Detta gör mej på grymt bra humör:

Att komma hem och det är undanplockat och städat och ljusen lyser välkomnande på bordet...

Jag började träna bodyrock den 8 februari. Alltså ungefär tre veckor sedan. Innan det hade jag tränat väldigt dåligt och sporadiskt eftersom jag hade stora begränsningar med mina höfter. Sommaren 2009 slutade jag träna pga graviditet och började inte igen förren tidiga våren 2010. Jag tränade några månader innan mina ljumskar/höfter satte stopp för träningen igen.
Med andra ord var jag ganska otränad för tre veckor sedan. Mina muskler syndes inte överhuvudtaget och det kändes som jag var smalare än någonsin.

Men nu efter endast tre veckors träning börjar kroppen ta form igen. Jag börjar åter se mina forna magrutor och känna mej mer formad, nästan överallt. Efter tre veckor. Kan ni fatta? Måste tillägga att träningen bara är ca 10-30 minuter per dag. Så lite tid behövs per dag för att hålla sej i god form och få en fastare kropp. Men det gäller att ge allt på den korta tiden man tränar och inte fuska sej igenom.

Bodyrock verkar även smitta av sej. Någon annan person här hemma har på eget bevåg tränat bodyrock när jag varit på jobbet. Roligt!

Vilket dygn jag har haft. Det har varit både väldigt roligt, lärorikt och jobbigt. Första timmarna på jobbet inleddes av lugnets harmoni. Men sen körde det igång på kvällen och fortsatte hela natten ända till klockan sex på morgonen. Jag och min kollega hann inte mer än lämna en patient (om ens det) innan vi drogs på en ny körning. Det gick verkligen i ett. Men det är nästan bättre att det gör det, än att man hinner landa i sängen och smaka på sömnens sötma.

Vi åkte på trafikolycka, medvetslösa patienter, "överförfriskade" personer till dem med allvarliga hjärtproblem med svåra andningsproblem som följd.

Denna kollega som jag arbetade ihop med har jag aldrig arbetat tillsammans med tidigare. Det är en undersköterska som jobbat på ambulansen i många år men ändå tycker att han har världens bästa jobb och är mycket engagerad och seriös. Vi fungerade klockrent tillsammns och arbetade som ett team hela passet. För det är faktiskt en svårighet i detta jobb. Man arbetar så nära en annan människa och ställs i många nya och svåra situationer och då ska det bara fungera. Det är inte alla som det fungerar lika bra med och man har olika arbetssätt.

När man sen arbetar ihop med någon som det fungerar extra bra med och det känns som man arbetat tillsammans i flera år så är det grymt skönt. Vi var båda trötta i perioder men ingen gnällde utan vi bara fortsatte och gjorde vårt bästa.

Flera gånger ute hos patient eller på skadeplats behövde vi inte ens prata med varandra utan vi visste båda vad den andre gjorde och kunde fokusera på sin uppgift.

Jag analyserar alltid varje patient efteråt och tänker igenom vad som gick bra och vad som gick mindre bra, om det är något jag ska tänka på lite extra till nästa gång eller göra annorlunda. Efter detta pass så kan jag med stolthet säga att jag inte vill ändra på något vi gjorde utan är väldigt glad över våra beslut och åtgärder. Med en bra kollega blir man själv trygg och tar lättare de bästa besluten...

TACK för kanon teamwork!

Så här har jag det på jobbet. Idag är det en lugn kväll. Jag blir lite rastlös men så är det att jobba på ambulansen. Ena dagen kör man i ett och nästa så är det mycket väntan och ett lugn. Men kvällens sammandrabbningar har nog inte börjat än eftersom klockan inte är värst mycket. Men det är lördagkväll och jag är på nattbilen vilket brukar resultera i en hel del arbete.

