Lillgrisen som är sjuk på Arlanda...


baywatch brudar på G


Cool coolare coolast


Ja även provdockorna hade rejäla sillisar:)















Stone crab market...Gott som fan med hummer, krabba och färska räkor...


Krokodilen kroko


Parad på disneyland










Avslutar med en bild på finaste tjejen...

Jag är nog bland den friskaste människan jag känner...Min dotter är en annan av dem. Hon har haft feber en eller två gånger i sitt liv. Jag kan räkna fingrarna på en hand de gånger jag varit sjukskrivern i mitt liv.

Men tro på fan att jag tre dagar innan vi skulle åka till Florida fick 39 graders feber. Jag kämpade mej igenom en natts arbete men hade lyckan att arbeta med en förstående kollega så jag slappp vårda några patienter och fick iställer agera som "pling plong taxi" chaufför.

Dagen innan avresa skulle ja ha en uppkörning i min blåljusutbildning för att eventuellt komma ännu ett steg upp i körbehörighetsgraden. Men det var inte att tänka på eftersom jag inte kom ur sängen på morgonen.

Men iväg kom vi och skit mådde jag. Ditresan var hemsk. Minou sov max en halvitmma på 16-18 timmars resa. Jag hostade som en gnu och var allmänt hängig.

Dagen efter ankomsten låg även Minou i feber. Vilken lycka! Sen hade hon feber i flera dagar och åt i stort sett ingenting på 7 dagar utan drack endast mjölk. Disneyland såg hon kisandes från barnvagnen när hon inte skrek åt Musse pigg och stackars Nalle Puh. Ungen hade lätt sålt billigt på en auktion och hennes föräldrar var mer utvilade hemma än efter en veckas semester med henne.

Trots det och att Matte slarvade bort sitt bankkort, överansträngde en fot och knappt kunde gå, vi fick parkeringsböter, körde en hel del fel och Minou och jag var sjuka så hade vi det fantastiskt.

Jag ÄLSKAR USA! underbara människor. Jag fattar inte hur de orkar vara så himla trevliga, gästvänliga, glada och spontana hela tiden. Själv känner jag mej numera som värsta butterkakan. Men vi svenskar är helt klart ett jävligt tråkigt och surt folk...

Det var grymt coolt att bara hänga på beachen och glo på alla unika, annorlunda och egna människor. Där finns verkligen alla slags människor samlade på ett ställe. En sak som var negativt var att det var fruktansvärt dyrt. Att käka en skaplig frukost kostade 300 riksdaler och mer för en vettig måltid om man inte ville dricka vatten och käka pommes frites coh hamburgare varje dag. Vilket det böev en hel del av iallafall. Så numera spyr jag på bara tanken av en fettig burgare. Inga pommes frites eller burgare för min del de närmaste två månaderna.

Även om jag vet att jag inte gått upp i vikt eller att min kropp har förändrats något så är känslan i mej själv inte bra. Ingen träning på tre veckor pga sjukdom och sen bara massa skräpmat....När jag är frisk är det nya träningsfreaks Jenny som kommer tillbaka igen, var så säkra.

Här kommer lite bilder ifrån resan!

Vi börjar med de härliga beachbilderna!!!!

Äntligen Miami, beach, sol och hav...!


Bästaste unge!


Familjen sjukdom


Underbara Miami


Lek och sandslottsbygge


Nu vaknar Minou så jag får fortsätta på detta inlägg med fler bilder imorgon....KRAM så länge!

Nu har jag fått tag på min mammas Kroatienbilder så därför kommer ytterligare lite bilder därifrån. Tycker ni det blir tradigt så skit i att titta på dem. Men jag vill ha dem för fortsatt minne och för att jag tycker det är fantastiska bilder och ett underbart mor och dotter minne...




På väg uppför berget i en nationalpark.





Supermysiga lilla staden NIN

Mamma försöker vara lite kulturell. Dock har hon ingen aning om vad det är för slags byggnad eller någonting annat heller om det kulturella för den delen....


NJutning i gamla stan i Zadar

Djurfanatikern mamma. En exotisk kroatisk hund och en unik av sitt slag, en hedlig bondkattkatt!



Jag njuter av den kroatiska speciella, starka osten som jag inte vet vad den heter. Men det svider nästan i gomen för att den e så stark. Jag fick iallfall ha den för mej själv...



Fina mamma

Min liftare som jag plockade upp. Det fick vi dock ångra lite eftersom bilens nabbt förgiftades av hans svettstank...Den äldsta liftaren jag någonsin plockat upp. Här får vi slängkyssar av tacksamhet...

