Att arbeta som ambulanssjuksköterska innebär att man ibland blir extremt ensam ute på fältet. Man är helt utlämnad till sig själv och sin egen kompetens. Givetvis ihop med sin kollega men ofta är de undersköterskor men väldigt erfarna och duktiga.
Jag fick nyligen erfara det då vi fick ett larm till Vinön. Det tar 20-25 minuter att åka till kajen med blåljus. Sen ska man åka båt över till ön vilket tar 20 minuter. Där ska man hämta patienten och sen åka samma långa resväg tillbaka.
Denna gång var patienten medvetslös och kritiskt sjuk. Ute på sjön fungerar apparaturen inte helt hundra. Jag var tacksam att vi var två personer som hjälptes åt bak i ambulansen under båtturen tillbaka. Fyra händer kan uträtta betydligt mer än två och det är skönt att ha någon att diskutera med.
Vad gör man då med en medvetslös person där orsaken till medvetslösheten är okänd. En minnesregel som vi kan änvända är att vi kan tänka utifrån MIDAS som innebär att man försöker komma på orsaken till medvetslösheten.
M-Meningit. I-Intox. D-Diabetes. A-Andningsinsufficiens. S-Stroke-Sepsis-Subarachnoidalblödning.

Undersökningar som man genomför: Givetvis iordning efter regeln ABCDE som står för Airway, breathing, circulation, disability och exposure.

Man försöker så gott man kan genomföra en helkroppsundersökning.

Stabilisera och se till att patienten har en säker luftväg. Exempelvis genom att sätta ner en liten tub i svalget eller en s.k kantarell i näsan. Eventuellt måste man även manuellet hålla fri luftväg på patienten.

Kontrollerar andningsfrekvens och saturationen som är syresättningen i blodet. Ger syrgas vid behov.

Tar blodtryck, puls och EKG och bedömmer de parametrarna och gör eventuella åtgärder.

Sätter en perifer venkateter dvs en nål i ett blodkärl.

Tar blodsocker.

Genomför enklare neurologisk undersökning. Bedömmer vakenhetsgrad, tittar på pupillstorlek samt kontrollerar pupillens ljusreaktionsförmåga.

Det är även bra och tacksamt om man fått en enklare anamnes dvs en kort historia om patientens tidigare sjukdomer, mediciner med mera. Vid en kritisk situation och då anhöriga inte är närvarande eller följer med så får man arbeta utan denna information.

Sen ska allting dokumeteras ner på en journal och alla parametrar och bedömningar ska regelbundet revalueras.

Så ibland är det ganska tacksamt om man har en lite längre resväg eftersom man då hinner med att genomföra allting som man vill utträtta med patienten innan man anländer till sjukhuset. Men trots det är man bara född med två händer och måste man exempelvis hålla fria luftvägar på patienten blir direkt båda händerna upptagna.

Ja man är extremt ensam och patienten är väldigt utlämnad i mina händer. Ett stort ansvar som amulanssjuksköterska men det är ändå världens bästa jobb...!