Så här bor jag inatt på jourrummet

Måste bara rekomendera denna grymma timer. Jag köpte den från USA från www.gymboss.com och den kostade nästan 20 dollar plus frakt.
Den kan ställa in olika intervaller. Man kan ha 2 olika intervaller som man sen kan ställa in i hur många ronder man vill. Den är kanon att använda i många olika träningssammanhang. Jag har med den när jag instruerar box på NJOY eller när jag tränar min Bodyrock hemma. Den är även väldigt liten och smidig, enkel att använda även för otekniska personer. Man kan även enkelt sätta fast den med klämman i sina träningsbyxor eller top. På några dagar hade jag den hemma i brevlådan.

Vi forsatte kvalitetsdagen med kvalitetskväll när vi kom hem. Minou "hjälpte" mamma i köket när hon lagade salamifylld fläskfile. Men jag ändrade lite i receptet och stoppade i en hel del mer ost. Såsen blandade jag ut med färskost. Fläskfilen fyllde jag också med fetaost och gratinerade den med prästost på toppen. Jag kan verkligen inte laga mat utan ost. Till maten servarade jag mej själv med pressad potatis och smörstekt spenat.


Bild lånad från www.arla.se

1 fläskfilé, 500-600 g
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
Arla smör
50 g salami i tunna skivor
6-7 st marinerade, soltorkade tomater
2 dl Arla Köket vispgrädde
2 msk tomatpuré

Sätt ugnen på 225°. Salta och peppra köttet. Bryn filén i smör i en het stekpanna. Skär djupa skåror i köttet med ca 1 cm mellanrum. Lägg en vikt salamiskiva och en bit tomat i varje skåra. Lägg köttet i en ugnssäker form. Vispa ihop grädde och tomatpuré och häll det i formen. Stek i mitten av ugnen ca 20 min. Servera med smörfräst spenat och kokt pasta eller klyftpotatis.


Så här såg min lagade fläskfile ut. Lite mer sås och ost än orginalet.


Kvällsmys med levandeljus och mjölk...

Ja idag fyllde jag min dag med precis vad jag ville. Minou och jag åkte in och tittade på bokrean. Vi besökte först Akademibokhandeln och deras utbud av bra barnböcker var verkligen stort. Jag besöker bokrean varje år men i år var barnböckerna verkligen extra många och bra. Det var svårt att välja vilka böcker som skulle med hem. Men det blev en ca tio böcker tillslut. Blandade böcker för de lite yngre till böcker för barn mellan 3-6 år. Vi läser väldigt mycket för Minou och hennes språkkunskaper är redan ganska vida därför är det roligt att handla lite svårare böcker med för att hon ska kunna fortsätta utveckla sin språkförståelse. 

Sen åkte vi till vår älskade farmor. Tillsammans gick vi en promenad till parken och matade änderna. Minou blev ganska frustrerad när hon inte hann ikapp dem för att klappa dem. Men oj vad roligt det är med djur och att få se dem på riktigt och inte bara i litteraturens palörer. 
Vilken kanondag vi hade tillsammans min lilla dotter och jag.

TACK


Minou bobbade till parken

Tre generationer

Minou kastade också bröd men det kom inte så långt...

Jag älskar dej farmor. Du är mitt allt!

Ny dag, nya utmaningar, nya upplevelser. Idag vaknade jag på morgonen och låg och tänkte på dagens dag. Ingenting står på schemat. Så därför har jag möjlighet att fylla denna dag med precis vad jag vill. Vilket privilegium det känns som. Det finns så många saker att fylla en dag med.

Saker jag funderar att fylla min dag med:

Träning-Bodyrock
Bokreashopping
Hälsa på min bästaste farmor
Åka till parken och mata ankor med Minou
Umgås med någon kompis

Vad ska du fylla din dag med?

Tack Minou för att du är du...

Idag är jag verkligen sjukt trött. Har jobbat mej igenom de senaste dagarna. Känner att det får bli en tidig, mycket tidig kväll i sängen. Kanske framför datorn och ett parti poker i en sit and go turnering. Jag gjorde det igår kväll och vann och då somnar man alltid gott:)

Det blir tyvärr alltid lite mindre bloggande de dagar och perioder jag jobbar mycket. Orken när jag kommer hem tryter då en hel del och det finns inte så mycket att skriva om.

KRAMAR!

