Det ska tydligen krävas en ettåring för att lära storkusinen på två år att börja prata. (Mio växer upp i ett två och ett halvt språkigt hem, ja jag kan inte säga tre eftersom engelskan är thaiengelska vilket innebär typ bebisspråkengelska) Detta försenar naturligvis hans språkutvekling. Men idag har Minou varit där och lärt honom några nya ord. Ordet mer eftersom hon sitter och skriker mer efter varje tugga som stoppas in i hennes mun. Och ordet bajs eftersom hon börjat berätta för mej och övriga i omgivningen varje gång hon har bajsat...

Fin hemmasydd dödskalle tröja inbudad på tradera till Minou

Det började inte alls bra. Kvällen innan avresa skulle jag checka in via internet. Klockan var 21.30. Upptäcker att mittpass gick ut i oktober 2010. Smått panik utbröt. Ringde, ringde och ringde för att försöka lista ut om jag kunde skaffa ett provisoriskt pass. Efter ett antal telefonsamtal och vidarekopplingar fick jag fram att jag skulle hinna skaffa passet på flygplatsen innan avresan för en liten nätt summa av 980 kronor.

Vi kom fram tillMilano och hittade till vårt hostel. Jag hade bokat ett rummed dubbelsäng men när vi tittade in på rumemt så stod det två enkelbäddar där. Lite morrande spåpekade jag detta för personalen och då fick vi byta rum. Jovisst det rummet hade en dubbelsäng men rummet var storleksmässigt som en bunker. Fönstrena var igenbommade. Trafiken passerade precis utanför och det kändes som att vi hade en fläkt blåsande på oss men det var bara ena fönstret som inte riktigt höll tätt. Vi frös konstant under resan och särskilt när tid tillbringades på rummet.

Att vi sedan hamnat i en av Italiens dyraste städer där en 33 cl öl kostade 100 kronor gjorde inte vårt humör bättre. Vi hade inte ens lust att supa oss fulla för den summan pengar vi skullel behöva punga ut med. Schysst shopping i modemetropolen Milano. Jovisst om man är miljönär och mer än gärna lägger minst 15 000 på en väska. Efter att vi gått runt i staden två dagar och inta haft råd eller lust att handla nått så var vi ganska uttråkade på den. Vi tänkte spendera en kväll med ett skönt biobesök men då italienarna vägrar överge sitt modersmål och därför dubbar alla sina filmer blev även det ganska uteslutet på vår att göra lista.

Vi lyckades iallafall hitta till ett par bra restauranger så vi fick ånjuta både tapas och äkta italiensk pizza med deras underbara ostar.

Men efter två dygn var vi båda ledsna på Milano och längtade hem. Så det slutade med att vi köpte nya biljetter hem till Svedala och kom hem ett dygn tidiagre än beräknat.

Så om jag blir bjuden på en resa till Milano nån gång kommer jag nog säga tack men nej tack....


Katedralen Duomo som är världens tredje största var riktigt mäktig.




God tapas och öl....
på papptallrikar:)


Påtvingad duvmatning

Vi har varit i Milano ett par dagar. Därför har mina blogginlägg uteblivit. Jag återkommer under kvällen är SOLSIDAN är slut....


Bilden tagen på ett cafe i Milano...

Äkta morgonfrilla

Jag och Minou fick ett infall igår under eftermiddagen och for in till Örebro och gick på hindersmässan. Det brukar vara snuskigt mycket folk där så jag tog på mej babycarriern och bar Minou i den. Hon sitter bätre i den än det ser ut på bilden. Men det var inte så mycket människor så jag hade allt kunnat dra henne i vagnen. Men det är gasnka mysigt att ha henne sittandes på ryggen och eftersom vi numera lever i symbios så kan vi ju lika bra sitta ihop på riktigt. Vi slank även in på ett fik och åt lite kvällsmat. Mysigt!



Bordskicket kommer efter hennes moster....

