Min lilla fjantlisa har blivit så stor att hon numera kan skrutta omkring med gåvagnen. Ofta är det någon som är lat och tigger snålskjuts...

Vi har en av världens bästa grannar:) Häromdagen kom han över och frågade om vi gillade hallon. Och det gör vi ju. Vi var välkomna att komma och plocka hallon från hans buskar så mycket vi ville. Det gjorde vi såklart. Minou är helt galen i bär. Men det var svårt att hinna fylla burken för jag var tvungen att fylla min dotters mun hela tiden. Sen åt vi färska hallon med mjölk....

Mina fyra kusiner är pojkar, mina tre "fosterbarn" i min kontaktfamilj är pojkar. Min systers barn är en pojk. När jag blev gravid ville jag så innerligt att det skulle bli en flicka. Jag var trött på att handla pojk leksaker. Jag ansåg att det var lättare att handla presenter till en liten flicka. De tycker om att sitta och pyssla och greja med små pyssliga detaljer. Jag var sugen på att gå i affären och spana in söta klänningar, rosa bodies, hårband och små nätta skor.

Jag kände att jag bara var tvungen att få en dotter. Samtidigt skämdes jag över känslorna eftersom det från omgivningen kan uppfattas stötande. För jag kände att det svaret som man skulle svara på vilken kön man ville ha skulle vara att det inte spelade någon roll, huvudsaken var att barnet var friskt. Men för mej spelade det roll. Därför ville jag under graviditeten ta reda på vilket kön bebisen hade.

Först kände jag hela tiden att det var en liten tjej som låg där inne och sparkade men en vecka innan ultraljudet intalade jag mej att det var en pojke. Kanske för att mentalt förbereda mej på att det faktiskt kunde vara så.
Jag var nervös innan ultraljudet men också mycket förväntansfull. Jag visste att jag skulle bli riktigt besviken om det var en pojke. Fats jag visste också att jag skulle komma att älska min pojke lika mycket också.

Men när jag hörde barnmorskan berätta att vi väntade en liten flicka och att hon klart och tydligt kunde se två små blygläppar blev jag oerhört glad. Ett leende spred sej snabbt över mina läppar. Jag tror att det kändes skönt för Matte också eftersom han visste hur gärna jag ville att det skulle vara en flicka. Även han önskade att det skulle vara en flicka. Men det berättade han inte förren vi hade tagit reda på att det faktiskt var så.
I början frossade jag i rosa kläder men tröttnade ganska snabbt på det och nu är jag ganska trött på allt rosafärgat.

Jag älskar min lilla flicka mest på hela jorden och är fortfarande oerhört tacksam att jag fick en dotter. Jag brukar drömma om framtiden tillsammans med henne och det fyller mej med gläjde att tänka på allt roligt vi förhoppningsvis kommer uppleva ihop.
Sitta på stan och fika och tala om hemliga tjejgrejor, spana på killar, shoppa, sitta uppkrypna tillsammans under en filt i soffan och titta på en äkta tjejfilm med godispåsen i högsta hugg.
Jag längtar tills hon har lite längre hår så jag kan sätta upp det i små söta tofsar på sidorna (men det verkar dröja):)

Men framförallt njuter jag av vereviga sekund tillsammans med henne. Hon är mitt ALLT!

Dags att krypa ner i min egna säng efter en natt på jobbet i jourrummet. Är ledig i tre dagar nu så ska passa på att njuta av Minou varenda vaken minut.
Sov gott alla!

Att krypa upp och ner, upp och ner i en grop i lekplatsen var tydligen extremt kul...

Här är Minou med sin farfar. Jag tycker de är lika och att mycket av hennes drag kommer från Mattes pappas släkt. Alla säger att Minou är sås lik sin pappa men jag kan även se mycket av mej själv i henne när jag var liten. Det är roligt.

Här är Minou med sin farfar...

