Igår när jag och kollegan var på utryckning till en patient så small det plötsligt till. Jag sa nu fick vi punktering. Vi stannade och gick ut och kontrollerade alla däcken. De var allihopa intakta. Kollegan böjer sej sen ner och kollar under bilen och ser då att något har rasat ner....typ ljuddämpare (jag är inte så kunnig på mototrer).

Vi hade haft en eskort en den sista biten och därför hoppade jag snabbt in i den bilen med akututrustningen och åkte till patienten. Kollegan larmade dit en ny ambulans och ringde bärgare. Allt gick bra med patienten och jag kunde så småningom åka tillbaka till kollegan och den trasiga ambulansen. Tillsammans stod vi där mitt ute i ingenstans mitt i natten och väntade. Jag fick lite lust att berätta några spökhistorier men lät bli. Egentligen kanske mest för min egen skull. Ibland har jag en tendens att bli lite harig...

Tillslut dök bärgaren upp och jag fick vara med och bärga en bil för första gången. Eller jag gjorde inte så mycket...satt en sväng i ambulansen och styrde och var beredd med bromsen när den bärgades upp på flaket. Annars stod jag mest och lös med ficklampan och frös...

En lugn morgon hemma. Jag bröjar uppskatta dessa lugna morgnar mer och mer. Jag och Minou får verkligen egen kvalitetstid tillsammans. Vi både leker tillsammans och pysslar med lite egna saker. D.v.s Minou river ut skåp efter skåp. Jag sitter en stund vid datorn eller jagar och plockar efter henne. Jag njuter av att bara sitta och titta på henne när hon leker för sej själv eller jagar katten runt runt i huset.

Jag hade aldrig trott att det skulle bli så här fantastisk att få barn. Mina känslor för min dotter är nästan läskiga. Jag älskar henne så grymt mycket och det är oerhört jobbigt att tänka tanken att hon kan råka illa ut. Ett liv utan Minou skulle inte vara ett liv längre. Att en sån liten människa kan få en sån oerhört avgörande roll i ens liv. Det trodde jag inte var möjligt.
Dessa känslor hade jag inte direkt efter hennes födsel. Det tog några månader och känslorna blev starkare och starkare varje dag. Kommer de fortsätta växa mer nu så vet jag inte vart alla känslor ska ta vägen.
 Men nu är alla känslor här och nu och jag njuter varenda sekund av mitt lilla egenskapade liv.....


Nyhemkomna efter förlossningen

Som vanligt är jag helt krossad av trötthet på kvällerna. Igår började ögonlocken falla strax efter nio på kvällen. Jag sov kvar en stund i soffan snusandes på min man. Sen förflyttade jag upp mej två trappor till min egen binge. Halv tolv vaknade Minou och gallskrek. Hur jag än gjorde slutade hon inte skrika och vara hysterisk. Jag tog över henne till min säng. Hon blev knäpptyst direkt.

Klockan 04.00 vaknade jag av en rejäl duns och ett illtjut. Minou hade ramlat ur sängen på andra sidan. Jag fiskade snabbt upp henne och hon skrek en halv minut sen somnade hon trött om igen. Hon verkade inte ha slagit sej alls. Men då fick jag svårt att somna om och låg bara och registrerade varenda liten rörelse hon gjorde och var rädd att hon skulle ramla ur sängen igen. Det gjorde hon lyckligtvis inte.



GODMORGON FRÅN OSS

Det är roligt att leka med bästa kompisen i badkaret. Vi har mycket roligt ihop även om han är en lurvig liten varelse med vassa klor....

Jag träffar inte mina morföräldar så värst ofta. Att jag inte träffar min mormor så ofta har sina själ då hon bor på andra sidan jorden. Men när hon är hemma och hälsar på mej så träffas vi väldigt ofta. Hon och Dang (låtsasmorfar) är ofta barnvakt och ser efter mej. Jag tycker Dang är jätterolig och skrattar mycket när han busar med mej.

Min morfar bor 6 mil ifrån mej så därför blir det inga spontana besök från hans sida. Men har är väldigt bra på att läsa böcker.

Min farfar träffar jag mest vid högtider och något fikabesök då och då.

Farmor var barnvakt några gånger till mej när jag var liten men det är hon inte numera. Henne träffar jag också nästan bara vid högtider.