Liten blir stor. Mamma hinner knappt med i svängarna. Januari har verkligen varit en mor och dotter månad. Vi har levt i symbios nästan dygnet runt. Endast några timmar på kvällen när Minou har lagt sej har vi varit ifrån varandra mer än tre meter. Då jag sitter i soffan och hon ligger snusandes i spjälsängen två trappor upp.
De flesta nätter har hon kommit över till min säng på natten och vi har sovit tätt tätt intill varandra. Minou gillar nämligen att använda sin mamma som madrass eller huvudkudde. Själv tycker jag det brukar bli lite smått obehagligt att ha hennes huvud placerat på mitt huvud samt en kloande katt mellan benen. Ja det låter kanske lite snuskigt men han sover alltd under mitt täcke ihop krupen som en liten boll .För mej gäller det att hålla fötterna så stilla som möjligt. Minsta rörelse brukar resultera i en kattattack med sönderrivna, onda tår.

Men nu har liten blivit så stor att hon börjat på dagis. Hon sitter där stolt och duktig med skeden i högsta hugg med de andra barnen runt matbordet. Mamman sitter själv någon meter därifrån och bara beundrar sin söta dotter och myser av stolthet.
Liten har också blivit så stor att hon genomfört sitt första gymnastikpass. En gång i veckan har alla barnen på dagis gymnastik. Denna vecka hade de hinderbana. Väldigt roligt tyckte liten som for omkring som en tetting i gympahallen och mamma sprang efter.... 
 

Ja då är året jag var 28 slut. Ja det lär aldrig gå att upplevas igen. Ett litet ynka fjuttigt år kvar innan man hamnar på ruinens brant och fyller 30. Ja jag har en lite åldersnoja och inte blir saken bättre när bästa vännen Evelina ringer och påpekar det ytterligare och strör en rejäl nypa salt i såren.

Ja vad hände då i mitt liv när jag var 28?

Jag var den ganska nyblivna mamman som fick ställa om det mesta i mitt liv och anpassa det efter en ny liten fjunig filur.

Jag fick ett sommarvikariat som sjuksköterska på ambulansen. Stort, nervöst men extremt roligt och utmanande.

Min underbara skadekarriär tog fart och manövrerade ut den tränande karriären.

Sen kommer jag inte på något mer. Om jag ska vara helt ärlig så är mitt 28 år inte ett av mina bästa. Faktiskt ett av mina jobbigaste om inte det jobbigaste. Förutom min underbara Minou som lyfte hela året till andra höjder med sin blotta närvaro.
Jag hoppas att mitt 29 år kommer se ganska annorlunda ut och vara betydligt bättre. Jag känner att vinden har vänt och jag blåser med....

Här är jag fortfarande 28

Nyfunnet intresse: Handbolls VM. Sitter fullständigt bänkad framför varenda match med vårt gulablåa deltagande. Sitter till och med lite halvbänkad i soffan just nu och följer matchen mellan Norge-Frankrike. Jag gillar alla stora sport evenemang men detta har ju blivit en särskilt spännande följetong, eftersom de leverarar så oerhört nervpirrande, spännande matcher.

Fick hem dessa urgullliga skor till Minou häromdagen. Inbudade på Tradera. De är ännu gulligare "live". Ibland blir man glatt överraskad att objektet är både finare och fräschare än vad man trodde vid köpet.

Jag som aldrig är sjuk. Någon enstaka gång lite snorig men det brukar snabbt gå över.När jag var yngre var jag kroniskt förkyld. Det var skitjobbigt. Men i ungdomens dagar opererade jag bort halsmandlarna och sen blev jag fri från alla baciller.
Men nu verkar de komma tillbaka igen med stormsteg och jag vet var den spridande källan är belägen. Minou började sin inskolning på dagis förra måndagen. Det tog max två dagar så var både hon och jag genomförkylda och hostiga. Vi sover i samma säng och väcker varandra om vartannat med våra hostattacker.
Men det är väll bara att vänja sej för det är väll den blivande vardagen framöver...

Att disskutera olika bloggar och vad som man får skriva i sin blogg är alltid ett hett disskusionsämne. Själv tycker jag det är guld att läsa olika sorters bloggar vilket inspirerar mej i olika riktningar. Det pratas om mammabloggar, kändisbloggar, modebloggar osv. Att en blogg kategoriseras in i ett visst forum. Ja då får jag väll ställa in mej i ledet bakom övriga mammabloggar. Jag är mamma och jag bloggar om mitt vardgasliv vilket innebär till stor del att vara mamma. Men jag är även en arbetande kvinna, student, flickvän, tränande, matintresserad....ja så därför innehåller min blogg också det. Jag skriver om det som jag känner för stunden och vill man läsa om det sä varsegod...du är välkommen.
Jag tycker om att ge tips och visa fina kläder som jag själv gillar. Därför att jag uppskattar och hittar mycket av min egen inspiration genom andras bloggar.
Själv läsaer jag några mammabloggar, någon inredningsblogg, modeblogg, mer personlig blogg....Det beror på vad jag känner för just då. Men jga är glad över att det finns olika typer av bloggar och vi alla är olika människor som gillar olika saker och kan därför insprera och överföra olika intressen till varandra...

