Har pimpat mitt "lilla" badrum med chockrosa. Rosa är en mycket fin färg som ofta underskattas.

Lilla haren är nybadad. Finns det nått mysigare än en nybadad bebis inlindad i en handduk.

Kom precis hem efter ett stationspass på friskis och svettis. Känner mej som 80 år med alla krämpor. Nu är jag så trött på mina onda ljumskar att jag har lust att hänga mej i ett lampsnöre.
Men det är ju bra att några muskler och övningar fungerar iallafall.

En mycket bra magövning för de sneda bukmusklerna är att lägga upp sidan av fötterna parllellt på en bräda. Sen står du rätt ut från brädan med sidan neråt. Jobba sedan sakta upp och ner med höften från och mot golvet, tryck med magen. Spänn musklerna både på upp och nerväg och jobba sakta.

Nu blir det helg och jag ska jobba hela helgen så då blir troligtvis vila för min del. Kan ju alltid hoppas jag får bära några gamla tanter ner för trappan i ett trapphus så får jag iallafall lite träning:)

Nu e jag så peppad att få lite fint här hemma. Det är lätt att bli hemmablind när man bott ett tag. Saker man bestämt ska göras skjuts på framtiden. Men denna vecka har jag betsämt att ta tag i flera projekt. Göra fint i gäststugan eftersom mamma kommer hem på lördag, få upp vardagsrumsgardiner, börja göra iordning vår lilla altan med bord och stolar och mys, fortsätta i trädgården med blommor, plantering och upprensning, köpa nya handdukar och ljus till badrummet (chockrosa:)....

Det är bara lite svårt att få saker gjorda samtidigt som man tar hand om lilla råttöga och när hon väl sover hamnar jag så lätt framför datorn...Ska försöka ha lite bättre karaktär framöver.

Jag tycker denna bild på mina hjärtan är så fin.

Jag erkänner. Jag är galen i alla dokussåpor som går. Allt från ensam mamma söker, bonde söker fru, top model, dating in the dark till robinsson. Jag tycker det är ett utmärkt tidsfördriv som innebär att jag inte behöver tänka värst mycket. Jag kan helt och hållet slappna av och bara finnas till. Det är inte heller så mycket känslor som spelar in. Eftersom jag kan tycka det är jobbigt att se program med sorgliga scenarier eller skräckfilmer där man blir rädd. Jag klarar för övrigt numera inte av att se skräckfilm överhuvudtaget. Skräckfilm som är Mattes favoritgenre.
Matte däremot är mindre förtjust i dessa såpor. Men otroligt nog så har han all förstålese för att jag följer dem och skulle aldrig bråka om tvprogrammen. Jag tror knappt vi någonsin haft diskussion hemma vilket program vi vill se fast vi bara har en tv.
Jag har för övrigt svårt att se på film eftersom det är svårt att få mej tillräckligt engagerad att sitta still så länge. Det är väll mina dampbesvär som spökar:) Förr somnade jag alltid och även på bio därför slutade Matte att vilja gå på bio med mej. Idag är det lite bättre och har iallafall de senaste filmerna orkat hålla ögonen öppna till slutet.

Jag var först irriterad för att vi inte har Canal sport + idag. Fick därför följa indianerna på Na match rapport. Som för övrigt är riktigt bra, men lite sämre idag med mindre egna reflektioner och kommentarer av rapportören. Men indianerna var så totalt värdelösa så nu i efterhand så känns det som det kvittade att jag om jag såg matchen eller inte. Hade troligtvis varit ännu mer irriterad om jag sett fiaskot istället för att bara kunna läsa om det.

Vad är det med vissa förare. Ta Walasek till exempel som plockade 15 poäng i Polen i lördags men när han kör för indianerna har han svårt att leverera. Matchen slutade 60-36 till Lejonen. Den enda som levererade skapligt var Nils kristian Iversen. Jag hoppas verkligen inte att detta är något som håller i sej i kommande tävlingar. Nästa tisdag är det returmöte på hemma plan. Heja indinaerna!

Fick hem denna urgulliga retro dräkt för ett tag sedan. Nu har Minou äntligen växt i den. Idag satt vi och spelade maraccas ute på vår "gröna" gräsmatta utan mossa:) och njöt av solskenet. Sen tog vi en sväng in till staden och shoppade. Cubus hade 30% på alla sina kläder. Det blev en del basplagg (linnen och tröjor) och en mjukisdress till mej själv. Det var jag värd:)

Nu har jag varit duktig. Jag har nämligen sysselsatt mej med det mest roliga i hela världen:) Betalat räkningar (inklusive parkeringsböter, morr!), deklarerat, avslutat goboken kontot, överfört pengar för mina vunna auktioner på tradera. Då är det bara att fortsätta dagen i denna roliga anda och åka och handla på Coop:)

Denna dikt är sorgligt vacker och den vill jag ha på min begravning den dagen jag kolavippar.