I måndags kom min kära vän Hanna och hälsade på mej. Hon och jag är uppväxta tillsammans och har känt varandra sen vi var sex år och gick på lekis. Numera bor hon i Stockholm vilket gör att vi inte träffas lika ofta. Hon är en sån bra och skön kompis att umgås med för vi behöver inte göra något säskilt alls. Barra vara hemma, laga lite mat och glo på film ihop. Vi hanna med två st filmer på kvällen. Först hyrde vi den svenska filmen Farsan av Fares Fares. Den var lättsam, lite smårolig, lite småsorglig, lite förutbestämd och väldigt enkel. Men som vanligt när Fares Fares gör filmer så lyckas han få en att känna igen sej i flera scener eller att man alltid kan relatera och känna igen sej i situationerna fast i filmen är de omgjorda med ett stort lass humor.

Sen såg vi ytterligare en film och det har väll aldrig hänt att jag sett på två filmer i rad. Vi såg på en amerikansk film som heter The road. Viggo Mortensen har huvudrollen och jag bara älskar hans talangfulla skådespeleri. Han skildrar sin karaktär med inlevelse och känsla på ett unikt sätt. Filmen var extremt bra. Jag och Hanna satt som på nålar hela tiden. Pulsen var konstant i 130 slag/min. Händerna svetttiga och kudden i fast beredskap framför ansiktet. Några tårar trillade nerför min kind några gånger och det var skönt när Matte kom in och tittade slutet med oss för då kunde jag krypa upp under hans arm och känna mej lite omhändertagen:)
Den rekomenderas starkt!

Igår han vi med en sväng ut i skogen för att jaga rätt på några gula kantareller. Nästan en liter fick vi ihop på under en timma. Kantarellerna åt jag och Matte upp igår kväll. Vi grillade Oxfile och jag gjorde en kantarellsås och persilje och smörslungad färskpotatis.

Igår "tvingade" jag min syster att vara nattbarnvakt. Jag planerade att söva min dotter hos henne vid sjutiden. Allt gick enligt planerna. Hon somnade förvånansvärt lätt. Min systers son höll på och stökade och lekte liet högljutt så hon vaknade till lite men somnade om igen. Klockan åtta när jag står redo med skor och jacka på välter Mio en dörr över sig som stod lutad emot en vägg. Han gallskriker, min syster gallskriker och Minou vaknar givetvis och gallskriker. Sen är Minou klarvaken. Jonna måste söva Mio innan hon kan ta hand om Minou men jag kom iväg tillslut till mina kompisar. Vi åker då Cheva till Askersund där det var bilcrusing. Vi sitter och spelar akustisk gitarr och sjunger hela färden och crusar en sväng genom samhället. Sen avslutar vi kvällen med en rock n roll fest med livband. Jag dansar bugg hela natten till två innan vi åker hemåt igen.
Klockan tre dimper jag ner på min systers soffa. Klockan sju vaknar Minou. Bara att stiga upp och gilla läget....

Kom till jobbet vid halv fyra. Vi fick körning direkt och sen har det rullat på i ett. Vi har inte ens lämnat av och rapporterat över patienten på akutmottagningen innan det piper i sökaren igen. Nu är första gången jag sitter ner och andas en liten stund. Men vi är på tur igen så det blir säkert inte långvarigt.

Har ingen lust att blogga idag. Sitter på jobbet och hoppas få lite körningar men det är stiltje. Samma problem som vanligt. Vad ska jag äta. Ingen matlust ikväll. Fast har ätit superbra i två veckor vilket är underbart. Min kropp blir nog glad över det.

KRAM till alla!

Allt började bra  men slutade i katastrof. Ibland känns det som livet blir en parodi. Det är inte roligt...

Himlans skitväder. Ska detta förstöra vår första tänka lilla semester. Någon vägrar åka om det är det minsta lilla blött. Jag tror man kan ha ganska mysigt ändå bara det inte regnar....Skit regn!

Åhh kan inte maten vara klar snart. Det är jobbigt att vänta när magen kurrar...

Imorgon beger sej vår lilla familj ut på en camping och fiskeutflykt över en natt. Norpan ska sova i tält för första gången. Jag ska ta med en liten madrass till henne att sussa på. Vi hoppas på bra väder och stor fiskelycka. Första semestern ihop denna sommar. En kort men förhoppnigsvis härlig utflykt. Nu ska jag försöka sova lite för det är min tur att gå upp med snorkråkan imorgon bitti. Även om jag är trött så är det mysigt att få vara med min lilla glada tjej i arla. Sov gott igelkott!