Håll dig smal - ät en ost

Kalcumrik kost kan hålla dig smal. Kalcium binder fett, vilket kan hjälpa dig att hålla nere vikten.

En del studier har visat att personer som äter en kalciumrik kost, håller sig smalare än de personer som får i sig mindre med kalcium från maten.
En förklaring är att kalcium binder fett i tarmen, så att fettet inte tas upp i kroppen. I en undersökning studerades hur mycket det ger att äta kalciumrikt respektive kalciumfattigt under sju dagar.
Magra mejeriprodukter

Forskarna upptäckte att om man äter 2 200 mg kalcium från magra mejeriprodukter, så fördubblar man fettförbränningen jämfört med om man bara äter 700 mg kalcium.
Undersökningen visade även att vikten kan minska med två kilo per år, om man ser till att få i sig mycket kalcium.

Vilken underbar artikel jag hittade i dagens Expressen.
Jag bara tackar och fortsätter knapra på mina ostar.....Utan ost kan jag inte leva.

I julklapp fick Matte en resa till Milano av mej. För att föra hans tankar till det stövelliknande landet fick han ett paket med italienska delikatesser. Det bestod utav svart spagetti (färgen kommer ifrån bläcket från bläckfisken), tomatsås och musslor. Vi tillagade maten igår men den båda såg extremt läbbig ut och smakade ganska läbbigt också. Betyg 2/10 från mej och 3/10 av Matte. Men det var en spännande upplevelse att käka svart spagetti. Men det är inget jag kommer göra igen.

Idag blir det ännu ett nysmak i matväg för mej. Matte ska nämligen köpa med sucshi hem. Jag har smakat det en gång och då endast nån enstaka rätt. Men idag ska jag alltså vidga mina vyer och prova den råa fisken från Japan.

Hej.

Nu har jag hittat en sida med hemsydda jättefina retrokläder till humana priser. Man kan beställa kläderna efter eget tycke angående modell, tyg och storlek. Jag är sugen på att köpa en fin vårklänning till Minou.
Gå in och kika på www.snork.se om ni också tycker kläderna är fina.
Ja just nu är jag inne i en kläder till Minou period. Jag kommer i dem ibland och det är faktiskt ganska skoj. Numera har jag hellere färre kläder som jag verkligen gillar än att ha mycket kläder som man ändå aldrig hinner använda, eller inte använder för att man egentligen inte tycker om dem. 

Dessa fina klädesplagg från Moonkids beställdes hem igår från www.oiidesign.se

De har en hel del fint på rea även om mycket bra redan var slutsålt :(

Som jag berättat tidigare så har jag efter min förlossning mått dåligt från och till. Vårt förhållande har ibland varit väldigt komplicerat och problematiskt. Det har givetvis varit den största orsaken till att jag mått dåligt. Trots det har vi tuffat på och det har allteftersom ljusnat mer och mer. Vi har kommit in i rollerna som småbarnsföräldrar och hittat ett flyt i vardgaen som passar oss ganska bra. Alla säger ju att det första året är det tuffaste och det kan jag också skriva under med all rätt.

Jag har alltid varit en väldigt stark person men det tappade jag plötsligt bort. Att inte vara den där starka människan som jag var van vid satte också sina spår och bara det har varit jobbigt att hantera. Men jag har sakta men säkert kämpat mej tillbaka till mej själv igen och nu börjar gamla starka, glada Jenny ta ny form. Den största orsaken till det är alla mina underbara vänner som lyssnat outtröttligt på mej när jag varit nere.
Men även inom mej själv har jag byggt upp en styrka igen. Små saker som att ha förmågan att kunna träna igen efter en lång graviditet och utdragen förlossning gav mej ny energi. Att tänka och berabeta många frågor i mitt eget huvud och försöka sätta upp begränsningar och egna prioriteringar har också hjälpt mej.