Underbara Nin igen

Min mamma och jag har varit i Kroatien. Vi betalde 960 kr för flyg till Zadar tur och retur för båda. Boende kostade ca 300 kr för ett lägenhetsrum med sovrum, vardagsrum, köksdel och balkong. Vi hyrde bil för ca 350 kr dygn och åkte runt på kusten. Ett helt underbart land. Varmt, god mat, trevligt folk, massor att upptäcka och göra.





Vår första anhalt Bebinje en liten by ett par km söder om Zadar.





Vi besöker den kända nationalparken Krka. Fantastiskt fina vattenfall och underbar grönska.











Jag passade på att ta ett dopp vid vattenfallet.









Vår andra sovanhalt. Detta var vår utsikt från balkongen. Nin hette det lilla samhället.



Vårt boende.







Roadtrip på väg till ytterligare en nationalpark. Cool vyer när vi gled över bergen.





Jag har dumpat min mor en bit ner och begav mej den sista timmes vandringen själv mot toppen och droppstensgrottorna.



Äntligen uppe på toppen efter en språngmach...



Häftiga grottor blev belöningen på toppen. Nervägen gick i springfart. Kunde knappt gå dagen efter pga av träningsvärk och alla annan möjlig värk i kroppen efter mitt maraton i bergen...

Ta din familj. Gör en spontan resa till Stockholm och njut av skansen och Gröna Lund. Vi åkte vid nio på morgonen och hann gott och väl dit och njuta av båda ställena. Halv åtta på kvällen var vi tillbaka i Örebro. Skönt at komma bort en stund från vardagen. Barnet/barnen får upptäcka och lära sej nya spännande saker. Du och din partner kan njuta av varandras sällskap och ha en romantisk skön dag...

I fredags fick Gubben min fick en impulsinvit att vi skulle dra till skansen på lördagen. Efter lite tjafs och én nödvändig ombokning av mitt arbetspass så kom vi iallafall iväg. Underbart väder. En relativt glad dotter och mycket roligt att upptäcka så blev dagen väldigt lyckad. Mer bilder kommer snart...

Snart några dagars semester. Mamma och jag bokade en fyra dagars resa till Kroatien igår. Vi stod i valet och kvalat om vi skulle ta med lillstumpan men vi valde tillslut att åka själva. Kan knappt förstå att jag under fyra dagar bara ska slappa och inte ha varken jobb eller en dotter att ta hand om.

960 kr betalade vi för flygbiljetten tur och retur  för två personer.
Löjligt billigt men nu är alla resor beytdligt billigare så passa på att boka om ni vill komma bort en sväng.

Att hoppas på det bästa

Längtar bort, längtar tillbaka


En midsommarnattsdröm


Glittrande bland ful


Maskrorosunge på söderhavet


Kulör på livet


Mot nya höjder


Glädje av det lilla


Stor och liten kärlek


Glimmande humor

Här kommer en första glimt från vår semester på västkusten. Vi hyrde en husbil och begav oss mot havet.
 
Matte har som liten tillbringat sina sommrar på västkusten i Grebbestad och det känns nu roligta att få återge hans barndomsminnen och sprida vidare dem till Minou.

En av hans favoritsysselsättningar var att fiska krabbor så det var bland det första vi antog när vi kommit på plats...


Det viktiga krabbfiskredskapet


Matte lurar upp den första stackars krabban


Lite läskiga i början med alla sprattlande ben


Brygghäng

Det började inte alls bra. Kvällen innan avresa skulle jag checka in via internet. Klockan var 21.30. Upptäcker att mittpass gick ut i oktober 2010. Smått panik utbröt. Ringde, ringde och ringde för att försöka lista ut om jag kunde skaffa ett provisoriskt pass. Efter ett antal telefonsamtal och vidarekopplingar fick jag fram att jag skulle hinna skaffa passet på flygplatsen innan avresan för en liten nätt summa av 980 kronor.

Vi kom fram tillMilano och hittade till vårt hostel. Jag hade bokat ett rummed dubbelsäng men när vi tittade in på rumemt så stod det två enkelbäddar där. Lite morrande spåpekade jag detta för personalen och då fick vi byta rum. Jovisst det rummet hade en dubbelsäng men rummet var storleksmässigt som en bunker. Fönstrena var igenbommade. Trafiken passerade precis utanför och det kändes som att vi hade en fläkt blåsande på oss men det var bara ena fönstret som inte riktigt höll tätt. Vi frös konstant under resan och särskilt när tid tillbringades på rummet.