Ibland saknar jag faktiskt tiden då Minou var liten och en bebis på riktigt. Jag saknar givetvis inte hennes ostrukturerade rutiner, ammningen, nattvakandet eller de tusen blöjbytena per dag.
Men jag saknar hennes hjälplöshet, litenhet, de första framstegen, bebsimyset när hon somnade lugnt och fridfullt på bröstet och givetvis den underbara bebisdoften.


Saknar min skalle-Per

Jag fortsätter tjata lite om bodyrock. Just därför att mycket av mitt fokus ligger där nu. Jag tycker att Zuzana har en grymt snygg kropp. Inte för stora och bitiga muskler utan snyggt allroundtränad.

Jag tipsar alla som har svårt att ta sej iväg till gymmet och ständigt lider av det dåliga samvetet att man tränar för lite att besöka denna hemsida. www.bodyrock.tv.

Idag var det ett riktigt tufft pass men ändå bara 16 minueter långt. Jag tränade efter jobbet på brandstationen nere i Byrsta och en brandman skötte tidtagningen åt mej. Det var extremt bra då jag inte på en enda sekund fuskade med tidtagningen. Varje rond blev exakt 50 sekunder lång med 10 efterföljande sekunders "vila". Han pushade även på mej hela tiden vilket gjorde att jag kämpade på extra mycket och verkligen, verkligen tog i allt jag orkade och kämpade det där lilla extra.

Från början hade jag en medtränande men efter tre och en halv rond var det bara jag kvar:) som slet igenom alla sexton ronder. Han gav upp. Men det är ett av problemen som kan uppstå när man tränar ihop. Man tävlar för mycket med varandra att man tar ut sej för fort och sen inte klarar av att fullfölja träningen. Man ska istället fokusera mest på sej själv och utmana och sin egen kapacitet och förmåga.

Idag ger jag mej själv en klapp på axeln och säger att jag gjorde bra ifrån mej....

Har nästan flyttat in på jobbet men är hemma nu för en stunds vila. Återkommer senare ikväll på bloggen. Måste natta lillkråkan först...

Sov hos en kompis och hennes familj inatt. De bor på två rum och kök just nu under deras husrenovering. Storartat att det klarar av det så bra med två små gullungar. Så igår var vi tre vuxna och tre små blöjbarn där som skulle samsas och fungera ihop. Vi var lite oroliga inför nattningen och att ha tre små barn i samma rum som kanske skulle väcka varandra med skrik.

Men kors i taket alla barnen somnade bums vid nerläggning i sina sängar. Några timmar senare satt vi inne i en diskussion och höjde kanske våra röster lite för mycket (Inget bråk utan bara en livlig diskussion) och barnen vaknade allihopa.

Min lilla tös var helt hysterisk och vi flyttade ut henne till vardagsrummet. Jag försökte verkligen allt för att få henne lugn och tyst igen. Jag läste böcker, sjöng vaggvisor, gick omkring, samtalade, kramades.....Ingenting hjälpte. Hon var hysterisk. Tillslut var hon nog mest arg och bara skrek av ren trots och ilska. Jag försökte ignoerera henne och lät henne bara vara nybytt och torr i sin resesäng. Då skrek hon bajs rätt ut och jag ger mej tusan på att hon bajsade på sej av ren trots.

"Endast" två timmar senare med fyra andra klarvakna människor så somnade hon tillslut av utmattning (Lilla V hade sovit ganska fridfullt trots detta gapskrik i huset, hur han nu kunde det).

Hoppas detta var första och sista gången. Både mina mammaöron och mitt mammahjärta tog mycket stryk av detta....

Jag är på jobbet. Det är väldigt lugnt. Kanske lugnet innan stormen. Jag försöker utnyttja tiden och göra lite nyttigheter med skolarbete och diverse arbetsuppgifter som jag annars inte har hunnit med. Jag är verkligen sugen på att jobba och hoppas det blir ett spännande och givande arbetspass där jag får använda mina sjuksköterskekunskaper ordentligt.