Jag har slutat att ta åt mej lika mycket av vad människor i min omgivning tycker och tänker eller agerar. Det är deras problem och inte mitt.

Jag har även läst en del litteratur som hjälp mej lite på vägen.

Nu känner jag mej starkare än jag gjort på ett och ett halvt år och det är så extremt skönt. Jag vet att mitt liv kommer att bli ett roligt och bra liv vad som än händer. Jag vet också att jag värdesätter min familj och mina vänner väldigt högt.
Jag trivs med mej själv igen och jag hoppas det smittar av sej på min omgivning.

Givetvis kommer inte alla dagar att vara solskensdagar men betydligt fler dagar än jag har haft tidigare.

Tack Jenny för att du kämpat dej tillbaka så här långt!

Vart har dans och musikgenerna kommit ifrån? Inte från Minous kraxande mor iallafall. Hon ska vara glad att hon har en musikalisk far. På julafton blev hon uppbjuden till dans av storkusinen och sedan höll de en "underbar" pianokonsert för hela familjen.

Här kommer dagens lunch. En snabb och enkel räk och lax pasta.

1-2 hackade vitlökar
1-2 dl skalade räkor (jag köper alltid med skal på och skalar dem själv)
1 laxbit
1/2 -1 röd paprika
2-3 dl vispgrädde
dill
gräslök
salt
peppar

Fräs ihop vitlök, paprika, lax och räkor. Salta och peppra. Strö över dill och gräslök. Slå över grädden. Låt puttra ihop ca 5 min. Servera med pasta (gärna färsk) riven parmesan och citron.

Ännu en gång har jag kommit iväg till saxkvinnan. En gång är ingen gång men två gånger är en vana. Stackars pung. Samma klipp, samma frisilyr, samma nöjd. Må man våga göra det stora klippet nån gång. Spöket har ju kort och är nöjd med det. Kanske tar efter....

Nu orka jag inte frysa arslet av mej mer. Himlans expediter på Peak Performence butiken som vägrade erkänna att de skulle ha en rea på vinterjackorna. Den skulle inte komma förren i slutet av februari och då troligtvis endast på udda färger eller storlekar. Lyckliga jag som envist vägrade lägga 4000 tusen riksdaler på en jacka och fortsatte troget frysa. Lyckliga jag som slank in i butiken igen och såg till min häpnad en skylt med tydliga boksttäver och siffror....40 % rabatt. Jag gick därifrån betydligt varmare än när jag kom....

Bilderna från idag får tala för sej själva...





Någon kallade oss livsnjutare och det var precis vad vi var idag...

Jag har alltid älskat böcker. Jag har alltid haft lätt för det svenska språket och svenska har varit ett av mina favoritämnen. Min mamma var alltid väldigt noga med vilka böcker vi läste och hon bojkottade helt alla disney böcker. Hon läste väldigt mycket för oss och jag började läsa själv när jag var ganska liten. Jag är henne evigt tacksam för att hon öppnat mitt sinne för litteraturens underbara, fötrollande fantasi värld. Att helt inneslutas i en bok där tid och rum försvinner är en skön upplevelse.

Nu vill jag föra denna värld vidare till min dotter. Jag vill att hon på samma sätt ska komma att uppskatta böckernas värld lika mycket som jag gjorde som barn.
Varje morgon har vi som rutin att ligga i sängen tillsammans och läsa böcker. Att läsa är bland det bästa hon vet och jag hoppas det kommer så förbli. Bok var även ett av de första orden hon lärde sej säga.
Igår kom Matte hem med en hel kasse fylld av roliga barnböcker. Han hade fått dem hos en av sina kunder. Böckerna var i stort sett i nyskick. Bådejag och Minou blev lyriska av denna fina gåva. Böckerna är egentlihgen för lite äldre barn men vi läser en dem ändå och jag beskriver istället med egna ord och vi tittar på alla fina bilder.

Jag har verkligen hållit mitt nyårslöfte om att börja läsa mer böcker. Varje kväll plöjer jag igenom ett antal sidor ur en aktuell bok...

En schyst lite underskattad färg på barnkläder tycker jag är orange. Jag tycker om alla starka färger och de bästa är orange, grön, turkos och brun.

