skulle omdelbart infinna sej och mitt psyke skulle drabbas av bottenlös deprission.

Att ha ett helt vanligt inrutat svensson liv där man har ett 7-4 jobb. Åker hem efter jobbet, lagar middag, sitter två timmar i soffan och sen går och lägger sej är verligen inte något för mej.
Jag vill ha varje vecka olika fylld av aktiviteter och saker att sysselsätta livet med. Livet är roligt och det är till för att levas. Jag lever det varje dag till max. Nästan allting som jag sysselsätter mej med tycker jag verkligen om.

Jobb, jobb och åter jobb. Med drömyrket som arbetsplats så älskar jag att gå dit varje arbetspass.
Träning. Att träna själv eller instruera ger mej båda delarna fullt med energi och glädje.
Att vara med Minou och familjen och bara sitta och titta när Minou leker eller fyllas av hennes blöta pussar förgyller min vardag.
Att träffa alla vänner eller spela poker eller prova nya saker eller gå en squashkurs eller åka och bade, gå på loppis.....herregud dygnet har för få timmar och veckan för få dagar och livet för få år för att hinna med allting roligt som man kan göra i livet.

Jag har endast två jobb, pluggar 50%, instruktör på ett träningscenter, tränar själv nästan varje dag, har en blogg, bor i hus, är mamma och flickvän, är en kompis till mina vänner, en familjemedlem till släkten och har tusen olika andra saker i luften jämt....Damp eller ej men det är jag....

En underbar dag i vårens tecken. Jag tog med min farmor och Minou ut till Öby kulle för att spana på ormar. Vi såg några fin fina "ormgropar". Vi lyckades även få span på några huggormar. Sen njöts det av en fika bland vitsipporna på Sörön....

För övrigt så inser jag att jag inte kommer kunna leva utan min farmor. Trots sina 88 år är hon min allra bästa vän. Hon finns alltid där för mej både fysiskt och psykiskt. Hon är en underbar gammelfarmor till Minou och hon avgudar precis som jag alla hennes små framsteg. Jag tror att många inte uppskattar sina far och morföräldrar tillräckligt mycket. Jag försöker verkligen göra det och jag verkligen älskar min lilla sköldpadds farmor.

Man är den man är samtidigt som man formas av omgivningen och andra människor. Jag beundrar människor somvågar vara sej själva och sticka ut från omgivningen.
Jag har kommit på att jag under flera års tid försökt ändra och ändra och ändra på mej själv. Att jag inte kan vara som jag för för då tycker inte andra bra om mej. Självklart är det mycket bra att reflektera över sitt beteende och hur man är och jag tycker det är viktigt att eftersträva att vara en bra människa som kan utvecklas och förändras. Men det ska vara positiva saker för en själv och för andra.

Jag har blivit en mycket bättre människa i många avseenden och jag har förstått mer av vad som är viktigt för mej. Men det har faktiskt gått lite till överdrift. Jag tänker för mycket på det och hämmar min personlighet. I sällskap med vissa personer hämmas jag själv så mycket mer och det tänker jag förska ändra på. Jag är jag och gillar man inte mej så låt bli att umgås med mej då.

Ett exempel är att jag är världens tävlingsmänniska. Jag blir ilsk på mej själv när jag inte preseterar efter min egen kapacitet och jag älskar att få kämpa och pressa mej till det yttersta. Det tar sej i uttryck att jag kan visa min ilska både verbalt och genom hopp och andra små egenheter när jag förlorar.

Under en lång period försökte jag hålla tillbaka bland annat detta med min tävlingsinstinkt. För man ska ju vara så solidarisk och att visa känslor som är lite mer än vad som är "normalt" sticker i andras ögon.

Jag måste dock poängtera att jag inte blir arg på andra utan mest på min egen insats och att jag alltid låter mer ilsk än jag egentligen är för att jag gillar att uttrycka mej. Sen går det över lika fort som det kom. Men jag är oerhört rättvis i alla spel och tävlingar och är stenhård med att regler efterföljs (ja jag vet att alla inte håller med ex min syster, men det var förr när jag var barn som jag gillade att fuska).

Så hädanefter kommer jag fortsätta försöka vara mer mej själv som jag är på riktigt. Jag är trött på att jag ibland försöker vara någon jag inte är och att försöka vara den perfekta människan.

En anledning att jag trivs så bra i Fjugesta i mina gamla hemtrakter är nog för att där känner alla mej som den jag är och jag vet att de tycker om mej för att jag är just jag.

Nu har jag hittat flera undderbara träningsmänniskor som jag känner att jag kan få vara den där riktiga lilla tävlingsidioten för och de vill fortfarande träna ihop med mej. Så varför har jag överhuvudtaget försökt att förändra mej?

Vi var sena med årets första grillning. Gillar att chocka grannarna och ställa ut grillen redan  i januari. Men idag var det grillpremiär på björkhultsvägen.