Jag saknar att inte ha en morförälder att hänga med när mina föräldrar är "trötta" på mej. (Fast det tror jag inte de någonsion blir:) Jag saknar att morfar eller farfar tar med mej på äventyr som bara en morfar eller farfar kan göra. Jag vill höra berättelser om när de var små och få titta på alla deras gamla minnessaker.

Jag vill ha en farmor att pyssla eller gå till biblioteket med precis som min mammas farmor gjorde med henne när hon var liten. Mamma har berättat att hennes farmor var den bästa farmorn i världen. Jag håller med henne för jag brukar vara hos henne ibland. Hon är faktiskt barnvakt till mej min gammelfarmor, Gammi som jag kallar henne. Men hon är 87 år så hon orkar bara med mej kortare stunder. Jag vill att Gammi ska leva hela livet för varken jag eller mamma vill någonsin vara utan henne.

Jag vill att någon av mina morföräldrar nån gång ibland ringer och säger att de saknar mej och vill vara och ha hand om mej en stund....Jag tycker ju om er. Kram Minou!


Morfar läser en bok för mej...

Jag är glad över all underbar respons och hjälp jag fick när jag imorse sände ut ett sms om att 7 Chihuahua och 3 Main Cone katter behövde nytt hem omgående. TACK! På  timmar hade alla fått ett permanent hem och tyvärr tråkigt för dem som ville ha men inte hann med att få en ny liten vän. Är ni intresserade av en annan katt eller hund så hör av er eller gå in och titta på hemsidan www.raddadjuren.org.

Det finns alltid katter som behöver både permanent hem och jourhem. Eller om ni bara vill stödja organisationen så tar de tacksamt emot gåvor i form av pengar eller saker till djuren (kattburar, leksaker, klätterställningar, skålar m.m).

Snart dags för att åka till jobbet. Har varit hemma en vecka nu och bara vilat och njutit av ledigheten så det ska bli riktigt roligt att jobba igen....


KRAM!

Ny favorit att njuta av på kvällen är varm nyponsoppa med vaniljglass och mandelbiskvier.

Jag har försökt att äta detta ett antal gånger de senaste veckorna men varje gång jag ska göra det är plötsligt mandelbisvierna borta...Jag har köpt nya men de har också försvunnit på nått mystiskt sätt. Jag kan dock ana små spår av dem på golvet i vardagsrummet....

Ytterligare fynd på loppis har genomförts. Känner mej som en riktig loppispundare. Men jag gillar det. Jag blir lycklig när jag känner att jag gjort ett riktigt fynd. Det bästa fyndet från gårdagen är nog boben till Minou. Denna gång var jag och Minou på plats i Örebro golfhall redan vid öppningstiden kl 10.00. Vill man ha chans till många av de bästa fynden är det bäst att vara ute snabbt för det säljs för glatta livet där inne. Man måste också ha vassa armbågar för att lyckas ta sej fram för det är extremt trångt och alla vill göra de bästa klippen. Minou sitter skapligt lugnt i bärselet på ryggen men hon uppskattar inte några längre loppishäng i trängseln.


Superfin bob med varmt stjärtskydd 100 kr

Schyssta gummistövlar med snörning 10 kr


Bokstöd  i fint skick 5kr st


Tuff jacka till Minou med dödskallar 20 kr (för stor nu)

Tavelramar som jag ska sätta fotografier i ca 100 kr för alla

I förrgår var jag lite bekymrad för Minou hade sovit så lite under dagen. Jag tänkte hela tiden att ikväll kommer jag få kämpa med att hålla Minou vaken och lägga henne tidigt.

Det var inte allt kämpigt men halv sju la jag henne iallfall. Hon skrek en liten stund och Matte fick gå upp till henne ett par gånger men sen somnade hon. När jag senare skulle lägga mej vid 23 tiden så vakande hon och skrek. Hon slutade inte som hon brukar. Tillslut tog jag upp henne och försökte lugne och söva om henne. Det gick inte. Minou var totalt hysterisk. Jag ringde Matte och även han kom in och försökte. Vi höll på fram o tillbaka i ca en timma men Minou bara skrek helt hysteriskt.

Helt plötsligt slog det mej att jag ahde glömt att ge henne sin kvällsvälling innan nattningen. Inte konstigt att hon skrek. Hon var ju vrålhungrig. Hon fick snabbt sin välling och låg sedan och snurrade i min säng en lång stund innan hon somnade men sen sov vi gott till sju på mogonen.