Hej alla. Om ni lämnar kommentarer till mej så ska jag bli bättre på att svara på dem. jag vet att det har tagit för lång tid ibland. Jag kommer att svara/kommentera i samma inlägg som ni själva har skrivit. Gå därför gärna tillbaka och läs i de inläggen igen. Har ni egen blogg kommer jag försöka skriva i den.

KRAM

Har precis landat hemma i soffan, full i magen av underbar tacogratäng. Ett dygn på jobbet på nattbilen är till ända. De två första körningarna var personer som blivit getingstuckna. En liten treårig pojk och en äldre dam.

Försökte sova någon timma på natten med blev klockan fyra abrupt väckt av det gälla pipande på sökaren. Höggravid kvinna med värkar. Japp tänkte jag och hoppades på min första förlossning. Men den lilla bebisen hann inte komma ut under färden men det var hur mysigt som helst och sitta där bak och andas ihop med mamman och stötta henne i värkarbetet. Jag vet ju numera hur det går till och det är lättare att sätta sej in i hennes situation och vara det stöd som jag själv hade velat ha. Åhh det var mysigt och jag hoppas allt gick bra för familjen.

Vi hann med ytterligare en getingstucken på morgon kvisten. Problemet var bara att hitta till personen som var i en sommarstuga men inte hade en aning om vart de var. Att de hade druckit några öl gjorde nog inte saken lättare och inte heller att de hade mindre kontroll på höger och vänster:) Men efter 45 minuter lyckades vi iallafall irra oss dit. Sex i morse stöp jag i säng men hade ändå svårt att somna.

En av mina arbetskollegor som är i min ålder ringde mej i förrgår. Han berättade att han varit ute på en promenad på natten. En kille med utlänsk härkomst kom fram till honom och sa att han ville ha hans plånbok eller mobiltelefon. Plötsligt känner min kompis hur han får ett slag i nacken och sen minns han inte så mycket mer. Han blir misshandlad, sparkad och slagen. Förbipasserande hittar honom och ringer ambulans och ytterligare några kollegor får komma och hämta honom. Antar att de blev lite ställda över att behöva hämta en arbetskollega.

Min kompis blir inlagd på intensivvårdsavdelningen över natten med misstänkt hjärnskada. Men mår som tur var bra nu och klarade sej med en kraftig hjärnskakning och ömmande kropp.

Jag tycker det är riktigt läskigt hur världen och samhället håller på att förändras. Man kan inte vara trygg i sin egen stad. Det är omöjlight att ta en promenad ensam på kvällen/natten utan att behöva vara rädd för att blir överfallen, misshandlad, rånad eller våldtagen.
Jag blir mer och mer paranoid när jag är ute och går ensam sent på kvällen och misstänker varenda människa för att vara våldtäktsman. Nu när jag bor på landet så händer det inte så ofta och jag försöker i det längsta att undvika att gå ensam. Men ibland måste man och jag tycker det är för jävligt att man inte ska kunna göra det och samtidigt känna sej trygg.
Det som känns tragiskt och jobbigt är att jag vet att det inte kommer att bli bättre i framtiden och när Minou är tonåring så kommer det säkert att vara ännu farligare.

Imorgon är det dags för jobbet igen efter fem dagars ledighet. Det är verkligen underbart när man får vara ledig lite längre period. Jag hinner vila upp mej, släppa alla tankar på vad jobb heter och hinna sakna jobbet och tycka det ska bli skoj att åka dit igen.
Nästa vecka kommer jag börja jobba ihop med en annan "gubbe". Min kära parhäst Heimer har gått på semester så nu ska jag och Arne slita med varandra i fyra veckor. Det blir säkert hur bra som helst.

Jag och Matte var på stan en sväng förut. I butiken änglarum hittade jag denna urgulliga väska för 99 kr. Den köpte jag till Minou. Tänkte hon kunde ha den som sin egen resväska att packa med leksaker i när vi åker bort.