Att vi sedan hamnat i en av Italiens dyraste städer där en 33 cl öl kostade 100 kronor gjorde inte vårt humör bättre. Vi hade inte ens lust att supa oss fulla för den summan pengar vi skullel behöva punga ut med. Schysst shopping i modemetropolen Milano. Jovisst om man är miljönär och mer än gärna lägger minst 15 000 på en väska. Efter att vi gått runt i staden två dagar och inta haft råd eller lust att handla nått så var vi ganska uttråkade på den. Vi tänkte spendera en kväll med ett skönt biobesök men då italienarna vägrar överge sitt modersmål och därför dubbar alla sina filmer blev även det ganska uteslutet på vår att göra lista.

Vi lyckades iallafall hitta till ett par bra restauranger så vi fick ånjuta både tapas och äkta italiensk pizza med deras underbara ostar.

Men efter två dygn var vi båda ledsna på Milano och längtade hem. Så det slutade med att vi köpte nya biljetter hem till Svedala och kom hem ett dygn tidiagre än beräknat.

Så om jag blir bjuden på en resa till Milano nån gång kommer jag nog säga tack men nej tack....


Katedralen Duomo som är världens tredje största var riktigt mäktig.




God tapas och öl....
på papptallrikar:)


Påtvingad duvmatning

Det är tyst och alldeles vindstilla. Det enda som hörs är en fågel som kvittrar gällt, långt där borta. Ett plask hörs av flötet som slår mot vattenytan. Ett par gummistövlar som vadar i vattenbrynet. Helt tyst igen. Solen värmer mitt ansikte men det är lite kyligt i luften. Jag sitter på en sten och tittar ut över den svarta tjärnen. Ser om jag kan få syn några ringar på vattnet. Mitt flöte ligger stilla långt där ute. Det är svårt att slita blicken från det och ibland innbillar jag mej att det rör sej.
Het plötsligt är det borta. Jag börjar snabbt veva in linan och gör ett hastigt ryck. Linan är trög att veva och det rycker och slitar i andra änden av spöet.
Lycklig är jag när fisken sprattlar upp på land. Det är den största fisken jag fått upp på egen hand. Tre och ett halvt hekto. Jag är glad.

Jag sitter långa stunder och bara njuter och andas in den friska jämtländska doften i näsan. Jag funderar och tänker att det här är livet. Att sitta här och njuta av stillheten och lyssna till tystheten får mej att må bra. Jag fylls med energi och livsglädje igen. Mina depåer som började bli urladdade är på nytt fyllda igen. Jag längtar redan till nästa sommar när jag kommer komma hit igen. Det har jag redan lovat mej själv. Jag vet det, för jag behöver det här...Tystnadenn stillheten, det riktiga livet.... 

Igår cyklade jag och Dang down hill. Det vill säga mountainbike nedför berget. Jag har cyklat mountainbike i skogen hemma i våra egna mountainbike spår men då måste man både cykla uppför och nedför. Här tar man enkelt kabinbanan, sittliften eller bergbanan upp och cyklar sen i ilfart nedför. Herrgud vad roligt det är. Men desto äldre man blir desto mer kommer fegheten. Fast det kanske egentligen är kunskapen om vad som kan hända som har utvecklats. Jag försöker tro det iallafall.
Det är ganska dyrt men jag hade bestämt mej innan resan att jag skulle lägga pengar på det. 795 kr för at hyra cykel och skydd. Sen tillkommer liftkortet på över 200 kr.
Men det är klart värt pengarna. Skulle jag bo här uppe skulle en av de första investeringarna bli en riktig downhill bike.

Tre gånger for jag i marken och jag är grymt tacksam över skalet jag hade på knoppen. Utan den hade jag säkert haft en rejäl hjärnskakning och bula. Jag insåg efter lite cyklande att desto saktare jag cyklade (alltså ju fegare jag var) desto svårare var det och desto sämre gick det. Så mitt råd blir att ha rejält med fart men kom ihåg att då blir vurpan också värre.

Svårighetsgraden på nedfarterna följer samma mönster som backarna vid skidåkning. Grön är enklast sen blå, röd och svårast svart nedfart. Jag är lycklig att jag vågade åka i de röda backarna men hade jag haft ännu en dag på mej hade jag nog vågat mej på en svarting också.

Idag är mina handleder ledbrutna och en rejäl lårkaka på höger låret och träningsvärk i rygg och nacke. Annars fit for fight. Imorgon blir det öringfiske här i vildmarken. Ödebygden. Min telefon fungerar bara nödsamtal så därfär är jag onåbar i några dagar till...

Tjingeling!