Bild lånad av alltommat.se

Detta blev fredagens kvällsmiddag. Jag sitter här hemma ensam i soffan och smaskar på denna goda kantarellrulle och tittar på idol. Hade gärna haft en kompis här men jag är alltid så sent ute med planering så alla var upptagna. Många tror jag har svårt att laga lite extra god mat när de bara ska äta själva. Det bekymmret har jag aldrig haft. Jag tycker om att unna mej lite extra gott och leta efter något nytt spännande recept. Numera kan jag faktsikt ha trevligt med bara mitt eget sällskap och tycka att livet är underbart. Jag har kanske blivit vuxen. Tror det...


Här kommer receptet:

Deg:
50g smör
1 dl mjöl
3 ägggulor
0,5tsk bakpulver
3 st äggvitor

Fyllning:
2 st gula lökar
300g kantareller
smör
1,5 dl hackad persilja
2 dlriven västerbottenost
salt
nymald peppar

Gratinering:
1,5 dl riven västerbottenost


Tillagning:
1. Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret. Vispa i mjölet och späd med mjölken. Koka på svag värme under omrörning, cirka 5 minuter. Ta kastrullen från värmen.
2. Rör i gulorna, en i taget och blanda i bakpulvret. Vispa vitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner det i smeten.
3. Häll smeten i en långpanna med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen cirka 20 minuter.
4. Gör fyllningen under tiden. Hacka lök och svamp. Fräs löken i smör utan att den tar färg. Tillsätt svampen låt den steka med tills all vätska kokat in. Blanda i persilja och ost och smaka av med salt och peppar.
5. Fördela fyllningen på bottnen. Rulla ihop som en rulltårta, med skarven nedåt. Hit går bra att förbereda.
6. Höj ugnsvärmen till 250 grader. Strö över riven ost och gratinera i övre delen av ugnen tills rullen har fin färg, cirka 10 minuter. Servera varm eller ljummen.

Jag hade en fetaostsallad och turkisk matlagningsyoughurt med sambal olek som tillbehör.

Åhhh jag är så värdelös. Igår instruerade jag i box på NJOY. Likaså tordagen innan det. Båda gångerna kunde jag inte behärska mej utan gjorde några få sparkar för att visa tekniken. Efter passet igår hade jag ondare än jag någonsin haft tidigare. Idag gör det ont vid vartenda steg jag tar och att lyfta benet utan att ta hjälp av armarna är inte att tänka på. Nu ångrar jag mej grymt men är också besviken att de aldrig verkar bli bättre...Snart hänger jag mej i ett lampsnöre!

Igår hade vi en familjedag. Skönt och avslappnat. Vi åt lunch ute tillsammans, sen åkte vi till Lek och buslandet. Det mesta där är för lite äldre barn men det finns en liten avdelning för barn mallen 0-3 år. Där slog vi dank. Minou var det enda barnet i den avdelningen. Lite tråkigt eftersom hon älskar att leka och vaar omkring andra barn. Nu fick hon istället nöja sej med två stora barn...

Nu är min praktik på förlossningen färdig. Jag lyckas alltid föra med mej ett visst lugn vart jag än kommer. TYVÄRR. Jag blir så ledsen för när jag jobbar så vill jag jobba och särskilt när jag har praktik så vill jag hinna med att lära mej så mycket som möjligt. Jag hade iallfall några lugna men lärorika dagar på förlossningen. Jag tycker det är en fantastisk bedrift som alla mammor genomgår. Att vi klarar av förlossningar är faktiskt och helt enorm.

Alla mammor är numera mina största idoler. Jag tror inte en kille kan förstå hur fruktansvärt ont det gör och vad vi kvinnor får genomlida. Jag är helt övertygad om att männen aldrig hade klarat det lika bra. Då hade utvecklingen med smärtlindring inom förlossningsvården varit mer utvecklad än den är idag...Garanterat!

Ta som exempel när det måste göras ett klipp. Fattar ni alla att man klipper upp ett snitt med en sax rätt upp i underlivet UTAN bedövning (Jag har själv varit med om det). Det förstod inte jag, innan min egen förlossning. Vore intressant att klippa i männens könsorgan med sax utan bedövning...

Fast trots all smärta är det en fantastisk upplevelse att få vara med när ett nytt liv kommer till världen. Att få se det lilla knytet ta sina första andetag i den kalla luften och fylla sina små lungor med skrik. Att få se båda föräldrarnas tacksamma, trötta men oerhört lyckliga leenden. Att jag har fått varit med om detta ser jag som ett privilegium. Nu ser jag bara fram emot att i framtiden få vara med om att förlösa under mitt arbete i ambulansen.