Så slet jag vingarna av fågeln och sade
- Flyg då!
Bedjande såg den på mig och sa
- Inte flyga men jag kan sjunga för dig!
Ännu mer förbittrad slängde jag fåglen i väggen och skrek
- Sjung då!
Bedjande såg den på mig och sa
- Inte sjunga men jag kan dö för dig!

Hängde en stund på jobbet idag. Vi hade lite internutbildning igen. Fast jag tycker det är ganska skoj. Hade ingen barnvakt så Minousan följde med. Hon behöver lära sej lite också så det var väll bra:) Hon är ju redan världens universitetsbebis. Var med mej på universitet endast några veckor gammal.

Idag var det intraosseös nålsättning på schemat. Alltså en nål som vi borras in i benet ner till benmärgen på patienter som är svåra att sätta en vanligt perifer nål på. Det ska bli intressant, hoppas jag får chans att prova det in real life snart.

Sen fick vi se våra nya kemdräkter som vi ska använda vid kemolyckor. Det var "one size fits all" på dem. Så jag och "Olle" på hundra kilo använder samma storlek på dräkten. Vilket innebär att jag som väger 48 kilo kan få plats i ena fickan på dräkten.


Min kära kollega Peter agerade provdocka

Stackars Minou får agera docka när hennes pappa leker. Här är det racerkörning i dockvagnen...




Nappstöld

Min mamma flyttade för ca 6 år sedan till Thailand. Där driver hon ett litet guesthouse och lever med sin thailänska man och sina hundar. Jag har varit där ett flertal gånger och hälsat på henne och hon kommer alltid hem till Sverige över sommaren. Nu är det exakt en vecka kvar tills hon och hennes man kommer hem. Jag längtar så oerhört mycket. Hon har endast sett Minou när hon var nyfödd till 1 månad gammal. Det ska bli roligt att Minou får träffa sin mormor igen.

I sin familj kommer man nog aldrig att bli vuxen. Även om jag nu är 28 år och har min egen familj så är det ändå speciellt med sin egen mamma. Jag längtar till att mamma bara är här hemma hos mej. Det är så skönt att umgås med henne och bara vara eller att vi lagar lite mat tillsammans, kurar ihop oss med varsitt korsord i soffan, glor på tv och diskuterar vilket tv program vi ska se, går på stan och shoppar eller bara sitter och pratar om livet.

Mamma kom hem för jag längtar efter dej!




Här är jag, mamma, Dang och deras fem hundar på väg till stranden för att bada.

Välplanerat och organiserat var orden för gårdagens event inför GP speedway. Alla satt samlade och bettningen var i full gång. Protokollet var ifyllt. Matchen skulle börja sändas. Spänningen var i luften.
Matchen startade ju 19.00 i Polen och sändningen börjar 20.00. I början brukar heaten bara rulla på och till slut är sändningen i kapp livesändningen.
Men vad händer? De visar inte alla heat som de brukar utan bara några enstaka heat och börjar med sändningen ifrån heat 13. 13 heat som vi inte fick se och vi kunde bara följa halva matchen. Antiklimax ala grande!

Katastrof SVT!!!!!

Vi gjorde det bästa vi kunde av situationen men halva kvällen var förstörd. Vi körde bettningen ifrån heat 13 men då ville inte alla delta istället. Ingen av svenskarna gick tyvärr till semifinalen. Jason Crump vann hela deltävlingen. GRATTIS Crump.

Men för övrigt var det en trevligt kväll med lite buggande och lite öldrickande.


Noga med protokollet inför bettingen

Jag och Guran laddar inför GP

Ikväll är det första omgången i Speedway GP. Idag körs det i Leszno i Polen. Det skulle vara grymt kul att någon gång under sitt liv åka till Polen och gå på en match antagligen i GP eller i elitserien. Speedway är Polens nationalsport och har på flera av sina matcher över 40.000 åskådare. De tre svenska förarna som är permanenta i år i GP är Magnus Zetterström (Indian förare) , Andreas Jonsson och Fredrik Lindgren (gamla indianen). Den jag saknar som jag uppskattar att se köra är Antonio Lindbäck. Men hoppas har har en wildcard när GP körs i Sverige.

Som vanligt samlas vi i PGs gamla garage med uppsatt projektor. Det kommer nog att slinka ner någon öl och det kommer garanteras bettas för fullt.  Jag ser fram emot en mycket spännande kväll!

Rotade bland mina egna babykläder sen jag var liten. Jag hittade massa supergulliga klänningar och dresser. Bland annat fann jag denna super coola stickade gula dress. Jag bara älskar gamla kläder från -70 och -80 talet. Jag tycker det är hur coolt som helst att klä Minou i dem. Hittade även de små tossorna och mössan. Mössan passade perfrekt.