På lördagskvällen var det fest i byn. Det är en fest som raggarklubben i byn ordnar varje år. Jag hade superkul och dansade nästan konstant från att jag kom dit tills jag ragglade hemåt halv tre på natten. Det var ett rock n roll band där som bara spelade gamla härliga rock n roll låtar. Det var helt underbart och tjejen sjöng som en gudinna. Massor med folk rockade loss på gräsplanen framför och verkligen levde ut sina danstalanger. Jag blir alldeles varm i kroppen av nostalisk rock n rollmusik. Bandet gjorde verkligen allt för att återge den gamla 50-tals feelingen med kläder, rekvisita och scenframträdande. Längtar redan till nästa år igen...
Mer Rock n Roll åt folket!!!




Tyvärr inte så bra bilder tagna med min mobilkamera. Bilderna gör sej verkligen inte rättvisa...

Jag har varit i Mullhyttan hos mamma hela helgen. Det har varit mullhyttemarknad där. Pålördagen gick jag, mamma, Dang, Mio och Minou tillsammans på marknaden. Desto äldre jag har blivit desto mer uppskattar jag traditionella aktiviteter. Jag tycker det är urmysigt att strosa omkring bland stånden och rpivsmaka allt från ostar till fisk och korv. Jag passar även påatt handla lite delikatesser som annars är svårare att få tag på. Jag köpte fleragoda ostar - fetaost i olja, bredbar getost med vitlökssmak och en pepparkryddad chevreost. Sen köpte mamma och jag en varmrökt regnbågsforell som vi åt till lunch ihop med färsk potatis och en supergod cremefraiche röra med citrondill. Dang som är thailändare var inte värst förtjust i fisken utan åt spagetti och köttfärssås istället. Ombytta roller:)


Skulle gärna ha köpt alltihopa, ostoman som jag är....

Super goda regnbågen

Jag och Nosan har fått napp

Dang och Mio fiskar

Mor och dotter

Jag laddade upp med lite småplock framför tv och tänkte slå dank framför filmen Att göra en pudel igår kväll. Men hann endast se en halvtimma innan jag låg och snusade i soffan. Skönt men tråkigt.

Uppdatering på bloggen kommer under kvällen när jag lyckats få min lilla kycklingunge att sova...Verkar svårt just nu.

Det är roligt att fotografera och ta fina bilder. Jag har rest ganska mycket bland annat jorden runt två gånger. När jag reste i centralamerika och var i Honduras tog jag den här fina bilden på en liten fattig kille. Han ville inte skratta för han hade inga tänder kvar. De hade blivit förstörda av allt sötätande och dåliga tandhygien. Men söt var han ändå...

Idag har jag varit stationerat i Byrsta på ambulansstationen. Den ligger i anslutning till brandkåren och vi delar lokaler med dem. Det är ganska skönt att komma dit ibland. Det är ofta lugnare där med färre körningar. Igår hade vi en och idag tre. Där emellan har jag löst en del korsord och försökt vila lite. Jag har blivit manisk på Nerikes allehandas sommar korsord. De är grymt roliga. Precis, exakt lagom svåra och kluriga. Det är på gränsen att jag klarar dem men lyckades lösa både gårdagens och dagen efter lite tragglande.
Idag utmande jag brandkillarna med lite boxningsträning. Vi körde ute på gräsmattan i det fina solskenet. Jag kände mej grymt otränad och flåsade rejält. Dags att ta tag i min träning igen som har blivit lite åsidosatt i det varma sommarvädret. Men det borde väll gå att kombinera både träning och bad.
Jag hoppas på lite träningsvärk imorgon så jag kan känna att jag varit nyttig och tränat idag iallafall.

Minou besökte sin mamma på jobbet i veckan. Hon kunde inte låta blir att granska bilarna och titta på de fina blåa blinkade lamporna...

