Vi har världens bästa granne. Minou och jag har hängt i hans trädgård ett antal gånger denna sommar. Vi är där och pallar frukt och bär. Hallon, rabarber, vinbär, gräslök och andra goda saker minskar av en konstig anledning för honom...

Minou och spöket i brottningsmatch. Någon uppskatar det mer än andra...

Något fel kan bli rätt. Pokerturneringen började vid halv sex tiden i lördagskväll. Jag hade lite smått ångest över att jag skulle missa en viktig deltävling i GP speedway som började kl 19.00. Men jag ahde styrt upp med en arbetskollega som skulle spela in matchen åt mej.
Men det gick skit i pokerturneringen och jag hann knappt blinka så åkte jag ut som andra person exakt klockan 19.00. Snabb som blixten for jag hem till mammas vännina där hon och Minou vistades. Kollade två och en halv timma och for tillbaka till pokern.

Lirade sen cashgame restarande av natten. Åkte hem halv två och växlade lyckligt ut över 3000 riksdaler (minus min förlust i pokerturren) Är därmed väldigt nöjd över kvällens upplägg. Jag fick både se speedwayn och skrapade ihop till minst ett par nya jeans. Ja jag brukar tänka i jeans när jag spelar och går med vinst. Nu kommer inte alla penngara läggas på det men det är skönt att känna att jag kan unna mej det om jag skulle vilja...

Ikväll är det äntligen dags för ännu en pokerturnering. Jag har inte spelat på hela sommaren. Pokerfingrarna längtar efter att få hålla i korten, huvudet efter att få ta de viktiga besluten, magen efter att få ha de nervösa fjärilarna fara omkring och mitt sociala jag att få träffa mina kära pokervänner. Jag har spelat i några år nu. Det var faktiskt genom pokern som jag och Matte träffades. Jag gör det mest för det sociala sammanhanget men jag har alltid älskat alla sorters spel och tävlingar. Min syster och jag har spelat spel genom hela uppväxten. Jag är glad att jag haft min syster som delat tävlings och spelådran med mej. Vi kan fortfarande leta upp några gamla barnspel hemma hos farmor och starta en spelturnering. Idag ska det bli skitskoj att lira lite poker. Jag önskar mej bra kort och hoppas att jag kan genomföra några galanta drag.

Hittade lite gamla pokerbilder och lägger upp dem för att späda på min annalkande pokerkänsla...

Snart några dagars semester. Mamma och jag bokade en fyra dagars resa till Kroatien igår. Vi stod i valet och kvalat om vi skulle ta med lillstumpan men vi valde tillslut att åka själva. Kan knappt förstå att jag under fyra dagar bara ska slappa och inte ha varken jobb eller en dotter att ta hand om.

960 kr betalade vi för flygbiljetten tur och retur  för två personer.
Löjligt billigt men nu är alla resor beytdligt billigare så passa på att boka om ni vill komma bort en sväng.

Ja som vanligt så tickar mitt liv på i ett rasande tempo. Sista veckorna har jag varit en hel del på jobbet. Tränat och försökt att hinna med att träffa lite kompisar.

Jag återberättar min sensate tid i bilder...


Mamma och jag turistar inne i vår egna vackra stad Örebro. Den inovativa kaninen är det absoluta måstet att fotografera. Vi njöt även av god mat och avslutade med en öl på Örebrofesten.

Klassiska poseringsbilder!


Mamma jag och barnen bakar hemmagjord pizza. Jag älskar att mamma är hemma. Min bästa vän att umgås med. Endast en vända till i Thailand sen flyttar hon hem till nästa sommar. ÄNTLIGEN!



Jag och Minou är totalt hängivna åt en grym speedwaymatch. Någon vill absolut inte sova utan vill titta på motorcyklar med sin mamma. Redan en inbiten speedwayfan!


Jag jobbar. Här är vi på väg med båten ut till vinön för att hämta en patient.


Här är vi på skojlandet med en av mina kompisar och hennes barn. Skojlandet är betydligt schysstare än lek oc buslandet. Mindre område, mindre skrik, färre barn och mer mammavänligt!


Min bästaste Molle var på besök från vårt grannland Norge i helgen. Vi passade på att umgås. Lite hemmahäng och en sväng ut på staden i lördags. Han gör mej glad och fyller mej med energi. Det är härligt att umgås med livsglada och positiva människor. TACK MOLLE!