Då var del två av min njurhistoria avklarad. Jag var idag inne på ytterligare en stötvågsbehandling av min njursten. Det gjorde ondare denna gång och jag bad några extra gånger om lite ketogan (morfin). Varför ligga och ha ont när man inte behöver:)
Idag lyckades de troligtvis ha sönder stenen. Så nu silas min blodiga urin för fullt för att få fatt på de små stenarna.
Matte kom och hämtade mej efter behandlingen och jag var som i en dimma. For rakt ner i sängen vid hemkomsten fast jag sovit flera timmar inne på sjukhuset. Han fick stanna hemma från jobbet och ta hand om Minou medans jag var däckad. Skönt att få "vila" men undra hur jag ska lyckas somna ikväll?

Igår åkte vi och kollade in när Matte tatuerade sej. Han byggde på sin tatuering på höger armen. Jag väntar tills den ska bli klar för hans nästa projekt blir att tatuera in något med Minou. Troligvis hennes namn. Jag bara älskar tatueringar så han får gärna fylla hela kroppen med dem. Fast inte ansiktet där går gränsen för min del.

Jag passade även på att boka en tid åt mej själv. Jag har ju en påbörjad tatuering på min högra vad. Men jag tycker det gör förbaskat ont så jag blir aldrig färdig med den. Sen har jag kunna skylla på graviditeten och mina svullna ben men nu vet jag inte vad jag ska skylla på längre. Så i slutet av juni ska den äntligen färgläggas.


Skräckfyllda ögon:)


Minou passade på att utveckla sina skateboard kunskaper under tiden vi väntade...

Det vackraste jag vet,
är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid,
och jag glömmer både rum och tid.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är,
att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr,
och att se hur dagen åter gryr.

En kylig morgonbris,
sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill,
lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.

Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks varsamhet,
är det vackraste jag vet.

Det vackraste som finns,
är att vara någon nära.
När månen lyser klart,
över skog och mark så underbart.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.

Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.

Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks sårbarhet,
är det vackraste jag vet.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig

Fjärde dagen i rad med hård träning:) Idag kändes det verkligen i kroppen. Klarade knappt av att göra triceps övningarna. Instruktören idag var stand in för den ordinarie killen. Hon var jättebra. Passade min stil perfekt. Innan passet startade sa hon att vi skulle tänka efter vad vi ville ha ut av dagens pass och träna därefter. Hon var väldigt noga med tekniken och ville att man skulle utmana sej själv.
Men det jag gillade bäst med henne är att hon var bestämd och kunde på ett bra sätt se till att man inte mesade sej igenom passet. Det är en förmåga som inte alla instruktörer besitter. Jag behöver någon som är hård och ser till att jag kämpar och gör mitt yttersta.

Imorgon blir det en träningsfri dag. Då är det dags för ytterligare en stötvågsbehandling för min njursten. Jag håller tummarna att den går sönder under denna behandling för så värst kul att genomgå den är det inte.

Nu ska jag krypa ner i sängen. Är som vanligt sjukligt trött när klockan slår tio. Godanatt!

Idag fick Minou hänga med sina päron till gymmet. Sen hon var liten har hon varit med där ibland. Vi växlar mellan att hålla i henna och köra repetioner. Idag satt hon på en filt på golvet och lekte. Det fungerar utmärkt.






Redan en riktig liten fighter.


Efter mitt eget styrketräningspass höll jag i ett thaiboxningspass. Idag hade jag kondition och styrka på programmet. Det var bra för då kunde jag köra ytterligare lite styrkeövningar. Det känns så underbart skönt efter ett träningspass. Det blir en annan trötthet och jag får en energikick av det. Mina dampbesvär kommer till utlopp...

Vi var ute och gick runt staden en dag och hamnade i statsparken. Ibland saknar jag Örebro med närheten till allting och till livet och rörelsen. Går man omkring lite så träffar man alltid folk man känner. Men nu på våren är det underbart att bo på landet och kunna vara ute på sin egen tomt och greja och fixa. Idag har det såtts rödlök, gul lök och morötter i landet. Förra året lyckades jag mindre bra med mina odlingar. Matte skäller jämt på mej för att jag är så värdelös med mina gröna fingrar. Tomaterna skulle ju vattnas minst två gånger om dagen och vem har ork till det? Sen planerade de in att bli mogna lagom till förlossningstider. När vi kom hem från förlossningen var alla tomater döda. Nu har glasrutorna i växthuset gått sönder pga snön. Kanske lika bra det för då har jag en anledning att inte odla tomater igen:)


Minou gungar i Statsparken.

Jag har längtat, längtat och längtat efter att årets speedway säsong ska dra igång. Igår var det dags för årets första match (träningsmatch) i Motala mot Piraterna och idag hemmamatch. men tyvärr blev ingen av matcherna av pga detta rökmoln. Flera av indianernas förare sitter fast i England och kan inte flyga hit. Därför är det nu bara att fortsätta längta och vänta tills de riktiga matcherna kör igång vilket de gör den 27/4 borta match mot Lejonen. Första hemma matchen blir den 4/5 mot Lejonen.

