Nu känner jag mej som en robot, ett slags maskin som programmeras till att utföra olika uppgifter. Jobba, byta blöja, gå upp 04.18 göra välling, tvätta, laga mat, äta själv, diska, rensa rabatter, klippa gräsmattan, tanka bilen, betala räkningar. Inte vara trött trots endast 4 timmars sömn. Inte vara sur på pojkvän som är bakfull och ledig men kräver att få sova (trots att jag ska jobba ett dygn).

Mina robotarmar utför mekaniskt alla uppgifter. Trots detta slitande ser huset ut som skit. Det är dammtussar i hörnets alla vrår, tvätt täcker badrumsgolvet (badrummet är gigantiskt och då kan ni tänka er hur mycket tvätt som är utspritt där), katterna är hungriga i brist på inhandlad mat, fönstrena går knappt att se ut igenom.

 Önskar en räddande ängel kom från ovan och städade mitt hus och programmerade om mej till ledig. Har iallafall bestämt mej för att när jag blir stor och rik så kommer jag anställa en hushållerska.