I måndags kom min kära vän Hanna och hälsade på mej. Hon och jag är uppväxta tillsammans och har känt varandra sen vi var sex år och gick på lekis. Numera bor hon i Stockholm vilket gör att vi inte träffas lika ofta. Hon är en sån bra och skön kompis att umgås med för vi behöver inte göra något säskilt alls. Barra vara hemma, laga lite mat och glo på film ihop. Vi hanna med två st filmer på kvällen. Först hyrde vi den svenska filmen Farsan av Fares Fares. Den var lättsam, lite smårolig, lite småsorglig, lite förutbestämd och väldigt enkel. Men som vanligt när Fares Fares gör filmer så lyckas han få en att känna igen sej i flera scener eller att man alltid kan relatera och känna igen sej i situationerna fast i filmen är de omgjorda med ett stort lass humor.

Sen såg vi ytterligare en film och det har väll aldrig hänt att jag sett på två filmer i rad. Vi såg på en amerikansk film som heter The road. Viggo Mortensen har huvudrollen och jag bara älskar hans talangfulla skådespeleri. Han skildrar sin karaktär med inlevelse och känsla på ett unikt sätt. Filmen var extremt bra. Jag och Hanna satt som på nålar hela tiden. Pulsen var konstant i 130 slag/min. Händerna svetttiga och kudden i fast beredskap framför ansiktet. Några tårar trillade nerför min kind några gånger och det var skönt när Matte kom in och tittade slutet med oss för då kunde jag krypa upp under hans arm och känna mej lite omhändertagen:)
Den rekomenderas starkt!

Igår han vi med en sväng ut i skogen för att jaga rätt på några gula kantareller. Nästan en liter fick vi ihop på under en timma. Kantarellerna åt jag och Matte upp igår kväll. Vi grillade Oxfile och jag gjorde en kantarellsås och persilje och smörslungad färskpotatis.