KRAM

Sovmorgon och sovmorgon kan ju diskuteras. Förflyttade mej till soffan när Minou vaknade för morgonvällingen 05.45. Sen kämpade jag någon timma med en katt som absolut skulle sova under mitt täcke och byta position var femte minut.
Efter det så var det katt nummer två som ville ut och rafsade febrilt på ytterdörren. Fem minuter senare frös katt nummer två och krafsade febrilt för att komma in igen.
Fem minuter efter det var klockan halv åtta och Minou tyckte det var dags att vakna. Jag låg kvar en kort stund i soffan innan jag gick upp till övriga familjen och "njöt" av ytterligare en tidig morgon...

Fick med mej mannen idag på ett träningspass från www.bodyrock.tv. Roligt att köra tillsammans, men någon pustade lite mer än den andra:)

Någon blev ocks helt slut efteråt och hamnade direkt i soffan helt illamående....

Benen fick sej ett rejält kok stryk idag så de får väll sin förtjända del av smärta imorgon när träningsvärken kommer smygande.

Försöker göra sken av att vara stor och stark...

Det är inte alltid lätt att vara två...men det är också underbart....

Imorgon är det min sovmorgon. Jag vet att jag givetvis kommer vakna lika tidigt som vanligt. Men imorgon är min sovmorgon och jag tänker njuta av den. Kanske lägga en madrass i badrummet. Bara vara själv, bläddra i en bok och njuta. 

Snälla ta detta tillfälle i akt och njut. Men jag vet att det blir svårt. För en pappa verkar det aldrig vara svårt. Han kan sova oavsett hur mycket barnet skriker, hur hårt jag dunkar med tallrikarna i köket eller hur intensivt och enträget katten krafsar på ytterdörren.

Jag känner att ögonlocken börjar bli tunga. Klockan är lite över elva men jag är fortfarande vaken. Det hör till  ovanligheterna. Men ikväll kan jag vara uppe länge. Imorgon är min sovmorgon....

Har sittat och titta på olika sidor där de levererar hem färdiga matkassar. Det låter helt ljuvligt i mina öron och hade gärna provat det ett par veckor. Tyvärr verkar det inte finnas några som kör ut till Dylta Bruk.

När jag hörde talas om det första gången tyckte jag bara det lät konstigt men nu inser jag att det säkert är väldigt skönt och bevämt. Det finns möjlighet att titta på veckans recept innan man köper hem matkassen och är det en vecka med recept som verkar mindre goda så kan man enkelt låta bli den veckan.

Någon som provat detta?

När jag bodde på Kaserngården så beställde jag hem mat som levererades hem till dörren. Det var smidigt och sparade mycket tid. Det känner jag att jag skulle ha glädje av ännu mer nu när man är småbarnsförälder.

KRAM

Visst har vi kallt här hemma och temperaturen varierar kraftigt. Men att ta på sej "pälsmössan" är väll ändå att ta i lite....

Hembudade på tradera. Bara inte Minou blir för mallig på dagis med sina nya byxor...

Sitter och tittar på repriser på alla program jag missde igår när jag svävade runt på de små rosa molnen...

Vi hade en supermysig alla hjärtansdag igår. Minou hade pysslat och ritat ett eget hjärta till sin pappa. Jag hade köpt en liten present och vi pyntade hemmet med hjärtljus och hjärtballonger.

Jag fick 20 vita tulpaner av Matte när han kom hem. Min favoritblomma!

Sen hade jag köpt hem ingredienser till ett pizzabak så alla tre gav sej hän åt pizzabestyr. Mysigt!

När Minou somnat hade jag förberett ett bubbelbad med levande ljus och bodyskrubb som vi båda sjönk ner i. Varma och avlappnade kröp vi sen ner i soffan till en romantisk film. Men Matte blev snabbt uttråkad och jag somnade..hihi! Men det gjorde ingenting....Kvällen tjöt av romantik ändå....!

Det är mina strumpor men inte mina fötter.
Jag får tydligen inte ha mina strumpor ifred längre. Fast jag är allergisk mot Hello Kitty...Hemska kattskrälle

Det känns i benen idag. Jag älskar känslan av träningsvärk. För mej är träningsvärken skönt ont. Jag tycker inte det gör ont på ett ont sätt, utan njuter av att ha smärtan och gärna genom att massera på den. Därför grämer jag mej lite extra inför dagens pass.