Efter vägen efter Åre vid en fors ligger detta urgulliga lilla hus. Känns precis som det är tomten som bor där...

I närheten av Åre ligger Tännforsen belägen. En gång i tiden satt en ensam brunbjörn fast på en klippa mitt i forsen. Hur han tog sej därifrån eller om han dog har jag ingen vetskap om. Området är numera ett naturreservat och väldigt fint och mäktigt att beskåda.


På den stora klippan i mitten av forsen satt björnen fast...

Minou truvs ganska bra där bak i Baby Carriern. Den är superskön att bära i och fast hon väger snart 9 kilo så känns hon inte alls tung att bära på.

Mycket av min släkt på min mammas sida kommer ifrån Åre. Jag har tydliga minnesbilder av när jag bestige Åreskutan som barn. Jag ville inte gå den raka vägen upp med de markerade lederna utan skulle ta mina egna vägar som innnebar lite mer klättring och utmaning. Igår tog vi kabinbanan upp och vandrade endast sista biten. Jag och Minou traskade på i förväg (hade faktiskt ingen lust att hålla mammas snigeltempo). Men jag är oerhört glad att hon kom upp för det var nära att hon gav upp.

Jag insåg under vandringen hur underbart det är och att jag verkligen, verkligen njuter. Varför gör jag inte sådana saker oftare? Jag bara älskar det. Stillheten, utsikten, luften, atmosfären, känslan, utmaningen, flåset och bediften attt ha tagit sej till toppen. Jag får flashback till sydamerika när jag var där och vandrade och besteg berg och vulkaner. Snart dags för ännu en långresa kanske.

Har ni inte provat att bestiga nått berg så rekomenderar jag det varmt. Åreskutan är en lätt utmaning för nybörjare men ger endå så mycket upplevelse och fantastiska vyer.

Här kommer lite bilder från vandringen. Hoppas ni får lite mersmak...


Underbar natur under vägen

Långt där nere kommer två eftersläntare..

Tillslut så kommer de flesta till toppen...

Minou och jag på toppen

I måndags begav vi oss som sagt till Åre. Här kommer lite bilder från resan upp. Startade klockan 18.00 på kvällen och vi var inte framme förren klockan tre på natten. Minou och jag sov från och till i baksätet. Mamma envisades med att köra hela vägen...

Nyss hemkomna från vår första semester på evigheter, närmare bestämt 1,5 år. En kort semester men det kändes väldigt avslappnande och skönt.
Första gången Minou vistades utanför landets gränser.
Första gången vi reste iväg som en familj.
Första gången sen Minou föddes som Matte och jag verkligen njöt av varandras sällskap och hade det hur bra som helst.
Vi hade två hela kvällar med bara varandras sällskap utan barn. Minou somnade i hyttan vid 7 tiden på kvällen. Vi sprang dit en gång i kvarten till var 20 minut och kontrollerade att hon sov. Men vi kunde ändå gå ut och äta gott, sitta och ta en drink på tu man hand och på lördagen få till en SPA kväll ihop med bubbelpool, ångbastu och massage.

På lördagen strosade vi omkring inne i Tallin som är en stad som överraskade mej. Den är väldigt gemytlig och mysig. Mycket fina hus att titta på och härliga små kullerstensgator att vandra över. Överallt låg det mysiga ute cafeer och restauranger. Lunch åt vi på en afrikansk liten restaurang där vi satt på en takterass.  Maten var kanongod, vilket även Minou tyckte.



Minous nya favoritställe som var omöjligt att slita henne ifrån...
Fast det fanns fler i familjen som tyckte det var minst lika kul som hon tyckte.


Familjemys. Det vaa på tiden att vi äntligen tog oss iväg och gjorde nått tillsammans. Borta från alla måsten, viljor och krav med aktiviteter, städning och jobb.


Coolingen i sin nya gröna tröja, mockasiner och byxor från Lindex. Minou var hur duktig som helst och satt i vagnen hela dagen när vi besökte Tallin. Men det fanns nog mycket att titta på för henne också




Många likande gator och platser fanns det att besöka och strosa omkring på. Egentligen är jag ingen statsmänniska utan brukar föredra att semstera utanför storstäder (Tallin e kanske inte så stor ifs). Men när städerna är så här mysiga och lugna så kan jag verkligen njuta av dem på ett annat sätt.