Mina föräldrar var övertygade om att jag var en pojke när jag låg i magen. Men till deras förvåning var jag inte det när jag kikade ut. Pappa hade nog velat haft en son men jag fick bli en grabbig tjej istället. Jag hade motorcykel, lekte mest i skogen och var allmänt vild som barn. Jag tyckte mest om att leka med pojkar och hade många pojkkompisar. Det sitter kvar än idag då jag gärna umgås med det manliga könet. De är mer raka och okonstlade och det passar mej utmärkt.
När jag var 8 år bestämde sej mamma och pappa för att ta emot ett fosterbarn. Micke flyttade då in till oss. Han var 13 år och hade en del problem hemma och var på väg ut på glid. Han har alltid varit som min riktiga bror och idag har vi en väldigt fin och bra kontakt. Vi har två gemensamma intressen som båda brinner för och det är speedway och poker. Jag är så glad att han kom till oss och att jag fick en storebror.Han är väldigt snäll, ibland lite för snäll för sitt eget bästa. Om jag är ledsen kommer det alltid ett litet stöttande, gulligt sms från honom och det värmer i mitt hjärta.Tack för att du finns Micke!


Min bror och jag på speedway

Ikväll åkte jag och Minou till sjön lången för ett kvällsdop. Idag har jag nästan smält bort på jobbet och var så himla sugen på att svalka av minn glödande kropp. Matte ville inte med utan åkte in och tränade istället. Men min lilla plutta och jag åkte iväg. Jag tror hon njöt  lika mycket som jag för hon ville aldrig upp ur vattnet. Jag försöker hålla kvar hennes orädsla för vatten som hon lärde sej på babysimmet. Jag kan fortfarande dyka med henne under vattnet utan att hon blir rädd eller får kallsupar. Det var kanske två månader som vi inte badade något överhuvudtaget och jag var rädd att hon skulle ha glömt bort dykningen. De första dyken för ett par veckor sedan blev lite otäcka men nu har det försvunnit och hon far som en fisk i vattnet. Jag själv har nästan alltid varit rädd för vatten och dålig på att simma. Därför försöker jag med alla medel att Minou ska slippa vara rädd utan kunna behärska vatten så bra som möjligt. Det blir troligtvis ett dop även imorgon kväll. Jag vill aldrig att sommaren ska ta slut...

När jag var liten hade jag en egen bok där mamma hade skrivit om mina framsteg och satt in bilder under min uppväxt. Jag älskade att sitta och bläddra i boken och höra mamma berätta om de olika tillfällena som fotona skildrade. Idag tycker jag om att titta i den och jämföra Minous framsteg med mina när jag var liten. Det ända jag saknar i min egen bok är ännu mer bilder och noteringar om olika utveklingar.
Därför försöker jag nu skapa så fina och innehållsrika fotoalbum till Minou som möjligt. Jag har en klassisk bok som heter Min barndom. Fast den är ganska enkel och innehåller inte alls så mycket som jag vill ha med. Därför gör jag även ett eget fotoalbum som jag kan forma precis som jag själv vill. Där får jag plats för alla foton och kan även skriva ner lite dikter och tankar jag har om henne till henne.



Fotokollage

Fotokollage med egen text

Meddelande till Minou

Bilder på familjen och utflykter

Minous framsteg

I förrgår gick en av mina absoluta favort filmer på tv. Walk the Line. Jag älskar den verklighetsbaserade storyn om Johnny Cash. Skådespelarna gör en utmärkt och alldeles trolig skildring av de riktiga personerna. Joaquin Phoenix verkar vara född till rollen som Johnny Cash. Musiken är helt fantastisk. Jag bara älskar hans underbara röst. Joaquin Phoenix är även fantastisk att vila ögonen på honom. Jag älskar filmer med lyckliga slut och Walk the lines avslutning är perfekt. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar....Själv önskar jag ibland att jag också växte upp på 60-talet. Då kanske Johnny Cash och jag hade gift oss istället för June Carter:)


Folson Prison

I hear the train a comin'
It's rolling round the bend
And I ain't seen the sunshine since I don't know when,
I'm stuck in Folsom prison, and time keeps draggin' on
But that train keeps a rollin' on down to San Antone..
When I was just a baby my mama told me. Son,
Always be a good boy, don't ever play with guns.
But I shot a man in Reno just to watch him die
When I hear that whistle blowing, I hang my head and cry..

I bet there's rich folks eating in a fancy dining car
They're probably drinkin' coffee and smoking big cigars.
Well I know I had it coming, I know I can't be free
But those people keep a movin'
And that's what tortures me...

Well if they freed me from this prison,
If that railroad train was mine
I bet I'd move it on a little farther down the line
Far from Folsom prison, that's where I want to stay
And I'd let that lonesome whistle blow my blues away.....

