När jag gick min grundutbildning till sjuksköterska så jobbade jag extra en sommar som undersköterska på IVA (intensivvårdsavdelningen). Där fick jag ha hand om väldigt många patienter som var där av ungefär samma orsak. De hade på ett eller annat sätt försökt att ta livet av sej. På ett halvår hade jag två män som hade skjutit sej själv i huvudet med ett hagelgevär och överlevt. De hade stoppat in mynningen i munnen men skottet gick lite snett och de skjöt bort halva ansiktet, käken istället. Sen fick vi in personer som hade överdoserat olika preparat, eller några som lagt sej framför bilar, tåg eller andra fordon. Andra försökte dränka sej själva eller skära sönder stora blodkärl.

Jag förundrades över hur extremt vanligt det var med självmord och självmordsförsök. Minst ett men oftast två självmordsförsök kom in till IVA varje vecka. Det var bara de personerna som var i kritiskt tillstånd som hamnade där. Alla som lyckades med sina försök fick ju jag aldrig vetskap om eller de som hamnade på andra avdelningar och inte var lika allvarligt skadade. Så då kan ni förstå att siffran för självmordsförsök eller genomförda självmord i vår stad är betydligt högre än 1-2 personer i veckan.

Den vanligaste dödsorsaken för män mellan 20-45 år är för övrigt självmord.

Även på ambulansen kommer jag ofta i kontakt med dessa personer. Både de som gjort ett försök eller de som lyckats ta sitt liv. Jag har varit på en man/pappa som gasat ihjäl sej i sin bil. Den synen när vi påträffade mannen finns fortfarande kvar på min näthinna.

Jag har även kommit till en person som hade hängt sej. Genom hjärtlungräddning fick vi igång personen igen och vi kunde transportera personen till sjukhuset. Men hjärnan är extremt känslig för syrebrist och även om man får igång hjärtat igen så kan hjärnskadorna vara så omfatatnde att personerna blir sk hjärndöda.

Vissa personer, oftast yngre kommer alltid vara lite jobbigare att inte lyckas rädda till ett fullvärdigt liv igen. Tankarna brukar cirkulera ett par dagar innan de läggs in i facket för erfarenhet istället.

Ännu mera tragiskt är det i de situationer när det är barn som blir drababde. De kanske förlorar sin mamma eller pappa. Sen jag fick barn själv är DET nästan det värsta att tänka på.

Ta vara på era nära och kära för man vet aldrig vad som händer imorgon!