NI ALLA MAMMOR KOM IHÅG NI ÄR BÄST OCH STARKAST I HELA VÄRLDEN FÖR ERT FANTASTISKA ARBETA UNDER GRAVIDITET OCH FÖRLOSSNING!


Här ligger jag själv i plågornas näste och väntar på Minou...


En nykläckt liten fröken

Hemma och slappar i soffan framför Anna Anka efter ett hårt bodypump pass. Idag lade jag på lite extra vikter för att utmana mej själv. Det gick över förväntan bra. Ofta klarar man mer än man tror. Det var bara på bicepsövningarna jag efter en stund fick lasta av lite. Det är peppande att träna när man märkar att man blir starkare. Nu längtar jag redan till nästa bodypumppass....

Min absoluta favorit årstid är hösten. Om det är en fin höst med mycket solsken. Iförrgår var det en sån där nästan perfekt höstdag. Jag och syrran med knodd åkte ut till Rävgången som är den vackraste platsen i Örebro. Förut bodde jag nära där och tog ofta promenader där. Det saknar jag nu.

Vi gick omkring och stannade längst ut på "strandvägen" i Hjälmaren och grillade korv. Sen matade vi fåglarna och bara njöt av en perfekt höstdag.
Snart är alla fina färger borta, när alla blad fallit ner till marken. Så därför försöker jag njuta av det färgglada nuet.






(Bilderna är tagna med min nya SONY ERIcSON mobil XPERIA, jag är riktigt nöjd)

Idag har jag och Minou en riktig slappardag här hemma. Vi gör absolut ingenting. Jag försöker tänka tillbaka när jag senast hade det. Det kommer jag inte ihåg. Har det någoonsin existerat i mitt liv?

Slappardagen är så slapp att jag inte gör mer än absolut nödvändigt vilket nyligen innebar att laga lunch till oss båda. Tvätten som ligger i maskinen ligger fortfarande kvar (MIN UNDERBARA KISSE HAR NÄMLGEN TVÅ DAGAR I RAD KISSAT PÅ MINA KLÄDER I GARDEROBEN) Någon är ganska nöjda att det inte var på hans klädhög....

Men jag försöker planera en liten utflykt till träningen under eftermiddagen. Tänkte köra ett bodypump eller corepass. Tills dess ska vi fortsätta med att göra precis ingenting!

Måste bara skriva en lista över de bästa såpaprogrammen.

På första plats kommer:

Robinsson (Älskar fysiska tävlingar och mycket utmaning)

Idol (Jay lyfter hela programmet i år)

Ensam mamma söker (Alltid lika roligt varje år och i år är Emma min favorit)

Lyxfällan (Folk är såna idioter)

Bonde söker fru (Lite tradig och Linda är inte min favorit)

Grannfejden (Att folka orkar)

Biggest loser Sverige (Roligt att se de enorma förändringarna)

Topmodel (Har tröttnat på den serien)

Ja min nya Samsung mobil har krånglat sen jag köpte den. Det har inte gått att skicka mms me den eller öppna bla gogglekonto. Jag började hata den och har ringt och bråkat, tjatat med både telenor, Samsung och Elgiganten.

Telenor skickade ut nytt simkort men det hjälpte inte.
Samsung har guidat mej med inställningar.
Elgiganten personalen har involverat varenda en i butiken för att försöka lösa problemen.

Ingen har lyckats.

Alla har varit väldigt hjälpsamma och snälla. Så jag vill absolut inte klandra någon av dem. Men efter många försök gav även personalen på Elgiganten upp.

Jag fick en ny mobil! Jiiipiii! Jag valde inte en Samsung denna gång utan det blev en Sony Ericsson XPERIA X10 mini pro (vilket långt namn på en liten telefon). Den har ett litet tangentbord som är skitbra när man skriver sms eller vill blogga:) Sen är den liten och smidig och ganska lätt ätt lära sej använda....Bra för tekniska jag!


ORSAKER till att INTE köpe en Samsung Galaxy S:
Stor och otyplig
Ingen blixt till kameran
Ingen lampa
Jobbig att skriva sms och texter med
Svår att lära sej alla funktioner
Dålig kamera som ger otydliga bilder
Totalt värdelöst batteri som inte räcker lång stund



Detta är min nya fina lilla Xperia telefon!


