Är lite vatten farligt? Jovisst man blir blöt och det kanske inte är den behagligaste jag vet. Men vad tusan det går att byta kläder och sminket kan man sminka om.
Nu undrar ni säkert vad jag menar. Jo jag tänker på mitt nuvarande kärring beteende. Detta är bara ett av de konkreta bevisen på att jag blivit mer som en kärring.

Exemplet lyder helt enkelt: Min pojkvän skojar med vattenslangen här hemma på gården och jag vill, nej jag vill absolut inte vara delaktig i hans fjantiga lekar. Jag vill inte blöta ner mej. Jag blir lite sur för att jag känner att om han sprutar vatten på mej så kommer jag att bli arg. När jag tänker tillbaka på incidenten så blir jag mest sur och kanske lite arg på mej själv. När man var nykär så vara alla sånna lekar det bästa som fanns. Man lekte och sprallade hit och dit och livet lekte. Nu ska jag inte klanka helt för vi har fortfarande mycket fjant och larveri här hemma. Mer än många andra om jag får gissa. Men ändå så anser jag att det där var en surkärrings beteende, dvs mitt beteende.

Livet blir så mycket roligare och mer avslappnad om man bara fortsätter och leker och tar tillvara på livets goda stunder utan att tänka för mycket. Jag har bestämt mej för att försöka göra det.

Ett nytt exempel på mitt numera mindre tänkande och mindre-hitta-negativa-aspekter på saker är när jag var hos en kompis i helgen. Vi grillade på kvällen och när Matte åkt hem så satt hon, jag och hennes gubbe kvar på altanen och sörplade vin.
De bor vid en sjö och det tar bara nån minut att ta sej ner till bryggan. Hade man varit tonåring så hade det varit självklart att ta sej ett nattdopp där nere.
Men nu är man ju kärring och jag kom på mej med att sitta och tänka att: åhh då blir man ju blöt, kudden kommer bli våt, det är kallt, jag som hatar att frysa, det finns säkert massa läskiga figurer på vägen ner, osv osv.

Men faktiskt så slog jag snabbt bort de tankarna och lade fram mitt nattdopps förslag. Då kontrade min kompis med att agera kärring och verkade först inte alls uppskatta mitt förslag. Men efter en enkel övertalning så tog vi en varsin lykta i handen, tassade barfota genom det fuktiga gräset. Uppspelta och glada kastade vi av oss alla kläder på bryggan, innjöt den nakna frihetskänslan i kroppen, skrek varsitt vårlskrik och dök sedan i det nattsvarta men lite skrämmande vattnet.
Beredd på det värsta hade jag en föreställning om att mötas av ett vatten kallt som en isvak. Men då vattnat strök av kroppen och jag kände värmen och lugnet så förlikades jag igen med min nuvunna fundering om att leva livet som kärring eller ej.

Det doppet symboliserar slutet för mitt korta nyupptäckta kärringbeteende. Tack och adjö.