Dagens pass fokuserar på armhävningar i 10 olika konspirationer. Varje del innhåller en typ av armhävingar ihop med exempelvis grophopp eller chins. Varje övning ska genomföras 10 repationer och det finns 10 olika övningar. Helst ska man sedan göra 4 varv vilket innebär totalt 400 armhävningar. Men man ska göra efter sin egen förmåga och orkar man endast ett varv så räcker det gott och väl tills man bygg upp kroppen. Ofta blir man förvånad över hur snabbt man kan bygga upp sin egen kropp och bli starkare.

Jag blir matt av att bara titta på genomgången av dagens pass. Men jag kan samtidigt knappt vänta till min lunchrast (jag är på jobbet) när jag får köra igång.

Jag är såld. Tack vare min underbar vän och gamla träningskompis Amanda http://blogg.alltforforaldrar.se/ladysylvia/. Hon har morrat en hel del över att tiden och pengarna inte finns till träning. Hon bor som jag på landet och har småbarn.
Men nu har hon hittat en grym sida på nätet som heter www.bodyrock.tv där det  varje dag läggs upp ett nytt träningsprogram. Det är endast 30minuter långt och innehåller nya övningar varje dag.

Amanda har antagit utmaningen och till och med skrivit ett kontrakt med sej själv. Jag blev grymt inspirerad och har precis gjort mitt första pass. Jag kommer följa dej Amanda och antar från och med idag utmaningen med mej själv.

Oftast behövs inga redskap utan man arbetar med sin egen kropp och vikt. Idag var det mycket ben på schemat. En benövning gjorde man i 10 minuter och sedan hoppade man hopprep i 20 minuter. Sen var passet och dagens workout redan avklarad.

En yogamatta fick jag i födelsedagspresent så den kommer numera användas flitigt till stretchingen här hemma (tack pappa).


Så här snygg e jag efter dagens pass. Blek, trött, rödmosig och svett....

Lite nya kläder inköpta igår på Lindex. Jag tycker de ofta har väldigt fina barnkläder. Det är nästan den enda butiken jag handlar kläder i annars handlas det mesta på nätet. Ett stort plus för Lindex är deras fantastisak priser. Jag är som sagt inne i värsta handla kläder till Minou stimmet, men det är bara för att hon inte har så många plagg i storlek 80 som är hennes storlek nu.


Ny tröja från Lindes 149:-


Ny klänning från Lindex 99:-

Godaste kvällsmackan.

Ett gott bröd
Smör
Parmaskinka
Ost (mellanlagrad,lagrad)
Avokado
Färsk tomat
Halloumiost

Halloumiosten steks lätt i smör innan den lägga på smörgåsen.

Nu har jag gjort fyra tappra försök att få igång en brasa. Känner att jag vill ha lite mer värme hör hemma än 15 grader. Men nu ger jag upp. Vanligtvis brukar det inte vara några problem men bara för att jag fryser halvt ihjäl så muckar kaminen gräl med mej....

För övrigt kände jag mej som en riktig super människa innan jag insåg att jag inte lyckas få igång en brasa.

Därför att:

Jag lyckades köra upp bilen för alla backar och parkera den utanför huset trots att det inte var plogat och snön räckte upp till himlen.

Jag släpade in alla tunga matkassar och en sovande Minou som jag lyckades bevara sovande och fick i säng utan problem.

Jag pulsade genom all snö till vedbacken och hämtade in massa ved.

Sen ska det stå här att jag fick igång en brasa och värmde upp huset så vi slapp frysa (men det vore lögn att skriva det).

Jag gjorde iordning mat till mej själv och katterna innan jag ens hunnit genom ytterdörren.

BURR!

Fy farao för små, irriterande, svidande, onda blåsor. Igår hade jag någon enstaka marodör på tungan men idag har de ockuperat den totalt. Det gör så ont att jag väljer att vara hungrig istället för att äta upp min parmaskinka, avokado och halloumiost smörgås....