Detta är indianerna laguppställning 2010

Igår kväll körde jag en tufft box2 pass tillsammans med en tjej som jobbar på transport på sjukhuset. Det var väldigt roligt för hon är jätteduktig och starkt och tar verkligen i och tränar hårt. Jag tycker om att träna ihop med personer som precis som jag gillar träning. Det är pappande för mej och jag kämpar lite extra om den jag tränar med också gör det. Box2 var betydligt roligare än box1. Box2 innehåller roligare sparkar och instruktören var duktig och peppande. Så det blir fler box2 pass framöver.

Det är kanon att få lite extra hjälp med disken när jag står och lagar mat.

E så trött att jag knappt orkar ta mej upp två trappor till sängen. Önskar Matte orkade bära mej men han e för klen:) Vore skönt att bli buren, avklädd och nedbäddad. Ibland blir man avundsjuk på Minou, hon fattar inte hur bra hon har det.

Jag älskar citat och ordspråk. Ända sen jag var ung tonåring har jag ofta läst enkla dikter och ordspråk. Jag tror att det är en konst att lära sej leva livet i nuet. Det är lätt att alltid tänka på det som har varit eller drömma om framtiden. Men att finnas här och nu och njuta av stunden är svårt. Men jag försöker uppskatta livet och tänka på allt roligt som finns att göra. Att vakna på morgonen och ligga kvar i sängen med sitt barn, att tillsammasn med sin älskling grilla i skymningen, att riktigt köra slut på sej själv under ett träningspass, att sitta på en speedway match och känna metanoldoften i näsan, att få ett varmt leende tillbaka av en sjuk patient som man hjälpt, att  att att att. Ja det går att fortsätta hur länge som helst, så försök att uppskatta de små sakerna i vardagen för det är de som är ditt liv....


Lev i nuet för det är det enda ögonblick du har.

Det bästa sättet att spara tid är att använda den.

Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden.

Röj i besticklådan är en av Minous favorit aktiviteter även om också den numera börjar bli uttjatad. Men det var en sysselsättning som höll längre än fem minuter och var rolig varje gång hon sattes där. Fantasin flödar här hemma för att ständigt underhålla vår 7 månaders bebis med nya lekar och sysselsättningar. Tips? Men det blir roligare och roligare nu när hon blir äldre. Som förälder kan man aldrig sluta förundras över sitt barns framsteg. Minsta lilla rörelse som är ny känns som en stor sensation och måste fotas, filmas och diskuteras med sambon:) Jag själv uppsakattar alltid att få en bild på henne eller dem ihop när jag är på jobbet. Vi är väldigt bra på att skicka sms eller mms till varandra när den ena jobbar eller borta.
Idag hade jag verkligen hemlängtan efter mer än ett dygn borta från familjen. Givetvis blev det en grillning innan mörkret tog över. Kycklingspett med hemmagjord potatissallad med soltorkade tomater och äpple med guacemole till.

Sitter på jobbet och skriver i journaler. Som vanligt haft ett lugnt dygn. Tre höft frakturer/luxationer på rad. Så har fått ge lite smärtlindring iallafall. I eftermiddag efter jobbet blir det ett stationspass på Friskis och svettis sen grillning med lilla familjen. Jag saknar min lilla norpa när jag är borta så längre ifrån henne. Men fördelen med att jobba dygn är att jag är borta lång stund när hon ändå sover. Bra för då missar jag mindre av hennes vakna tid.

Även om vi bråkar ibland och är oense så är jag väldigt kär i min pojkvän och tycker att han är den finste mannen på jorden...

Den lila filten gav jag bort i present och den gröna använder Minou.

Numera är man inte lika flexibel eller har mjölighet att få så mycket egen tid på kvällarna. Idag hade både Matte och jag planerat för oss själva i huvudet att vi ville hitta på något ensamma med våra kompisar. När vi sedan kommunicerade om det insåg vi att allt krockade. Efter flera turer fram och tillbaka så slutade det iallafall med att han åkte och festade och grillade med sina kompisar och jag tog med Minou hem till en kompis. Jag får lite dåligt samveta för då måste hon somna där för att sedan bli insatt i en bil och sen ur bilen och ner i sängen. Men jag oroade mej i onödan för allt gick kanonbra. Hon gnydde lite när jag först satte henne i bilen men sen sov hon som en stock.
Det är skönt att komma hemifrån lite och prata med kompisar. Denna kväll blev det mycket jobbsnack och det är alltid trevligt eftersom vi har ett så himla bra jobb:)
Imorgon ska jag jobba ett dygn och det ska bli riktigt skoj. Det ser jag fram emot. Får förhoppnigsvis sova en natt då också. Det känner jag att jag behöver nu, för jag är trött.

Idag är jag väldigt glad över att jag är ihop med just min pojkvän. Helt spontant hade han handlat hem saker till en grillning. Och inte nog med det han hade även köpt med gula tulpaner till mej. Mina favorit blommor är tulpaner, vita och gula gillar jag bäst. Tänk vad lite kan göra en så glad. Man borde oftare göra småsaker för varandra så att man visar sin uppskattning för sin partner.
Sen vi fick barn har vi betydligt mindre tid för varandra, men den tid som vi är ihop är jag väldigt mån om att det ska vara kvalitetstid. Jag vill att vi ger varandra mycket kärlek genom pussar och kramar. Fast ibland tycker jag faktiskt att Matte glömmer bort mej lite i skuggan av vår guldklimp Minou. Det är därför extra roligt sånna här dagar när jag kan få känna lite mer kärlek från honom. Det är även viktigt att ha roligt ihop och kunna leka och skoja med varandra. Det är nog en av sakerna som jag tycker är bäst i vår relation.  Men kan det bli annat när man är tillsammans med en stor galenpanna.