Att arbeta som ambulanssjuksköterska innebär att man ibland blir extremt ensam ute på fältet. Man är helt utlämnad till sig själv och sin egen kompetens. Givetvis ihop med sin kollega men ofta är de undersköterskor men väldigt erfarna och duktiga.
Jag fick nyligen erfara det då vi fick ett larm till Vinön. Det tar 20-25 minuter att åka till kajen med blåljus. Sen ska man åka båt över till ön vilket tar 20 minuter. Där ska man hämta patienten och sen åka samma långa resväg tillbaka.
Denna gång var patienten medvetslös och kritiskt sjuk. Ute på sjön fungerar apparaturen inte helt hundra. Jag var tacksam att vi var två personer som hjälptes åt bak i ambulansen under båtturen tillbaka. Fyra händer kan uträtta betydligt mer än två och det är skönt att ha någon att diskutera med.
Vad gör man då med en medvetslös person där orsaken till medvetslösheten är okänd. En minnesregel som vi kan änvända är att vi kan tänka utifrån MIDAS som innebär att man försöker komma på orsaken till medvetslösheten.
M-Meningit. I-Intox. D-Diabetes. A-Andningsinsufficiens. S-Stroke-Sepsis-Subarachnoidalblödning.

Undersökningar som man genomför: Givetvis iordning efter regeln ABCDE som står för Airway, breathing, circulation, disability och exposure.

Man försöker så gott man kan genomföra en helkroppsundersökning.

Stabilisera och se till att patienten har en säker luftväg. Exempelvis genom att sätta ner en liten tub i svalget eller en s.k kantarell i näsan. Eventuellt måste man även manuellet hålla fri luftväg på patienten.

Kontrollerar andningsfrekvens och saturationen som är syresättningen i blodet. Ger syrgas vid behov.

Tar blodtryck, puls och EKG och bedömmer de parametrarna och gör eventuella åtgärder.

Sätter en perifer venkateter dvs en nål i ett blodkärl.

Tar blodsocker.

Genomför enklare neurologisk undersökning. Bedömmer vakenhetsgrad, tittar på pupillstorlek samt kontrollerar pupillens ljusreaktionsförmåga.

Det är även bra och tacksamt om man fått en enklare anamnes dvs en kort historia om patientens tidigare sjukdomer, mediciner med mera. Vid en kritisk situation och då anhöriga inte är närvarande eller följer med så får man arbeta utan denna information.

Sen ska allting dokumeteras ner på en journal och alla parametrar och bedömningar ska regelbundet revalueras.

Så ibland är det ganska tacksamt om man har en lite längre resväg eftersom man då hinner med att genomföra allting som man vill utträtta med patienten innan man anländer till sjukhuset. Men trots det är man bara född med två händer och måste man exempelvis hålla fria luftvägar på patienten blir direkt båda händerna upptagna.

Ja man är extremt ensam och patienten är väldigt utlämnad i mina händer. Ett stort ansvar som amulanssjuksköterska men det är ändå världens bästa jobb...!

I lördags hade jag och Matte kräftpremiär här hemma. Underbara goda Hjälmarkräftor. Till det gjorde jag västerbottenost plätter som receptet är ifrån min Västerbottenost kokbok. De var skitgoda och passade utmärkt till kräftor. Att bara äta kräftor tycker jag blir lite magert och det är gott med nått mer till. Enkla och snabba att tilläga. Skitgoda att äta. Vi åt dem med lök, rom och gräddfil (Vi hade ingen rödlök hemma).

En liten tjej som får hysteriska utbrott och en mamma vars tålamod är nästan slut. Något för stor att bada i diskhon men alla medel är tillåtna vissa dagar. Så här ser mitt stökiga kök ut när jag försöker mej på att baka kolakakor och samtidigt underhålla min griniga unge.

Igår lagade jag och en kompis trerättersmiddag. Skagentoast till förrätt. Fläskfile med potatistårta och kantarellsås till huvudrätt. Till dessert åt vi vaniljpanacotta med hallonöverdrag. Potatistårtan blev en succe och därför kommer receptet här. Min potatistårta ramlada ihop lite men annars ser den även väldigt lyxig ut att bjuda på.