Jag bara älskar träning. Herregud vad bra jag mår när jag får träna. Ja för min doktor uppmanade mej att träna hårt med ljumskarna innan min magnetröntgen somska genomföras imorgon. Två hårda thaboxningspass genomfördesomedelbart. Fast jag nästan inte tränat på två månader och ingen konditionsträning de senaste fyra månaderna så genomförde jag båda passen. Att jag tog mej igenom dagens pass borde vara ett under. 12 ronder säckträning med intervall. Uppe på det kryddades träningen med fyra varv stationsträning....

Stolt, trött och fylld med träningsvärk och ljumsksmärta....

Ja idag utnyttjades ännu en dag med massor av kvalitetstid. Underbara uppblåsbara sol. Det är skönt när båda småbarna sover så de utslitna mammorna kan få sej lite lugn och ro med tid för diverse skitsnack....

Ibland är det väldigt svårt att nå upp till saker. Till lådorna, till bordskanten, till det mesta som är över någon meter högt. Kommer säkert brås på mamma och hennes dvärgväxt så framtiden i detta syfte ser inte vidare ljus ut...

Nu har det börja suga i pokertarmen igen. Fick mersmak efter förra lördagens turnering...Kanske dags för en turre hemma i Ölmbrotorp till helgen....

Jag jobbade ett pass på ambulansen i helgen. Det var superskönt och roligt. Jag har jobbat typ ingenting i januari så jag hade verkligen saknat mitt jobb.
Men det var en riktig rivstart mest pga detta väder som framkallar glashala gator och skridskobana till underlag. Patienttillströmmningen till den ortopediska enheten slog alal rekord. Jag har nästan svårt att förstå att såmånga människor i vår stad kan skada sej så mycket under ett och samma dygn. Ortoped akuten hade över hundra patienter och de flesta av dem hade någon typ av fraktur. Det var allt från armfrakurer, avbrutna revben, gamla med avslaget höftben till fötter som pekade i 90 graders vinkel.

Jag hade min andra fotfraktur som jag reponerade. Denna gång kände jag mej mycket tryggare med tillvägagångssättet och min egen kunskap. Det är fantastiskt att man faktiskt både ser, hör och känner hur benet faller på plats och foten kommer i bra vinkel igen. Men man måste verkligen ta i. Jag tog stöd med min fot mot bårsläden och min kollega höll emot runt patientens knä. Med spjärn mot bårsläden drog jag foten nästan allt vad jag orkade rätt ut, höll kvar en kort stund och sen förde jag tillbaka foten i rätt läge. Klick och sen var foten på plats igen.

Väl inne på akuten gillar jag att följa upp mina patienter och det är alltid mycket lärorikt. Därför tittade jag på röntgen bilderna efteråt för att se vilka ben som var av och hur det såg ut efter min reponering.

Lugn kväll hemma i soffan. Njuter av lugnet!

Magnetröntgen på onsdag. Äntligen! Order från farbror doktorn att träna hårt innan undersökningen. Så snart åker jag på ett thaiboxningspass. Som jag har längtat. Men jag kommer nog inte vara i den bästa formen imorgon och ont kommer jag förmodligen att ha. Men egentligen vore det ganska typiskt om jag nu inte fick ont och blev irriterad i höfterna.

Spark!

Svårt att hitta bra böcker att läsa. Här kommer jag med några tips. Jag är ju som jag sagt tidigare inne i värsta bokstimmet. Mitt nyårslöfte hålls med råge. Jag slukar den ena boken efter den andra. En av mina favoritförfatatre är Harlan Coben. Han skriver verkligen spännande böcker där spänningen hålls kvar tills det absoluuta slutet. Nu har jag läst Släpp inte taget med honom och den var jättebra. Historierna är anorlunda mot de vanliga kriminal och deckarböckerna. Så ett hette tips är verkligen Harlen Cobens nervpirrande litetratur.