Människor får tycka vad de vill gällande åsikten av saknaden av ett kärt husdjur. Men min lilla underbara pojkkisse dog iallafall förra sommaren och saknaden efter min Woodpecker är enorm. En av anledningarna till att jag ville bo i hus var att våra katter skulle få bo på landet och springa fritt utomhus, utan att vi skulle oroa oss över att de skulle bli överkörda.
Vi bor några hudnra meter ifrån en järnväg men tillräckligt långt för att tanken att katterna skulle gå ända dit var utesluten. Woody lyckades tyvärr med den bedriften av någon märklig anledning och blev överkörd. Min teori äratt han jagade en annan katt och därför sprang så långt hemifrån.

Woody var mitt lilla barn, mitt allt. När han var liten följde han med mej överallt. Han satt innanför jackan varje gång jag cyklade hem till kompisar på kvällarna. Han älskade att sitta som en liten papegoja på min axel.Han sprang lös brevid mej när jag gick runt Ånnaboda sjön. Han sov hos mej under täcket. Men framförallt så var det bara mej som han tyckte om. Jag fick verkligen känna mej älskad!

Här kommer lite bilder på honom så att jag kan en liten mysig minnesstund av honom...

Det är bra att få hjälp med tvätten ibland...

I skolan idag var vi på KTC igen för träning. Idag var hela dagen fylld med olika patient scenarier. Det finns en docka där som fungerar på de flesta sätt som en riktig människa.
Han kan prata, svettas, bli cyanotisk (blå), blöda ur öronen, ha riktiga andningsrörelser med ljud med mera. Vi kan sätta dropp på honom, intraosseös nål (nål in i benmärgen), lyssna på lungorna, hjärta, intubera (stoppa ner en slang i luftstrupen till lungorna), ställa frågor om han inte för tillfället är medvetslös.
 
Det finns även möjlighet att öva akut trakeotomi (göra öppning in till luftstrupen med ett snitt och underlätta andningen) och akut sternotomi (öppna upp bröstkorgen ex om patienten har en blödning i hjärtsäcken), behandla/reponera frakturer på honom och säkert massa andra möjligheter också. En himla häftig docka iallfall.

Men vissa scenarier agerade vi själva patient och det var riktigt kul. Jag själv hade en gång brutit underbenet och hade fruktansvärda smärtor:)

Nu känner jag mej mer redo än någonsin att jobba och få praktisera alla mina nya kunskaper och färdigheter. Jag önsker verkligen ingen olycka men om olyckan ändå är framme så är jag gärna där och tar hand om er....:)

Jag och Matte var 2007 i Prag. När jag sitter och tittar på gamla semesterbilder blir jag så ressugen igen. Det är så skönt att komma bort ett tag och särskilt tillsammans med sin partner. Här hemma rullar våra liv bara på och tiden räcker inte till. Jag längtar efter att vi bara kan vara med varandra och släppa alla andra tankar. Som tur är planerar vi en resa till Österrike i augusti. Men än så länge är det bara en planering i huvudet. Har ni några tips på platser att besöka, bra boende eller saker att göra i Österrike så dela gärna med er.


Den kända klockan i Prag.


Vi besökte en kyrka fylld med dödskallar


Knäppgöken med mina trosor på huvudet


Vi drack en held del av deras goda öl....

Idag har vi varit på KTC, kliniskt träningscentrum. Vi har tränat avancerad hjärtlungräddning för barn, ergonomi och förflyttningar samt självförsvar. En mycket givande dag. Imorgon väntar ytterligare en späckad dag på KTC med nya praktiska övningar.

Har bebisen någon andning?


Den medvetslösa långa farbrorn på över 100 pannor ska ner på golvet.


Och ner kom han!


Det krävdes många karlar för att klara av att lyfta honom...

Ett för mej nytt pass är nu avslutat. Crosstraining vilket är ett löppass. Underbart skönt att vara utomhus när det är så här fint väder. 1,5 tim träning varvat intervaller, backträning, vanlig löpning och styrketräning. Min kondis höll bättre än förväntat men tyvärr gjorde sej knä och ljumsksmärta allt för väl påmind. Känns riktigt värdelöst att inte kunna ta ut sej ordentligt och ge allt under träningen. Får väll lägga in mej för diverse små operationer och fixa till alla slitage skador som uppkommit pga 11 års kampsportträning.

Man pratar alltid om vem bebisen är lik eller inte. Jag tycker att Minou mest är lik sin pappa då hon har hans färger. Blek och rödhårig:)
Men jag tycker numera att Minou är ganska lik mej när jag vara bebis. För övrigt tror jag hon kommer få min potatisnäsa och mina eskimåögon.

