Inblandad

Hur mycket hemskt kan det finnas i världen, i Sverige, i vår närmiljö. Det verkar aldrig ta slut på elände. På något konstigt sätt så har jag haft en koppling till flera stora hemska händelser de senaste åren.


1. Mitt andra arbetspass på ambulansen fick vi en körning till Arboga. Patienten vi hämtade var Emma, mamman till de två små barnen som blev bragda om livet av den tyska kvinnan. (Jag har Emmas godkännnande att skriva detta)

2. En dotter och hennes mamma blir ihjälstuckna med kniv av mammans pojkvän som tar anabola steroider. Flickan är en av mitt ex bästa kompisars dotter.

3. En serievåldtäcksman härjar i Örebro. Han åker fast och det visar sej att han tränat på samma kampsportcenter som jag och att hans far är en gammal arbetskollega till mej.

4. Eva styckmördas. Mördaren (om han nu blir dömd) är min föredetta datalärare från högstadiet.


Gång på gång sitter jag som bänkad framför datorn och följer den ena tragedin efter den andra. Jag lusläser vartenda inlägg på såväl Na, Aftonbladet som Expressen.

Männsikor som man minst anar visar sej vara fruktansvärda mördare eller våldtäcksmän. Jag kan inte tänka på det för tillslut så blir alla psykopater i mitt huvud. Imorgon kanske man själv är mördad och tidningarna skiver febrilt så pennorna glöder om mitt fall.

Kommentarer
Postat av: Jossan

Usch vad mkt hemskt ni får se ! Jag är imponerad av er inom vården, mamma har också sett mkt hemskt och man har märkt det på henne även om hon ej får berätta något utelämnande om det men vissa saker står ju i tidningen ! Mamma känner också våldtäktsmannens pappa, så hemskt :-( ! Och angående läraren ... inte kunde vi någonsin ana ? Men man kan ju inte tro att någon över huvudtaget ska kunna göra något sådant ...

2011-01-13 @ 09:28:58
URL: http://dekallarmigjossan.blogspot.com
Postat av: Tess

usch! jag skulle åxå kunna göra en lång liknande lista Jenny. man har inte direkt varit förskonad från hemskheter de sista 10 åren,Det är så skrämmande.. Det som man bara såg på film när man var mindre, händer på riktigt, väldigt nära en nu. Det bara blir mer och mer. Känns som att det inte finns något stop på alla hemskheter. Det värsta är att jag tar till mig allt i min vardag, jag kan inte skaka av mig saker längre utan går runt och är överbeskyddande och rädd för allt känns det som.. kram

2011-01-13 @ 22:27:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0