Bild lånad från www.phandroid.com

Hihi jag är så värdelös när det gäller teknik, motorer, reparationer...ja typ allt sånt. Jag vet att jag tjatar om det men därför är det underbart när jag har så snälla grannar. Här försöker min ena granne få ordning på min cykel som har punktering. Tyvärr blev det ingen cykelutflykt igår. Bakhjulet är avskruvat och ligger i bakluckan på bilen och väntar på att få åka till cykeldoktorn. För cykla får jag göra för min doktor naprapaten i lugnt tempo.....Kanske nån från PRO som vill hänga med mej nån dag....

Nu sitter jag i soffan och väntar på att Matte ska dyka upp här hemma för då ska vi titta på Efterlyst som idag handlar om våldtäkterna här i Örebro. Ded blir även lite enkel skaldjurs tapas. Jag är hungrig och orkar knappt vänta längre...

Tittade på lite bilder och hittade dessa från i måndags när Minou var hos barnvakt. När jag hämtade henne hade hon fått ny frisyr:)




Här sjungs det hårdrock för full hals...

13 månader och spelar piano och sjunger redan....:)



Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma.
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet är ett enda damma-damma.

När jag var i Jämtland i slutet av sommaren fick jag dessa fina blå hemstickade sockor. De kommer ifrån min gammelmormor. Det är nu det enda jag har ifrån henne så dessa sockor blev mej genast väldigt kär. De är så fina och att jag älskar den klara blå färgen. Världens bästa sockor att strosa omkring i hemma nu i höstmörkret. De är perfekta att ha i mina gummistövlar också. Idag gick jag en 6 km runda i mina gummistövlar och njöt av höstvädret och min dotters lugna andetag i vagnen...

Jag är så oerhört duktig och intresserad av teknik och då särskilt elektronikutrustning. Så därför visste jag precis vad felet var när min nya kamera plötsligt tog suddiga bilder. Exempelvis blev alla bilder från Minous ettårskalas värdelösa. (Anledningen till att inga bilder därifrån lagts upp på bloggen).

Nej jag hade ingen aning om vad problemet var. Så därföråkte jag till Elgiganten där jag köpt kameran och bad dem hjälpa mej. Det stora felet var att jag oftast inte hade blixten på och då tog det för lång tid från avtryck tills bilden togs, vilket gjorde att bilderna blev suddiga.

Jag fick känna mej lite dum och expediten fick känna sej lite duktig. Jag är iallafall glad, för jag fick en bra genomgång av kamerans funktioner utan att behöva traggla igenom en tråkig handbok.

Jag saknar min mamma. Jag saknar henne av många anledningar, men en av anledningarna är vår täta telefonkontakt vi hade när hon var hemma i Sverige. Jag är lite telefonberoende och som värst är det när jag åker bil. Jag bara måste prata i telefon då. Ibland bestämmer jag mej för att inte ringa men brukar inte kunna hålla det ändå. Mamma kan jag alltid ringa. Vi pratar om allt och ingenting. Hon svarar alltid och tycker också om att sitta långa stunder i telefon.
Vistt jag ringer mina vänner och Matte. Matte blir numera ganska trakaserad men det är ändå inte samma sak som att ringa till mamma. Det blir inte heller riktigt samma sak att ringa henne när hon är i Thailand. Det blir inte samma enkla vardagliga prat eftersom det inte blir lika ofta och spontant.
Nu ska jag kolla upp vad det kostar att rinag från mitt nya abonnemang till Thailand.

Mamma kom hem för jag längtar efter dej.....

Mitt underbara lilla yrväder far omkring hemma  på köksgolvet. Fortfarande är den mest kryp som gäller även om hon mycket väl kan ta några steg. Rekordet ligger just nu på 20 steg i sträck....

Igår var det myskväll här hemma i Ölmbortorp. Förut innan vi fick barn så gick vi ofta ut och åt middag på reataurang. Av förklarliga själ har vi inte den möjligheten längre. Men jag är fortfarande en gourmand som gillar god mat lagad med omsorg och kärlek. Så igår lagade jag trerätters middag här hemma till mej och Matte.

Så här såg menyn ut:

Pilgrimsmussla med parmainlindad sparris.

Västerbottenost kyckling med rostad mandel.

Coco Lau-Lau.


