När jag låg på BB fck jag ett samtal från studievägledaren på universitetet. Jag hade kommit in på en kurs och den hade startat för bara en vecka sedan. Ville jag ha platsen? Nyförlöst och lyckliga tackade jag ja men undrade samtidigt vad har jag nu gett mej in på.
Men några veckor senare stod jag där på universitetet med barnvagnen och en litet knodd. Mina kurskamrater har fått träffa Minou från att hon bara var några veckor gammal tills nu.
Igår var hon med mej igen några timmar. Men hon skötte sej exemplariskt. Somnade i bilen dit. Fortsatte sova vid överflyttning tillvagnen. Sov ca 1,5 timme i vagnen utanför seminariesalen. Vaknade precis när seminariet var färdigt och det var dags för lunch...

Puhh hennes mamma andades ut det hade lyckats ännu en gång. Tack underbara unge!

En glad mamma på väg ifrån universitetet med sin lillhöna...