Då var äntligen den sista fjärdern inne i snabeldraken.
Spöket har utsatt oss för ännu ett terrorist angrepp. Igår släpade han in en fågel i huset och spred fjärdrar i badrummet, hallen, köket och vardagsrummet. Men Matte hittade ingen fågel och sa åt mej att leta när jag kom hem. Fågeln låg mitt på vardagsrumsgolvet och hur den undgått honom är för mej en gåta. Men det är väll det typiska manssyndromet som alla karlar är drabbade av. Saker som ligger mitt fram näsan på dem verkar osynliga och förmågan att lyfta eller flytta på ett föremål för att finna det man söker verkar vara en omöjlighet...

Så här såg det ut i vintras när jag var barnvakt till min systerson Mio och jag och en kompis skulle ut på promenad med våra tre småttingar. Tur att hon ska få ytterligare en liten knodd och hon redan hunnit inskaffa en iCandy vagn. Undra hur det kommer se ut när den är född och vi ska ut och gå med alla?

Jag har en tendens till att bli beroende av saker. När jag väl börjar med en ny grej har jag svårt att sluta. Exempelvis tradera, blogg, träning, vissa ingredienser i mat med mera. Mitt senaste beroende uppkom i helgen när jag var hos en kompis och hennes man.
Jag är ju en älskare av sällskapsspel även om jag är världens sämsta förlorare. Jag hatar att förlora. Vi spelade ett för mej nytt spel, Ticket to Ride. Det var lite av ett strategispel och gick ut på att samla poäng genom att bygga järnvägar mellan olika städer i USA. Kankse låter tråkigt men det var det inte. På natten mellan lördag och söndag låg jag bara och funderade på olika strategier att prova samt lite nya spelvarianter. Tyvärr så vann jag ingen av tre spelade omgånger utan får bara gratulera Mariells man Per till alla tre vinster.
Så nu står ett Ticket to Ride spel högt på min önkselista. Bara tråkigt att det är långt kvar till jul och ännu längre till min födesledag...

Här får jag följa med mamma och handla messmör och katrinplommonpure för jag är lite förstoppad.

Ikväll hade Matte och jag skaffat barnvakt till lillnorpan. Vi åkte in till stan för att gå på bio. Först landade vi på oleareys för lite förtäring. Deras ceasarsallad med kyckling är förödande god.
Sen gick vi på Alice i underlandet i 3D.
Det var andra gången i mitt liv jag såg en biofilm i 3D. Vi kämpade oss nämligen till Katrineholm för att se på Avatar när den kom ut. Då fanns ju inte 3D i Örebro vilket nu e kanon att det gör. 3D känn som nästa stora innegrej och jag kan villigt erkänna att jag är såld på det.
Jag ser aldrig på film hemma. Eller iallfall extremt sällan. Vill jag se på film så vill jag ha en ordentlig upplevelse och det tycker jag att det blir med 3D.
Till och med jag lyckas hålla mej vaken då. Idag satt jag och jäspade innan filmstart men sen var det aldrig några problem att hålla fokus och vakenhet. (Det har nog hänt ett antal gånger att jag somnat på bio:) Det blev så illa att Matte inte ville gå på bio med mej förr.
Alice i underlandet var kanonbra den får ++++ av mej i betyg.
Men vi hann knappt upp på uppfarten hemma innan jag hade kastat mej ur bilen för att få veta hur det gått med lillnorpan. Allt hade gått superbra. Kan det gå annat när man har tre barnvakter på samma gång?

Planeringen var att träna ett stationspass idag men det började så sent och jag kände för att komma hem lite tidigare. Så jag ändrade mej och ville gå på ett box pass istället. Hittade tyvärr ingen att köra med men gick iallfall dit med två kompisar.
Jag fick köra ihop med en liten kille som såg ut som en av de där två tvillingarna i sagan om ringen. Och faktiskt var han ganska bra på att hålla mitsarna vilket var min skräck innan när jag inte visste vem jag skulle få köra ihop med.
Puh det var skönt att få slå ut lite energi. Körde även alla armhävningar utan typ 5 på fötterna. Mitt mål är att alltid köra alla armhävningar på fötterna på passen men vissa pass innehåller så många armhävningar, så just nu känns det som en omöjlighet.

I bilen hem satt jag och tänkte på att det var ganska länge sen Matte spontant lagade mat en kväll. Han måste ha hört mina tankar för när jag öppnade ytterdörren hemma så kände jag mat doften komma emot mej. Han hade tänt ljus och lagat en fläskfilegryta med fransk senap och rotfrukter i ugn samt en avokado och fetaost sallad till.
Vilken bra kväll det blev...

Igår var vi ute och fixade i trädgården och då såg jag de första små vårblommorna runt vårt hus. Det är så skönt att våren är här.

