Herregud vad det har stökats och bakats de två senaste dagarna. I år ska julen bli på riktigt. Jag ska för första gången på många år njuta av julen. Även om jag kommer jobba en del så kommer jag vareviga lediga stund försöka njuta av att julen nalkas. Eftersom jag är ett skilsmässobarn så har julen under många år varit fylld med dåligt samvete. Dåligt samvete gentemot dem jag inte firat julen med. Under fleraårundvek jga julen medvetet. Flera jular frade jag utomlands. Jag har firat jul på Nya Zeeland, i Thailand och i Bolivia. Andra jular har jag frivilligt tagit åt mej jobb. Genom att undvika julen har jag försökt undvika alla konflikter.

Förra året såg jag mycket fram emot julen. Den första julen som en egen liten familj. Minou var bara tre månader och ingen av oss hade riktigt landat ännu efter hennes ankomst. Matte och jag hade ändå från början enats om julens upplägg men sen kom Minous farmor plötsligt in i bilden och ändrade allt. Hon skulle absolut träffa sitt branbarn på julafton och det tvingades ändra alla våra tidigare planer. Bök och stök och bråk och julen blev som den blev.
I år blir det ganska lika men jag har ändå bestämt att jag, Matte och Minou ska vara själva hemma hela morgonen och dagen. Inga besök inga utflykter. Bara vi....

På eftermidagen, kvällen och natten har jag beredskap på jobbet vilket innebär att jag blir inkallad dit vid behov. Det känns faktikst okej för det är lite mysigt att få ta hand om sjuka och behövande just på julafton och göra det så mysigt man kan för dem.


Familjen gör sej redo förpepparkaksbak...

Burkfia



Huset är färdigt!


Det blev även några vanliga pepparkakor med kristyr som hamande i denna fina gamla burk...