En annan eller två andra bra författare är Roslund och Hellström. Jag har läst flera böcker av dem också och gillar deras sätt att lyfta fram osynliga men viktiga samhällsproblem. I Flickan under gatan som är en spännande kriminalroman så tas ämnet om gatubarn upp. Det finns så många gatubarn i världen men faktiskt även i vårt eget land Sverige också. Att lyfta många tunga ämnen och samtidigt göra en spännande roman gör Roslund och Hellström med bravur. 




Vill man inte läsa kriminalromaner så kan jag rekomendera en väldigt lättsam tjejbok. Små citroner gula av Kajsa Ingemansson. Den är väldigt enkel och avslappnad handling där man inte behöver tänka eller beröras på något djupare plan.

Ray Kluun har skrivit boken En sorts kärlek som handlar om en kille vars fru är döende i cancer och hur han lever sitt liv under hennes sista tid i livet och hur han tar hand om deras gemensamma dotter. Man både älskar och hatar mannen som är huvudpersonen. Men den är superbra och gripande. Jag tjöt som en stucken gris när jag läste den. Änklingen är fortsättningen på boken En sorts kärlek. Den är inte lika bra men självklart vill man veta fortsättningen på deras liv....

De senaste två veckorna har vi övat och övat och övat att sitta på pottan. Vi gjorde det regelbundet en till två gånger om dagen (efter goda pottträningstips av annan bloggerska och mamma). Vi satt på pottan och läste böcker och Minou tyckte det var väldigt trevligt.

Men sen har jag tänkt om och istället så tränar vi på toaletten. Idag satte vi dit en liten ring och Minou sitter jättebra på den. Skönt att slippa tömma potta och sen vänja henne av med pottan och på med toaletten. Än så länge har inget kommit i pottan men på toaletten har vi lyckats få till nummer två ett par gånger....Jippiii!

Så numera sitter vi flera gånger om dagen med en bok i högsta hugg på toaletten. Hon får ofta vara naken och då är det lättare att känna igen tecken på eventulla kommande behov....

Jag skäms. Jag hade faktiskt längtat efter mitt boxpass på NJOY. Jag och Annica hade bestämt att det var jag som skulle hålla i det idag. Men jag har inte  tänkt en enda tanke på passet under dagen. Det hade fullständigt försvunnit ur mitt huvud. ca 20 personer som hade planerat att träna och tagit sej dit fick snopet vända hem igen. För jag dök aldrig upp. Jag hade glömt och när de ringde om berättade det för mej hade redan en kvart av passet passerat och det skulle ta minst en kvart för mej och ta sej dit. Det kändes meningslöst. Jag skäms...

Så här ser det ut hemma hos oss idag. Vi kalasar på pizza och grisar som bara den. Vi var alla trötta efter badning på Gustavsvik. Minou älskar att bada. Vi har gått på babysim med henne när hon var liten och det har gett resultat. Hon är verkligen inte rädd för vatten och doppar gladeligen ner hela ansiktet i det. Hon far omkring och kastar sej som värsta simhopparen. Skönt att hon inte är en lika feg badkruka som mor sin. Hon som typ blir rädd av att dricka ett glas vatten.

Ett privilegiumatt få titta på tv för mamma. Men mamma måste skicka massa viktiga mail och behöver få göra det ifred. Tur för mej för då får jag titta en stund på Bompa....

Du och jag mamma, Du och jag Minou....

Att varje morgon vakna med sin dotter. Ligga tätt intill henne, känna doften, borra in näsan i hennes mjuka kalufs. Det finns inget i världen som slår det. Jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan det och för varje morgon som vi har tillsammans så njuter jag bara ännu mer. En dag i veckan sover jag ut och då tar Matte hand om henne. (Hur delar ni andra småbarnsföräldrar upp mornarna?) Men jag har svårt att ligga kvar och njuta av min sovmorgon. Att höra Minou leka och fara omkring gör att mitt mammahjärta fylls av längtan efter henne och jag brukar ofta tassa upp ganska tidigt.
För varje morgon och dag som jag och Minou är tillsammans känner jag att vi kommer varandra närmare. Vi njuter av varandras sällskap och varje stund ihop är unik och värdefull.