En lugn morgon hemma. Jag bröjar uppskatta dessa lugna morgnar mer och mer. Jag och Minou får verkligen egen kvalitetstid tillsammans. Vi både leker tillsammans och pysslar med lite egna saker. D.v.s Minou river ut skåp efter skåp. Jag sitter en stund vid datorn eller jagar och plockar efter henne. Jag njuter av att bara sitta och titta på henne när hon leker för sej själv eller jagar katten runt runt i huset.

Jag hade aldrig trott att det skulle bli så här fantastisk att få barn. Mina känslor för min dotter är nästan läskiga. Jag älskar henne så grymt mycket och det är oerhört jobbigt att tänka tanken att hon kan råka illa ut. Ett liv utan Minou skulle inte vara ett liv längre. Att en sån liten människa kan få en sån oerhört avgörande roll i ens liv. Det trodde jag inte var möjligt.
Dessa känslor hade jag inte direkt efter hennes födsel. Det tog några månader och känslorna blev starkare och starkare varje dag. Kommer de fortsätta växa mer nu så vet jag inte vart alla känslor ska ta vägen.
 Men nu är alla känslor här och nu och jag njuter varenda sekund av mitt lilla egenskapade liv.....


Nyhemkomna efter förlossningen