Idag är första gången jag jobbar och det är en deltväling i speedway GP. Jag startade klockan 18.00 med att följa livesändningen på datorn. Halvvägs in i matchen fick vi larm. Tyvärr gick inte den cancersjukes liv att rädda. Tillbaka till stan och stationen igen. Fortsatte att följa speedwayn, men denna gång på tv. De sänder i efterhand och jag kunde fortsätta följa grundomgången där jag slutade titta innan. Två heat kvar av grundomgången kommer larm igen. Vi möter upp ett par kollegor på motorvägen som har ett en patient med hjärtstop i bilen. Jag hoppar över och assisterar min kollega, men inne på sjukhuset avbryts återupplivningen. Inte heller denna patient gick att rädda.
Jag hinner tillbaka precis till finalheatet och får se när Chris Holder för första gången vinner en GP final. Så denna kväll har jag hoppat mellan hjärtstop och speddway. Det återstår att se hur resten av natten ska fortsätta. Jag hoppas jag får njuta av en skön natts sömn....!

GODNATT PÅ ER ALLA!

Jag lever iallafalll....

Mathias tog så fina bilder på Minou när de var på kusten över midsommar. Måste bara lägga upp några av dem...

Förra veckan debuterade Minou med sin första speedwaymatch.
Tyvärr var matchen urusel då Indianerna åkte på dyngstryk. Minou var glad ändå och hejade glatt.


Den osminkade versionen av mej själv:=

Dang, mamma, Jonna, Stefan och Stefans kompis

Hörlurarna fick för det mesta sitta kvar...

I helgen var jag och min syster yster ute på bergavallen. Vi poppade The Baseballs och sminkade oss i hennes lägenhet. Sen skjutsade mamma oss de 500 meter till en kompis där vi förfestade. Vi hade höga skor och villeinte gå:) Vi satt hemma hos patrik på gräsmattan och drack öl. jag blev kissnödig och skulle gå in på toaletten. Jag tog lite sats och ett språng och hoppade upp ett trappstegshöjd på deras veranda. Bom! sa det med en smäll och jag studsade rätt bakåt och landade överrumplad på gräset. Jag hade inte sett deras glasdörr utan hoppat rätt in i den. Jag var inte full utan bara ouppmärksam. Men alla fick sej iallfall ett gott skratt och jag var glad att rutan höll så jag fick ha mitt ansikte fortsatt intakt.


Syrran tvingade mej att bada i Mios badbalja...


Jag är redo för party i min rock ´n roll klänning från Thailand. Jacka från Rut med flera och knallagula pumps från Din sko. (Jag älskar mina rockiga pumps som blir en fin färgklick till det svarta)


In i denna ruta hoppade jag glatt:)

Finns det något finare och sötare än ett litet barn som sover. Att titta på Minou när hon snusar är den underbaraste utsikten jag kan tänka mej. Nu när hon är lite äldre så är hon en liten snurresprätt i sängen och sover i de mest konstiga och omöjliga ställningarna. När vi reser bort har vi en resesäng som hon sover i. Den blir nästan lika stor som en vanlig spjälsäng men går att fälla ihop smidigt. Idag måste vi inhandla en fläkt för Minou och även vårat sovrum blir som en bastu på kvällarna. Minou får svårt att sova. Inatt klockan 24.00 tog jag henne under ena armen och täcket i andra armen och gick ut till gäststugan och lade oss. Där var det iallfall lite svalare.

Idag är det lillmarken ute i Fjuesta, det lilla samhället jag kommer ifrån. Minou och jag tänkte åka ut dit en sväng sen. Marknaden brukar inte vara så mycket att ha men det är alltid trevligt att träffa lite folk. På kvällen är det fest på bergavallen. Öltält och dansbana. Ska bli riktigt roligt. Jag älskar att bugga men gör det bara efter ett par öl.

Imorgon är det dags för ytterligare en pokerturnering på itre. Det var länge sedan jag hade två kvällar på en hleg uppbokade på egna aktiviteter. Minou är hemma med sin pappa ikväll och imorgon kommer en barnvakt hit.

KRAM