Jaha då är denna vinter slut för den här gången. Ush vilken lång vinter det har varit. Men jag måste ändå lägga in lite härliga vinter bilder för det är inte ofta man har möjlighet att ta sånna fina bilder eftersom vi sällan har så mycket snö i detta blaskland.

Låg inne på sjukhuset idag och skulle spränga bort min njursten. Jag var grymt trött när jag kom dit för Minou vaknade 04.00 i morse och då hade jag endast sovit i fyra timmar. Jag njöt när jag fick smärtstillande och lugnande inför ingreppet. Jag sov som en stock. Jag rullades in på salen för stötvågsbehandlingen men jag var så trött att jag inte ens orkade öppna ögonen. Jag bad att få blunda när sjuksköterskan berättade och gick igenom ingreppet med mej.
Det gjorde ganska ont att få 90 slag/min över njuren. Jag fick lite extra smärtstillande och sen somnade jag faktiskt. Det var nog första gången de haft en patient som sovit under en stötvågsbehandling:) Vissa tycker att det gör så ont att de måste avbryta.
Min sten gick inte sönder så jag måste infinna mej på sjukhuset ännu en gång om två veckor. Tills dess ska min urin silas i hopp om att det kommer ut några bitar en stenen.

Matte påstår ju att Spökets kall i livet är att terrorisera honom/oss så mycket som möjligt men jag undrar vem som terroriserar vem mest egentligen...

Man måste ta påsken på allvar...

Minou är gul klädd i sin mosters gamla mössa och halsduk från slutet av 70-talet.



Minou flyger till blåkulla




Även Matte flög till blåkulla



Minou fick en ny påskmössa

Matte har tre bästa vänner som hänger ihop en hel del. Vi var par nummer tre att få en flicka när Minou föddes. Idag födde min bästa kompis Anna och hennes Petter också en liten tös. Så nu är cirkeln sluten när alla fyra killkompisar har fått en varsin flicka. Innan var jag abslout säker på att de skulle få en pojk för att statistiken talade för det. Men fel hade jag iallfall. Jag är så glad för deras skull. Tjohooo!!!

Dessa coola retrobyxor från Me and I köpte jag på tradera förra veckan. Tradera är helt klart kanon bra när man har små barn och varken har tid eller ork att springa runt i affärer med barnvagn.

Jag älskar att leka och tävla. Att kombinera lek och att stimulera förhållandet är en utmärkt kombination. Mitt senaste påfund går ut på att ena veckan så ska Matte vara på ett särskilt sätt. Han ska i en vecka tänka och agera på ett ord tex omtänksam, generös eller nått annat positivt för relationen. Han fösöker att efterleva det under en vecka och när veckan är slut ska jag gissa vilket ordet är.

Jag har tänkt på att han denna vecka har varit väldigt bra med en grej här hemma men idag när jag skulle gissa på ordet/saken så hade jag totalt glömt bort det och kunde inte alls komma på vad det kunde vara.

Han har nämligen varit väldigt duktig med städningen denna vecka. Diskbänken har putsats minst två gånger per dag och ingen disk har lämnats orörd. Golven har dammsugits och kläder plockats undan. Underbart!

Nu är det min vecka och jag sitter och funderar på hur jag ska vara....Förslag?


Det är viktigt att jobba på att vårda kärleken efter flera år tillsammans och en underbar liten dotter. Det är inte lika enkelt att ha tid för varandra längre...

Jag saknar redan spädbarnsåldern. De små liven är så små, söta och oskyldiga. När jag var inne i den perioden fattade jag inte riktigt hur underbart och mysigt det va. Nu får jag istället titta på bilder och njuta.

 

En dag i vecka 33 skulle jag åka till mina kusiner i Karlskoga på kalas. Bebisen i magen sparkade febrilt hela tiden så jag fick sitta och trycka ner de sparkande benen under revbenen med min hand. När jag kom ut på motorvägen så upphärde plötsligt sparkarna och jag fick akuta smärtor i magen istället.

Jag körde in till kanten av motorvägen och ringde panikartat, tjutande till Matte. -Ring ambulans skrek han men jag var tvungen att övertalas till att göra det. Tillslut ringde jag motvilligt till SOS. Men jag ångrade mej mitt i samtalet och sa att jag inte längre ville ha nån ambulans. Jag var ju inte direkt sugen på att mina kollegor skulle komma och hämta mej. Jag ringde Matte igen. Men han propsade fortfarande på att jag skulle åka ambulans och sa att han aldrig skulle förlåta mej om det hände vår bebis någonting.
Jag ringde upp SOS igen och sa att jag ville ha en ambulans iallafall. Blinkande med blåsljus dök den snart upp  brevid mej på motorvägen. Tre av mina kollegor kom räddande till min undsättning:)

Väl på sjukhuset blev jag undersökt och de försökte utreda vad mina magsmärtor berodde på. Enligt mej så kom de absolut ifrån livmodern och berodde helt klart på någonting med bebisen. Njuren uteslöt jag helt eftersom då har man ont i ryggen och det visste jag för det hade jag läst och jag var faktiskt själv sjuksköterska:):)

Jo så då bestämde de sej för att jag troligtvis snart skulle föda. Men ingen bebis kom och till slut så fastslogs det att det iallafall var ifrån min njure problemen härörde. Njuren var avstasad av någon anledning och svullen och kunde inte tömma sej på urin. Därmed fick jag känna mej besegrad...:(

Nu vet jag vad det är som stasade av min urinledare, en njursten nästan 1 cm i diameter.
Imorgon ska stenen operaras bort genom tryckvågsbehandling.

