Mensvärk

Jag har sedan jag första gången fick mens lidit av en fruktansvärd mensvärk. De första åren blödde jag också väldigt mycket. Jag kommer ihåg när vi skulle åka till Gran kanaria och jag hade så himla ont att jag låg och skrek i sängen. Jag ville absolut inte med eftersom jag hade så ont. Min mammas partner fick bära ner mej i bilen för att jag skulle komma med.
En annan gång fick jag mensvärk när jag flög ensam till Thailand. Jag kände smärtan komma och förklarade för killen brevid i flygplansstolen hur det brukar yttra sej. Sen låg jag på flygplansgolvet under en filt och ojade mej och snurrade runt. Där emellan sprang jag till toaletten och spydde ner den. Mina händer krampar alltid ihop pga av hyperventilering så killen fick hjälpa mej att dricka vatten. Först var flygvärdinnorna på mej att jag inte fick ligga på golvet och sen oroliga och ville tillkalla doktorn. Men killen brevid mej hade fått tydliga instruktioner om vad som gällde enligt mej och lugnade dem bra. Jag vet ju att det så småningom efter några timmar går över.
Första gången Matte fick vara med om en mensvärks attack blev han super nervös och ville ringa efter ambulans:)

Jag har hört att det ska bli bättre efter att man fött barn. Ja hittills har jag inte haft de värsta värkperioderna men mensvärken är kvar. Suck! Inga tabletter i världen hjälper. Har provat tusen olika sorter och sökt hjälp på sjukhuset. Gode gud ibland vill jag inet vara kvinna längre! Typ idag....


Kommentarer
Postat av: Amanda - Mamma till Vincent och bebis i magen

Jag har tänkt på det där med mensvärk, det är faktiskt värre än VÄRKAR. För mensvärken sitter liksom i, går aldrig ner i "viloläge". Värkar, når ju sina toppar för att sedan återgå till det normala. Jag lider VEKRLIGEN med dig och jag bävar inför att själv återfå dessa problem då jag haft det som du innan. Jag hann få mens en gång innan jag blev gravid igen och visst satt värken kvar, men inte lika intensivt. Hade jag inte blivit gravid så fort hade jag säkert fått tillbaka all menssmärta igen. Det visar sig snart om någon månad sådär hur det blir... Jag tycker verkligen synd om dig. Det är riktigt tufft att vara kvinna!!

2010-06-30 @ 20:12:31
URL: http://ladysylvia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0