Gör så här

1. Sätt ugnen på 225°C.

2. Skölj bakpotatisen väl och skär den i 12 stycken ½ cm tjocka skivor. Lägg potatisskivorna på en plåt. Skala och hacka 1 vitlöksklyfta och blanda den med 2 msk av olivoljan och timjan. Pensla potatisskivorna med olivoljeblandningen på båda sidor och krydda med salt och peppar. Sätt in potatisen mitt i ugnen 15-20 minuter. Går bra att göra några timmar innan.

3. Skala och koka potatisen. Mosa den och blanda med varm mjölk och riven parmesan. Smaka av med salt och peppar. Varva 3 potatisskivor per person med potatispuré mellan skivorna, ingen puré på översta skivan. Går att göra några timmar innan.

Om ni inte äter potatisen direkt så kan ni värma på dem färdiggjora strax innan servering.

Att klara av att hantera sina egna känslor under en extrem räddningssituation har jag nu fått erfara. När man kan relatera till sitt eget liv och sina egna nära så blir det ibland så mycket mer äkta och påtagligt. Som en rejäl käftsmäll förstår man hur skört livet faktiskt är. Ett litet ovakat ögonblick och livet kan för alltid förändras. Under pågående arbete försökte jag låta bli att tänka på annat än det medicinska och fokusera på att genomföra det bästa möjliga räddningsarbetet.

Men för ett ögonblick kom känslorna och verkligheten ikapp. Jag kända tårarna bränna bakom ögonlocken men lika snabbt som känslan infann sej så tvingade jag mej att åter ta kontroll över mitt känsliga jag.

Att arbeta med hysteriska och förtvivlade närstående precis bredvid kan jag lova är en tuff utmaning för psyket. Det gäller att även där att tillfälligt stänga av. Jag gjorde det. Jag tvingade mej till det.

När man sen har lämnat över ansvaret till andra personer och det egna ansvaret passerat så är det lättare att känslorna kommer fram. Tårar kom. Tårar torkades. Normalt brukar jag vara en person som har väldigt lätt till känslor men för första gången kändes det svårt att släppa fram dem, att låta tårarna rinna.
Men när jag fick tankarna till min egen lilla tös så blev det lättare. För jag ville gärna gråta lite. Jag tycker det känns skönt efteråt. Det lättar på trycket. Men framförallt anser jag att jag ger av mina känslor till de drababde i det ögonblicket. Jag har också känslor trots mitt yrkesval.
Jag är också människa.

En lycklig mamma därför att håret är tillräckligt långt för att sätta upp i två små hästsvansar. En lycklig mamma för att dottern äntligen accepterar att ha två små hästsvansar i håret. En lycklig mamma för att dotterns sitter skapligt still efter en del mutor så att mamma får tid att sätta upp två små hästsvansar.

Mys och mumsande på smultron med bästa kompisen Maja bakom vårt hus.



Minou är numera värsta bärfanatikern. Det ska plockas smultron och träs upp på strån, blåbär runt hela munnen, jordgubbarna uppryckta ur landet och grannens hallonbuskar är tomma efter allt hallonpallande....

Jag är ganska snygg när jag blundar...



De finaste orden jag någonsin hört i hela livet: Älskar min mamma!

Ett barn som var fullt av liv. Ett barn som var ovetande om livets faror. Ett barn som njöt av stunden.

Ett barn som ligger stilla. Ett barn som mött livets ende. Ett barn som inte kan leka mer...

Det har varit dåligt med mitt bloggande de senaste två veckorna. Jag upplever det som att jag mer eller mindre bor på jobbet. Tiden där emellan så försöker jag fånga några av solens strålar och njuta av denna underbara sommarvärme. Jag komemr att återuppta bloggandet som vanligt när semstern är slut och livet återgår till det normala igen. Där emellan kommer ett inlägg när jag har lust, ork och tid.
Jag måste även ta tag i mitt fotograferande igen. Tyvärr har inte många kort blivit knäppta denna sommar och det är ytterligare en orsak till mitt minskade bloggande.

För övrigt så ska jag jhop med några andra tjejer ha en loppis i fjugesta på lördag dag. Åter kommer om exakt lokalisation eftersom jag i nuläget glömt gatunamnet.

Snart drar jag och Annica igång vårt nya pass på NJOY. Vecka 37 bär det av stapeln. För dem som vill testa så kommer det finnas biljetter till gratispass tillgängliga för alla. 

Kort och effektivt pass där hela kroppen sätts i fokus! Styrka och kondition tränas i högt tempo med hjälp av olika intervaller. Idealiskt för dig som vill träna hårt och nå snabba resultat!