Ush fy och blä nu får jag själv prova på att vara patient...

Ikväll hade jag ett antal saker på min önskelista över saker jag vill få gjort.

Klista in nya foton i Minous fotoalbum.
Sy färdigt två babyfiltar.
Skriva klart metoddiskussionen på forskningsplanen.
Kompletera frågorna på vårt inlämnade kvalitativa arbete.
Blogga.
Snygga till och uppdatera i min pärm över behandlingsriktlinjerna från ambulansen.
Titta på Johan Falk filmen kl 21.00.
Fortsätta råplugga avancerad hjärt och lungräddnig för barn.

Som vanligt blir knappt någonting från listan gjort. Och jag har en tendens att alltid välja de roligaste sakerna först. Blogga blev en av sakerna som jag valde ut att göra:)

Sitter på jobbet och jäspar. Jäspar fast jag har sovit hela natten till halv sex på morgonen. Kan knappt tro det e sant. Vi fick sova inatt fast att det var påskafton. Vi körde som bil nummer tre men ändå. Hur ofta händer det att 911 inte behöver jobba en påskaftonsnatt?
Men jag är faktiskt bara glad över det för att sova är högt prioriterat på min lista. 

På jobbet skolas jag nu in att arbeta som sjuksköterska istället för som tidigare undersköterska. Det innebär att jag kommer ha det medicinksa ansvaret för patienterna när jag jobbar. Så därför vill jag administrera och behandla patienterna och använda läkemedel så mycket som möjligt, nu när jag jobbar ihop med en erfaren sjuksköterska. Problemet är att under de fyra senaste passen (dygnen) jag har jobbat har vi inte behövt ge en endaste patient nått läkemedel. Är inte det ganska otroligt? Jag önskar verkligen ingen smärta och lidande men däremot att jag får de körningar som innebär lite läkemedelshantering.

Klockan är nu 08.00 på morgonen och hittills har vi endast haft tre larm och två patienter som medföljt till sjukhuset. Det är väldigt lite. Så det är kanske lika bra att jag kryper ner i sängen en stund till för jobba verkar jag ju inte behöva göra....godnatt!

Ibland tycker jag min kreativitet på lekar att underhålla Minou med tar slut. Då är det bra att pappa har en fantasi som i drömmarnas värld.



Jag tror att man som mamma och pappa kompleterar varandar utmärkt. Hemma hos oss är det Mathias som leker alla sjuka lekar och jag som gör ramsor, sjunger sånger och läser böcker.

Årets första grillning är nu avklarad. Den genomfördes med mina två bästaste vänner. Jag blir så glad när vi träffas. Tyvärr gör vi det allför sällan då de båda valt att lämna det spektakulära Örebro för rikets två största städer. Min dröm är att de i sinom tid kommer flytta tillbaka hit. Ja jag är egoistisk när jag tänker så men jag saknar dem så mycket.

Jag kan tycka det är svårt att hitta riktigt bra tjejkompisar. Ofta kan jag tycka att tjejer är för ytliga och tjejiga för min smak. Jag gillar att umgås med tjejer som har en ganska rå eller sarkastisk humor. Jag tycker om när man bara kan hänga och vara utan några särskilda planer eller krav. Då träning är viktigt i mitt liv så tycker jag det är grymt när man kan träna tillsammans som kompisar (utan att vara rädd att en nagel ska gå av).
Jag har faktiskt rätt mycket killkompisar och detta är nog anledningen. Sen är det svårare att finna bra vänner ju äldre man blir, just kanske för att man är mer kräsen eller egentligen inte har behov av fler vänner.

Nu låter det som att jag inte vill ha nya vänner och helst inga tjejkompisar men det är inte alls så jag menar för det e klart att jag vill det. Jag bara reflekterar över vilka vänner jag har och varför...

Mina tre bästaste tjejvänner är vänner som jag haft sen jag var 6 år gammal. Jag tror att vi är så lika för att vi kommer från samma lilla byhåla och att vi genom åren har upplevt så mycket tillsammans. Våra familjer känner varandra och vi känner till varandras historia utan och innan. Det är skönt att ha dem och även om jag inte träffar två av dem så ofta så vet jag att de alltid finns där för mej när jag behöver dem eller inte behöver dem....TACK!


Mina två "bruna" vänner. Vi sa nämligen när vi var yngre att vi brunetter var lite bättre än blondiner....(Fast nu har vi även blondiner till kompisar:))


Fläskfilespett med vitlöksbakad potatis serverad med fetaoströra och avokadosallad.