Sen har jag sen Minou föddes haft dille på sparkbyxor...Det beroendet har fortfarande inte gått över.


Meandi, Moonkids, Hemmasydda som Jonna hade som liten, Miss Denim, Moonkids, Hemmasydda, Meandi

Idag lagade jag Moussaka med tre sorters ost till lunch. Den tar lite tid att förbereda men det är det värt för den är så god.
När vi åt den satta Minou en potatisbit i halsen.Jag såg plötsligt hur hon fick skräckfyllda ögon och inte luft. Hon försökte desperat fåupp denutan att lyckas. Snabbt ryckte jag henne ur stolen, vände upp och ner på henne och dunkade över ryggen. Så låg potatisbiten där elakt stirrande på golvet. Minou vrålskrek av skräck och sattes hulkandes i mitt knä.
Jag skakade lite av rädsla och lycka blandat...Älskade unge!

Ingredienser

4-6 port

Två helt underbara prinsessor!

En av de lataste personerna jag känner är min kära syster. Törs knappt skriva om det eftersom jag vet att hon läser min blogg ibland. Men jag är modig och hoppas att jag inte blir halshuggen senare.

Hon gör absolut minsta möjligaste motion som hon kan. På sin höjd kan hon gå en promenad ibland. Hon försöker alltid finna genvägar för att undvika extra motion så långt hon kan. Hon är så lat ibland att hon inte orkar gå upp och släcka lampan när hon ligger i sängen utan låter den vara tänd istället....:)

Nu har hon köpt hem en motionscykel till familjen och jag gissar att den kommer damma igen ganska snart. Tror faktiskt att hon också tror det. (Undra om hon cyklat på den någon gång hittills?) Ett motto som en annan i min närhet ofta brukar använda är "Den late är den smarte" och det borde kanske Jonna anamma också:)

Puss älskar dej syster yster!

Så njut av denna bild för den hör inte till vanligheterna (Hon cyklade i max två minuter när bilden togs)

Ibland är det kallt så man fryser arslet av sej. Sen är det snöstorm och snöyret piskar hårt i ansiktet. Nästa dag får man pulsa fram i drivor av vitt puder. Sen är det dags för ett halkande likt bambi på hal is. Plötsligt är det slaskigt och blött överallt och vi vadar i vatten.
Men det finns några få fina stunder däremellan som ibland kan uppväga mycket av allt snöelände.
Som i helgen när jag satt på en pinnstol mitt i snön, lutad mot en vit husvägg och läste en bok medans solen höll mej varm...

Är lite sjuk så har barrakerat mej hemma hos syster som pysslar om mej lite. Skönt. Njuter av att hinna läsa bok och spela spel. Två av mina favoritsysslor.
Passar samtidigt på att njuta av mitt lilla kusinbarn.

Idag är en dag och imorgon en annan dag. TACK.

Sitter och trånar efter lite snygga smycken och mina absoluta favoritsmycken är Rock by Sweden. Jag skulle kunna ha hela deras kollektion (nästan). Dessa tre armband och två halsband skulle gärna få befinna sej mina ägor.

Bilder lånade från www.rockbysweden.com

Jag saknar dej Woodpecker!

"Gammelmoster" läser saga för kusinerna små....


Efter allt jobb i juldagarna har jag nu bestämt mej för lite "semester". Eller rättare sagt jag låter bli att ta åt mej jobb under en vecka eller lite mer. Nu ska jag fokusera på Minou och mej själv. Idag har jag tränat (som ingår i ett av mina nyårslöften) och åkt och besökt min släkt i Karlskoga. Skönt att ta dagen som den kommer och göra det som man känner för dagen.
Jag tänker försöka få in och träffa lite vänner i lugn och ro. Som jag alltid säger så rusar tiden och livet bara förbi och ibland måste jag ta ett steg ut och titta på mej från ett objektivt perspektiv. Då ser jag att livet bara rusar på och jag bestämmer mej för att stanna upp lite och försöka vara mer närvarande i nuet och njuta av allt det goda som livet har att erbjuda. Så nu ska mitt liv få erbjuda mej mej själv, min dotter och mina vänner.

Svårt att blogga med en liten trollunge som stjäl all uppmärksamhet. Återkommer ikväll istället.

Ha en skön dag kram!