Bild lånad från www.recept.nu




Bild lånad från www.recept.nu

Västerbottenostkycklings receptet fick jag ur mina fina kokbok - Västerbottenost! Den fick jag av en vän på min examensdag när jag blev sjuksköterska. Det finns jättemånga fina och goda recept i den boken.

Det är så grymt jobbigt att träna axlar. Det känns som mina axlar är klenast i världen. Förut när jag tränade flera pass boxning och thaiboxning i veckan så tyckte jag att jag hade starka axlar. Axlarna var bland min starkaste muskelgrupp. Nu är det tvärtom. Axlarna känns som en av mina svagaste muskelgrupper. Men idag fick de sej en rejäl omgång på gymmet. Skönt! Jag tänker träna mina axlar med många småövningar och öva upp uthålligheten i dem. Flera övningar använder jag väldigt lätta vikter och jobbar med att lyfta armara uppåt i olika positioner. Rakt ut åt sidorna, framåt, åt sidorna med böjda armar, jobba med armarna rätt ut och göra olik stora cirklar framåt och bakåt...

Får se om jag hinner till gymmet en sväng imorgon med....

Det är så himla skönt att vakna hemma. Inte ha någon stress att kliva upp och hinna iväg på något föutbestämt. Att titta åt sidan och se världens mysigaste lilla leende med två små riskorn som tittar fram. Ett glatt heeej hörs innan det bökas omkring och ska tittas ut genom fönstret och sagor ska läsas. Spökfarfars jam hörs från nedervåningen och sen de långa klorna som kommer närmare upp i trappan.
 
Sen ligger vi där alla tre och myser och pussas. Jo pussas och kramas gör vi alltid i stora mängder. Minou är jätte kramig, pussig och gosig av sej. Hon pussar och kramar på sin mamma och kissen så jag blir tårögd.
Sen tassar vi ner genom det kyliga huset och in till golvvärmen i badrummet. Vi tar en lång varm morgondusch tillsammans. Jag bara sitter och njuter och tittar på Minou när hon far omkring i duschen och leker och grejar med sina saker. Vilken lycka det är.

Efter några timmar somnar hon om igen i sin spjälsäng. Jag får en timma för mej själv. Egen tid att sitta att att göra vad jag vill med. Ta det lugnt. Jag njuter....Men jag njuter mer när jag en stund senare hör ett litet rop från övervåningen. Någon liten har vaknat. Hon är glad och sträcker glatt upp båda sina armar emot mej. Jag lyfter upp henne och andas in den mysiga barndoften....Den bästa doften i hela världen....

Underbara lilla Mio. Jag älskar dej också så himla mycket. Du är så otroligt söt och charmig. Minou har verkligen fått världens bästa kusin. (men du måste sluta ha nappen inne i munnen dygnet runt:)

Jag älskar hösten. Det är så mysigt att vara hemma. Jag får lust att städa och greja med allting här hemma. På morgonen tänder vi brasan och Minou leker lite. Nu lagas det mat från morgon till kväll. Oavsett om hon leker på golvet, i badkaret eller är hos barnvakten så har hon med sin matservis och kokar och steker mat. Jag hade ingen aning om att 1 åringar redan har sådan fanatsi att de kan leka och låtsas saker. MYS!


Nakengrisen njuter av värmen

En dag kom Matte hem med en liten jeasnjacka och en jeansväst som han köpt på Myrorna till Minou. Han hade också köpt lite märken och nitar att sätta på. Han gjorde ett försök att få dit märkena själv men lyckades inte komma underfund med hur man får dit undertråden. Han frågade mej och det var nödvändigt att ha undertråd överhuvudtaget:( Efter att ha kämpat en stund med att ställa tillbaka symaskinen till sina grundinställningar igen har jag nu sytt fast märkena ordentligt. Sen ska jackan slipas med sandpapper innan den är helt färdig...

Min underbara gamla sylåda som kommer från min mammas släkt....

Min förväntningar innan jag lät mej spås var inte de mest seriösa. Jag tänkte att jag kommer att allting med en klackspark. Jag blev spådd i tarotkort. Jag tog ett kort för mitt liv tillbaka, ett för nutiden och ett för framtiden.
Denna tjej vet inte alls mycket om mitt liv. Endast lite om nuet. Vi har träffats ett par gånger tidigare.