Marknad. Tyvärr så vvar variationen inte så stor men konkurransen mellan stånden destu större eftersom de alla envisades med att sälja exakt samma prylar. Så gillar man bomullsstickade kläder så åk till Tallin:)



Jeanshundar inne på Jack and Jones. Fick nästan lust att sno med mej en som Minou kunde ha och leka med men avstod pga samvetet. Matte glömde sitt Visa kort i kortautomaten och kom på det tillbaka på båten men innan den lämnat hamnen. Han fick i panik ta en taxi tillbaka till butiken. Vänliga och ärliga som de var så fanns kortet kvar där...Tack tur!

Min goda måltid med tigerräkor. Tigerräkor är nog bland det godaste som finns.


Minou och Matte äter afrikanskt.


Fint hus


Norpan spelar maraccas på vägen hem i bilen...

Imorgon bär det iväg på kryssning med familjen. Vi åker till Tallin och kommer hem på söndag. Vi hade planerat att hitta på nått denna helg men inte vad. Igår bestämde vi att vi idag skulle redovisa minst två varsina förlsag på resmål/utflykter för varandra.

Matte: Tallinkryssning, Liseberg, kolmården, Gröna Lund och skansen.
Jag: Hyra stuga vid en sjö (men fanns ingen ledig), Öland med ölands djurpark.

Tillsammans valde vi Tallinkryssningen. Jag hoppas det blir bra. Men egentligen är jag inte värst förtjust i kryssningar men blev ändå lite sugen på det mest för att jag ville åka till Tallin och strosa omkring där. Det var också ganska enkelt att styra upp och krävdes minimala förberedelser. Så imorgon far vi. Katterna ska grannarna mata och släppa in och ut. Och eventuellt så sover mamma med folk här...

Det är roligt att fotografera och ta fina bilder. Jag har rest ganska mycket bland annat jorden runt två gånger. När jag reste i centralamerika och var i Honduras tog jag den här fina bilden på en liten fattig kille. Han ville inte skratta för han hade inga tänder kvar. De hade blivit förstörda av allt sötätande och dåliga tandhygien. Men söt var han ändå...

För två år sedan reste jag och min älskade vän Anna till Norrland. Projektet hette Kebnekaise. Jag har besökt många delar av världens alla hörn och bestigit vulkaner i central och sydamerika. Men vårt eget högsta berg och vårt nordligaste landskap hade jag aldrig sett skymten av.

Vi reste först med tåg till Sundsvall där vi lånade en skåpbil av en vän till mej. I den reste vi och lyssande på gammal skitmusik. Vi hade nämligen inte med oss några skivor utan fick låna några från stenåldern. Men glada i hågen och trallandes på 34:an så styrde vi bussen mot vildaste norrland.


Vår älskade trogna skåpbil


Underbar svensk norrlandsnatur

Vi bodde i bussen på vägen upp och anlänade sent på eftermiddagen till Nikkaluokta. Vädret var ostabilt och klockan var mycket varför vi rekomenderades att inte börja vår vandring av kunna vandrare. Men eftersom vi visste bäst själva så gick vi iallafall. Vi gick och gick och blev tröttare och tröttare och blötare och blötare. Mycket av maten och vår packning läpmades av efter vägen. Gourmand som jag är hade vi packat ner både grillad kyckling, vin och annat smått och gott. Efter några timmar var vi totalt dyngsura, kalla, trötta och hungriga. Det var flera timmars vandring kvar till fjällstationen. Tältet var för blött att sätta upp så vi övernattade i en gammal båtstuga och sov på hårda träbänkar. Jag frös som jag aldrig gjort förut. Inte ett torrt plagg hade jag på kroppen. Bänkarna var för smala för att sova jämsides på och ingen eld fanns.
Jag var nära att ge upp och bara ringa mamma och tjuta.

Men dagen efter fortsatta vi ändå och kom tillslut fram till fjällstationen. Där tältade vi och dagen efter besteg vi vårt efterlängtade Kebnekaise. Denna dag var det Anna som inte var i toppform efter vår "gedigna" brockolifrukost.
Efter mycket tjatande, peppande, vandrandes över glaciärer och klättrandes i berg kom vi iallafall upp på toppen tillsammans.
Vi klarade det!


Redo inför glaciär vandring


Kämpandes på väg upp...


På toppen!


Vi fuskade och tog helikoptern tillbaka:=




34:AN      

Denna kåk har varit våran uti många herrans år
Denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår
Denna kåk har varit snäll och den var vår i vått och torrt
Men nu e de slut på det för nu ska 34:an bort

Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in

Denna kåk var ganska rar å släppte solsken till oss in
Den var också generös med fukt å kyla, regn å vind
Kanske ful å lite gnällig, men den ville alla väl
Å den var vår i alla väder, fastän gisten, ful och skev

Men nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort
Så jag tar farväl å stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går 34:an i himlen in
Yeah!