Men när hon började tala och berätta så kände jag genst en enorm förståelse och tillit. Jag kunde direkt relatera till det hon talade om. Hon har ingen aning om exakta saker hon berättar utan det är jag som själv kan skapa en förståelse runt omkring det. Men jag visste precis vad hon menade hela tiden och kunde sätta allting i relation till mitt nuvarande och tidigare liv.
Jag tyckte nästan det var lite läskigt att allting bara var så uppenbart och klockrent. Det var väldigt intressant och jag kommer ta mej mej flera bra saker att tänka på. Saker som jag egentligen vet men som tydligen behövde bli sagda för att jag ska föstå det fullt ut.

Men om framtiden kan jag inte veta om det stämmer. Det är bara att avvakta och se om spådomarna slår in:)

Idag var det den årliga marknaden ute i hålan Fjugesta. Jag tycker det är mysigt att åka dit. Strosa omkring lite bland marknadsstånden och tjata med gamla bekanta. Men huvudmålet idag var att äta Langos. Det är så gott och nu har jag längtat efter det i flera veckor. Synd att det bara går att få tag på när det är större marknader. Fast annars hade jag säkert ätit ihjäl mej på dem. Så en gång om året njuter jag i fulla drag.

Minou var för liten för att åka karusell så de inhandlade karusellbiljetterna fick jag snabbt lämna tillbaka till försäljaren igen:( Hon som var så sugen på en åktur....


Det smälter i munnen....

Äntligen har min kalufs fått sej en riktig genomkörare. Jag gav frisören ganska fria händer att klippa och färga mitt hår. Direktiven hon hade var att behålla en del av längden och gärna lite rockigare stil. Om jag hade blivit bättre på bild så hade frisyren framhävts mer men nu tycker jag den inte riktigt ser lika snygg ut som den faktiskt är. Jag är super nöjd och det är mitt hår också...


Under tiden mitt hår klipptes av var min farmor 87 år barnvakt till Minou. Min farmor är så snäll och hjälper mej med henne ibland korta stunder. Hon orkar knapptl yfta henne men hon fick krypa omkring på golvet så det hade gått alldeles utmärkt. Jag tror att farmor faktiskt tycker det är roligt att få vara lite till nytta och att få rå om sitt barnbarnsbarn lite på egen hand.

Jag hatar, jag hatar, jag hatar allt vad teknik är. Varför ska allting kompliceras så in i bomben. Nu tänkte jag lägga upp lite bilder från min nya Samsung mobil till datorn. Fungerar det? Nix först måste ett program installeras som verkar ta en hel oändlighet. Verkar hinna bli pensionär innan programmet är installerat. Detta inser jag nu också kommer innebära att jag aldrig kommer kunna lägga upp bilder lite enkelt på vilken dator som helst utan programmet måste alltid installeras till den datorn som bilderna ska läggas upp till....FY BUBBLAN!

Har insett att jag aldrig kommer lära mej att hantera varken min nya kamera eller mobil...KUL!

Jag älskar dej Minou. Tack för att du finns i mitt liv. Varje sekund med dej är väldigt dyrbar och berikar mej enormt.

Vår dator har krånglat i några dagar och verkar göra ännu så därför har mina möjligheter att blogga varit begränsade....Hoppas det ska fungera bättre framöver....

Jag har hållit mitt löfte om att träna styrketräning minst fyra gånger i veckan eller varannan dag. Det sjuka är att jag redan känner resultat. Jag känner mej lite lite starkare och har lite mer markerade muskler. Det går snabbare än man tror att bygga upp sin kondition eller styrka. Om en och en halv månad kommer jag lägga ut bilder på resultatet. Inte för att skryta om jag nu lyckats bli mer vältränad utan för att bevisa att det går snabbt att bygga upp kroppen till ett litet bättre skick. Mina armar var helt trådsmala och taniga innan träningsstarten. I början av november hoppas jag vara mer nöjd.

2 enkla träningstips för att komma igång:
Köp nya träningskläder/skor. Det motiverar bara att träna.
Bestäm att innan varje dusch göra 10x3 armhävningar och 60 situps (exempelvis)



Mina nya träningskläder från Soc. Det är Stadiums egna märke som är riktigt snygga och billiga.



Fördelen när man är liten är att man kan handla sina kläder på barnavdelningen:)
Soc byxor från barnavdelningen på Stadium. Det är alltid lite billígare på barnavdelningen. Jag använder inte ens största storleken där...


Armhävningar innan kvälls duschen...